Review and Herald d. 17. december 1889

tillbaka

Jultal till de Unga

Den 25. December har sedan länge firats som Jesu födelsedag, och i denna artikel är det inte min avsikt, att bekräfta eller betvivla det riktiga i, att fira Honom på denna dag, utan att stanna upp vid vår Frälsares barndom och liv. Det är min avsikt, att rikta barnens uppmärksamhet på det ödmjuka sätt, som Förlossaren kom till världen på. Hela Himmelen intresserade sig för denna stora tilldragelse, att Kristus kom till jorden. Himmelska budbärare anlände, för att kungöra födelsen av den Frälsare, som hade varit utlovad och väntad under lång tid, för de enkla herdar, som vaktade sina hjordar om natten på Betlehems slätter. Den första yttring, som tilldrog sig herdarnas uppmärksamhet vid Frälsarens födelse, var ett strålande ljus på den stjärnklara himlen. Detta fyllde dem med förundran och beundran. »Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. Men ängeln sade: 'Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.' Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: 'Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag.'« {Lukasevangeliet 2:9-14.}

Kära barn, skall dessa dyrbara ord, som kommer från himmelska änglars läppar, inte finna genklang i våra hjärtan? Skall de inte väcka glädje och en skön melodi i själen, därför att Jesus har kommit till vår värld, för att återföra syndens bortstötta fångar till Gud? Om Himmelens änglar ärade Gud, och utgöt sin glädje med gudomligt välljud och helig sång över Betlehems slätter, skall våra hjärta då vara kalla och opåverkbara? Skall vi vända oss likgiltigt bort från den frälsning, som kom fram i ljuset genom Kristus?

De förbluffade herdarna fattade knappt det dyrbara budskap de fått av änglarna, och då det strålande ljuset hade försvunnit, sade de till varandra: »'Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.' De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn.« {Verserna 15-17.}

De fylldes med glädje; de kunde inte hålla den dyrbara kunskapen om Frälsarens ankomst för sig själva, utan berättade begeistrat för alla, som de mötte, om det sagolika, som de hade sett och hört; och alla, som lyssnade till dem, förmedlade herdarnas fantastiska erfarenhet vidare till andra, och många förundrade och gladde sig, för de trodde de ord, som hade yttrats av de himmelska budbärarna. Medan de förhärligade och lovprisade Gud, vände herdarna åter till sina hjordar på Betlehems slätter.

Hela Himmelen kom i rörelse på grund av Frälsarens födelse. Jubelsången, som herdarna hörde, var bara en återklang av det pris, som genljöd runt tronen där uppe. Hela änglahären gladde sig och sjöng pris, eftersom frälsningen hade skänkts som en fri gåva till fallna människor. Sedan förkunnandet hade sjungits för herdarna, drog den himmelska skaran för slöjan för ansiktet inför människornas ögon, och så var floden av himmelskt ljus borta, och herdarna hörde inte längre den hänryckande lovsången; men minnet av sången försvann ej ur deras hjärtan. Oh, vilken orsak har vi inte till, att prisa Gud, för att denna högst märkliga uppenbarelse från Himmelen delgavs ödmjuka människor! Det är inte de med höga ställningar, de med de mest upphöjda platserna i världen, som väljs ut till, att frambära Guds frids- och frälsningsbudskap, vilket är av största betydelse för fallna människor. Herren har sagt: “du har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för de olärda och små.” {Lukasevangeliet 10:21.}

De, som älskar Gud, bör vara djupt intresserade av barnen och de unga. Gud kan uppenbara Sin sanning och frälsning för dem. Jesus kallar de små, som tror på Honom, för lammen i Sin hjord. Han hyser särskild kärlek till och intresse för barnen. Jesus har sagt: »'Låt barnen komma till mig och hindra dem inte![Ingen får ställa hinder i vägen, för att barnen skall komma till Mig.] Ty himmelriket tillhör sådana.« {Matteusevangeliet 19:14.} Jesus har genomgått prövningar och sorger, som även drabbar barn. Han känner till de ungas sorger. Med Sin Helige Ande drar Han barnens hjärtan till Sig, medan Satan arbetar på, att hålla dem borta från Honom. Det dyrbaraste offer, som barnen kan ge till Jesus, är sin barndoms friskhet. När barnen söker Herren av hela hjärtat, finner de Honom. Det är under dessa första år, som de är mest ivriga, som hjärtat är mest mottagligt för impulser ledande till andliga framsteg. Allt, som ses och hörs, gör intryck på de ungas sinnen. Ansiktsuttryck, som betraktas, ord som sägs, handlingar som utförs, fungerar som böcker i de unga, ty de har en avgjord inverkan på sinne, hjärta och karaktär. Hur viktigt är det då inte, att barnen kommer till Jesus i sina första år, och blir lamm i Hans hjord! Hur viktigt är det ej, att de äldre församlingsmedlemmarna leder dem, genom föreskrift och exempel, till Jesus som bär all världens synd, och som kan bevara dem genom Sin gudomliga nåd från, att ödeläggas av just syndens verkningar. Ju bättre de känner Jesus, desto mer kommer de att älska Honom, och kommer att kunna göra det, som är behagligt i Hans ögon. Gud har helgat barndomen, genom att Han gav Sin enfödde Son, för att Han skulle bli ett barn på jorden.

Vilken oförliknelig kärlek har Jesus inte visat en fallen värld! Om änglar sjöng, därför att Frälsaren hade blivit född i Betlehem, skall våra hjärtan då inte återge den glada tonen: »'Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag'«? Även om vi inte känner till den exakta dagen för Kristi födelse, bör vi ära denna heliga händelse. Måtte Herren förbjuda, att någon är så trångsynt, att vederbörande struntar i denna begivenhet, för att det råder osäkerhet beträffande dess precisa tidpunkt. Låt oss göra, vad vi kan, för att fästa barnens uppmärksamhet på de ting, som är dyrbara för var och en, som älskar Jesus. Låt oss undervisa dem om, hur Jesus kom till världen, för att bringa hopp, tröst, frid och lycka till alla. Änglarna förklarade orsaken till sin stora glädje, genom att säga: ”Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.” Så när Ni, barnen och de unga firar Julens ankomst, tänker Ni då inte räkna allt det, som Ni är tacksamma för, och så bringa ett tackoffer till Kristus, och på så sätt visa, att Ni uppskattar den himmelska gåvan?

Änglarna förundrade sig över den stora kärlek, som fick Kristus att lida och dö på Golgata, för att befria människorna från Satans makt. Det stora återlösningsverket är ett under för Himmelens änglar. Varför är vi, som har beretts en så stor frälsning, så liknöjda, så kalla och kärlekslösa? Barn, Ni kan gå ärenden för Jesus, som är helt godtagbara för Honom. Ni kan bringa Era små gåvor och offer till Kristus. De vise männen, som leddes av stjärnan till platsen, där det lilla barnet var, hade med sig gåvor av guld, rökelse och myrra. Då de fann det utlovade barnet, tillbad de Honom. Barn, Ni må fråga: ”Vilka gåvor kan vi bringa Jesus?” Ni kan ge Honom Era hjärtan. Vilket offer är lika heligt, som att själens tempel renas från sin syndbesmittelse? Jesus står och knackar på hjärteporten; tänker Ni låta Honom stiga på? Han säger: “Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” {Uppenbarelseboken 3:20.} Skall Ni låta Jesus komma in i Era hjärta? Ämnar Ni rensar bort allt skräp, och öppna dörren samt villigt och glatt hälsa Er himmelske gäst välkommen? Jag behöver inte be Er enträget om, att bringa Era tackoffer till Gud, om Ni bara vill låta Frälsaren komma in. Ni kommer då att bli så tacksamma, att Ni inte avstår från, att lägga Era gåvor vid Jesu fötter. Måtte alla hjärtan reagera med översvallande glädje över denna ovärderliga gåva: Guds Son.
Fru E. G. White.