Review and Herald d. 16. december 1884

tillbaka

Det nya året

Ännu ett år har nästan gått in i evigheten. 1884 är nästan till ända. 1885 kommer snart att vara här. Låt oss betrakta, vad vi vet om det år, som så snart kommer att vara slut. Vilka framsteg har vi gjort när det gäller kristen erfarenhet? Om vi tänker på vårt arbete, har vi utfört det på ett sådant sätt, att det tål en granskning av den Mästare, som har gett varje människa ett uppdrag enligt hennes särskilda förmåga? Kommer det att bli förintat som hö, trä och stubb – icke värt att bevara? Eller skall det bestå prövningen genom eld?

Behovet av trohet förbises av många. Det är mycket, som skall göras i denna värld - inte på vårt sätt, utan på Guds sätt – till det bästa för dem, som Kristus dog för. Men om det har utförts på ett likgiltigt eller ofullkomligt sätt, kommer det att stå skrivet "bristfälligt" vid våra namn i boken med de himmelska rapporterna. Gud är inte glad över något arbete, med mindre än att det är utfört på det allra bästa möjliga sätt. Varje bestämmelse har tagits, för att vi skulle kunna förverkliga en mening i Kristus Jesus, som skall leva upp till den gudomliga standarden. Gud är inte glad över Sina representanter, om de är nöjda med att vara dvärgar, när de skulle kunna växa upp till mäns och kvinnors fulla mening i Kristus. Han önskar, att ni skall ha höjd och bredd i kristen erfarenhet. Han önskar, att ni skall ha stora tankar, ädla förhoppningar, en klar uppfattning om sanningen och höga målsättningar för ert handlande. Varje år som går borde öka själens längtan efter renhet och fullkomlighet i den kristna karaktären. Och om denna kunskap växer dag för dag, månad för månad, år för år, kommer det inte att vara ett arbete, som blir förintat som hö, trä och stubb, utan det kommer att vila på grundstenen av guld, silver och ädla stenar - gärningar, som inte förgår utan kommer att bestå i den sista dagens eld. Är vårt jordiska timliga arbete utfört med grundlighet, med trohet, som kommer att tåla rannsakning? Finns det något, som vi har gjort orätt, som kommer att vittna emot oss på Guds dag? Om så är fallet, kommer rapporten att nå upp till himlen och vi kommer där att stå ansikte mot ansikte med det på nytt. Vi skall arbeta inför den store Arbetsgivarens ögon, oavsett om våra omsorgsfulla ansträngningar blir uppmärksammade och värdesatta av människor eller inte. Varken man, kvinna eller barn kan tjäna Gud på ett acceptabelt sätt med ett likgiltigt, planlöst, hycklande arbete, oavsett om det rör sig om ett timligt arbete eller en religiös tjänst. Den sanne kristne kommer odelat att ha Guds ära för ögonen i allting och det kommer att uppmuntra hans avsikter och stärka hans principer med denna tanke i sinnet: ”detta gör jag för Kristus."

Om alla, som bekänner sig vara Kristus tjänare, är trofasta i det lilla, kommer de också att vara trofasta i det som betyder mer. Om det finns en skuld som ännu är obetald, så gör särskilda ansträngningar för att betala den. Om du har fått en räkning hos livsmedelsbutiken eller hos manufakturhandlaren, så ställ det till rätta, om du på något sätt kan. Om du inte kan, gå då till dem som du står i skuld till och tala ärligt om, att du omöjligt kan uppfylla dina plikter och förvissa dem om att du kommer att betala din skuld så fort du kan. Neka sedan dig själv allt som du kan klara dig utan och var sparsam med dina utgifter, tills dina löften är uppfyllda. Unna dig inte att för andra människors pengar tillfredsställa din aptit eller din kärlek till att få visa upp dig. Därigenom kan du kanske avlägsna den stötesten varigenom många hindrades från att komma till tro på sanningen och man kommer inte att tala illa om det goda som du gör. Kommer inte våra bröder att flitigt anstränga sig för att rätta till detta slappa, planlösa sätt att driva handel på? Det gamla året rinner snart ut. Det är nästan slut. Gör det bästa möjliga av de dagar, som återstår.

Det kinesiska nyåret börjar i februari och varar en vecka. Kineserna har för vana att göra upp alla inbördes strider och att betala alla obetalda skulder. Om det är någon, som inte kan betala sin skuld, blir den efterskänkt. På så sätt börjar det nya året med att alla svårigheter och räkningar har retts ut. Detta är en hednisk sedvänja, som den kristna världen skulle göra väl i att efterlikna. Guds lag kräver allt detta av oss och mer till. Vi skall älska vår nästa som oss själva. Det betyder, att vi i alla avseenden skall behandla våra grannar precis så som vi önskar, att de skall behandla oss. Om vi önskar, att de skall handla ärligt och rättfärdigt mot oss, så skall vi behandla dem ärligt och rättfärdigt. Vi skall helt enkelt behandla andra så, som vi själva vill bli behandlade.

I varje mellanhavande människor emellan är varje människas uppträdande en trogen kopia av hennes karaktär. Om en människa i Guds ögon är rättskaffens, kommer hans handlingar också att vara rättskaffens efter hans medmänniskors uppfattning. Hans hederlighet är inte något man betvivlar. Den strålar klart som det renaste guld, som är luttrat i eld. Har han pengar, som han inte omedelbart har användning för? Han drar inte fördel av sina fattigare bröders behov genom att kräva mer än en rättfärdig ersättning. Han kommer inte att utkräva orimliga räntor, därför att han kan dra nytta av situationen. En i sanning ärlig man kommer aldrig att utnyttja en annans nödsituation till att föröka sina egna tillgångar, för till sist skulle det innebära en stor förlust. Vad principen angår skulle det vara lika brottsligt i Guds ögon, som om han hade trängt in i sin grannes hus och hade stulit lika mycket guld eller silver. Världens seder och levnadsregler skall inte vara vårt kännemärke, såvida vi inte med Guds Ord kan bevisa att de är rätta. "Den, som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort." (Luk. 16:10) Det är inte storleken eller obetydligheten av en handling, som gör den hederlig eller ohederlig. Gud kräver, att vi i alla våra handlingar följer pliktens raka linje.

Om vi bara har lite tid, så låt oss utnyttja detta lilla med stort allvar. Bibeln försäkrar oss om, att vi lever på den stora försoningsdagen. Den typiska försoningsdagen var en dag, då hela Israel rannsakade sina själar inför Gud och bekände sina synder och kom fram inför Herren med förkrossade själar och med ånger över sina synder, med en äkta omvändelse och levande tro på försoningsoffret.

Om det har rått oenighet mellan bröder och systrar - om avund, elakhet, bitterhet och onda tankar har funnits, bekänn då dessa synder - inte i största allmänhet, utan gå till era bröder och systrar personligen. Var exakta. Om du har begått en oförrätt och de tjugo, så bekänn denna enda, som om du var den mest orättfärdige. Ta dem i hand, låt ditt hjärta bli mjukt under Guds Andes inflytande och säg; "Vill du förlåta mig? Jag har inte haft rätt åsikt om dig. Jag önskar ställa till rätta varje sak som varit orätt, så att inget står inregistrerat mot mig i himlens böcker. Jag måste ha en ren rapport." Vem tror du skulle kunna motstå ett sådant förhållningssätt? Det finns för mycket kyla och likgiltighet - för mycket av "jag - bryr - mig - inte - ande” - praktiserad bland Kristus bekännande efterföljare. Alla borde känna omsorg om varandra och med nitälskan vaka över varandras intressen. "Älska varandra." Då skulle vi stå som en stark mur mot Satans planer. Under motstånd och förföljelse skulle vi inte ansluta oss till de hämndgiriga, inte förena oss med den store upprorsmakarens efterföljare, vilkens speciella arbete består i att anklaga bröderna, baktala och kasta sten på deras karaktärer.

Låt resten av det här året bli utnyttjad till att utrota varje fiber av bitterhetens rot och gräva ner den i graven tillsammans med det gamla året. Börja det nya året med ömmare hänsynstaganden, med djupare kärlek till varje medlem av Herrens familj. Slut er tätt samman. "Förenade vi står, splittrade vi faller." Inta en högre, ädlare ståndpunkt än du någonsin gjort förut.

Många ser ut att vara ståndaktiga i sanningen, fasta och bestämda på varje punkt av vår tro. Ändå finns det en stor brist hos dem, - den ömhet och kärlek, som utmärkte karaktären hos vår stora förebild. Om en broder förirrar sig bort från sanningen, om han faller i frestelse, så anstränger de sig inte för att ödmjukt resa honom upp igen, samtidigt som de ger akt på sig själva, så att inte de också blir frestade. De tycks betrakta det som sin speciella uppgift att sätta sig på domarsätet och fördöma och stöta ut andra ur gemenskapen. De lyder inte Guds ord, som säger: "Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte också du blir frestad." (Gal. 6:1) Anden i detta textavsnitt är alldeles för sällsynt i våra församlingar. Det är denna brist, som utestänger Guds Ande från hjärtat, från hemmet, från församlingen. Skall vi inte från och med nu praktisera Bibelns plan för att resa de felande upp igen med mildhetens Ande? Skall vi inte ha Jesus Ande och arbeta så som han arbetade?

Håll tillbaka det sinnelag som vill utestänga en broder, även om du anser honom ovärdig, till och med om han har hindrat ert arbete genom att visa en självständig och egensinnig ande. Kom ihåg, att han är Guds egendom. Det är alltid bättre att vara för barmhärtig och mild än att vara för dömande. Behandla även dina bittraste fiender, som skulle skada er om de kunde, med respekt och hänsyn. Låt inte ett ord undslippa era läppar som kunde ge dem tillfälle att rättfärdiggöra sina förfaringssätt på minsta sätt. Ge ingen anledning till att vanära Guds namn eller tala respektlöst om vår tro för något, du har gjort. Vi behöver vara listiga som ormen och oskyldiga som duvor.

Det gama året utkämpar sin dödskamp. Låt all vrede, ondska och bitterhet dö med det. Låt era synder genom uppriktig bekännelse gå i förväg till domen. Ägna de återstående ögonblicken av det snabbt försvinnande året till att ödmjuka er själva hellre än att försöka förödmjuka era bröder. Börja det nya året med att lyfta upp dem - börja med detta till och med i det gamla årets försvinnande ögonblick. Skrid till verket på nytt, bröder och systrar – börja allvarligt, osjälviskt och kärleksfullt att arbeta, genom att ni eftersträvar att lyfta upp de händer, som hänger ned och att styrka svaga knän och avlägsna de tunga bördorna från varje själ. Låt den förtryckte gå fri och bryt varje ok. Ta med er den fattige, som blivit utkastad, till era hem. ”Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och HERRENS härlighet följa i dina spår. Då skall Herren svara när du åkallar honom. När du ropar, skall han säga: ´Se, här är jag´. Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar att peka finger och tala onda ord, om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus. Och HERREN skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.”

Bröder i alla församlingar, vill ni följa de villkor som Gud klart har angett och pröva Herren för att se, om Han inte vill uppfylla Sina löften? Det tror jag, att Han vill. Jag hyser inte skuggan av ett tvivel om det. Han kommer att göra precis, som Han har sagt, att Han vill göra, och de ytterst vittgående löftena om rika välsignelser kommer att gå i uppfyllelse, om vi bara uppfyller villkoren. Era huvuden kan vara hårda och sunda, men låt inte in den hårdheten smyga sig in i era hjärtan. Om ni vill falla på klippan och låta er krossas, så kommer er självrättfärdighet inte längre att existera. Det kommer i stället att finnas mjuka hjärtan, mottagliga hjärtan, vänliga, ömma och sanna hjärtan, som Jesus hjärta, som alltid blev rört av mänsklig smärta. Ni kommer att gråta med dem, som gråter och sörja med dem, som sörjer. Pröva det, bröder! Guds väg är alltid den bästa. Ni har mycket uthålligt prövat er egen väg och den leder inte till framgång, enighet och uppbyggelse av församlingen. Låt oss fördenskull inte längre tro, att vår egen plan är den rätta, när vi sätter oss på domarsätet. Men låt oss med Guds Ande avlägga det vittnesbörd, som Han har gett oss att avlägga, genom att ta emot Guds bevekande kärlek i våra hjärtan, medan vi uttalar klara sanningar för att riva loss bedrägeriets slöja från de felandes ögon och i stället ge dem Jesus allvarliga, inträngande, gudomliga kärlek.

Detta bekännelsearbete måste göras förr eller senare. Borde det inte göras på det gamla årets döende timmar? Borde vi inte ta och göra oss av med våra synder genom bekännelse och låta dem gå före oss till domen? Bör vi inte nu som aldrig förr eftersträva att vi måtte kunna börja det nya året med en ren rapport? Skall vi inte individuellt ta tag i detta länge försummade arbete och ödmjuka våra själar inför Gud, så att "förlåtelse" - välsignad förlåtelse - kan bli inskriven mitt emot våra namn? Skall vi inte se till att bli sanna kristna -- Kristus - lika?

Pröva det i varje församling. Håll särskilda möten när ni kan - möten då man ödmjukar sig, rannsakar sin själ, - möten, där skräp kan bli bortrensat från hjärtedörren, så att den välsignade Frälsaren kan komma in. Vilken underbar tid skulle inte det gamla årets död och det nya årets födelse bli! Om vi individuellt prövar att göra det som vi från vår sida kan göra, så är Gud, som har gett oss Sina löften, trofast och Han kommer att uppfylla Sin del rikligt, mer än allt ni ber om eller ens tänker. Låt inte fler ögonblick bli ödslade bort. Låt oss nu stå upp och göra allvarliga ansträngningar för att ömt vårda Jesus övervinnande kärlek. Vi behöver smälta, för att slagget skall kunna avlägsnas. Vi behöver lära oss hjärtats saktmod och ödmjukhet i Kristus skola, genom att vi drar oss närmare och tätare till Jesus.

Det onda som allmänt förekommer i våra hem är, att vi söker fel och kritiserar och tolkar ord och motiv på värsta sätt. Detta gör barnen missmodiga och är ofta grunden till, att de upphör med sina ansträngningar att göra det rätta. Om man talade uppmuntrande ord, när detta med rätta kunde göras, skulle det visa dem, att deras ansträngningar blev uppskattade, och lära dem rättfärdighet. Om fel och brister ständigt påpekas, ofta med otålighet och ibland med vitglödande vrede - om aldrig att någon förbättring eller något framsteg blir uppmärksammat, blir barnen modlösa. De känner, att de blir obarmhärtigt behandlade, att de blir överlämnade till att kämpa sig fram utan att bli uppskattade eller få någon uppmuntran. Skall denna tingens ordning inte förändras? Det måste den, om föräldrarna vill, att deras barn skall tycka om religion.

Samma svårigheter finns i församlingen. Många har gett upp i livets stora kamp, där ett vänligt ord och en uppmuntran kunde ha stärkt vederbörande till seger. Bli aldrig, aldrig hjärtlös, kall, osympatisk och kritisk. Missa aldrig ett tillfälle att säga uppmuntrande ord och att ingjuta hopp. Vi kan inte veta, hur långt våra ömma och vänliga ord kan nå fram i våra Kristus - liknande ansträngningar att lätta bördan för en och annan. Mina bröder och systrar, lev upp till er höga kallelse.

Jesus, älskade Jesus! Hur kärt är inte det namnet! Hur inspirerande! Jesus höll aldrig tillbaka en enda stavelse av sanningen, men Han uttalade den alltid i kärlek. Han använde den största finkänslighet, omtanke och vänliga uppmärksamhet i umgänget med folk. Han var aldrig grov, talade aldrig i onödan ett hårt ord, utsatte aldrig en känslig själ för onödig smärta. Han kritiserade inte mänsklig svaghet. Han talade alltid sanning, men i kärlek. När Han anklagade hyckleri, otro och orättfärdighet var det inte med tordönsstämma, utan det var tårar i Hans röst, när Han kom fram med skarpa tillrättavisningar. Han grät över Jerusalem, den stad, som Han älskade och som vägrade att ta emot Honom, som var Vägen, Sanningen och Livet. De hade förkastat Honom, Frälsaren, men Han betraktade dem med medkännande ömhet och en sorg så djup, att den krossade Hans hjärta. Hans liv var fullt av självförnekelse och omtänksamhet om andra. Han gjorde aldrig sanningen grym, utan visade en underbar ömhet för mänskligheten. Varje själ var dyrbar i Hans ögon. Han förde Sig alltid med gudomlig värdighet, samtidigt som Han böjde Sig med den ömmaste medkänsla och hänsyn ned till varje medlem av Guds familj. Han såg i alla människor fallna själar, som det var Hans uppgift att frälsa.

O, hur många är det inte, som misslyckas då de lever ut sitt eget speciella temperament! De väcker en motståndets ande i andra och de värsta tänkbara känslor, som strid och fiendskap. Varför skulle någon visa ringaktning för någon annan, som har ett annat synsätt på vissa lärosatser? Var eniga med andra på varje punkt, där ni kan. Erkänn när han har rätt, för erkännande kommer att hjälpa till med att dra honom närmare dig. Då kommer han inte att ha någon anledning att tro, att du betraktar dina egna synpunkter som ofelbara eller att du ser på honom med förakt.

Som arbetare för Kristus behöver vi helgad finkänslighet. Öva dig i att bli duktig på det, när det inte finns några regler för ett visst tillfälle. Vinn hjärtan, stöt inte bort dem. I detta slags arbete behöver ni visdom från ovan mer än i något annat, man kan företa sig. Många själar är vända åt fel håll och är därmed förlorade för Guds sak på grund av bristande förmåga och visdom hos arbetaren. Finkänslighet, visdom och gott omdöme hos arbetaren i Guds sak ökar hans användbarhet hundrafalt. Om han bara kan tala de rätta orden och visa den rätta anden vid rätt tillfälle, kommer det att utöva en omvandlande makt på hjärtat hos den behövande. För att bli arbetare för Mästaren måste vi utbildas i Kristus skola. All hårdhet, all fördömelse och kritik, måste läggas bort. Låt oss älska varandra som bröder, då kommer vi inte att splittra utan samla med Kristus.

Mänsklighetens onda tendenser är svåra att besegra. Kampen är tröttande. Varje själ som befinner sig i strid vet, hur allvarliga och bittra dessa strider är. Allt som hör samman med växandet i nåden är svårt, ty världens normer och levnadsregler blir hela tiden inskjutna mellan själens och Guds heliga standard. Herren skulle vilja ha oss upphöjda, förädlade och renade genom att föra ut de principer, som ligger till grund för Hans höga moraliska standard, som kommer att pröva varje karaktär på räkenskapens slutgiltiga stora dag. Men Gud kräver inte av oss, att vi skall låta påfrestande krav läggas på oss, som plågar de kroppar, som Han har skapat för att de skall bli använda på ett vist sätt. Vi skall ära Honom genom att använda varje förmåga vi har fått. Självvald grymhet mot köttet är inte ett offer, som Gud accepterar. Det är ett offer, som inte erfordras. Men att visa vänlighet och kärlek till varandra är helt och fullt accepterat av Honom - en mild upplevelse. De härliga gåvor, som Gud har gett oss, skall användas i Hans tjänst och inte missbrukas, som om självplågeri kunde betala lösesumman för våra själar. Det levande offer som består av levande känslor - att göra rättfärdiga gärningar – kommer att vara efter Guds sinne. Vi kan komma med - och Han ber oss att komma med - våra naturliga gåvor och vår förvärvade utbildning till Hans fötter. Han kommer att ta emot dem från våra händer och ge dem helgade tillbaka till oss för att bli brukade till andras välsignelse.

De dyrbara timmarna försvinner. Min själ lockas fram genom ett djupt, allvarligt, ivrigt intresse för er skull. Som en representant för Kristus bönfaller jag er om att påbörja ert arbete på ett förståndigt sätt. Samla ihop de tilltrasslade ändarna och bind dem samman för tid och evighet. Det är ännu inte för sent att rätta till det som är fel. Låt oss göra vår del av arbetet, medan Jesus, vår Medlare, för vår talan! Älska Gud av hela ditt hjärta och din nästa som dig själv. Låt oss bekänna och överge våra synder, så att vi kan få förlåtelse. Låt dem, som har stulit tionde och gåvor från Gud, nu komma fram inför Honom och ge Honom ersättning för detta. Frågan har blivit ställd: "Skall en människa stjäla från Gud?" som om det överhuvudtaget inte var möjligt att begå en så grov förbrytelse. Men om Gud någonsin har talat genom mig, så har Han allvarligt blivit rövad på tionden och offergåvor.

Bröder, 1884 är nästan slut. Utnyttja de få återstående ögonblicken till att på nytt ställa till rätta, sådant som är fel. Gör ett grundligt arbete för evigheten. Varje handling, varje ord måste bestå i domens prövning. Gör era hjärtan redo. Gör i ordning era hus. Gör ett omsorgsfullt arbete medan Jesus gör tjänst i helgedomen. Låt inte dessa vädjanden ha getts förgäves. Guds skattkammare har blivit plundrad på tusentals dollar och denna försummelse står nedskriven mot er i himlens böcker.

Låt möten bli hållna i varenda församling och låt gott om tillfällen ges för alla att ödmjuka sig inför Gud och bekänna sina synder, så att vi måtte få förlåtelsens frid. När vi är villiga att i våra hjärtan vara eniga med Kristus och låta våra liv stå i harmoni med Hans verk, kommer den Ande, som föll på pingstdagen, att falla över oss. Vi skall bli starka i Kristus kraft och bli uppfyllda med Guds fullhet. Då kommer det nya året att bli välkomnat av oss alla som början på ett år med högre och bättre principer. Vi skall ge oss själva till Kristus och helga all vår egendom och alla våra förmågor utan förbehåll till Hans tjänst. Vi skall göra vår trosbekännelse god. Vi skall tjäna Gud genom att tjäna dem, som behöver hjälp. På så sätt skall vi låta vårt ljus stråla ut i goda gärningar. Måtte Gud hjälpa er att börja det nya året med en ren, obefläckad rapport. Måtte ni leva rena, heliga liv, så att de, oavsett om ni är unga eller gamla, måtte bli vackra och lyckliga, därför att era karaktärer avspeglar Kristus.