Review and Herald d. 13. december 1892

tillbaka

Låt Basunen ge ett bestämt Ljud (Avslutning)

Liksom Gud kallade Israels barn ut ur Egypten, för att de skulle kunna helighålla hans Sabbat, kallar han sitt folk ur ur Babylon, för att de inte skall tillbe vilddjuret eller dess bild. Syndens människa, som föresatte sig, att förändra tider och lagar, har upphöjt sig över Gud, genom att torgföra en falsk vilodag för världen; den kristna världen har godtagit påvedömets barn, närt och fostrat det. Härigenom har man trotsat Gud, genom att ta bort hans minnesmärke över skapelsen, och sätta en rivaliserande vilodag i dess ställe.

Efter det, att sanningen har förkunnats som ett vittnesbörd för alla folkslag, kommer varje tänkbar ond makt att träda i verksamhet, och folks sinnen kommer att bli förvirrade av de många röster, som ropar: ”Se, här är Kristus, eller där är han. Detta är sanningen, jag har budskapet från Gud, han har sänt mig med stort ljus.” Då kommer milstolparna att flyttas och ett försök att göras, att välta vår tros stöttepelare. Det kommer att göras ihärdigare ansträngningar, för att upphöja den falska vilodagen och kränka Gud, genom att förtränga den dag, han har välsignat och helgat. Den falska vilodagen kommer att genomdrivas med en tyrannisk lag. Satan och hans änglar är klarvakna och i ständig aktivitet. De arbetar med energi och uthållighet genom sina mänskliga redskap, för att förverkliga denna plan, nämligen att utrota kunskapen om Gud från människornas medvetande. Men samtidigt som Satan verkar genom sina lögnaktiga under, kommer tidpunkten förutsagd i Uppenbarelseboken att inträffa, och den mäktige ängel, som skall lysa upp jorden med sin härlighet, kommer att basunera ut Babylons fall och bjuda Guds folk, att lämna henne.

Vid tidpunkten för den tredje ängelns högljudda rop kommer de, som har varit förblindade av fienden och inte helt och hållet har fått av sig Satans snara, att sväva i fara, eftersom det kommer att bli vanskligt för dem, att se ljuset från himmelen, och de kommer att med lätthet godta lögner. Deras felaktiga erfarenhet kommer att färga deras tankar, deras beslut, deras planer, deras råd. Bevisen, som Gud har framfört, kommer inte att utgöra några hållbara belägg för dem lidande av andlig blindhet, eftersom de har valt mörkret framför ljuset. Sedan de har förkastat ljuset, kommer de att skapa teorier, som de kommer att kalla för ”ljus”, men som Herren kallar för ”brinnande pilar, vilka de själva har antänt”, som de kommer att orientera sig efter. {Jämför Jesaja 50:11. Övers. anm.} Herren tillkännager: ”Vem bland er fruktar HERREN och hör hans tjänares röst? Om han än vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning, skall han förtrösta på HERRENS namn och stödja sig på sin Gud. Men se, alla ni som tänder upp en eld och omger er med brinnande pilar, vandra i lågorna från er eld bland de brinnande pilar som ni har antänt. Av min hand skall detta drabba er, ni kommer att ligga i kval.” {Jesaja 50:10-11.} Jesus sade: ”’Till en dom har jag kommit i världen, för att de som inte ser skall se och för att de som ser skall bli blinda.’” ”Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret.” ”Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen.” {Johannesevangeliet 9:39; 12:46; vers 48.}

Av många kommer de ord Herren har sänt att förkastas, och orden talade av människor kommer att antas som ljus och sanning. Jesus säger: ”Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot.” {Kapitel 5:43.} Människors visdom leder bort från självförnekelse, från helgelse, och inför mycket, som gör Guds budskap verkningslösa. Vi kan inte säkert förlita oss på människor, som inte står i nära kontakt med Gud. De suger åt sig människors åsikter, men uppfattar ej den Sanne Herdens röst, och deras inflytande för många vilse, fastän sanningen för vår tid omges av starka bevis. Sanningen är kraftfull, och vänder människor till Kristus, för att vederkvicka deras krafter, och underordna sig och mjuka upp deras hjärtan, samt i dem ingjuta iver, helgelse och kärlek till Gud. Sabbatssanningen får på inga villkors vis höljas över. Vi måste låta den framstå i sin styrka i motsättning till villfarelsen.

När slutet närmar sig, kommer vittnesbörden från Guds tjänare att bli mera beslutsamma och kraftfulla, de kommer att kasta ljus över villfarelsens och motståndets system, som så länge har ägt herraväldet. Herren har sänt oss budskap för denna tid, som kommer att fästa kristendomen på en evig plattform; och alla, som tror på den närvarande sanningen, måste stå, inte i sin egen visdom, utan i Guds visdom, och dana fundament för många generationer; och de kommer att registreras i himmelens böcker som ”han som murar igen sprickor” och ”han som återställer stigar, så att man kan bo i landet”. {Jesaja 58:12.} I ljuset av det bittraste motstånd, skall vi hålla fast vid sanningen, eftersom den är sanningen. Gud bearbetar människors sinnen; det är inte människor ensamma, som påverkar dessa. Den stora, upplysande kraften är från Kristus; klarheten i hans exempel skall hållas fram för folk i alla predikningar. Hans kärlek är lika med regnbågens härlighet, som omger tronen där ovan.

Herren har sagt: ”Min regnbåge sätter jag i skyn, och den skall vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden... skall jag tänka på mitt förbund, det som har slutits mellan mig och er och alla levande varelser, allt liv, och vattnet skall inte mer bli en flod som utplånar allt liv.” {Första Moseboken 9:13.} Regnbågen ovanför tronen är ett evigt vittnesbörd om, att ”så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” {Johannesevangeliet 3:16.} En ordets förkunnare framhåller lagen för människor, samtidigt bör han hänvisa till Guds tron, som omstrålas av löftets regnbåge, Kristi rättfärdighet. Lagens härlighet är Kristus. Han kom, för att ära och upphöja lagen. Gör det klart, att i honom möts nåd och frid – rättfärdighet och sanning omfamnar varandra. När man betraktar hans tron, varvid man sänder sin syndaånger, sitt pris och sin tacksägelse upp dit, måste man utveckla en kristen karaktär, och framställa Kristus för världen, ty: När man förblir i Kristus, och Kristus förblir i en själv, äger man den frid, som övergår allt förstånd. Vi behöver hela tiden djupt grunna på Kristi tilltalande älsklighet. Vi måste rikta andras sinnen på Jesus, få dem att fästa tankarna på honom. I varje predikan behöver vi uppehålla oss vid Guds egenskaper.

Liksom bågen i skyn uppstår genom solskenets förening med regnet, symboliserar regnbågen omkring tronen nådens och rättfärdighetens förenade krafter. Det är inte bara rättfärdigheten, som skall hyllas, för det skulle ta bort något av glansen från lötets regnbåge över tronen; människorna skulle då endast se lagens straff. Men i fall det inte funnes någon rättfärdighet och något straff, skulle Guds styre sakna stabilitet. Det är blandningen av rättfärdighet och förbarmande, som fullkomnar frälsningen. Det är blandningen av de två, som får oss till – när vi ser världens Förlösare och Herrens lag – att utbrista: ”ditt saktmod gör mig stor.” {Andra Samuelsboken 22:36.} Vi vet, att evangeliet är ett fullkomligt och komplett system, som uppenbarar Guds lags oföränderlighet. Det ingjuter hopp i hjärtat, och kärlek till Gud. Nåden inbjuder oss till, att gå genom portarna till Guds stad och rättfärdigheten är tillfredssälld med, att skänka varje lydig själ det fullständiga privilegiet som medlem av den kungliga familjen, som barn till den himmelske Kungen. I fall vi hade en bristfällig karaktär, kunde vi inte träda genom portarna, som nåden har öppnat för de lydiga, ty rättfärdigheten står vid ingången och kräver helighet av alla, som önskar att se Gud. I fall rättfärdigheten vore upphävd och i fall det vore möjligt för Guds nåd, att öppna portarna för alla personer utan hänsyn tagen till deras karaktärer, skulle det inträffa ett värre tillstånd av missnöje och uppror i himmelen, än före Satans förvisning därifrån. Himmelens frid, lycka och samklang skulle brytas. Resan från jorden till himmelen kommer inte att förända människornas sinnelag. De frälstas lycksalighet i himmelen kommer att vara en följd av den karaktär, som de i detta liv har utvecklat enligt Kristi förebild. De heliga i himmelen har först varit heliga på jorden.

Den frälsning, som Kristus åstadkom ett så stort offer, för att bringa människan, är det enda av värde, ty det frälser från synden. Synden är orsaken till all sorg och allt elände i vår värld. Guds barmhärtighet är det, som konstant drar syndaren till Jesus. Om han reagerar, ångrar sina synder, bekänner dem i tro och griper tag i det hopp, som lovas honom i evangeliet, tar Gud emot honom, ty: ”ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud.” {Psaltaren 51:19.} Således försvagas Guds lag inte av evangeliet, men syndens makt bryts, och barmhärtighetens spira räcks till den ångrande syndaren.

Regnbågen över tronen är löftets båge, som vittnar för hela världen, att Gud inte kommer att glömma sitt folk i deras kamp mot det onda. Låt Jesus vara vårt tema. Låt oss med penna och röst framställa, icke blott Guds bud, utan även Jesu tro. Detta kommer att främja verklig hjärtefromhet, som inget annat kan göra. Så länge, som vi förklarar för människorna, att de är ett gudomligt styres undersåtar, kommer deras förnuft att säga dem, att detta är sant, att de är skyldiga Jehova en allians, och att detta liv är vår prövotid. I detta liv står vi under Guds disciplin och styrning, för att forma en sund karaktär och lägga oss till med vanor för det högre livet. Alla de scener, som vi skall delta i, måste studeras noga; för de är en del av vår utbildning, en del av Guds stora plan. Vi bör infoga solitt timmer i vårt karaktärsbygge; ty vi arbetar både för det nuvarande och det eviga livet. När vi närmar oss slutet på denna jords historia, kommer vi antingen att snabbt växa som kristna, eller vända åter till världen.

Frestelser skall komma som en flod; men vi behöver inte svikta eller bli modlösa, så länge som vi vet, att löftets båge finns ovanför Guds tron. Vi kommer att utsättas för svårt trångmål, motstånd, brist, lidande, men vi vet, att Jesus har gått igenom allt detta. Dessa erfarenheter kommer att vara värdefulla för oss; fördelarna med skilda erfarenheter är på inget vis begränsade till detta korta liv; de sträcker sig ut i eviga tider. Genom tålamod, tro och hopp, mitt uppe i alla jordens föränderliga scenerier, skall vi forma en karaktär för evigt liv. Och oavsett, vad vi kallas till att bära, kan vi vara förvissade om, att allting samverkar till det bästa för dem, som älskar Gud. {Se Romarbrevet 8:28. Övers. anm.}