Review and Herald d. 20. december 1892

tillbaka

Kristus vårt hopp

"Det finns ingen ursäkt för att någon intar den ståndpunkten, att det inte skulle finnas fler sanningar att uppenbara och att alla våra förklaringar av Skriften skulle vara felfria. Det faktum, att vissa lärosatser är antagna som sanning under många år av vårt folk, är inte något bevis för att våra tankar är ofelbara. Ålder förvandlar inte irrlära till sanning och sanning kan kosta på sig att vara rättvis. Ingen sann trossats kommer att förlora något på en grundlig undersökning. Vi lever i farliga tider och det anstår oss inte att acceptera allt som förklaras vara sanning utan att ha undersökt det noggrant. Inte heller har vi råd att förkasta något, som bär Guds Andes frukter, utan vi bör vara villiga att lära, anspråkslösa och ödmjuka i hjärtat. Det finns de, som sätter sig upp mot allt, som inte stämmer överens med deras egna idéer och genom att göra det, sätter de sina eviga intressen på spel, likaväl som den judiska nationen gjorde det genom att förneka Kristus. Herren avser, att våra åsikter skall sättas på prov, för att vi skall inse nödvändigheten av noggrann undersökning av de levande oraklen, för att finna ut om vi är kvar i tron eller inte. Många, som bekänner sig tro på sanningen, har slagit sig till ro i sin maklighet, och säger: "Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting.” Men Jesus säger till dessa självbelåtna människor: "Du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken.” Låt oss var och en ställa oss frågan: ”Beskriver dessa ord just min situation?” Om de gör det, ger oss det sannfärdiga vittnet rådet: ”Jag råder dig att av mig köpa guld, som är renat i eld, så att du blir rik och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se.”

Utifrån beskrivningen av invånarna i Laodicea är det uppenbart, att många bedrog sig själva då de bedömde sitt eget andliga tillstånd. De betraktade sig själva som rika, som om de ägde all den kunskap och nåd som var nödvändig, men ändå saknade de trons och kärlekens guld och Kristus rättfärdighets vita kläder. De var fattiga och utarmade och vandrade i gnistorna från sin egen eld och förberedde sig för att lägga sig till vila i sorg. Jesus sade till dem: ”Men Jag har det emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk därför på varifrån du har fallit och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.” Denna varning skulle inte ha blivit given, om det inte förelåg någon fara för dem, som bekänner sig vara Guds barn, att gå förlorad.

På ett språk, som inte går att missförstå, blir vår situation framställd för oss. Skilda från Kristus har vi ingen förtjänst, ingen rättfärdighet. Vår syndighet, vår svaghet, våra mänskliga brister gör det omöjligt för oss att kunna träda fram inför Gud, om vi inte är klädda i Kristus fläckfria rättfärdighet. Vi måste bli funna i Honom, helt utan någon egen rättfärdighet, men med den rättfärdighet som kan fås genom Kristus.

Men det finns hopp för var och en ”ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Om Guds kärlek inte blir värderad och inte blir en bestående princip i det hårda hjärtat för att smälta och mjuka upp själen, så är vi totalt förtappade. Herren har ingen ytterligare kraft, som Han kan påverka människan med. Han kan inte ge någon större uppenbarelse av Sin härlighet än den, som Han redan har gett. Himlens dyrbaraste gåva har fritt blivit erbjuden, för att ni skall bli mottagna. Om uppenbarelsen av Jesus kärlek inte kan smälta och mjuka upp ert hjärta, vilka medel kan ni då vara inom räckhåll för? Har Kristus kärlek misslyckats med att framkalla ett uppriktigt svar av kärlek och tacksamhet? Låt det då inte förbli i detta hårda tillstånd en enda dag till. Öppna era hjärtan och ta emot Kristus, himlens bästa gåva. Låt icke grym otro få er till att avvisa den gåva, som himlen sänt. Låt inte Jesus säga om er: ”Ni har inte velat komma till Mig, för att få evigt liv.”

Kristus hjärta förmås alltid att med sympati ta ställning för den fallna människan. Medan Han var på jorden, var Hans enda mission att frälsa syndare. Han hyste den djupaste avsky för synden, samtidigt som Han hyste den djupaste medkänsla för syndaren. Han sörjde över och blev sårad i Sitt hjärta, därför att människor inte värderade och tog emot Hans kärlek. Himlens Majestät dolde Sin gudomlighet i människogestalt och drog från plats till plats genom byar och städer och undervisade om sanningen och utförde underverk. Trots att många samlades för att lyssna till Honom, så var det emellertid endast få, som med sympati tog emot de sanningens lärdomar, som Han framhöll och som ensamma kunde frälsa själen.

Hur få är det inte, som har någon uppfattning om den ångest, som sönderslet Guds Sons hjärta under de trettio år, som Han levde på denna jord. Från krubban till Golgata låg en skugga av sorg och smärta över Hans liv. Han var en smärtornas man och Han uthärdade en hjärtesorg, som ingen människa är i stånd att beskriva. Han kunde i sanning ha sagt: ”Ge akt på detta och se: Kan någon plåga vara lik den plåga som har drabbat mig?” Klag. 1:12. Hans lidande bestod av den djupaste själsångest och vilken människa förmådde att hysa medkänsla med den själsångest, som den evige Gudens Son upplevde? Trots att Han hatade synd av hela Sitt hjärta, tog Han hela världens synd på Sig, då Han beträdde vägen till Golgata och led överträdarens straff. Utan skuld bar Han den skyldiges straff. Oskyldig erbjöd Han Sig Själv att bära straffet för överträdelsen av Guds lag. Straffet för varje enskild människas synder tog den evige Gudens Son på Sig. Varje enskild syndaskuld vägde tungt på världens Återlösares själ. Han, som inte gjort någon synd, blev gjord till synd för vår skull, för att vi skulle kunna bli Guds rättfärdighet i Honom. Genom att ta på Sig mänsklig natur, ställde Han Sig, där Han blev genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars, för att vi genom Hans sår skulle bli helade.

I Sin mänskliga gestalt blev Kristus frestad med lika mycket större frestelse och med lika mycket större ihärdighet och energi som människan frestas av den Onde, som Hans natur var större än människans. Detta är en djup och hemlighetsfull sanning, att Kristus är förenad med mänskligheten genom den ömmaste medkänsla. De onda gärningar, som varje enskild son eller dotter till Abraham har utfört, de onda tankar de tänkt och de onda ord de har uttalat, vilar tungt på Guds Son. Människornas synder krävde, att Han fick ta på Sig straffet för dem, ty Han hade blivit människans ställföreträdare och tog världens synder på Sig. Han bar varje enskild syndares synder, ty alla överträdelser blev tillräknade Honom, även om Han inte hade begått någon synd och svek inte fanns i Hans mun. Även om Han inte var skyldig till någon synd, blev Hans Ande söndersliten och krossad av människornas överträdelser.

”Hur skall vi då kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en så stor frälsning?” Hebr. 2:3 Det är med fara för våra själar, som vi lämnar de beskrivna villkor utan beaktande, under vilka vi är kallade till att arbeta på vår egen frälsning. Det är endast genom Kristus, som blev gjord till synd för oss, som vi kan utverka vår egen frälsning, ”Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.” Vi måste av hjärtat samarbeta med Gud, genom att vi i tro griper fatt i Jesus rättfärdighet, som är det enda som kan frälsa oss. Det enda sätt, på vilket vi kan bli frälsta, är genom att bli Guds medarbetare. Det är genom människans samarbete med Gud, som den troende kan gå segrande genom denna världen. Vi kommer inte att befinnas vara utan skuld, om vi är tillfreds med att flyta ovanpå världens ström och överlämna frågan om våra själars frälsning till dem, som lär ut människors traditioner och förlitar sig på inbillade bevis. Varje själ bör sätta sig själv i arbete med att utforska sanningen, sådan som den är i Jesus och att lära känna den genom att själva studera Guds tillförlitliga Ord. Vi skall inte fråga om vad som är populärt att anse. Vad säger broder A eller broder B? Eller någon annan människa. Eller vad säger fäderna? Utan vi skall fråga vad Herren, vår Gud, anser med hänsyn till själens frälsning? Och när vi sedan har funnit, vad Skriften säger, låt oss då handla efter det skrivna Ordet. Det, som är skrivet, är till vår undervisning, varning och tröst.

Kristus är upphovsmannen till gudomlig sanning. Han kände höjden och djupet, längden och bredden och fullheten av den gudomliga kärlekens medlidande, på ett sätt som ingen dödlig människa kan känna den. Han känner den salighet, som syndare säger nej till, när de förkastar himmelskt ljus och de fasor, som kommer att övergå den själ, som avvisar himmelens sanning. En himmelsk fest har förberetts för de hungrande, men de vägrar att äta. Endast Kristus känner innebörden av den eviga vikt av härlighet, som de som kämpar mot Gud, vägrar att ta emot. Kristus gärning på jorden bestod i att söka upp och frälsa det som var förlorat. Framför Sig såg Han alltid resultatet av Sin mission, fastän blodsdopet först måste bli mottaget, fastän världens syndabörda måste läggas på Hans skuldfria själ och fastän skuggan av en outsäglig smärta alltid hängde över Honom. Ändå uthärdade Han korset och ringaktade skammen på grund av den glädje, som satts upp framför Honom. Allt detta uthärdade Han för att den syndfulla människan måtte bli frälst, för att hon måtte bli upphöjd och förädlad och få plats tillsammans med Honom på Hans tron.

Människor är besmittade av synd och de kan inte ha någon tillfredsställande uppfattning om hur avskyvärt det onda är, som de värnar om. För syndens skull blev Himmelens Majestät drabbat, slaget av Gud och plågat. Frivilligt blottade vår gudomlige ställföreträdare Sin själ för rättfärdighetens svärd, för att vi inte skulle gå förlorade, utan ha evigt liv. Kristus sade: ”Fadern älskar mig för att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.” Joh. 10:17-18. Varken någon jordisk människa eller någon himmelsk ängel kunde ha betalt straffet för synden. Jesus var den ende, som kunde frälsa det upproriska människosläktet. I honom blev gudomlighet och mänsklighet förenade och det var detta, som gjorde det offer effektivt, som blev framburet på Golgatas kors. Här var det, som barmhärtighet och sanning möttes, som rättfärdighet och frid kysste varandra.

Jesus kallades ”Herren, vår rättfärdighet”, och genom tro skulle varje enskild person kunna säga: ”Herren, min rättfärdighet”. När tron griper fatt i denna Guds gåva, kommer Guds lov och pris att vara på våra läppar och vi skall kunna säga: ”Se Guds Lamm, som tar bort världens synd.” Sedan skall vi bli i stånd att berätta för de förlorade om frälsningsplanen, att medan världen låg under lagens förbannelse och förtjänade döden, framförde Herren till den fallne syndaren som var utan hopp, villkor för att få ta emot barmhärtighet och har gjort innebörden och värdet av Sin nåd känd. Barmhärtighet är en förmån, som vi inte förtjänar. Änglarna som inte känner till synd förstår inte, vad det betyder att det visas dem nåd. Vår syndighet däremot kräver en barmhärtig Guds nåd. Det var den nåden, som sände oss vår Frälsare att uppsöka oss som vandringsmän och föra oss tillbaka till Hans församling.

Inga gärningar, som en syndare kan göra, kommer att vara goda nog för att kunna frälsa hans själ. Lydnad är man alltid skyldig Skaparen, ty Han utrustade människan med egenskaper att tjäna Honom med. Gud kräver alltid goda gärningar av människor, men goda gärningar kan inte tjäna till att förtjäna frälsning. Det är omöjligt för människan att frälsa sig själv. Hon kan bedra sig själv i fråga om detta, men hon kan inte frälsa sig själv. Endast Kristus rättfärdighet kan tjäna till hennes frälsning och det är Guds gåva. Det är den bröllopsklädnad, som är beredd för dig, i vilken du kan vara en välkommen gäst vid Lammets bröllopsmåltid. Låt tron gripa fatt i Kristus utan att dröja och du kommer att bli en ny skapelse i Jesus, ett ljus för världen.