Review and Herald d. 18. december 1888

tillbaka

Davids Bön

[Förkunnat i Battle Creek, Michigan, den 8. December, 1888.]
Text: ”Det är tid för HERREN att handla, ty de har gjort din undervisning om intet. Därför älskar jag dina bud mer än guld, ja, mer än fint guld.” Psaltaren 119:126-127. {King James Version: ”de har gjort din lag om intet.”}

Det var en tid under Davids regering över Israels rike, då han såg, att det visades mycket förakt för Guds lag. Men vilket inflytande hade detta på honom? Revs han med av strömmen, så att även han fattade tvivel till Guds lag och visade förakt för den, liksom de andra? Nej! Det hade ett högst annorlunda inflytande på honom. Han insåg, att nonchalansen för Jehovas lag medförde moralisk ödeläggelse, i stället för ökad fromhet, större helgelse och tilltagande kärlek till Gud. De tycktes ha bannlyst Gud ur tankevärlden; och den framträdande bilden var ej behaglig för Guds kung och profet. Han såg inflytandet, som följde på överträdelsen av Guds lag, och det stegrade hans iver och gudsvördnad, så att han strävade efter, att upphöja rättfärdighetens regel och att hålla den i ära ibland folket, i stället för att delta med dem i att överträda den.

Om David således lade märke till fördärvet på sin tid och sade, att det kom sig av människornas åsidosättande av Guds lag, bör vi då inte anta, att det stigande fördärvet och ogudaktigheten i vår tid beror på samma sak? Från släktled till släktled, från århundrade till århundrade, har människorna mera och mera föraktat och åsidosatt Jehovas lag. Och nu, när vi närmar oss världens slut, är fördärvet överallt så stort, att det tydligt visar, hur människorna har åsidosatt Guds lag, och de längtar inte efter, att Gud skall uppenbara sig. ”Det är tid för HERREN att handla, ty de har gjort din undervisning om intet {kränkt din lag}.”

Vilken hållning bör Guds folk inta i denna tid? Vi ser, att det tilltagande föraktet för Guds ord visar sig överallt, och utsikterna för framtiden är mörka för dem, som älskar Herrens lag; ty de står i skarp motsättning till dem, som sålunda föraktar den. Den civila och den kristna världen tycks ha förenat sig härvidlag, och alla trampar på Jehovas lag. Varför ser vi i vår tid så få unga, vars andliga sans går att väcka? Vi måste medge, att det är nästan omöjligt att få dem att inse, vilka krav Gud ställer på dem. Hur vanskligt det är för dem att se, hur syndig synden är, och att fatta, att Gud har gett ett evigt offer, då han utgav sin Son i döden, för att ge människorna en ny prövotid. Våra första föräldrar vanärade Gud i paradiset, genom att hålla Satans ord högre i ära, än Guds. Detta är ännu den största faran för människorna. Bara de ville tro det, som står skrivet i Guds ord, och ge akt på det, skulle Jehovas lag åter komma till ära.

Gud har en lag, som styr alla heliga skapelser i världsalltet, och denna lag är också avsedd, att styra människorna. Kristus dog, för att människorna åter skulle förenas med Gud. I honom låg deras enda hopp om förlossning. Han led och dog inte på korset, för att tillintetgöra lagen; för då skulle han ha blivit syndens tjänare. I fall Guds lag kunde ha förändrats och anpassats till människans fallna tillstånd, hade Guds Son inte måst komma till vår jord, för att lida döden. Men Guds lag var oföränderlig. Icke ett enda bud, icke den minsta bokstav eller ett kommatecken skulle vanäras eller tas bort. Därför tillät Gud sin Son, att bära straffet för människornas överträdelser och gjorde det alltså möjligt för människorna, att erhålla frälsning och komma i harmoni med alla Guds bud. Det, som Gud godtar, är hans Sons rättfärdighet och fullkomlighet, i det att han tog på sig våra synder, brister och svagheter. Genom tron på den korsfäste och uppståndne Frälsaren får vi hopp. Kristi rättfärdighet blir vår rättfärdighet, när vi lever i förening med honom. Sedan upphör vi med, att överträda Guds heliga lag och blir delaktiga av den gudomliga naturen.

Det stundar en tid, när Guds lag i särskild mening kommer att kränkas i vårt land USA. Nationens ledare kommer med hjälp av lagbestämmelser att genomtvinga Söndagslagen, varigenom Guds folk kommer att bringas i stor fara. När vår nation i de lagstiftande församlingarna vidtar lagar, för att binda människors samveten avseende religiösa privilegier, och genomdriver helgandet av Söndagen och med tvång förtrycker dem, som helgar den sjunde dagen som Sabbat, då kommer Guds lag i allt väsentligt att ogiltigförklaras och kränkas i vårt land, och det nationella avfallet kommer att följas av nationell undergång. Vi ser, att de som håller Guds bud, behöver gaska upp sig till stordåd, innan de kan få den hjälp, som endast Gud kan ge dem. De skulle arbeta mera uppriktigt för, så länge som möjligt, att skjuta upp den hotande olyckan. Om en protestantisk regering, i vårt land som prålar med frihet, skulle offra varje princip i Grundlagen och sprida påvliga osanningar och villfarelser, måste vi envetet be: ”Det är tid för HERREN att handla, ty de har gjort din {lag} om intet.” Måhända vissa tänker, att eftersom profetian förutsäger inskränkningar av människornas samvetsfrihet, kommer det att ske och om vi försöker, att bevara vår frihet, kommer vi att handla som den vantrogne tjänaren och därigenom drabbas av Guds fördömelse.

Denna fara hotar nu Guds folk; så vad skall vi göra? Bör vi inte bidra med, att höja standaret, och kalla dem fram till fronten, som är aktsamma om sina religiösa rättigheter och förmåner? Gud kallar oss, att vakna upp. Vi vet, att änden är nära. Vi vet, att profetierna går snabbt i uppfyllelse. Dessa visar, att vi lever i slutet av denna världs historia.

Herren visade Johannes det sista verket för vår tid (Uppenbarelseboken 14:9-12), och han såg ett folk, om vilket han sade: ”I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.’” Johannes berättar för oss, vad han fick se under synen. ”Och Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel”. {Uppenbarelseboken 11:19.} Denna syn framställer ett folk, vars uppmärksamhet skulle riktas på helgedomen i himmelen. Där såg Johannes Guds ark, som innehåller stentavlorna, varpå Guds lag är ingraverad; och detta folk har försökt, att leva i harmoni med himmelen och att bevara och hålla alla Guds bud. Det har förekommit stort motstånd, eftersom de har respekterat det fjärde budets Sabbat, som i den sekulära och religiösa världen har ignorerats.

Nu talar Gud till oss från Sinais berg: ”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat.” Det är det enda bud, som börjar med ett ”Kom ihåg” {King James Version eller ”Tänk på”, som om Gud hade sagt: ”Glöm det inte.” Han har gett människorna Sabbaten som ett minnesmärke över skapelsen. Människan skall lyda hans befallning, och när hon uppmärksammar detta minnesmärke, riktas sinnet till den levande Guden, som skapade himlarna och jorden. Om människorna alltid hade kommit ihåg, att helighålla Sabbaten, skulle det aldrig ha förekommit en ateist eller förnekare i vår värld; men Satan har ansträngt sig, för att hålla Gud ute ur sinnet, och har utformat sina planer så, att detta förverkligats, och efter att ha bannlyst Gud från människors hågkomst, sätter han sig själv, om möjligt, i Guds ställe, och går till och med så långt, att han upphöjer sig över Gud, och tvingar människornas samveten, som Gud aldrig har gjort.

Vi helgar nu den sjunde dagen, den dag, som Gud har befallt oss att hålla, och är här samlade på den för religiös tillbedjan. Påvemakten har infört en annan dag, en vanlig arbetsdag, och stadfäst den, för att omstörta Herrens Sabbat. Den har gjort detta, för att människorna inte skall se eller förstå Guds okränkbara krav. Vad skall vi göra? Skall vi låta fienden ta oss till fånga, så att vi upphör med, att akta och ära Guds heliga dag? Långt därifrån! Oavsett om hela den protestantiska världen har tagit detta påvedömets barn, och pysslat om och skött om det, samt gett det en framträdande plats, är det vårt privilegium och vår plikt, att helighålla Jehovas Sabbat.

Profetian säger oss, att syndens människa, påvedömet, skulle ändra tider och lagar, och eftersom vi inte, jämte hela världen, accepterar en förfalskad vilodag i stället för den äkta, kommer vi att drabbas av förföljelse. Och det skall snabbt nå en punkt, där vi ser den förtryckande handens makt slå mot vår trosfrihet. Ändå har vi kämpat för vår rätt, att hålla den dag, som Gud har välsignat och gett till världen som ett minnesmärke över hans skapelseverk. Skall vi fördenskull ära en dag, som inte vilar på Guds ord, nämligen påvedömets institution, och trampa på den helgdag, som Jehova har välsignat, och satt undan för människorna? Johannes skådade ned till avslutningen av denna världs historia, och såg en klass, som höll Guds bud, och ägde Jesu tro. Jag önskar, att vara ibland dem, jag önskar, att vara på Guds sida av denna fråga.

Vi ser, att det vidtas åtgärder, för att begränsa vår religiösa frihet. Söndagsfrågan håller på, att anta stora proportioner. Ett förslag till ändring av Grundlagen har lagts fram i Kongressen och när det har tillstyrks, kommer förtryck att följa. Jag vill fråga: Känner Ni till denna sak, och är Ni medvetna om, att det stundar en tid, när ingen får arbeta? Har Ni besjälats av den mängd med nitiskhet och gudsvördnad samt fromhet, som kommer att göra Er i stånd till, att stå fasta, när Ni möter motgång? Nu verkar det vara omöjligt, att någon av oss måste stå ensam, men om Gud tidigare har talat genom mig, kommer den tid, när vi skall föras fram inför rådsförsamlingar, ja, inför tusentals personer, för hans namns skull, och då kommer var och en att få svara för sin tro. Varje punkt, som har ansetts höra till sanningen, kommer att utsättas för den allvarligaste kritik och granskning. Till dess behöver vi studera Guds ord, för att veta, varför vi tror på de lärosatser, som vi har gjort oss till talesmän för. Vi måste ingående studera Jehovas levande uttalanden.

De medel, som vi använder på vår bekvämlighet här, den tid, som vi låter gå till spillo, borde helgas åt den uppgift, som Gud har gett oss: ”Att studera Skrifterna”. Likaså borde mycken tid ägnas åt bön till Gud, så att våra kläder, karaktärens kläder, den inre människan, går att tvätta i Lammets blod. Men detta låter sig inte göras, med mindre vi håller Guds bud i sanning; och i fall vi inte är medvetna om tiden vi lever i, kommer vi att vara opålitliga tjänare. Lydnad mot Guds lag kommer att beskydda oss från hans vrede. Vi behöver be om kraft från himmelen, för att hålla tillbaka den rörelse, som har uppstått i vårt land, och vi bör göra allt från vår sida, för att bevara våra friheter, och vår rätt till, att dyrka Gud enligt våra egna samvetens anvisningar.

Har den protestantiska världen stannat upp, för att blicka tillbaka på de lidanden, som påvedömet har orsakat i sina försök, att kedja människors förnuft, så att de inte kan dyrka Gud på ett för dem godtagbart sätt? Ser de inte, hur den romerska kyrkan har använt sin hämndgiriga och hemska kraft? De, som inte böjde sig för hennes mandat, måste uthärda fängelse och bål, tortyr och död. Och då de, vars samveten endast böjde sig för himmelens Gud, sopades undan, steg andra fram och slöt sig till leden, varvid de höjde standaret för religiös frihet och rätt. Och kommer nu denna nation – den främsta nationen på jorden, genom vars styrelse vi har välsignats med alla religiösa och timliga fördelar; som har tagit emot oförlikneliga barmhärtighetsgåvor; som Försynen har vakat över och beskyddat; varigenom frihetens banér har lyfts upp och trosfriheten har värnats – att följa påvedömet i spåren, och göra Guds lag ogiltig? Och skall vi sitta med händerna i kors, och inget göra i denna kris? Skall vi låta denna rörelse för religiös författningsändring trampa in, och utestänga oss från våra privilegier och rättigheter, för att vi håller Guds bud? Gud hjälpe oss, att vakna upp ur den dåsighet, som har hängt över oss i åratal! Det finns flera själar att frälsa, och det återstår ett långt större arbete med, att varna världen, än som hittills har uträttats. Vi bör söka Gud, i synnerhet för att hans nåd och hans kraft skall uppenbaras till fördel för hans folk. Vi tror, att Gud lever. Vi tror inte, att tidpunkten specificerad i profetian om våra friheters begränsning fullt ut har kommit.

I Uppenbarelseboken 7:1 står det: ”Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla tillbaka jordens fyra vindar, så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller över havet eller mot något träd.” Det tycks, som om de fyra vindarna snart skall släppas lösa. Verserna 2, 3: ”Och jag såg också en annan ängel med den levande Gudens sigill stiga upp från öster. Han ropade med hög röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden och havet: ’Skada inte jorden eller havet eller träden, förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänare, på deras pannor.’”

Här var det ett arbete att göra, innan änglarna skulle släppa loss de fyra vindarna; och om vi tänker vakna upp inför det, som utspelar sig omkring oss, måste vi erkänna, att vi inte är redo för den strid och de förvecklingar, som kommer att drabba oss, sedan påbudet har gått ut. Det är meningen, att vi skall ropa till himmelens Gud på allvar, i förenad bön, för att änglarna skall hålla de fyra vindarna tillbaka, till dess missionärer har sänts ut till alla delar av världen, till dess vi har proklamerat varningen emot olydnad mot Jehovas lag, och emot att tillbe djuret och dess bild. Guds krav måste göras kända för jordens invånare. Detta är vårt arbete; men varje tänkbart knep, som fienden kan tänka ut, kommer att tas till, för att förhindra Guds folks uppvaknande.

Herren påbjuder oss att vaka, för vi läser, att medan människorna sov, sådde fienden ogräs på åkern. Dessa nationella reformatorers arbete har utförts på ett bedrägligt och listigt sätt, för att, om möjligt, infiltrera hela den kristna världen; och vad skall vi göra, i fall de lyckas med sin avsikt, och vi hamnar i trångmål? Jag bönfaller Er, i Jesu Kristi, nasaréens, namn, att vakna upp ur sömnen. Gud samarbetar alltid med människor, för att genomföra sina himmelska planer. Kristus kom till vår värld med avsikten, att bringa människorna moralisk kraft kombinerad med hans mänskliga ansträngningar, och att han skulle föra gudomlig kraft inom räckhåll för svaga människor. Varje gång, som Jesus övervann fiendens frestelser för människornas skull, upphöjde han människornas värde i Guds moralskala. Men det är omöjligt, att se skillnad på det mänskliga och det gudomliga utan Guds Andes upplysning. Det är näst intill omöjligt för människor, att se skillnad på det heliga och det alldagliga – det gudomliga och det mänskliga – oavsett graden av vår skarpsinnighet.

Gud verkar för sitt folk, för att de inte skall lämnas i mörkret. Han vill, att vi smörjer ögonen med ögonsalva, så att vi kan se skillnad mellan mörkrets krafters verkan och Guds Andes insatser. Vi skall inte ägna oss åt oväsentligheter; vi behöver bli bekanta med Skrifterna som aldrig förr. De är den klippa, som vi skall stå fasta på, ty allt det uppenbarade tillhör oss och våra barn. Vi kan studera Bibeln, och förstå uppfyllelsen av profetiorna, och allt som har att göra med Guds lag samt Kristi offer i förbindelse med Guds lag, och vi kan, liksom Paulus, gå från dörr till dörr, lärande ut ånger inför Gud och tro på vår Herre Jesus Kristus. Varför ånger inför Gud? – Jo, för att syndaren har brutit mot Guds lag, och han måste ångra sig och komma tillbaka, för att lyda den. Han skall visa världen, att en morallag är den högsta standarden för rättfärdighet, och att Satan vill, om möjligt, bryta ned denna och få människorna till, att inrätta sin egen standard. Guds ord står bergfast för evigt; och när vi blickar in i denna spegel, ser vi våra karaktärsbrister. Skulle någon ställa sig framför Guds spegel, och säga att den ljuger, därför att den visar honom hans fel och brister? Vi bör inte, så snart som våra brister har pekats ut, gå därifrån och glömma, vilkets slags personer vi är. I stället behöver vi be om en korsfäst och uppstånden Frälsares blod i levande tro, så att förlåtelse går att skriva vid våra namn. Vi måste tvätta våra karaktärers kläder, och göra dem vita i Lammets blod.

Då Kristus lämnade jorden, gav han varje människa hennes uppgift. Den vilar på var och en av oss. I fall Gud skulle tala till Er, skulle han säga, som han gjorde till Elia: ”’Vad gör du här... ?’” {Första Konungaboken 19:13.} Gud sade inte åt Er, att lämna Era små församlingar, för att vara i denna stora församling, där Era gåvor försvinner i mängden. Jag frågar: ”Finns det inget missionsarbete för Er att delta i?” Måtte himmelens Gud tända en eld i Era sinnen och hjärtan! Detta arbete vilar inte bara på predikanten; utan var och en skall rannsaka Skriften personligen, så att han med saktmod och gudsvördnad kan uppge skälen till sitt hopp. Även om just Du kanske inte äger den bredaste insikt, kan Du förtälja den enkla berättelsen om korset. Det väntar på Dig ett verksamhetsfält i hemmet, hos grannarna, i staden och i församlingen, och det är detta arbete, som Gud vill se Dig göra. Guds folk bör resa sig och ta på sig rustningen. När alla gör detta, kommer vi inte att se församlingar sådana vi ser dem här i dag. Det är många av Er, som kunde ta med sig sina Biblar och, utan vidare, bära skam för hans namn, så att Ni därigenom får evigt liv. När Herren kommer och undrar: ”Hur har Du använt Dina talenter? Har Du lämnat dem till växlaren, så att de har förmerats?” Hur skall Du svara Mästaren, i fall Du har suttit på rumpan och intet gjort, för att vinna själa för Kristus?

Vi har var och en personligen en uppgift att uträtta. Himmelens ljus har visat oss, att alla villiga medarbetare erhåller Guds välsignelse, och härigenom återspeglas sanningens ljus över andras stig. ”’Vad gör du här, Elia?’” Vem sände Dig hit, för att träda in i denna stora församling, och vara en börda i stället för ett levande, strålande ljus, som Du borde vara? En levande församling är en arbetande församling. Här sitter Du under himmelens ljus, och utsänder inte en enda ljusstråle till dem, som befinner sig i mörker; och ändå tycks Du vara nöjd, utan att sätta värde på mottagna välsignelser, men så är Du heller inte vaken.

Vi behöver inte resa till främmande länder och bli missionärer. Överallt omkring oss är fälten vita, redo att skördas. Var inte passiva nu. Gud kallar Er i Battle Creek, som håller på att dö av andlig maklighet, till att gå ut på huvudvägarna och sidostråken, och arbeta så allvarligt och intresserat, att Ni verkligen förmår människor till, att komma till sanningens ljus. Låt folk lämna Battle Creek, även om det innebär en uppoffring. Flytta dit, där Ni kan vara en välsignelse för andra. Dra dit, där Ni kan vara en hjälp i en svag församling. Ruska av Er den andliga slöheten. Arbeta med alla Era krafter, för att frälsa förtappade själar; då kommer den himmelska välsignelsen att falla över Er; och till sist kommer Ni att höra dessa ord: ”Bra, du gode och trogne tjänare... Gå in i din herres glädje!” {Matteusevangeliet 25:21.}

Ni varken sätter värde på eller lever ut Guds sanning. När Ni går till arbetet för Mästaren på allvar, kommer vi inte att höra så många beklaga sig: ”Oh, jag skulle önska, att jag visste, om jag vore en kristen eller inte.” När Ni gör en kristens gärningar, kommer Ni att få vittnesbördet om, att Era vägar behagar Gud. Ni skall inte vara beroende av lyckliga känslor i Er tjänst för Gud. Det är inte sådana bevis, som avgör, huruvida Ni är kristna eller ej. Jesu Kristi religion är en levande princip, inom oss, och varje kraft och förmåga måste underställas Guds vilja. Vi äger inte oss själva, vi är köpta till ett pris. Kristus säger, att vi är Guds medarbetare. Men hur många själar arbetar Ni på, att bringa till Mästaren? Det återstår ett stort och viktigt arbete, för att bereda ett folk på, att stå under Herrens dag; och måtte Gud hjälpa oss med, att utföra detta verk, så att han erkänner det.

Vi läser i Jesaja 8:12, 13: ”Kalla inte för sammansvärjning allt som detta folk kallar för sammansvärjning, frukta inte vad det fruktar och bäva inte för det. Håll HERREN Sebaot helig. Låt honom vara er fruktan och den ni bävar för.” Vad är det för en arbetsbörda, som Guds folk är ålagt för denna tid? Är det inget Ni kan göra? Har Mästaren inte gett Er en del att göra i hans vingård? – Jo, alla har ett arbete att göra. ”Bind ihop vittnesbördet och försegla undervisningen bland mina lärjungar.” Detta är det arbete Guds folk skall göra. ”Jag vill vänta på HERREN, som döljer sitt ansikte för Jakobs hus, och hoppas på honom. Se, jag och barnen som HERREN har givit mig [omvända till sanningen] är tecken och förebilder i Israel från HERREN Sebaot, som bor på Sions berg. När de säger till er: ”Fråga andesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar”, så svara: ”Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?” ”Till Guds undervisning, till vittnesbördet!” Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem.” {Jesaja 8:16-20.}

En korrekt förståelse av, ”vad Skrifterna säger” om de dödas tillstånd är väsentlig för denna tid. Guds ord förklarar, att de döda inte vet något, deras hat och kärlek har också upphört. Vi måste slå upp profetians säkra ord som vår auktoritet. Med mindre vi är väl belästa i Skrifterna, kommer vi, när Satans mäktiga mirakelverkande kraft visas i vår värld, att bli bedragna och kalla det för Guds undergärningar; ty Guds ord tillkännager att, om det vore möjligt, skall till och med de utvalda föras vilse. Med mindre vi är rotfästade och grundfästade i sanningen, kommer vi att fastna i Satans bedrägliga snaror. Vi måste klamra oss fast vid våra Biblar. I fall Satan får Er till, att tro att det finns sådant i Guds ord, som inte är inspirerat, kommer han att vara redo, att snärja Era själar. Då kommer vi inte att äga någon försäkring och trygghet på den tidpunkt, när vi behöver veta, vad sanning är. Våra fötter bör vara skodda med evangeliets beredelse, och Guds sanning bör vara vår sköld. Vi måste själva veta, att vi har Guds sanning. Måtte fördenskull ingen nära frågan, om den eller den delen av Guds ord är inspirerad. Skrid till verket, bind Kristi rättfärdighetsrustning om Er.

Satan kom som en ljusets ängel i öknen, för att bedra Kristus. Han kommer inte till människor i en förskräcklig gestalt, som han stundom framställs, utan som en ljusets ängel. Han kommer att utge sig för, att vara Jesus Kristus och utföra stora mirakler. Människor kommer att fallna ned och tillbe honom som Kristus. Vi kommer att befallas, att tillbe denna skapade varelse, vilken världen ärar som Kristus. Vad skall vi då göra? – Säga dem, att Kristus har varnat oss för just en sådan fiende, människans värste. Denne kommer att säga, att han är Gud, men när Kristus kommer, skall det ske i kraft och härlighet, ledsagad av tusen gånger tusen och tio tusen gånger tio tusen änglar och att när han kommer, skall vi känna igen hans röst.

Om Ni vandrar ödmjukt med Gud, kommer Ni att förstå sanningen, och beredelse är nödvändig för denna tid. ”Det fördolda hör HERREN, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid”. {Femte Moseboken 29:29.} I fall Ni tror detta, och vandrar i tro, kommer Ni att frälsas i härlighetens rike. Vi bör inte försöka, att ta reda på ”varför” och ”därför” i allt, utan vara tillfreds med, att känna gudsvördnadens enkelhet. Jesus Kristus har lagt frälsningsplanen, och öppnat vägen för oss, klart och tydligt, så att också den enklaste, som önskar sanningen, skall finna den. Särskilda, mörka krafter verkar, för att omringa oss, och ta ifrån oss samvetsfriheten. De månader, som har gått för dem, som inte har hållit jämna steg med verket, är förbi, och de vet inte, vad de skall säga, men vi, som har vakat och väntat på vår Frälsares synliga ankomst, blir inte överrumplade.

Finns det inga män och kvinnor i denna församling, som har ett arbete att göra för Mästaren? Är det ingen av dem här, som skall gå ut på nya platser och arbeta som missionärer? Vi behöver missionärer här hemma; och vi behöver missionärer, som vill gå ut på nya fält, och se, vad de kan göra. Använd Era enda eller båda talenter. Även om Era talenter är begränsade, kommer Gud att acceptera dem. Varför gräva ned dem i jorden? Gå till arbetet, och gör Ert bästa, så kommer Gud att ge Er frukt för arbetet. O, jag ville hellre komma till Mästaren med skördade kärvar, än att ha rikedomar av guld och av silver. Ge mig själar som frukt av mitt arbete; så skall jag inte önska bekvämlighet eller maklighet i denna värld. Finns det inte män och kvinnor här, som Gud kommer att avkräva räkenskap för de förmågor, som han har lånat dem? Det finns själar, som Ni skall verka för; det finns unga, som Ni skall be för. Det finns ett arbete att göra inom nykterhetsverket; och här sitter Ni, från Sabbat till Sabbat, och lyssnar till sanningen, medan själar går förtappade omkring Er. Varför inte låta det ljus, som Gud har gett Er, skina på andras stig? Jag bönfaller Er, att tänka allvarligt på dessa ting.

Gör Er redo för böneveckan, genom att ödmjuka Era hjärtan inför Gud. Även om Ni ännu inte har några kärvar att överlämna till Mästaren, kan Ni gå till arbetet i elfte timmen, och Gud skall bistå Er. Var uppriktiga; be och arbeta, och arbeta och be; och handla, som om utgången berodde på Er möda. Gör det bästa av Era förmågor, så kommer Gud att samarbeta med Er. Ni borde arbeta med alla Era krafter. Var vakna! Var vakna! ”’Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda, så skall Kristus lysa över dig.’” {Efésierbrevet 5:14.} Gå ut och gör det lilla Ni kan, så kommer han att öka Era förmågor. Då kommer Ni också att växa till i nåden, och i kärleken till sanningen. Ju mera Ni brukar Era talanger, desto mera kommer de att växa. Vi närmar oss slutet på prövotiden. Vi bör lägga ut våra talenter till växlarna, så att Mästaren vid sin ankomst kan ta emot våra talenter som sina egna. Dock kommer han att återgälda oss med både kapital och ränta. Måtte himmelens Gud sätta Era fötter på den eviga Klippan. Jag bönfaller Er, att vara Kristi efterföljare, och bringa många kärvar till Mästaren.

Ellen G. White.