Review and Herald d. 31. december 1857

tillbaka

Framtiden

Jag såg Guds folk, och jag såg dem kraftfullt sållade. Jag såg somliga med stark tro och förtvivlade rop som bad enträget till Gud. Deras ansikten var bleka och märkta av djup oro som visade deras inre strid. Det fanns fasthet och stort allvar i deras ansikten medan stora svettdroppar trängde fram och föll från deras pannor. Då och då lystes deras ansikten upp av tecknen på Guds bifall, varefter samma allvarliga, ivriga, oroliga uppsyn sänkte sig över dem.

Onda änglar trängdes omkring dem och pressade på dem sitt mörker för att stänga Jesus ute från deras åsyn, för att deras ögon skulle dras till mörkret som omgav dem och de skulle tvivla på Gud och sen knota mot honom. Deras enda säkerhet var att hålla sin blick vänd uppåt. Änglar hade fått i uppdrag att övervaka Guds folk och när den giftiga atmosfären från dessa onda änglar pressades mot dessa oroliga människor, rörde de änglar som skulle övervaka dem ständigt sina vingar över dem för att skingra det tjocka mörkret som omgav dem.

Jag såg att somliga inte deltog i denna verksamhet, av förtvivlan och bön. De verkade likgiltiga och obetänksamma. De gjorde inte motstånd mot mörkret omkring dem och det omslöt dem som ett tjockt moln. Guds änglar lämnade dem, och gick för att hjälpa de allvarliga som bad. Jag såg Guds änglar skynda för att hjälpa var och en som kämpade med all sin kraft för att motstå dessa onda änglar och försökte hjälpa sig själva genom att ihärdigt ropa till Gud. Men änglarna lämnade dem som inte gjorde någon ansträngning för att hjälpa sig själva, och jag förlorade dem ur sikte.

Medan dessa bedjande fortsatte sina ivriga rop kom ibland en strimma av ljus från Jesus och gav hopp till deras hjärtan och lyste upp deras ansikten.

Jag frågade vad som menades med sållningen som jag hade sett. Jag blev visad att den skulle orsakas av det rena budskapet som manades fram av Det Sanna Vittnets råd till församlingen i Laodicea. Det kommer att ha sin verkan på den människas hjärta som tar emot vittnesbördet, och det kommer att få henne att höja fanan och låta den rena sanningen flöda. Detta rena vittnesbörd kommer somliga inte att uthärda. De kommer att resa sig upp emot det, och detta kommer att orsaka en sållning bland Guds folk.

Jag såg att man inte brytt sig om Det Sanna Vittnets vittnesbörd. Det allvarliga vittnesbörd som församlingens öde hänger på har ringaktats, om inte helt och hållet ignorerats. Detta vittnesbörd måste åstadkomma djup ånger, och alla som verkligen tar emot det kommer att lyda det och bli renade.

Ängeln sade, ”Lyssna!” Snart hörde jag en röst som lät som en mängd musikinstrument ljudande i perfekt samstämmighet, melodisk och harmonisk. Den överträffade all musik jag någonsin hört. Den föreföll så full av nåd, medlidande och upplyftande, helig glädje. Den genomströmmade hela min kropp. Ängeln sade, ”Se!” Min uppmärksamhet vändes då till det sällskap som jag hade sett tidigare, som blev kraftfullt sållade. Jag blev visad dem som jag tidigare hade sett gråta och be i själsångest. Jag såg att sällskapet av skyddsänglar omkring dem hade fördubblats och de var klädda i rustning från topp till tå. De förflyttade sig i exakt ordning, fasta som en trupp soldater. Deras ansiktsuttryck speglade den svåra strid som de hade utstått, den kvalfyllda kamp som de hade genomgått. Ändå lyste nu deras anletsdrag, märkta av svåra inre kval, med den himmelska härlighetens ljus. De hade vunnit seger och det framkallade den djupaste tacksamhet och ren, helig glädje.

Antalet personer i detta sällskap hade minskat. Några hade sållats bort och lämnats vid vägen. De obetänksamma och likgiltiga som inte förenade sig med dem som värderade seger och frälsning tillräckligt högt för att anstränga sig till det yttersta, hålla ut och bönfalla om den, fick den inte. De lämnades efter i mörker, och deras antal ersattes genast av andra som grep tag i sanningen och inordnade sig i leden. De onda änglarna trängde fortfarande på omkring dem, men de kunde inte få någon makt över dem.

Jag hörde dem som var klädda i rustningen förkunna sanningen med stor kraft. Den hade verkan. Jag såg dem som hade varit bundna, några hustrur hade varit bundna av sina makar och några barn hade varit bundna av sina föräldrar. De uppriktiga som hade hållits fast eller hindrats från att höra sanningen grep nu ivrigt tag i den sanning som förkunnades. All fruktan för släktingar var försvunnen. Endast sanningen var upphöjd inför dem. Den var dem kärare och dyrbarare än livet. De hade hungrat och törstat efter sanningen. Jag frågade vad som orsakat denna stora förändring. En ängel svarade, ”Det är det sena regnet, vederkvickelsen från Herrens närvaro. Den tredje ängelns höga rop.”

Stor kraft var med dessa utvalda. Ängeln sade, ”Se!” Min uppmärksamhet vändes mot de gudlösa eller otroende. De var alla i rörelse. Den målmedvetenhet och kraft som var med Guds folk hade eggat och gjort dem rasande. Förvirring, förvirring var överallt. Jag såg att åtgärder vidtogs mot denna grupp, som hade Guds kraft och ljus. Mörkret tätnade omkring dem, ändå stod de där, med Guds bifall, och förtröstade på honom. Jag såg dem rådlösa. Därefter hörde jag dem enträget ropa till Gud. Deras rop upphörde inte, varken dag eller natt. Jag hörde dessa ord, ”Din vilja ske, o Gud! Om det kan förhärliga ditt namn, skapa en utväg för ditt folk! Befria oss från hedningarna runt omkring oss! De har bestämt att vi ska dödas, men din arm kan ge frälsning.” Detta är alla ord som jag kan dra mig till minnes. De verkade ha en djup känsla av sin egen ovärdighet, och visade fullständig underkastelse för Guds vilja. Ändå bönföll alla, utan undantag, och brottades likt Jakob för befrielse.

Strax efter att de hade börjat sina enträgna rop ville änglarna, av medkänsla komma till deras räddning. Men en hög, befallande ängel tillät dem inte det. Han sa, ”Guds vilja är ännu inte fullbordad. De måste dricka av kalken. De måste döpas med dopet.”

Strax hörde jag Guds röst som skakade himmel och jord. Det kom en kraftig jordbävning. Byggnader skakades sönder och föll överallt. Därefter hörde jag ett triumferande segerrop, högt, melodiskt och tydligt. Jag betraktade detta sällskap som en kort stund tidigare hade varit i sådan nöd och sådant tvång. Deras fångenskap hade vänt. Ett underbart ljus strålade över dem. Så vackra de då såg ut. All trötthet och tecken på bekymmer var borta. Hälsa och skönhet syntes i varje ansikte. Deras fiender, hedningarna omkring dem, föll som döda. De kunde inte uthärda det ljus som lyste över de befriade, heliga. Detta ljus och denna härlighet blev kvar över dem tills Jesus syntes på himmelens skyar och det trogna, prövade sällskapet omedelbart blev förvandlade, i ett ögonblick, från härlighet till härlighet. Och gravarna öppnades och de heliga kom fram, klädda i odödlighet ropande ”Seger över döden och graven”, och tillsammans med de levande heliga togs de upp för att möta Herren i luften, medan överflödande, melodisk lovprisning och segerrop var på varje odödlig tunga, och strömmade ut från alla helgade, heliga läppar.