Review and Herald d. 18. december 1888

tillbaka

Våra Plikter och Skyldigheter

Vi har ett stort verk att utföra på kort tid. Den nuvarande och närvarande sanningen är mäktig, men Satan verkar på alla möjliga sätt, för att hålla ljuset borta från människorna. Striden mellan Kristus och Satan är ännu inte över. Satan försöker ständigt, att cementera sitt arbete. Om han kan snärja själar, då gör han det. När han kan leda dem till, att lita på människor, i stället för på den levande Guden, då behagar det honom väl. Satans snaror är talrika, men Herren blir till vår hjälp, om vi söker honom uppriktigt.

De sista dagarnas faror är över oss. Vi har fallit i sömn, och våra lampor håller på att slockna. Vi behöver nu grundlig hängivenhet, djupare helgelse, till arbetet. Herren har visat mig det fördärv, som råder ibland sjundedags-adventister. Satan, all ondskas upphovsman, är Kristi personlige fiende. Om våra ögon kunde öppnas, skulle vi se honom verka med sina listiga bedrägerier på de människors sinnen, som vi tror går säkra för hans frestelser, och som själva känner sig trygga. Är vi förberedda på de prövningar, som väntar oss? Kommer inte många själar att snärjas, när Satans lögnaktiga under sker? Låt oss vakna upp och göra vår plikt. Vi måste var och en personligen nalkas Gud, ångra våra synder, vår ljumhet, vår själviskhet och återlämna till Herrens skattkammare de skatter, som han har låtit oss förvalta. Tron på Gud och på Kristi, vår Frälsares, lära kommer att uppenbaras, om den finns i hjärtat.

Budskapet till Laodicea är tillämpbart på Guds folk i denna tid. De säger: ”Jag är rik, jag har vunnit rikdeom och behöver ingenting”, och de vet ej, att just de är eländiga och ynkliga och fattiga och blinda och nakna. Kristus, det Sanna Vittnet, säger: ”Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun.” {Uppenbarelseboken 3:16-17.} Hur är det med Er, bröder? Har inte Ni gett efter för köttets lustar, i stället för att bli mera självförnekande? Har Ni inte slarvat med hälsoreformen? Har Ni följt det ljus, som det har behagat Gud, att ge sitt folk? Har inte liv och hälsa många gånger offrats, genom att Ni har gett efter för de sinnliga lusterna? Vill Ni, mina bröder, överväga denna sak noga och se, om Ni har följt vår Frälsares självförnekande exempel?

Många har avvikit från Gud i detta avseende. Det förekommer mindre iver, för att utbreda sanningen och mindre aktning för det ljus, som Gud har gett oss genom sin Ande. Måtte Herren hjälpa Er, mina bröder, att komma i ett tillstånd, där de sinnliga lusterna inte härskar över det andliga! Måtte Era ögon inte vara förblindade av egenkärlek, så att Ni inte kan skilja mellan det heliga och det vardagliga! Gud förbjude, att Ni skulle vanära honom och hans sanning genom ett vanhelgat liv. Är det inte hög tid för Er, att vakna upp ur sömnen och skaka av Er denna köttsliga säkerhet? ”Sök HERREN medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära.” {Jesaja 55:6.} Detta nådiga erbjudande kommer inte alltid att ges; därför bör vi flitigt använda de tillfällen, vi nu har. ”Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse.” {Vers 7.} Tveka alltså inte. Det storslagna löftet är Ditt i dag. Bringa Ditt hjärta och hus i ordning. Gud ser bristerna i Din karaktär, och han önskar, att Du skall se dem, och känna Ditt stora behov av den hjälp, som bara han kan ge.

Oh, avfallna Israel, vänd tillbaka till Herren av hela hjärtat, bekänn Dina synder, och sänd upp ödmjuka böner till Gud. Med nuvarande synder över Er kommer det att vara omöjligt, att stå på prövningens dag, som strax väntar oss. Ni må förstå sanningen teoretiskt, men detta kommer inte att frälsa Er. Den måste inpräntas i hjärtat genom Guds Andes kraft. Om sanningen inte ges högsätet i själen, om tankar och syften, målsättning och livets själva mening inte ställs till Jesu Kristi tjänst, under hans Andes kontroll, sker det ingen förvandling från mörker till ljus. Även predikanter, som proklamerar sanningen, är endast blinda ledare för blinda – moln utan vatten, som drivs bort av vindarna – med mindre de har sanningens principer fast förankrade i själen, ja, ”de är träd utan frukt på senhösten, dubbelt döda, uppryckta med rötterna.” {Judasbrevet vers 12.}

Evigheten är nära, och var och en av Er behöver en grundlig erfarenhet, för att kunna bestå provet. Och våra sinnen måste förändras nu, medan prövotiden varar. En ren och obesmittad gudsdyrkan måste införas i själen. Var och en har ett verk att uträtta, som ingen vän eller predikant kan uträtta åt honom. Var och en måste omvända sig till Herren och bekänna sina egna synder. Se till, att Din kristendom går på djupet. Tro för egen del. Ha Guds nåd i Din egen själ för Ditt eget vidkommande. Gud vill, att hans sanna vänner inom livets olika ställningar skall vittna om hans nåds makt. Även om de är ringa, kan de dock leva i Guds ansiktes ljus, och hans ord kan vara deras ledsagare.

Jag ber Er av hela hjärtat om, att lägga märke till, vilka plikter Ni har slarvat med, och var Ni har föregått med sådant exempel för troende och vantroende, att det har fört dem bort från Gud, bort från rättfärdighetens och sanningens anda. Jesus bjuder människorna, att komma till honom, förtrösta på honom, och att grunda sin erfarenhet på honom allena. Många har sökt ljus och råd från människor, som är lika mycket i mörker och lika långt från Guds nåd som de själva; därför kan dessa inte bistå dem. Resultatet har blivit det förväntade: Råd fläckade av mänsklig svaghet och brist. Gud har blivit vanärad, och själar har blivit berövade den nåd och det ljus, som Jesus förmår, att skänka alla, som söker hans ansikte. Vi har vävt samman vår egen erfarenhet allt mer med mänskliga instrument och mänskliga hjälpmedel, och har i allt mindre grad sökt gudomliga råd, tills våra gärningar utstrålar allvarliga brister, och är tömda på gudomlig kraft.

En annan allvarlig synd, som förekommer i våra led, är självtillräcklighet – fariséism, att vi känner oss rättfärdiga, och att alla våra gärningar är förtjänstfulla, fastän vi är långt ifrån, att nära den rätta andan mot Gud eller mot våra bröder. Det förekommer en önskan om, att vara den förste. Vi har värnat om självupphöjelse, och har burit på en kritikens anda mot andra, därför att vi inte har varit främst. Missunnsamhet, svartsjuka, knorrande och falskt vittnesbörd har märkts. Det är ohelgade hjärtan ibland oss, som vantolkar allt, som sägs eller görs, till och med enligt Guds särskilda anvisning. Makten från Satans frestelser är stark ibland dessa, och de ser saker och ting i falsk belysning. De behagar fienden med sin kritik, och genom att utmåla vissa som överträdare. I många fall av kritik har det ej förelegat någon egentlig synd; misstanken har berott på sinnesstämningen. I fall någon begår ett misstag, säger de upp enigheten och gemenskapen. De känner vämjelse över allt, som vederbörande säger och gör. De, som hyser tillit till kritikerna, delar dessas känslor och tankar. Känslor av hämnd verkar i det fördolda; ändå påstår sig de, som skapar missnöje och oenighet samt sprider avundsamhetens utsäde, att de orubbligt tror på sanningen. Dessa lever icke ut sanningens anda. Surdegen från deras onda tankar genomsyrar den grupp den förekommer i, och Gud blir vanärad, sanningens principer läggs i smutsen, och den kristna erfarenheten ödeläggs och förminskas.

Är det nu inte på tiden, att ändra denna tingens ordning, och söka sann ånger? Detta oheliga element har försvagat församlingen, och gett brett utrymme åt Djävulen. Är inte detta något att ångra, något att leda oss till korsets fot, i djupaste ödmjukhet, tills vi finner Jesus, och vi väljer honom till vår vägledare, vår rådgivare, vårt A och O? Han är Klippan, som är högre, än vi. Han är vår sol, vår sköld. Han är vårt liv, vår visdom. Det är tack vare hans rättfärdighet, som vi blir frälsta, och hans sanning, som en förblivande princip i själen, som helgar människan. Men det är hopp för den felande, det är inte för sent för den felande, att bli korrigerad.

Psalmisten frågar: ”HERRE, vem får vistas i ditt tält, vem får bo på ditt heliga berg? Den som lever fullkomligt och handlar rättfärdigt, den som talar sanning av hjärtat, den som inte baktalar med sin tunga, inte handlar illa mot sin nästa och inte vanärar sin granne”. {Psaltaren 15:1-3.} Bör vi då inte akta oss, för att sprida tvivel, svartsjuka och missunnsamhet? Skall vi inte frukta för, att överträda Guds ord?

”Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag. Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och smädande och all annan ondska. Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.” {Efésierbrevet 4:30-32.} Vilken härlig förmaning! Och den måste vi ge akt på, därest vi väntar oss, att Gud skall förlåta våra synder. Vi måste äga Kristi sinnelag och tillge lika villigt, som vi önskar, att andra skall tillge oss.

Kristendomen måste flätas in i vår dagliga erfarenhet. Själen måste komma i ett sådant tillstånd, att den värdesätter evangeliets gudomliga lära. Den måste uppläras till och vänjas vid självbehärskning och lydighet. Om vi läser Bibeln med en anda, som inte är i harmoni med dess heliga grundsättningar, skaffar knappast vår granskning oss den anda, som det är Bibelns uppgift att meddela. Den uppriktige Bibelläsaren finner, att det levande gudsordets lära bryter ned ”allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus”. {Andra Korintierbrevet 10:5.} Satan äger stor makt över själen, till att sänka den ned på en låg nivå. Den, som verkligen önskar, att lära sig av Kristus, måste tömma själen på all dess stolta inbillningar, så att Frälsaren ryms i personens inre. Iförd ödmjukhetens kläder, måste vi inta våra platser som barn vid hans fötter, och lära av hans saktmod och ödmjukhet.

Tänker inte Ni, kära bröder, rannsaka Er själva? Kanske många borde bekänna för sina bröder, att de har tänkt ont och talat ont om dem. När usla misstankar närs i hjärtat, kan Gud icke välsigna Er. Allt sådant måste rensas ut ur hjärtat. ”Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.” {Jakobsbrevet 5:16.} ”Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.” {Verserna 19 och 20.}

”Nej, liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv. Det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.” {Första Petrusbrevet 1:15-16, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} ”Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” {Första Johannesbrevet 1:8-9.} ”Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande. Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk. Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont. Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.” {Jakobsbrevet 3:13-18.} Måtte var och en ödmjuka sig och avlägsna synden från sig själv och från sin familj. Måtte de ting, som har bedrövat Guds Ande, avlägsnas från hjärtana och från församlingarna.

Låt oss också under bön till Gud tänka på våra tillhörigheter. Hur många är det inte, som håller tillbaka medel, som tillhör Gud, och hur många är det egentligen å andra sidan, som använder de medel, som Herren har betrott åt dem, med tillbörlig givmildhet? Är det inte många personer, vars handlingssätt säger: ”Genom min visdom har jag skaffat mig denna rikedom.” Vem gav Dig Din visdom och duglighet till, att samla medel? Du borde betänka, att Du hör Herren till, och att Du är avhängig honom för allt Ditt förstånd och alla Dina förmågor. Alltså bör Du uppvisa ett villigt hjärta, när utlands- och inlandsmissionens behov läggs fram för Dig, och säga: ”ur din hand har vi gett det åt dig.” {Första Krönikeboken 29:14.} Alla den rikaste mans medel är inte nog, för att överskyla den minsta synd för Gud. Varken rikedom eller förstånd godtas som lösensumma för överträdelser. Inget annat än sann ödmjukhet, ett förkrossat hjärta och en ångrande ande antas av Herren.

Det är många i våra församlingar, som borde bringa stora offergåvor, och är inte själva tillfreds med, att skänka en ringa gåva till Honom, som har gjort så mycket för dem. Otaliga välsignelser faller över dem, men hur litet ger de åter till Givaren! Måtte de, som i verkligheten är pilgrimer och främlingar på jorden, nu sända sina rikedomar från sig till det himmelska landet, till Herrens skattkammare, som är i skriande behov av gåvor. Låt Kristi nåd öppna Era hjärtan, för att skänka värdefulla gåvor till Gud denna Jul och detta Nyår. Har Herren inte gjort Er till ljuskanaler för världen? Vårt missionsarbete får inte begränsas av brist på medel. Kall på hjälp till nya fält bör väcka oss till, att göra något, och till att göra det nu. Skall vi låta inlands- och utlandsmissionen lida på grund av själviskhet och begär? Det är möjligt, att bekänna Kristus med våra läppar, fastän vi förnekar honom med våra gärningar.

Det finns bröder, som inte äger mycket av denna världen, och dock bär de villigt fram sina gåvor. Dessa fattiga bröder, som tror på sanningen och handlar i överensstämmelse med sin tro, betraktas ofta av de mera välbeställda bröderna som oförståndiga. Men Gud känner dem. De använder sina pengar till Herrens verk, så ofta de får tillfälle därtil, och härigenom samlar de sig skatter i himmelen. Sådana människor är dyrbara i Herrens ögon. De ökar inte sina jordiska ägodelar, men de lägger upp en skatt i himmelen. De besitter en visdom, som står lika högt över jordisk klokskap, som det gudomliga står över det jordiska. Gud känner behag av andliga framsteg. En gudfruktig kristen, som är fri från egenkärlek och girighet och som visar ödmjukhet och saktmod, är mera dyrbar för Gud, än det finaste guld. Välbeställda människor kommer att prövas noggrannare, än de någonson har prövats. Om de består provet, övervinner skavankerna i sina karaktärer, och sålunda är trofasta förvaltare, lyder Kristi förmaningar till, att ge Herren hans eget, visar de, att de känner en förnimmelse av de högsta krav, som Gud har på dem. Men i fall de underlåter detta, och investerar de himmelsklånade rikedomarna i jordiska ting, berövar de Gud.

Det måste sändas ut missionärer till alla folk, släkten och tungomål. Gud kallar män och kvinnor till frivilligt arbete inom de olika grenarna av det stora missionsfältet. Vakna upp och se, vad det går att göra i omgivningen för Er Mästare. Villfarelse och synd härskar i förfärlig grad nära Er. Lägg undan alla romantiska griller och luftslott. Mästaren bjuder Er, att möta den allvarliga verklighet, som utmärker tiden, vari vi lever. Kristus säger: ”utan mig kan ni ingenting göra.” {Johannesevangeliet 15:5.} Börja ibland grannarna, och sträva efter, att på ett förståndigt sätt framhålla sanningen, så att skillnaden mellan sanning och villfarelse kan ses. Sprid evangeliets sanningar runt omkring Er, ty varje sanning, som Ni lyder och lär ut åt andra, är viktig. Den lever och uträttar ett verk, som når ända in i evigheten. Var själva sanna, bibliska kristna. Det, som vi i synnerhet behöver i vår tid, är grundlig bekantskap med Bibeln.

Tänker mina bröder nu vakna upp och utföra sitt verk? Många tecken visar, att: ”Natten kommer, då ingen kan arbeta.” {Johannesevangeliet 9:4.} Tiden närmar sig, när Ni varken kan köpa eller sälja. Det stundar en allvarlig tid för Guds folk. Nu kan Ni sälja och ge allmosor. Nu kan Ni sända Era skatter i förväg till himmelen. Gud ber Er om, att främja hans sak med Era medel. Måtte denna Juletid och det nya året bevittna Guds flocks iver. Guds tionde och offergåvor har hållits tillbaka. Frågan ställs: ”Får en människa stjäla från Gud?” Och svaret ges: ””Vad har vi stulit från dig?” Tionde och offergåvor. Förbannelse har drabbat er, ty ni och hela folket stjäl ifrån mig. För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger HERREN Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått.” {Malaki 3:8-10.} Skall vi lyda Gud, och föra in allt vårt tionde och våra offergåvor, så att det finns medel till de själar, som hungrar efter livets bröd? Gud inbjuder Er till, att pröva honom nu, när det gamla året nalkas sitt slut, och vi låter det nya året finna Guds förråd välfyllda. Låt oss bokstavligt pröva Herren, genom att bringa allt tionde och våra offergåvor till ladan, och låt oss ångra vårt röveri emot honom. Han säger oss, att han skall öppna åt oss himmelens fönster, och utgjuta en välsignelse så stor, att den inte kommer att rymmas. Han lovar i sitt ord: ”Och för er skull skall jag näpsa gräshopporna så att de inte fördärvar frukten på marken. Inte heller skall vinstocken på fältet bli utan frukt, säger HERREN Sebaot.” Alltså är hans ord vår försäkran om, att han tänker välsigna oss, så att vi får ändå mera medel till tionde och gåvor. ”Vänd om till mig så skall jag vända om till er, säger HERREN Sebaot.” {Verserna 11, 7.}

Bröder, ämnar Ni rätta Er efter villkoren? Tänker Ni offra villigt, överflödigt och med glädje? Missionärer i främmande länder ber om hjälp från Amerika. Skall de be förgäves? Våra hemmissioner behöver hjälp. De har upprättats i tro på de olika delarna av verksamhetsfältet. Skall vi låta dem förtorka och dö? Skall vi inte vakna upp? Måtte Gud hjälpa sitt folk till, att göra, vad de kan.

Tänk, vilken nådig, fullkomlig förvissning Herren ger oss, om vi bara gör, vad Gud fordrar av oss. Delta i detta verk, som om Ni trodde, att Herren har för avsikt, att hålla allt det han har lovat. Låt oss våga något på Guds ord. Många ivrar så efter rikedom, att de utsätter sig för stor fara. De glömmer de eviga tingen och åsidosätter sanningens ädla grundsatser. De kommer att lida stor förlust till sist. Men om vi följer Herrens anvisningar, riskerar vi inget. Vi kan tro Gud på hans ord. I enfaldig tro på Herrens löften kan vi ge honom det, som är hans eget. Gud vill, att människorna skall förena sig med honom, för att frälsa själar. Vilket erbjudande! Jesus förnekade sig själv för vår skull. Människornas frälsning kostade mycket. Härlighetens Herre gav sitt liv frivilligt, för att lyfta upp människorna från deras djupa fall och upphöja dem till, att bli medarvingar till det eviga arvet.

Måtte Herren göra ett djupt intryck i våra hjärtan om, att det är ett evigt verk, vi deltar i. Låt oss vända tillbaka till Herren. Låt oss ge akt på den sanne Köpmannens anvisningar: ”Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se. Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig. Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron. Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.’” {Uppenbarelseboken 3:18-22.}

Ellen G. White.