Review and Herald d. 30. december 1902

tillbaka

En vädjan om allvarligare ansträngningar

Jag frågar dem som har ansvaret för vårt arbete: Varför förbises så många platser? Se på små och stora städer som ännu är obearbetade. Det finns många stora städer i Amerika, inte bara i söder, utan i norr, som ännu inte har bearbetats. I varje stad i Amerika borde det finnas något minnesmärke för Gud. Men jag skulle kunna nämna många platser där sanningens ljus ännu inte har lyst. Himmelens änglar väntar på att mänskliga redskap skall träda in på platser där vittnesbörd ännu inte har avlagts för att presentera sanningen. Herrens namn blir förebrått. Läs Era Biblar och se om det inte är sant att vårt arbete knappt har börjat. Vi måste inse att Gud har gett ett verk åt varje människa. Skall de som vet sanningen inte känna något ansvar? Skall inte vetskapen om att tidens tecken håller på att uppfyllas väcka oss ur vår slöhet?

Fånga andan hos den Store Mästaren. Lär Er av syndarnas Vän nu att tjäna syndsjuka själar. Hans hjärta var alltid berört av mänskligt ve. Varför är vi så kalla och likgiltiga? Varför är våra hjärtan så oberörbara? Kristus placerade sig själv på tjänstens altare, ett levande offer. Varför är vi så ovilliga att ge oss själva hän åt det arbete som han helgade sitt liv åt? Något måste göras för att bota den fruktansvärda likgiltighet som har gripit tag i oss. Låt oss böja våra huvuden i förödmjukelse när vi ser hur mycket mindre vi har gjort än vad vi kunde ha gjort för att så sanningens frön.

När vi är omvända kommer vår önskan om maklighet och elegans att förändras. Kristus underställde strikt sina önskningar och behov sin mission, den mission som bar himmelens tecken. Han gjorde allt underordnat det stora arbete som han kom till denna värld för att utföra till förmån för det fallna släktet. Då hans mor i hans ungdom hittade honom i rabbinernas skola och sade till honom: "’Mitt barn, varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit oroliga och letat efter dig’", svarade han – och hans svar utgör grundtonen i hans livsverk – "’Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?’" {Lukasevangeliet 2:48-49.}

Mina kära bröder och systrar, jag talar till Er med ord av kärlek och ömhet. Varje jordiskt intresse måste göras underordnat det stora frälsningsarbetet. Kom ihåg att i Kristi efterföljares liv måste man se samma hängivenhet, samma underkastelse för Guds verk av varje socialt anspråk och varje jordisk tillgivenhet, som sågs i hans liv. Guds anspråk måste alltid göras överordnade. "Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig". {Matteusevangeliet 10:37.} Kristi liv är vår läxbok. Hans exempel är avsett att inspirera oss till att utföra outtröttliga, självuppoffrande ansträngningar för andras bästa.

Föreningen med Kristus och med varandra är vår enda säkerhet i dessa sista dagar. Låt oss inte göra det möjligt för Satan att peka på våra församlingar och säga: Se hur dessa människor som står under Kristi fana hatar varandra. Vi har inget att frukta från dem medan de lägger mer kraft på att bekämpa varandra än i krigföring med mina styrkor.

Maning från varje land
Världen ser med tillfredsställelse på splittringen ibland kristna. Otroheten är väl belåten. Gud uppmanar till en förändring ibland sitt folk. Redskap för barmhärtigheten behövs, inte bara på ett fåtal platser, utan över hela världen. Män och kvinnor inom detta område bör förbereda sig för tjänst i avlägsna länder. Från varje land hörs ropet: "’Kom över… och hjälp oss!’" {Apostlagärningarna 16:9.} Rika och fattiga kräver ljus. Det behövs pengar och arbetare.

Vi behöver ödmjuka oss inför Gud eftersom så få av medlemmarna i hans församling gör ansträngningar som på något sätt kan jämföras med de ansträngningar som Herren vill att de skall göra. De privilegier som han har gett dem, de löften han har utfärdat, de fördelar som han har skänkt, borde inspirera dem till mycket större iver och hängivenhet.

Vi behöver Andens vitaliserande kraft, det starka ropet från en församling som kämpar för att föra fram själar. Det behövs mer allvarlig brottning med Gud för att förmedla den Helige Ande. Ivriga, uppriktiga, angelägna böner behövs. Det förekommer verksam kraft i bön. Som svar på ivrig bön kan Gud vända människors tankar och hjärtan såsom han vänder havets vatten.

Gud förbjude att våra församlingar och institutioner skulle nöja sig med att lämna orörda fält som fortfarande är obearbetade. Frälsaren säger till oss: "’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.’" {Matteusevangeliet 28:18-20.} "… lär dem" – inte bara predika en diskurs då och då, utan lära dem hur man hittar vägen till himmelen.

I alla tider, men aldrig så mycket som nu, har detta varit församlingens uppgift. Vågar någon av oss att hålla tillbaka ett jota om det inflytande som bör utövas för att återhämta de själar som är utanför Kristus? Vågar vi utarbeta våra ambitiösa projekt och tillfredsställa våra själviska önskningar, och sedan föra till Guds altare den bråkdel som återstår av vår tid och våra medel? Tror Ni att Gud kommer att acceptera ett sådant offer?

Hel satsning fordras
Medlemmarna i Guds församling på varje plats skall helga sig åt hans tjänst, kropp, själ och ande. Varje ny medlem av församlingen borde vara ytterligare en hjälpande hand för att genomföra den stora återlösningsplanen. Församlingen skall vara en levande, aktiv, missionerande byrå, rörd och kontrollerad av den Helige Ande. Medlemmarna skall agera som en och blandas i perfekt förening. Detta mirakel är Kristi kors fullt i stånd till att utföra till det bästa för en otroende värld.

Varje kraft hos Guds tjänare skall hållas i ständigt bruk för att föra många söner och döttrar till Gud. I hans tjänst skall det inte finnas någon likgiltighet, ingen själviskhet. Varje avvikelse från självförnekelse till självtillfredsställelse, varje uppmjukning av allvarlig bön för den Helige Andes verk, betyder att mycken kraft ges till fienden. Kristus granskar sin församling. Hur många finns det vars religiösa liv utgör deras eget fördömande!

Gud kräver det som vi inte ger, oreserverad helgelse. Om varje kristen hade varit trogen det löfte som gavs om att acceptera Kristus, skulle så många i världen inte ha lämnats kvar för att gå under i synd. Vem kommer att svara för de själar som har gått till graven oförberedda att möta sin Herre? Kristus offrade sig själv som ett fullständigt offer för vår räkning. Hur allvarligt han arbetade för att rädda syndare! Hur outtröttliga var hans ansträngningar att förbereda sina lärjungar för tjänst! Men vad litet vi har gjort! Och inflytandet av det lilla som vi har gjort har försvagats fruktansvärt av den neutraliserande effekten av vad vi har lämnat ogjort, eller åtagit oss och aldrig fullbordat, och av våra vanor av håglös likgiltighet. Hur mycket vi har förlorat på att inte gå framåt för att utföra vårt gudagivna verk! Som bekännande kristna borde vi vara bestörta över synen.

Vakna upp, mina bröder och systrar. Det finns ett stort arbete att göra. Oupphörlig aktivitet är påkallad. Mörker har täckt jorden, och djupt mörker höljer människorna. Många är långt ifrån Kristus och vandrar i syndens öken. De är främlingar från löftets förbund. Gud uppmanar sitt folk att vakna upp, att skaka av sig sin vårdslösa likgiltighet och att ta upp det arbete som väntar på dem i deras familjer. Måtte de sedan nå bortom sina familjer till andra som behöver hjälp. Gud uppmanar dem att ta upp sitt sedan länge försummade arbete. Måtte de tala med honom, så att de kan bli genomsyrade av hans Ande. Måtte de sedan gå ut för att skänka de behövande den nåd de har fått av honom.

"För Sions skull vill jag inte tiga, för Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro, förrän dess rättfärdighet går upp som solens sken och dess frälsning lyser som ett brinnande bloss. Hednafolken skall se din rättfärdighet och alla kungar din härlighet. Du skall få ett nytt namn, som HERRENS mun skall bestämma. Du skall vara en härlig krona i HERRENS hand, en kunglig huvudprydnad i din Guds hand. . . . På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare. Varken dag eller natt får de någonsin tystna. Ni som ropar till HERREN, unna er ingen ro. Och ge honom ingen ro, förrän han fast grundar Jerusalem och gör det till en lovsång på jorden. . . .

Drag ut, drag ut genom portarna, bered väg för folket! Bana, ja, bana en väg och röj bort stenarna, res upp ett baner för folken! Säg till dottern Sion: Se, din frälsning kommer! Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom. Man skall kalla dem ”det heliga folket”, ”HERRENS återlösta”. Och du skall kallas ”den eftersökta”, ”staden som inte blir övergiven”." {Jesaja 62:1-3, 6-7, 10-12.}