Review and Herald d. 24. december 1895

tillbaka

Bibeln är det färgade Folkets Hopp

Bibeln är den värdefullaste boken i världen. Den är den enda vägvisare, som kan leda själen till Guds paradis. Aposteln säger: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” {Andra Timoteusbrevet 3:16-17.} Bibeln är en kostbar rikedom. Den bör finnas i alla hem, icke läggas undan eller ställas på en hylla, utan studeras flitigt. Bibeln är både det vita och det färgade släktets hopp. Det förekommer en utbredd tanke, att folk inte skall studera Bibeln för sig själva, utan att förkunnaren eller läraren skall avgöra alla läropunkter för dem. Detta är den uppfattning, som lärs ut till det färgade folket; men Bibeln är den fattige mannens bok, och alla folkklasser skall själva utforska Skrifterna. Gud har gett människor intelligens, och genom att sätta våra mentala förmågor i samband med Guds ord, väcks de andliga krafterna, och vanligt folk, såväl som lärare och predikanter, kan förstå Guds vilja.

Kristus sade till folket: ”Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig.” {Johannesevangeliet 5:39.} Många i det färgade folket kan inte läsa, och då detta är nödvändigt, för att förstå Guds ord, behöver detta folk lära sig denna konst. Under slaveriets tid blev de färgade vanligen ej lärda att läsa, ty hade de kunnat detta, skulle de ha kommit underfund om sitt förnedrade tillstånd. Genom de kunskaper de dock inhämtade, ökade deras frihetslängtan, för att kunna söka ändå mera kunskap. De insåg sin rätt, att inte lägga sig platt för människor, utan att endast lyda Gud. Proklamationen, som befriade slavarna i Sydstaterna, öppnade upp ett fält, som Kristuslika medarbetare skulle ha intagit och undervisat dem, som hungrade och törstade efter kunskap, så att de skulle ha lärt känna Gud och Jesus Kristus, som han har sänt. Det var dyrbara sanningsjuveler, som borde ha letats efter, såsom en person skulle söka efter en dold skatt.

Herren har gett Bibeln till oss, och det är vårt privilegium, att själva läsa den. Det är vår plikt, att ihärdigt forska i den, så att vi kan få mera och mera ljus från dess heliga sidor. I det, att vi söker i Bibeln, för att fatta frälsningens sanningar, står Guds änglar beredda, att stärka sinnet och hjälpa oss med, att förstå sådant, som kommer att gagna oss och andra. Vi skall utforska den heliga gruvan, liksom en gruvarbetare utforskar jordens ådror, och finner dyrbara guldlager. Så länge tiden varar, skall vi önska att veta, vad Bibeln har att säga avseende vårt förhållande till Jesus Kristus, vårt ansvar mot Gud som fria moraliska väsen. Vi måste gå igenom Skrifterna, så att vi inser, hur vi skall ta vårt ansvar och hur vi vidarebefordrar den kunskap vi har fått till andra, som behöver tröst och hopp. Vi måste veta av erfarenhet, vad det vill säga, att ha Kristus som vår syndabärare, för att vi förståndsmässigt skall kunna säga till andra: ”’Se Guds lamm, som tar bort världens synd.” {Johannesevangeliet 1:29.}

De åsikter vi har antagit, genom att lyssna till människors traditioner, får icke spärra vägen mot vårt mottagande av det ljus, som kräver reformation och förvandling. Gå in på Din kammare med Bibeln i handen, och idka där gemenskap med Gud, håll ett öra öppet, för att höra Andens ord till Dig. Låt hjärtat bli ödmjukt och vara lärvilligt, uppmjukat och underställt den Helige Ande. I fall Du finner, att Dina tidigare åsikter inte stöds av Bibeln, ligger det i Ditt eviga intresse, att erfara detta snarast möjligt; för när Gud talar i sitt ord, måste våra förutfattade meningar ges upp och våra idéer bringas i samklang med ett ”Så säger Herren”. Kristus sade: ”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.” {Kapitel 17:17.} Du skall i underdånighet lyda sanningen till varje pris, i erkännande av, att Bibelns föreskrifter är den evige Gudens ord.

En erfarenhet, som bringar oss i harmoni med Guds ord, kommer att kosta jagets offrande. Den kommer att kräva sinnets ödmjukhet och erkännande av vår fulla avhängighet av Gud. Men de, som vinner denna erfarenhet, kommer att inse behovet av, att arbeta för andra, så att de också kan tro och glädja sig åt sanningen. Väldigt mycket beror på det sätt, som sanningen presenteras på. Människohjärtat är en hård mark att bearbeta. Måtte missionären alltid ha Guds ord på sina läppar. De, som talar sanningen, kommer att äga ljus över Guds ord. När Kristi ord tas i betraktande, ses Kristus med trons ögon. Guds ord är snabbt och kraftfullt, och kommer i kontakt med människors förmågor, det stärker och livar människossinnet, och gör det i stånd till, att bruka sina krafter på, att lära sig, att dölja jaget i Kristus.

Bibeln innehåller det levande brödet för själen. Skall inte denna bok, med sina rika visdomar, öppnas för de olärda, och i synnerhet för de talrika färgade, som bor överallt i Förenta Staterna? Rättfärdiggörs vi, genom att hålla detta dyrbara ord borta från ovetande och fördärvade, fastän det innebär evigt liv, att ta del därav i tro? Skall vi använda mest tid på, att verka för dem, som känner sanningen? Skall det läggas ned veckor på, att försöka att uppamma större intresse ibland dem, som har hört frälsningens sanning igen och igen, och strunta i dem, som aldrig har hört den, utan att anstränga oss för deras upplysning? Hur mycket mera passande skulle det inte vara för dem, som har gynnats på detta vis, att bruka sin tid, sina förmågor och pengar på, att ge det, som de förstår till dem, som inte känner Gud, och aldrig har slagit upp Bibeln – och bringa det särskilda budskap, som skall ges världen i dessa yttersta dagar! Plocka upp sanningens dyrbara brottstycken och hasta åstad, att bringa dem till sådana, som försmäktar utan livets ord.

Genom studiet av Guds ord, kan det göras ett stort arbete för Sydstaternas folk. Ehuru de färgade har frigetts från fysiskt slaveri, är de fortsatt i ovetandets slaveri. De förleds till att tro, att de måste göra så, som deras predikanter säger åt dem att göra. Med mindre deras sinnen blir upplysta, så att de förstår Bibeln själva, och vet, att Gud har talat till deras själar, kommer de ej att gagnas av sanningens förkunnelse; ty de befinner sig i ett tillstånd, där de lätt blir bedragna av falska lärare. När man skall nå de färgade, är det bäst att försöka att utbilda dem, innan den tredje ängelns tydliga sanningar framställs för dem. Låt missionärerna arbeta stillsamt för både vita och färgade i Sydstaterna. Låt dem arbeta på rätt sätt för dem, som mest behöver hjälp, som omges av ett vilseledande inflytande. Många av dem står under kontroll av dem, som tänder mänskohjärtats värsta lidelser. Prästerna och rådsherrarna på Kristi tid verkade framgångsrikt, för att röra upp hopens vrede, eftersom de var okunniga och hade satt sin lit till människor. Därigenom leddes de till, att anklaga och förkasta Kristus och välja en rövare och mördare i hans ställe. Arbetet i Sydstaterna bör göras utan larm eller upptåg. Måtte de sant omvända missionärerna ägande en börda för arbetet söka visdom från Gud, och måtte de, med all den taktkänsla de har, gå ut på detta verksamhetsfält. Läkarmissionärer kan finna ett arbetsfält, där de kan lindra de förtvivlades kroppsliga lidanden. De bör ha medel, så att de kan klä de nakna och ge de hungriga mat. Kristet hjälparbete innefattar mer, än att förkunna predikningar. Det är stort behov av, att ett bestämt slags medarbetare beträder detta fält, och uträttar detta slags arbete. Måtte de stråla samman och berätta om sina erfarenheter, be tillsammans och hålla gudstjänst, inte för att dra uppmärksamhet till sig själva, utan i stilhet, saktmod och ödmjukhet. Men medan de uppträder på detta ödmjuka sätt, skall de inte försjunka till tarvliga samtal, tarvligt uppförande och tarvliga metoder. Måtte medarbetarna likna Kristus, så att de genom föreskrift och exempel utövar ett upphöjande inflytande. Måtte de lägga på minnet de mest passande och enkla lärdomar från Kristi liv, att bringa till folk. Måtte de inte uppehålla sig för mycket vid doktrinära punkter, eller vid drag hos vår tro, som verkar främmande och nya; utan måtte de måla upp Kristi lidanden och uppoffring; måtte de hålla fast vid hans rättfärdighet och uppenbara hans nåd; måtte de visa hans karaktärs renhet och helighet. Medarbetare i Sydstaterna kommer att ha behov av, att undervisa folk rad för rad, föreskrift efter föreskrift, litet här och litet där.

När män och kvinnor griper tag i sanningen inom detta fält, kommer det att bli rika tillfällen till, att avhjälpa deras trängande behov. Låter det sig ej göras, kommer arbetet i stort sett att visa sig vara ett misslyckande. Att säga: ”’Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta’”, och inte göra något, för att detta skall ske, kommer att inverka menligt på vårt verk. {Se Jakobsbrevet 2:16. Övers. anm.} Åskådliggörande lärdomar kommer att äga långt större värde, än blott föreskrifter. Det är behov av medlidsamma handlingar såväl som av ord, som berör hjärtat och lämnar efter sig ett outplånligt intryck på sinnet. Det bör upprättas små skolor på många orter, och ömhjärtade och sympatiska lärare, vilka – liksom Mästaren – berörs av lidande, bör bidra till ungas och gamlas utbildning. Låt Guds ord utläggas på enklaste sätt. Låt elever ledas till, att studera Kristi lärdomar; ty Bibelstudium gör mera, för att vidga vyerna och stärka förståndet, än något annat studium. Intet väcker således de slumrande krafterna och ger förmågorna livskraft, som att komma i kontakt med Guds ord.

De färgade äger många talanger. Deras sinnen måste väckas upp, deras förstånd sporras till aktivitet, så att de kan få grepp om frälsningsplanens dyrbara sanningar. Deras sinnen har blivit små och försvagade, eftersom de har inriktats på och upptagits av tarvliga ting och av simpla, tarvliga idéer. Men i takt med, att upphöjande sanningar upprepas, kommer deras sinnen att utvidgas, och deras förmågor kommer att växa till och famna ämnen, som de blir mera förtroliga med. En åker, som läggs i träda, blir snart full av fult ogräs och tistlar. Ett icke uppodlat sinne fylls med det, som är opassande, och varhelst sanningens frön inte sås, saknas det frukt av himmelskt ursprung. De färgade har lämnats i ovetande, och många människors sinnen har mist förmågan, att utvidga sig. Men många är inte nöjda med det. De hungrar efter något de inte har. Vore de utbildade, så att de kunde läsa Bibeln, skulle de få tröst från frälsningsplanen, såsom den är uppenbarad i Jesus Kristus. Sanningens inflytande skulle bidra till deras vyers vidgande och deras förmågors stärkande. Därigenom skulle de kunna få grepp om andra kunskapsgrenar, och förberedas på, att få information av allmän karaktär.