Review and Herald d. 23. december 1890

tillbaka

Var nitisk och omvänd Dig

Herren har sett vårt avfall, och han är arg på sitt folk. Deras stolthet, deras själviskhet, deras öppnande av sinnet för tvivel och vantro, är tydligt för honom och sårar hans kärleksfulla hjärta. Många hopar mörker omkring sina själar likt en klädnad, och säger egentligen: ”Vi önskar inte kännedom om Dina vägar, o Gud; vi väljer vår egen väg.” Detta är det, som skiljer själen från Gud. I människans själ ligger det ett hinder, som hon hårdnackat håller fast vid, och som utgör en spärr mellan själen och Gud: Vantro. Gud ger tillräckligt med bevis, men människan vägrar, med sin ohelgade vilja, att ta emot bevisen, med mindre de infinner sig på hennes eget sätt, till förmån för hennes egen uppfattning. Med all fräckhet ropar hon: ”Bevis, bevis, är vad vi behöver”, och vänder sig bort från de bevis, som Gud har gett. Hon talar tvivel, vantro, sår ondskans frön, som kommer att blomstra och ge sin skörd. Hon skiljer själen allt mera från Gud.

Är det bevis, som dylika människor behöver? Är det bevis, som fattas dem? – Nej; liknelsen om den rike, unge mannen och Lasarus har getts, för att hjälpa själar, som vänder sig bort från tydliga bevis, och ändå ropar: ”Bevis!” Den rike mannen efterfrågade budbärare från de döda, för att varna hans bröder, så att de inte skulle hamna i pinorummet. ”Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna till. Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda, omvänder de sig. Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.” {Lukasevangeliet 16:29-31.}

Hur kan det komma sig, att människor inte tror på tillräckliga bevis? – För att de inte vill bli överbevisade. De saknar lust till, att ge upp den egna viljan till förmån för Guds vilja. De är ovilliga, att erkänna att de har gått och gömt på syndig vantro, och stått emot det ljus Gud har gett dem. De har jagat efter tvivel, för att ha en krok att hänga upp sin vantro på. De har varit beredda, att anamma vittnesbörd, som är svaga och bristfälliga, vittnesbörd, som Gud inte har gett dem i sitt ord, men som behagar dem, eftersom de passar deras idéer, och är i harmoni med deras natur och vilja. Dessa själar svävar i stor fara. I fall de vill böja sin stolta vilja, och lägga den på Guds sida om tvivlen; i fall de vill med ödmjukt och sönderbrutet hjärta söka efter ljuset, i tron, att det finns ljus för dem, då kommer de att se ljuset, eftersom blicken är inställd på det ljus, som kommer från Gud. De kommer att erkänna bevisen för gudomlig auktoritet. Andliga sanningar kommer att stråla ur den gudomliga boken. Dock måste hjärtat vara öppet för, att ta emot ljuset, ty Satan är alltid beredd, att fördunkla den dyrbara sanningen, som skulle göra dem visa till frälsning. I fall någon inte tar emot sanningen, kommer den alltid att förbli ett ogenomträngligt mysterium för vederbörande.

Vi bör uppriktigt söka, att lära känna och sätta värde på sanningen, så att vi inför andra kan förkunna den, sådan den är i Jesus. Vi behöver rätt värdera våra egna själars värde; då skulle vi inte vara så lättsinninga i vårt handlande, som vi nu är. Vi skulle fullt uppriktigt söka, att lära känna Guds väg; vi skulle verka åt motsatt håll gentemot själviskheten och vi skulle fortlöpande be om, att vi måtte få Kristi sinne och att vi måtte formas och danas till likhet med honom. Det är genom att betrakta Jesus och se hans älskvärdhet och genom att stadigt ha blicken riktad mot honom, som vi förvandlas till hans avbild. Han ger sin nåd till alla dem, som går på hans väg och gör hans vilja samt är i sanningen. Men de, som älskar sin egen väg, som tillber den egna uppfattningens avgudar och inte älskar Gud och lyder hans ord, kommer fortsatt att vandra i mörkret. O, hur fruktansvärd är inte vantron! Man kan lika gärna låta ljuset skina för en blind, som att lägga fram sanningen för dessa själar; den ene kan inte se, den andre vill inte se.

Jag förmanar Er, vars namn är registerade i församlingsrullan som värdiga medlemmar, att vara verkligt värdiga, genom Kristi dygd. Guds nåd, sanning och kärlek utlovas till den ödmjuka och förkrossade själen. Guds misshag och dom vilar över dem, som fortsätter att vandra på sina egna vägar, älska jaget och uppskatta människors beröm. De kommer förvisso att uppslukas av de yttersta dagarnas sataniska bedrägeri, därför att de inte har tagit emot kärleken till sanningen. Eftersom Herren i tidigare dagar har välsignat och ärat dem, inbillar de sig själva, att de är utvalda och tvättäkta, och inte behöver varning, undervisning och tillrättavisning. Det Sanna Vittnet säger: ”Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig.” Mot Guds bekännande folk riktas denna anklagelse: ”Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.” {Uppenbarelseboken 3:19; 2:4-5.}

Den kärlek till Jesus, som en gång brann på hjärtats altare, har falnat och nästan slocknat. Den andliga kraften har försvagats. Herrens misshag vilar över hans folk. I sitt nuvarande tillstånd är det omöjligt för dem, att representera Kristi karaktär. Och då det Sanna Vittnet har sänt dem råd, tillrättavisningar och varningar, för att han älskar dem, har de vägrat, att ta emot budskapet; de har inte velat komma till ljuset, för att deras gärningar inte skulle fördömas. Jesus sade: ”jag ger mitt liv för fåren... Fadern älskar mig därför”. {Johannesevangeliet 10:15, 17.} ”Genom att ta Era synder på Mig, har Jag öppnat en kanal, varigenom hans nåd kan flyta till alla, som tar emot den. Genom att ge Mig Själv för världens synd, har Jag berett en väg för de okuvliga strömmarna av hans kärlek, att flöda till människorna.”

Hela himmelen är full av häpnad över, att när denna kärlek, som är så bred, så djup, så rikhaltig och fullständig, presenteras för människor, som har känt Herren Jesu Kristi nåd, är de så likgiltiga, så kalla och liknöjda. Vad vill det säga, att en så förbluffande nåd inte mjukar upp våra hårda hjärtan? O! det är på grund av vantrons kraft; därför att ”du har övergett din första kärlek.” Det är därför, som Guds ord äger så ringa inflytande. Det är som en eld, men det kan inte tränga in i eller värma det isiga hjärta, som härbärgerar vantro.

Sanningens oändliga rikedomar har hopats från tidsålder till tidsålder. Ingen framställning kunde göra tillräckligt djupt intryck på oss med omfånget och rikedomarna hos dessa omätliga hjälpmedel. De väntar på, att de som uppskattar dem, skall begära dem. Dessa sanningspärlor skall samlas av Guds restfolk, och ges av dem till världen; men självtillit och själens förstockelse har bromsat de välsignade rikedomarnas utgjutande. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” {Johannesevangeliet 3:16.} En sådan kärlek går inte att mäta, den kan heller inte uttryckas. Johannes kallar världen: ”Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn”. {Första Johannesbrevet 3:1.} Det är en kärlek, som övergår förståndet. I offrets fullhet har inget hållits tillbaka: Jesus gav sig själv. Gud har planlagt, att hans folk skall älska varandra såsom Kristus älskade oss. De skall utbilda och lära upp själen för denna kärlek. De skall återge denna kärlek i sin egen karaktär, för att återspegla den för världen. Var och en bör betrakta detta som sin uppgift. I sin bön till Fadern sade Jesus: ”Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen.” {Johannesevangeliet 17:17.} Kristi fullhet skall överbringas till världen av dem, som har fått del i hans nåd. De skall göra det för Kristus, som Kristus gjorde för Fadern – leva ut hans karaktär.

Det råder brist på moralisk och andlig kraft överallt inom våra konferenser. Många församlinger saknar ljus i sig själva. Medlemmarna bevisar, att de icke är grenar på den Sanna Vinstocken, och bär föga frukt till Guds ära. Därför tynar och vissnar de också bort. Deras Återlösare har dragit sitt ljus, den Helige Andes inspiration, tillbaka från deras församlingar; för de har slutat, att stå för världens Förlossares självförnekelse, medlidande och medkännande kärlek; de saknar kärlek till de själar, som Kristus dog för. De har upphört med, att vara sanna och trofasta. Det är en sorglig bild – den svaga fromheten, den bristfälliga helgelsen och helgjutenheten för Gud. Det har inträffat skilsmässa mellan själen och Gud; många har skurit av kommunikationen mellan honom och själen, genom att avvisa hans budärare och hans budskap.

I våra största församlingar existerar det den största ondska, eftersom dessa har haft det största ljuset. De har ingen sann erfarenhet av Gud och Jesus Kristus, som han har sänt. Vantrons surdeg verkar, och i fall detta onda, som bringar Guds misshag, icke avlägsnas från medlemmarna, kommer hela församlingen att få stå till svars för det. Guds Andes djupa påverkan förekommer ej hos dem; de heligas Konungs underbara närvaro, och hans kraft till att rena från all moralisk smitta, visar sig inte ibland dem. Många kommer, för att delta vid gudstjänsten lika troget, som dörren hänger på sina gångjärn. De förstår inte Skriftens sanna brukbarhet, heller inte Guds kraft. De har ögon, men de ser inte; öron har de, men de hör inte; de fortsätter längs sina onda vägar, de betraktar sig likväl som ett priviligierat, lydigt folk, som är ordets görare. En köttslig säkerhet och bekvämlighet härskar i Sion. Frid, frid, ljuder det inom hennes gränser, fastän Gud inte har uttalat frid. De har förspillt fridens tid; det finns all orsak till, att blåsa alarm över hela ”mitt heliga berg”. {Joel 2:1.} Syndarna i Sion borde darra, ty på en tidpunkt, när de inte väntar sig det, skall plötslig utplåning drabba alla, som tar det makligt.

Den Helige Ande kämpar, för att göra Guds krav tydliga, men människor är endast uppmärksamma för ett ögonblick, sedan ägnar de sig åt annat: Satan fångar upp sanningens frön; Guds Andes älskliga inflytande motverkas effektivt. Därigenom vållar många den Helige Ande sorg och jagar bort den till sist, utan att de vet om det.

De ord Kristus uttalade om Jerusalem, löd: ”Se, ert hus kommer att stå öde.” {Matteusevangeliet 23:38.} Vilken själslig pina kände inte Jesus, då alla hans vädjanden, varningar och tillrättavisningar avvisades! Vid den tidpunkt, då han borrade in dem i själen, gjorde de intryck; men självkärlek, självtillräcklighet, världskärlek tryckte på och tillintetgjorde den goda säd, som blivit sådd. Ingrodd stolthet hindrade åhörarnas hjärtan från, att ödmjuka sig inför Gud, och bekänna sin synd: Att de stått emot hans Helige Ande. Därför övergavs de motvilligt. På Oljebergets krön grät han över staden vid dess anblick och sade: ”’Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid.” {Lukasevangeliet 19:42.} Här gjorde han en paus; han var för bedrövad, för att yttra den oåterkalleliga domen. O, om Jerusalem hade velat ångra sig! Då den snart nedgångna solens strålar skulle vara borta, skulle hennes nådadag vara till ända. Jesus avslutade sin dom: ”Men nu är det dolt för dina ögon.” {Samma vers.} Vid ett annat tillfälle begrät han den utvalda stadens förhärdelse: ”Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta hade jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. Se, ert hus lämnas nu åt er själva.” {Lukasevangeliet 13:34.} Herren förbjude, att denna scen skulle upprepas i Guds bekännande folks erfarenhet! ”’Min Ande”, säger han, ”skall inte bli kvar i människorna för alltid”. {Första Moseboken 6:3.} Den tid skall komma, när det måste sägas om den förhärdade: ”Efraim står i förbund med avgudar – låt honom vara!” {Hosea 4:17.}

Kommer församlingen att se, hur den har fallit? Kyla, hjärtats hårdhet, brist på förståelse för bröderna, förekommer i församlingen. Frånvaro av kärlek för den felande uppvisas. Vi drar oss undan från just dem, som behöver medömkan och hjälp. En sträng och kritiserande anda, lik den ibland fariséerna, existerar i våra församlinger, och i synnerhet ibland dem, som är betrodda med heligt ansvar. De stoltserar med sin självaktning och själviskhet. Änkan och den faderlöse saknar deras medkänsla och kärlek. Detta går stick i stäv med Kristi anda. Herren ser med misshag på den grova och hårda anda, som en del ger prov på, en anda tom på förståelse, öm medkänsla för dem, som han älskar. Bröder, Ni som stänger till hjärtat för Kristi lidande människor, håll i minnet, att Gud kommer att behandla Er, såsom Ni behandlar dem. När Ni kallar, kommer han inte att säga: ”Här är Jag”; när Ni ropar, kommer han inte att svara. Satan vakar, han förbereder sina lockelser, för att snärja dem, som är fyllda med själviskhet, samtidigt som de är akut andefattiga.

Vägen till paradiset går inte längs självupphöjelse, utan längs ånger, bekännelse, ödmjukhet, tro och lydighet. Budskapet till Laodiceas församling är riktat till församlingen i denna tid: ”Skriv till församlingens ängel i Laodicea: Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse: Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun. Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken. Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se. Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig.” {Uppenbarelseboken 3:14-19.} Det är många, som prålar med sina andliga rikedomar, sin kunskap om sanningen, men som gör sig skyldiga till självbedrägeri. När församlingsmedlemmarna ödmjukar sig själva inför Gud genom ivrigt och inte halvhjärtat, livlöst handlande, kommer Herren att ta emot dem. Men han tillkännager detta: ”Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.” {Uppenbarelseboken 2:5.} Hur länge skall denna varning klinga ohörd? Hur länge skall den ringaktas?

”Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” Kristi position är förbarmandets och vädjandets hållning. ”Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik”. Oh, själens armod är alamerande! Och de med störst behov av kärlekens guld, känner sig rika och menar sig äga överflöd på det goda, fastän de saknar alla nådegåvor. De har mist tro och kärlek, och därmed har de mist allt.

Herren har sänt ett budskap till sitt folk, som skall väcka det till omvändelse och till att göra de första gärningarna, men hur har hans budskap blivit mottaget? Medan några har gett akt på det, har andra bemött både budskapet och dess budbärare med förakt och förebråelse. När nu det andliga livet har dött tillsammans med den ödmjuka barnsligheten, har en mekanisk och formell trosbekännelse intagit kärlekens och hängivenhetens plats. Skall detta bedrövliga sakernas tillstånd fortsätta? Skall Guds kärleks fackla slockna i mörkret? Frälsaren kallar; lyssna till hans röst: ”Var därför ivrig och omvänd dig.” Omvänd Dig, bekänn Dina synder, och Du kommer att bli förlåten. ”Vänd om, vänd om... Inte vill ni väl dö”? {Uppenbarelseboken 3:20, 18; Hesekiel 33:11.} Varför tänker Ni försöka, att på nytt tända en svag eld, och vandra i gnistorna från Er egen insats?

Det Sanna Vittnet tillkännager: ”Jag känner dina gärningar.” ”... omvänd dig och gör dina första gärningar.” Detta är det verkliga provet, beviset för, att Guds Ande påverkar hjärtat, för att genomsyra just Dig med Guds kärlek. ”Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.” Församlingen är som det ofruktbara trädet, som erhåller dagg, regn och solsken, som borde ha alstrat en massa frukt, men där den gudomliga undersökningen upptäcker, att det inte är något annat, än blad. En allvarlig tanke för våra församlingar, ja, för den enskilde! Förunderligt är Guds tålamod och överseende; men ”om du inte omvänder dig”, kommer det att uttömmas; församlingarna, våra institutioner, kommer att gå från svaghet till svaghet, från kylig formalitet till död, samtidigt som de säger: ”Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting”. Det Sanna Vittnet säger: ”och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken.” Skall de någonsin tydligt uppfatta sitt tillstånd? {Uppenbarelseboken 3:15; 2:5; 3:17.}

Guds kraft kommer på ett fantastiskt sätt att göra sig gällande i församlingarna, men den kommer inte att påverka dem, som inte har ödmjukat sig för Herren och öppnat hjärteporten genom ånger och bekännelse. I uppenbarelsen av den makt, som lyser upp jorden med Guds härlighet, kommer de bara att se något, som de i sin blindhet anser vara farligt, något, som kommer att väcka deras fruktan och de kommer att samla alla krafter, för att stå emot det. När Herren inte verkar på det sätt, som de hade väntat och tänkt sig, kommer de att spjärna emot. ”Skulle inte vi känna Guds Ande, när vi har deltagit i verket i så många år?”, kommer de att säga. Det kommer att ske, därför att de inte tog emot varningarna och vädjandena hos Guds budskap, utan ständigt sade: ”Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting”. Talanger och lång erfarenhet gör inte någon till en ljusets förmedlare, med mindre personen ställer sig i de klara strålarna från Rättfärdighetens Sol, och är kallad, utvald och beredd genom den Helige Andes gåva. Om de, som hanterar heliga ting, ödmjukar sig under Guds mäktiga hand, kommer han att upphöja dem. Han kommer att göra dem till män med omdöme, män rika på Guds nåd. Deras starka, egoistiska karaktärsdrag och deras tjurighet kommer att avslöjas i ljuset, som strålar från världens Ljus. ”Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.” Om Ni helhjärtat söker Herren, kommer han att låta sig finnas av Er.

Slutet är nära! Vi har inte ett ögonblick att förlora! Ljuset skall skina fram från Guds folk med klara, tydliga strålar och framställa Jesus för församlingarna och för världen. Vår verksamhet skall inte begränsas till dem, som redan känner sanningen; vårt fält är världen. De redskap, som skall användas, är de själar, som med glädje tar emot sanningens ljus, när Gud skänker dem det. De är Guds hjälpmedel till, att förkunna sanningen för världen. Om Guds folk genom Kristi nåd vill bli nya skinnsäckar, kommer han att fylla dem med nytt vin. {Jämför Matteusevangeliet 9:17! Övers. anm.} Gud kommer att ge mera ljus, och gamla sanningar kommer att återupptäckas och på nytt sättas in i sanningens ram; och varthän dessa arbetare än beger sig, kommer de att segra. De skall, som Kristi utsända, forska i Skrifterna, för att söka efter de sanningar, som har legat gömda under villfarelsens smuts. Och varje stråle av ljus, som tas emot, skall vidarebefordras till andra. Endast ett enda skall få överhanden, ett enda ämne skall uppsluka alla andra: Kristus som vår rättfärdighet.

”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” {Johannesevangeliet 17:3.} ”Så säger HERREN: Den vise skall inte berömma sig av sin vishet, den starke inte av sin styrka och den rike inte av sin rikedom. Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig: Att jag är HERREN, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty däri har jag min glädje, säger HERREN.” {Jeremia 9:24.} Det är detta, som behöver införas i alla våra församlingar och inrättningar, och färga erfarenheten åt varje medarbetare, hög som låg. Gud vill, att varenda själ skall vända åter till sin första kärlek. Han vill, att alla skall få trons och kärlekens guld, så att de kan ta av sin rikedom och ge till andra, som behöver den.

Då kommer de troende att vara ett hjärta och ett sinne, och Herren kommer att göra sitt ord mäktigt på jorden. Nya städer, glesbygder och territorier kommer att intas; församlingen kommer att resa sig och skina, ty dess ljus har kommit, ty Herrens härlighet har gått upp över den. Nyomvända kommer att fogas till församlingarna, och de, som nu hävdar sig vara omvända, kommer att erfara Kristi nåds förvandlande kraft i sina hjärtan. Satan kommer att resa sig, och utöva sin bittraste förföljelse emot Guds folk. Men de, som inte är av vår tro, som inte har förkastat ljuset, kommer att känna igen Kristi Ande i hans sanna efterföljare, och kommer att inta sin ståndpunkt jämte Guds folk.

I det, att Kristus talar om Hugsvalaren, säger han: ”Ty han skall inte tala av sig själv”; ”skall han vittna om mig”; ”Han skall förhärliga mig”. {Johannesevangeliet 16:13; 15:26; 16:14.} Hur litet har Kristus förkunnats! Medarbetarna har framfört teorier, massor av dem, men föga om Kristus och hans kärlek. Liksom Frälsaren kom, för att förhärliga Fadern, genom att demonstrera hans kärlek, kom Anden, för att förhärliga Kristus, och uppenbara hans kärleks och nåds rikedomar för världen. I fall den Helige Ande bor i oss, kommer vår verksamhet att vittna om detta faktum, och vi kommer att upphöja Jesus. Nu kan inte en enda tiga stilla; arbetet går ut på, att framställa Kristus för världen. Alla, som dristar sig till, att gå sin egen väg, som inte ansluter sig till de änglar, som har sänts från himmelen med ett budskap, som skall uppfylla hela jorden med härlighet, kommer att förbigås. Verket kommer att skrida fram till seger utan dem, men de kommer inte att få del i dess seger.

Ellen G. White.