Review and Herald d. 23. december 1890

tillbaka

En Vädjan till våra Församlingar

Året 1890 är snart till ända. Inom några få dagar går vi in i ett nytt år. Måtte var och en ställa sig själv dessa frågor, och besvara dem samvetsgrant: Har det gångna året varit en framgång för mig, eller ett misslyckande? Vad står det i anteckningarna i himmelens böcker? Har min andliga kraft avtagit? Har jag bekänt mig till tron, trots att jag har varit död?

Hör orden från En, som har bevisat sin kärlek till Dig, genom att dö på Golgatas kors: ”Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.” {Johannesevangeliet 15:4.} Har Du gett akt på den gudomliga förmaningen? Har Du, genom vakenhet, bön och studium av Kristi ord, dagligen försökt, att upprätthålla en personlig förbindelse med Din Frälsare, så att Du kan vara en fruktbärande gren? Tänker Du blicka tillbaka på Ditt liv under år 1890 med öppet och kritiskt sinne och be om skarpsinnighet, så att Du ser Dig själv, såsom Herren Jesus ser Dig? Gör en lista över de timliga välsignelser, som Herren fritt har gett Dig i form av mat, kläder, hälsa; och säg då till honom i bön, att han skall stärka Ditt minne, så att Du inte glömmer de dyrbara välsignelser, som han har skänkt Dig i överflöd. Genom vilket medel har Du varit förermål för hans nåd? – Genom hans förbluffande kärlek.

Jesus lämnade sitt hem i härligheten, klädde sin gudomlighet med mänsklighet, och kom till en värld ödelagd och besudlad av syndens förbannelse. Han kunde ha stannat i sitt himmelska hem, och tagit emot änglarnas tillbedjan; men han kom till jorden, för att uppsöka och frälsa de förlorade, de förtappade. ”... blev fattig för er skull, för at ni genom hans fattigdom skulle bli rika.” {Andra Korintierbrevet 8:9.} Han, himmelens Majestät, som var ett med Fadern, förnekade sig själv, gjorde alla möjliga offer, för att människor inte skulle gå under, utan ha evigt liv. Kristus levde icke, för att behaga sig själv. I fall han hade behagat sig själv, var skulle vi då vara i dag?

Vilka tacksamhetsoffer har Du dagligen gett till Gud för denna stora gåva, hans enfödde Son? Har Du känt, att: ”ni inte tillhör er själva”, utan att Ni ”har blivit köpta”, närmare bestämt med Guds Sons dyrbara blod; och att Ni måste ”förhärliga... Gud i er kropp, och i er ande, som tillhör Gud”? {Första Korintierbrevet 6:19-20, vers 20 ur King James Version.} Hur många gånger har Du sårat Guds Ande med Din själviskhet, genom att lyda Dina böjelser, genom att satsa pengar på Ditt eget nöje, som han har lånat Dig, för att förmera? Du har kallat detta för Ditt eget, som endast har lånats ut till Dig.

Nu är det ett utmärkt tillfälle till, att se tillbaka på det gångna året, såväl som på tidigare år, ett efter ett, som har övergått i evigheten med himmelens anteckningar därom. Nu kan Du se tillbaka på Dina ord, Din anda och Dina handlingar med eftertanke och gagn. Du må stå skriven i församlingsmatrikeln, men Dina eviga intressen kräver, att Du skall förenas med Kristus, liksom grenen är förenad med vinstocken. Har Du, genom att falla för frestelse, skilt Dig från Kristus? Måste det sägas om Dig, liksom det sades om den dåraktige, rike mannen: ”i natt skall din själ utkrävas av dig”? {Lukasevangeliet 12:20.} Tänker Du samla himmelska rikedomar, eller tänker Du i stället investera varje dollar, varje cent, som har legat i Dina händer, i mat, dryck och kläder? Vari har Du förnekat Dig själv? Är detta Ditt hjärtas tal: ”Jag är helt och hållet Din, min Frälsare; Du har betalat lösensumman för min själ, och allt det jag är eller hoppas att bli, skall vara Ditt. Hjälp mig, att få medel, som inte används dåraktigt, inte för att nära stoltheten, utan för att användas till Ditt eget namns ära.” Låt Din tanke vara denna, vad Du än gör: ”Är detta Herrens sätt, att göra det på? Kommer detta att behaga min Frälsare? Han gav sitt liv för mig; vad kan jag ge tillbaka till Gud? Jag kan endast säga: ”Av Ditt eget, o Herre, ger jag fritt till Dig.”” Med mindre Guds namn är skrivet i Din panna – skrivet där, eftersom Dina tankar kretsar kring Gud – kommer Du ej att omfattas av arvsgåvan i ljuset. Det är Din Skapare, som har utgjutit allt himmelens ljus till Dig i en förunderlig gåva – hans enfödde Son. Ämnar Du hålla tillbaka det från Gud, som är hans eget? Har Du för avsikt, att avleda den del från skattkammaren, som Herren kräver som sin? Gör Du det, rövar Du från Gud, och varje dollar anklagar Dig i himmelens böcker.

Herren, himmelens Gud, frågar: ”Får en människa stjäla från Gud?”, som om en så förfärlig sak vore omöjlig. ”Ändå stjäl ni från mig. Ni säger: ”Vad har vi stulit från dig?” Tionde och offergåvor. Förbannelse har drabbat er, ty ni och hela folket stjäl ifrån mig.” Hör Herrens ord; han säger Dig precis, vad som skall göras: ”För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger HERREN Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått. Och för er skull skall jag näpsa gräshopporna så att de inte fördärvar frukten på marken. Inte heller skall vinstocken på fältet bli utan frukt, säger HERREN Sebaot. Och alla folk skall prisa er lyckliga, ty ni skall vara ett ljuvligt land, säger HERREN Sebaot.” {Malaki 3:8-12.}

Vilka nådiga löften är inte dessa! Och de är våra, i fall vi går med på villkoren. Genom dessa ord talar Herren till sitt folk.

Gud lägger sin hand på tiondet, såväl som på gåvorna och offren, och säger: ”Detta är Mitt. När Jag har betrott Dig med Mitt goda, har jag specificerat, att en del skall vara Din, för att täcka Dina utgifter, och en del skall föras åter till Mig.” Då Du bärgade skörden, och lade in den i ladan och kornboden med tanke på Dina egna behov, betalade Du då ett trofast tionde till Gud? Har Du bringat Dina gåvor och offer till honom, så att hans sak inte lider nöd? Har Du stöttat den faderlöse och änkan? Detta är en gren av den inhemska missionens arbete, som inte på några villkors vis får försummas. Finns det inte fattiga och lidande omkring Dig, som behöver varmare kläder, bättre mat och, framför allt annat, det som värdesätts högst: Sympati och kärlek? Vad har Du gjort för änkan och den förtryckte, som kallar Dig, att hjälpa dem och utbilda och lära upp deras barn eller barnbarn? Hur har Du bemött deras fall? Har Du gjort något för de föräldralösa? Då bekymrade, själsligt tyngda föräldrar eller far- och morföräldrar har bett Dig, nej, bönfallt Dig om, att beakta deras sak, har Du då vänt Dig bort med en hårdhjärtad och osympatisk vägran? Har Du gjort det, måtte i så fall Herren ömka sig över Din framtid; ty ”med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er.” {Matteusevangeliet 7:2.} Bör det överraska oss, att Herren håller tillbaka sin välsignelse, när hans gåvor förvanskas själviskt och missbrukas?

Gud begåvar Dig hela tiden med detta livs välsignelser; och i fall han ber Dig om, att skänka hans gåvor vidare, genom att stötta de skilda grenarna av hans verk, är det för Ditt eget timliga och andliga bästa, att göra det, och därigenom erkänna Gud som alla välsignelsers givare. Gud, i egenskap av Mästerarbetaren, samverkar med människor, för att säkra dem de nödvändiga medlen för deras underhåll; och han kräver av dem, att de skall samverka med honom för själars frälsning. Han har lagt medel i sina förvaltares händer, med vilka de kan främja hem- och utrikesmissionen. Men i fall endast halva skaran av de troende gör sin plikt, multipliceras inte deras bidrag med nödvändiga medel, och därför måste många delar av Guds verk lämnas ofullbordade.

Många har länge försummat, att agera ärligt mot sin Skapare. De har inte lagt undan tiondet varje vecka, de har låtit det växa, tills det nu utgör ett betydande belopp, och nu är de väldigt ovilliga, att rätta till den saken. Det undanhållna tiondet använder de som sina egna pengar. Men det är Guds egendom, som de har nekat, att lägga i hans skattkammare.

Hur har inte fienden eftersträvat, att sätta timliga angelägenheter före andliga! Många familjer, som endast har en smula, att avvara för Guds sak, brukar ändå pengar fritt till, att köpa fina möbler och moderiktiga kläder. Hur mycket satsas det inte på bordets läckerheter, och ofta på det, som blott är skadligt; hur mycket satsas det inte på gåvor, som inte gynnar någon! Många brukar ansenliga belopp på fotografier, som de ger åt sina vänner. Att ta bilder, går till överdrift, och uppmuntrar till ett slags avguderi. Hur mycket trevligare skulle det inte vara för Gud, om alla dessa medel lades på publikationer, som skulle styra själarna till Kristus och de dyrbara sanningarna för denna tid! Pengar, som spills på onödiga ting, skulle kunna förse många människor med ett urval av läsning om den närvarande sanningen, som skulle visa sig vara en smak av liv till liv.

Satans förslag förverkligas i mångt och mycket. Våra födselsdagskalas, liksom Jul- och Tacksägelsehögtider, ägnas ofta åt självisk tillfredsställelse, fastän tankarna borde riktas på barmhärtighetens och den kärleksfullt hänsynsfulle Guden. Det misshagar Gud, att hans godhet, hans ständiga omsorg och hans oupphörliga kärlek inte väcks till liv i sinnet vid dessa festliga tillfällen.

I fall alla de pengar, som till överdåd läggs på onödiga saker, lades i Herrens skattkammare, skulle vi se män, kvinnor och unga ge sig själva till Jesus, och göra sin del, för att samarbeta med Kristus och änglarna. Guds rikaste välsignelse skulle komma in i våra församlingar, och många själar skulle omvändas till sanningen.

Människor har menat, att de har kunnat göra, som det har behagat dem; de säger sig inte kunna inse Guds krav härvidlag, och därmed visar de sig inte vara grenar på den Sanna Vinstocken. I fall de ännu inte har vissnat bort, kommer de förvisso att göra det; för de rövar från Gud. Med mindre de ångrar sig och gör sina första gärningar, kommer deras ljus att övergå i mörker, slockna.

I fall Du har hållit tillbaka Ditt tionde och Dina offergåvor, är det för att Du har övergett Din första kärlek; Du har installerat avgudar i hjärtat. Det finns inget hopp för en gren, som sålunda skiljs från Vinträdet. Ingen sådan skall inbilla sig, att han kommer att återbördas till en livskraftig union med Kristus i den framtida världen. Nu måste den här unionen bildas i denna värld, om den alls skall uppstå. Tiden för ånger inträffar ej vid Kristi ankomst, utan nu, i detta liv. Hur många är det inte här och nu, som dör, sedan de har bedrivit oärlighet emot Gud, genom att stjäla tionde och gåvor från honom!

Bröder och systrar – Ni, som på Guds dag skulle vilja möta anteckningarna om Er själva med glädje och icke med sorg – jag ber Er, att göra ett trofast arbete före utgången av detta år, 1890. Gå igenom Era affärstransaktioner, från den minsta till den största, och se, om Ni har berövat Gud. Har detta skett, måste Ni ångra Er och ge honom ersättning, innan detta år är över. Börja det nya året uppriktigt och ärligt gentemot Er Skapare. Fullgör Ert gudagivna ansvar med glädje. ”För in allt tionde i förrådshuset... Pröva mig nu i detta, säger HERREN Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått.”

Måtte Herren genomsyra våra församlinger med sin Helige Ande! Måtte han verka för sitt folk, och måtte varje församlingsmedlem samverka med honom, för att stärka hans rike!