Review and Herald d. 17. december 1895

tillbaka

Ett Exempel från Historien

Det hebréiska folket befann sig i slaveri under många år. De var trälar i Egypten, och egyptierna behandlade dem, som om de hade rätt till, att behärska dem till själ, kropp och ande. Men Herren var inte likgiltig inför deras belägenhet, han hade inte glömt bort sitt förtryckta folk. Skriften säger: ”Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.” {Andra Moseboken 2:24-25.} ”HERREN sade: ’Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner till deras lidande. Därför har jag stigit ner för att rädda dem undan egyptierna och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och houng”. {Kapitel 3:7-8.}

Då Gud kallade Mose, att vara sitt redskap, att befria det hebréiska folket ur dess gruvliga träldom, övervägde Mose situationens vanskligheter, och tänkte på de hinder, som han skulle stöta på under detta stora verk. Han visste, att folket var i blindhet och ovetande, att deras sinnen var trosmässigt omtöcknade, och att de var nästan tomma på kunskap om Gud. De hade sjunkit moraliskt av, att umgås med ett avgudadyrkande folk, och hade fördärvat sina vägar, genom att praktisera avgudadyrkan. Likväl var många rättfärdiga och ståndaktiga ibland detta kuvade folk. Herren beordrade Mose, att ge dem ett budskap från honom själv. Han sade: ”Säg därför till Israels barn: Jag är HERREN. Jag skall föra er ut från tvångsarbetet hos egyptierna och rädda er från slaveriet under dem och jag skall återlösa er med uträckt arm och genom stora straffdomar. Och jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud. Ni skall få erfara att jag är HERREN, er Gud, som för er ut från slavarbetet hos egyptierna.” {Kapitel 6:6-7.}

Detta slavfolk skulle undervisas av Gud. Jesus Kristus, som var dold i moln- och eldstoden, skulle vara deras osynlige ledare, härskare över alla deras stammar. Mose skulle vara Guds språkrör. I fyrtio år härskade Gud över dem, då de färdades genom ödemarken. Men det hebréiska folket var inte det enda folk, som har befunnit sig i förfärlig träldom, och vars suckar har nått Herren Sebaots öron. Herren, Israels Gud, har betraktat den otaliga folkskara, som har hållits i slaveri i Amerikas Förenta Stater. Förenta Staterna har varit en tillflyktsort för förtryckta. Det har varit omtalat som religionsfrihetens bastion. Gud har gjort mera för detta land, än för något annat land, som solen skiner på. Det har på ett fantastiskt sätt bevarats från krig och blodsutgjutelse. Gud såg slaveriets skamfläck på detta land, han lade märke till de lidanden, som det färgade folket gick igenom. Han rörde vid människors hjärtan till, att verka för dem, som blev så gruvligt förtryckta. Sydstaterna blev en enda förfärlig krigsskådeplats. Gravarna till amerikanska söner, som hade anmält sig, för att befria det förtryckta folket, ligger tätt i Sydstaternas jord. Många föll i döden, givande sina liv, för att förkunna frihet för de fångna och öppnade fängelseportarna för de bundna. Gud talade om det färgade folkets fångenskap så sant, som han talade om de hebréiska fångarna, och sade: ”’Jag har sett hur mitt folk förtrycks... jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner till deras lidande. Därför har jag stigit ner för att rädda dem”. Herren verkade, genom att befria Sydstaternas slavar; men han hade för avsikt, att verka än mer för dem, liksom han gjorde för Israels folk, som han ledde ut, för att utbilda, förfina och förädla dem. Kristus själv verkade genom sina utvalda ledare, och visade dem, vad de skulle göra för hans folk, som hade blivit så fruktansvärt förödmjukat. De skulle hållas avskilda från alla andra folk, och styras samt vägledas genom en korrekt framställning av den gudomliga karaktären, varigenom de skulle komma att lära känna Gud, och ära samt lyda hans bud.

De, som studerar israeliternas historia, skall också betänka slavarnas historia i Amerika, som har lidit, som har fostrats i kriminalitet, förnedrats och förtryckts samt överlämnats åt ovetandets förtappelse. Deras fysiska frihet uppnåddes genom förlusten av många människoliv, och kristna borde allmänt talat ha sett med medkänsla på det färgade släktet, som Gud brydde sig om. De borde ha verkat för dem, så att de skulle ha upphöjts. De borde ha arbetat genom Guds visdom, för att utbilda och lära upp dem. Vi har allvarligt försummat våra färgade bröder, och är ännu inte förberedda på Herrens ankomst. Dessa försummade människors rop har nått upp till Gud. Vilka har gått i gång med detta verk efter deras befrielse ur träldomen, för att lära dem, att känna Gud? Det färgade folkets situation är inte hopplösare, än de hebréiska slavarnas situation var. Israels barn förföll till tygellöshet, avgudadyrkan, frosseri och grov osedlighet. Detta är alltid resultatet av slaveri. Men Herren såg på sitt folk, och efter deras befrielse, utbildade han dem. De lämnades inte utan tillsyn. Fastän de under åren i träldom hade förlorat kunskapen om den sanne Guden och hans heliga lag, uppenbarade Gud sig åter för dem. I fruktansvärd storhet och vördnadsbjudande majestät tillkännagav han sina okränkbara föreskrifter för dem, och kommenderade dem, att lyda hans lag. De Tio Buden är en avskrift av den gudomliga karaktären, och är lika oföränderliga, som den eviga tronen. Men sedan Sydstaternas slavar fått sin frihet, vad har vi som kristna gjort, som går att jämföra med det, som blev gjort för dem av dessa, som gav sina liv på slagfältet? Har vi inte betraktat de aktuella svårigheterna, och dragit oss undan från arbetet? Någar av oss har måhända varit bedrövade över deras eländighet, men vad har vi gjort, för att frälsa dem från syndens slaveri? Vem har på ett förnuftigt vis gripit sig an med denna uppgift? Vem har tagit det på sig, att ge dem den andliga frihet, som har köpts åt dem till oändlig kostnad? Har vi inte lämnat dem slagna, sårade, föraktade och övergivna på vägen? Är detta det exempel, som Gud har gett oss i berättelsen om Israels barns befrielse? Ingalunda.

Skiljemurar har rests mellan vita och svarta. Dessa fördomarnas murar kommer att störtas likt Jerikos murar, när kristna lyder Guds ord, som av dem fordrar deras högsta kärlek till Skaparen och opartisk kärlek till nästan. Låt oss för Kristi skull göra något nu. Måtte envar församling, vars medlemmar hävdar sig tro på sanningen för denna tid, blicka på detta försummade, nedtrampade folkslag, vilket som resultat av slaveri har berövats möjligheten, att tänka och handla för sig själva. De har hållits i arbete på bomullsfälten, de har drivits på med piskan som djur, och deras barn har inte fått något avundsvärt arv. Många av slavarna ägde ädla sinnen; men faktumet, att deras hud var mörk, var orsak till, att vita behandlat dem som djur. Då frihet proklamerades för dessa fångar, uppstod det ett förträffligt tillfälle, att inrätta skolor och lära folket, att ta hand om sig själva. Mycket av detta slags arbete utförde olika trossamfund, och Gud ärade deras arbete. De, som försökte att arbeta för det svarta släktet, fick lida förföljelse, och många blev martyrer för saken. Det var vanskligt, att utbilda dessa personer rörande sunt tänkande, ty de hade tvingats till, att lyda sina mänskliga herrars ord. De hade utsatts för människors lidelser, deras sinnen och kroppar hade misshandlats, och det var väldigt svårt, att sudda ut dessa människors fostran, och förmå dem till, att ändra sitt beteende. Men dessa missionärer höll ut i sitt arbete. De visste, att den svarte mannen inte hade valt sin hudfärg eller sina villkor och att Kristus dött lika mycket för honom, som han dött för hans vite broder. Visade man sympati för de frigivna slavarna, utsatte man sig själv för hån, hat och förföljelse. Gammaldags fördomar kommer alltid att existera, och de, som verkar för det färgade släktet, kommer att stöta på vanskligheter.

Det amerikanska folkets försummelse av det färgade släktet vittnar emot dem. De, som hävdar sig vara kristna, har en uppgift i, att undervisa dem i läsning och för att de skall fylla skilda yrkesroller och engagera sig i diverse företagsverksamheter. Många ibland detta släkte har ädla karaktärsdrag och skarpa hjärnor. I fall de finge tillfälle till, att utveckla sina färdigheter, skulle de bli jämbördiga med de vita. Det hebréiska folket utbildades under ökenvandringen. De blev involverade i fysiskt och mentalt arbete. De brukade musklerna inom diverse yrken. Guds utvalda foks historia under ödemarkslivet nedtecknades till gagn för Guds Israel ända till tidens slut. Aposteln säger: ”Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss.” {Första Korintierbrevet 10:11.} Herren svek inte sitt folk under dess vandringar genom ödemarken, men många av dem svek Herren. Den utbildning de hade fått i Egypten, gjorde dem till föremål för frestelse, avgudadyrkan och utsvävningar, och eftersom de ignorerade Herrens bud, föll nästan alla vuxna, som hade lämnat Egypten, ute i ödemarken; men deras barn fick lov till, att inta Kanaan.

Egyptens land ödelades nästan helt för Israels barns frihet; Sydstaterna förstördes nästan helt för det färgade släktets frihet. I tre år pågick det krig, och många liv gick till spillo, och i dag sörjer splittrade familjer. Outsägliga övergrepp har begåtts mot det färgade släktet. De hade levt i åratal i träldom utan hopp om befrielse, och deras framtid såg mörk och dyster ut. De trodde, att det var deras lott, att leva under förfärligt förtryck, och ge sina kroppar och själar åt människors herravälde. Efter deras befrielse från fångenskapen, hur allvarligt borde inte varje kristen ha samarbetat med himmelska förståndsväsen, som hade verkat för det förtryckta släktets frigörelse! Vi borde ha sänt missionärer till detta fält, för att undervisa de okunniga. Vi borde ha gett ut böcker med så lättfattligt innehåll, att ett barn kunde ha förstått dem, ty många av dem är endast barn till förståndet. Illustrerade och åskådliggörande lärdomar borde ha använts, för att ge sinnet värdefulla idéer. Barnen och de unga borde ha utbildats på så sätt, att de kunde ha blivit instruktörer och missionärer för sina föräldrar.

Låt oss ta det färgade släktet i betraktning under bön, och inse, att detta folk är en del av Jesu Kristi förvärvade egendom. En med upphöjd värdighet, som var lika med Gud, ödmjukade sig, så att han kunde möta människan i hennes fallna och hjälplösa belägenhet, och bli den fallna mänsklighetens försvarare inför Fadern. Jesus tillkännagav inte bara sin goda vilja gentemot förtappade människor, utan ödmjukade sig och iförde sig människornas natur. Han blev fattig för vår skull, för att vi skulle komma i besittning av ett evigt arv, bli Guds arvingar och Jesu Kristi medarvingar.