Review and Herald d. 29. december 1896

tillbaka

Sant Värde

I sitt ord har Herren visat, vad människan kan bli, om hon knyts till all visdoms Källa. Varje själ är dyrbar. Hela himmelen är intresserad av frälsningsplanen, och dess kraft väntar på, att vi kräver den. Vi kan välja klokt, och genom Kristus bli dyrbarare i Guds ögon, än Ofirs guld, eller vi kan bli som en ljudande malm eller en klingande cymbal; i fall vi väljer förnedring, blir vi helt värdelösa, och mister himmelen med alla dess rikedomar.

Karaktären går inte att köpa med guld; den blir inte vår av en tillfällighet. Karaktären gestaltas genom personens ansträngningar med hjälp av Kristi förtjänster och nåd. Den formas genom hårda och stränga strider med självet. Kamp efter kamp måste föras emot nedärvda böjelser. Vi måste kritisera oss själva noga, och inte låta ogynnsamma drag förbli okorrigerade och oförbättrade.

I fall karaktärens formande överlämnas till tillfälligheternas spel, blir den deformerad och icke älskvärd. Hos var och en finns det svaga punkter, som behöver stärkas; ty Satan utnyttjar varje fläck, som inte tas bort. Frågan är: Tänker Du följa det ljus, Gud har gett? Om svar ja, stäng då dörren mot Dina egna förslag, önskningar och tvivel. Frestelserna kommer att förmeras längs Din stig, men Herren kommer att vara nära Dig, bara Du kallar på honom i uppriktighet. Stå fast i Jesu styrka. Avvik icke från höger, för att vinna någons vänskap, eller undvika vanskligheter. Kristna kan tillåta sig, att vara rättframma och principfasta som klippan. All den karaktärsmässiga förträffligt, vi må uppnå, vinns genom att vi rör oss längs denna raka linje. Var vänlig och hänsynsfull mot andra; men var samtidigt ärlig och uppriktig, för Herren avskyr hyckleri. Låt aldrig karaktärens guld fläckas av jordiskt, fördärvat slagg. Världens standard skall icke vara den kristnes kriterium. Rykte, egendom, allt jordiskt må offras; ty detta minskar inte vårt värde i de himmelska registren; dock måste vi hålla oss till principer.

Sannfärdighet och uppriktighet bör alltid hållas högt av alla, som hävdar sig vara Kristi efterföljare. Gud och det rätta bör vara vårt motto. Handla ärligt och rättfärdigt i denna nuvarande, onda värld. Somliga är ärliga, när de ser, att ärlighet inte försätter deras världsliga angelägenheter i fara; men alla, som handlar ut ifrån denna princip, kommer att få sina namn strukna i livets bok.

Sträng ärlighet måste uppövas. Vi kan endast gå genom världen en gång; vi kan inte komma tillbaka och rätta till våra fel; fördenskull måste varje handling, som företas, ske med gudsfruktan och efter omsorgsfullt övervägande. Ärlighet och taktiska hänsyn kan aldrig stå i harmoni med varandra; antingen tyglas de taktiska hänsynen och styr sanning och ärlighet, eller tar de taktiska hänsynen kommandot och ärligheten upphör, att leda. Bägge kan inte handla tillsammans; de kan aldrig vara i överensstämmelse. När Gud räknar sina juveler, kommer de sanna, de uppriktiga, de ärliga att vara hans utvalda, hans skatt. Änglar förbereder kronor till sådana, och ljus från Guds tron kommer att återspeglas i sin prakt från deras diadem, vilka är prydda med stjärnor.

Dessa ting kräver nogsamt övervägande – närgående, kritisk rannsakan. Studera med Bibeln i handen, under allvarlig bön, vad som krävs, för att aldrig bli bedragen. Vi lever nu i en tidsålder, när frågan ställs: ”skall Människosonen finna tro på jorden då han kommer?” {Lukasevangeliet 18:8, Reformations-Bibeln.} I denna degenererade tidsålder, där vi är omgivna av moralisk orenhet, skall Guds folk dana en karaktär för himmelen. Detta arbete skall pågå dagligen.

Vi befinner oss under den förundersökande domen, och verket för denna tid fordrar högtidlig hjärterannsakan. Plikten vilar på var och en, att tänka sig för, vaka och be. Herren har inte påbjudit Dig, att rannsaka Din nästas hjärta. Sätt i gång Dina undersökande krafter, för att upptäcka det onda, som ligger dolt i Ditt eget hjärta, bristerna i Din egen karaktär; vilket arbete, som måste göras i Ditt hem. Föräldrar är ansvariga för sina barns själar; de kommer att avkrävas räkenskap för det sinnelag, som de ger dem. Om de erkänner sin plikt, kommer de att arbeta uppriktigt för sin egen och sina barns frälsning. När föräldrar är ryggradslösa beträffande sin egen vandel, liksom rörande barnens karaktär och uppförande, mister de Guds gunst. Men envar familj, som söker Gud i ödmjukhet och bön, kommer att utföra det arbete, som är absolut nödvändigt för evig frälsning.

Satan arbetar ihärdigt och ack så framgångsrikt med, att sätta sin själviska prägel rent av på bekännande kristna, och många får inskränkta uppfattningar om plikt och ansvar. De urartar, och får den karaktärsprägel, som är ett hån mot Gud. Egenkärlek och ohelgade lidelser intar själens fästningsverk. Låt mig säga dem, som till bekännelsen håller Guds lag, men dagligt överträder dess heliga principer: Rannsaka, oh rannsaka och se, hur ringa aktning Ni har för eviga ting, hur ringa kärlek till gudsvördnaden!

Prövningen är kommen, och änglar övervakar sinnelagets utveckling. Hur många har blivit bättre, sedan de bekänt Kristus? Min broder, min syster, blir Ni allt mera lika Jesus, som är ren, helig och obesmittad? Ser umgängeskretsen Kristi likhet i Er? Ser de, att Ni – i Era kläder, i Ert tal, i Ert dagliga liv – håller fast vid Er Mästares enkelhet?

Många vet så litet om Bibelns innehåll, att de vacklar i tron. De rycker upp de gamla landmärkena, och felaktiga lärosatsers vind blåser dem hit och dit. Den falskeligen så kallade vetenskapen undergräver den kristna principfasthetens fundament; och de, som tidigare höll sig till tron, drivs bort från Bibelns milstolpar, och skiljer sig själva från Gud, fastän de fortsatt hävdar sig vara Hans barn. Men är de det? – Nej, nej. Deras gudsförhållande framgår tydligt av Matteusevangeliet 7:22, 23: ”Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt Er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!”

Kristus är vårt Mönster. Skilda från Gud, varvid de stöttar sig på sin egen förståelse, blir människor till stollar, och likväl är de, enligt sin egen och andras värdering, de klokaste människor. Deras utsagor tas ivrigt emot, upprepas, höjs till skyarna och anammas, men den levande Gudens uttalanden – som gjorde himlen och jorden –ignoreras, eftersom de inte är i harmoni med deras vetenskapliga idéer. Kunde dessa en enda gång se sig själva, som Gud ser dem, hur raskt skulle de då inte ändra inställning, hur raskt skulle då inte det gudlösa snacket upphöra, hur grundligt skulle de då inte skämmas över sitt prål och sin fåfänga, hur grundligt skulle då inte deras gagnlösa inbillningar förändras! Deras fördärvade hjärtan, som flackar omkring på fiendens mark, finner varken lycka eller frid. Vi kan inte tryggt lita på oss själva. Med mindre vi tar av oss vår egen visdoms och självrättfärdighets kläder, och iför oss Kristi fläckfria renhets dräkt, kommer vi att vara i oändlig fara. Vi kommer inte att verka det minsta märkvärdiga i våra egna ögon, när vi ser Jesus i hans oförlikneliga glans.

Varje själs mål bör vara, att göra raka stigar, så att andras fötter inte leds in på villospår. Men mångas målsättning och sysselsättning är, att bli beundrade för sitt vägval. De inriktar sina mentala krafters ihärdigaste ansträngning på denna föresats. De talar och handlar så, att de kan flyta på popularitetens tidvattenvåg. Man får inte göra sig avhängig av denna klass; ty de sviker heliga sanningar, om de därmed kan tjäna sina egna intressen. De studerar sina egna syften så intensivt, att de inte har tid över för Guds ords studium. Dagen för den vedergällande domen närmar sig snabbt, och då kommer de inte att vara beredda.

Vilket värde kan kristna sätta på deras ros och smicker, som saknar aktning för Gud och inte älskar hans sanning? Dessa personers ära saknar värde. Vi bör inte ha som mål, att vinna världens bifall, utan tillskriva Honom ära, som är värd hjärtats bästa och heligaste hängivenhet. Detta är ett värdigt mål, och det innebär den högsta lön; för Gud har lovat: ”Jag skall ära dem som ärar mig”. {Första Samuelsboken 2:30.}

Oh, hur stort behov av Kristi Ande har inte envar, som intresserar sig för eller deltar i Guds verk! Gud önskar, att var och en gör bäst bruk av sina förmågor och tillfällen. Bröder, visa Er uppskattning av Guds gåvor, genom att använda dem klokt, med blicken riktad på hans ära. Jaget får inte ges herraväldet. Göm Er själva i Jesus, och låt den dyrbare Återlösaren visa sig som Den helt igenom älsklige, den störste ibland tio tusen. Ni måste få del i gudomlig natur, om Ni skall kunna undfly fördärvet, som råder i världen på grund av lusten.

Det finns många män med ädla kvaliteter, som Gud kommer att använda för sin sak, men Satans förtrollande kraft har använts mot dem likt en förhäxelse. Den falskeligen så kallade vetenskapen har förmått dem till, att bortförklara fundamentet för sann religion. Den har förvirrat deras sinnen, så att Andens vittnesbörd och Guds ord har dragits i tvivel. Tvivel närs, eftersom de inte kan få dessa att stämma överens med deras synpunkter om vetenskap och naturens principer. Därmed går de ut i vantrons ödemark, och lider skeppsbrott i tron. Sanningen, som den är i Jesus, i sin enkelhet, skulle ha visat sig vara ett ankare för dem; men de har brutit sig loss från denna starka fästning, och drivit bort, misshandlade av vantrons vindar och böljor.

Alla har en plikt och ett privilegium, att använda sitt sunda förnuft så långt, som mänsklig förmåga räcker; men det finns en gräns för, hur långt man kommer med mänskliga hjälpmedel. Det är många saker, som inte går att genomtränga med det skarpaste intellekt, eller skärskådas med det skarpsinnigaste förstånd. Filosofin kan inte utröna Guds vägar och verk; mänskligt förstånd förmår inte, att mäta det eviga. Jehova är källa till all visdom, sanning och kunskap. Människan kan uppnå höga resultat i detta liv genom den visdom, som Gud ger; men det ligger en oändlighet bortom, som kommer att vara de frälstas studium och glädje igenom evigheten. Nu kan människan blott dväljas vid eller uppehålla sig på gränsen till det gränslösa och låta fantasin ta till vingarna. Den fallna människan kan inte begripa Guds djup; för andliga ting förstås andligt. Det mänskliga förståndet kan ej greppa Guds visdom och makt.