The Signs of the Times d. 31. januari 1878

tillbaka

De kristnas plikt

[Predikan hållen i Battle Creek, Mich., den 19. Juni, 1877, och stenografiskt återgiven.]
"Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige." {Andra Korintierbrevet 6:17, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}

Här är ett löfte till oss på villkor av lydnad. Om vi vill gå ut ur världen och vara avskilda och inte röra vid det orena, då skall han ta emot oss. Här är villkoren för vår acceptans hos Gud. Vi har något att göra själva. Här är ett verk för oss. Vi skall visa vår separation från världen. Världens vänskap är fiendskap med Gud. Det är omöjligt för oss att vara världens vänner och ändå vara i förening med Kristus. Men vad betyder detta: Att vara världens vänner? Det är att räcka dem handen, att njuta av det de tycker om, att älska det de älskar, att söka efter nöje, att söka efter tillfredsställelse, att följa våra egna böjelser. Vi visar inte genom våra böjelser vår tillgivenhet till Gud; vi älskar och tjänar oss själva. Men här är ett stort löfte: "Gå ut från dem och skilj er från dem". Skilja oss från vad? Världens böjelser, deras smaker, deras vanor; världens mode, stolthet och seder. "Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er". Genom att göra detta drag, genom att visa att vi inte är i harmoni med världen, är Guds löfte vårt. Han säger inte kanhändaJag skall ta emot Er; utan: "då skall jag ta emot er." Detta är ett säkert löfte. Du är säker på att Du kommer att bli accepterad av Gud. När Du sedan avskiljer Dig från världen förbinder Du Dig själv till Gud; Du blir medlem av kungafamiljen; Ni blir söner och döttrar till Herren, den Allsmäktige; Ni blir barn till den himmelske Kungen; adopterade in i hans familj och greppas från ovan; förenade med den oändlige Guden vars arm rör världen. Vilket upphöjt privilegium är detta att på så sätt gynnas, sålunda hedras av Gud; att kallas för Herren den Allsmäktiges söner och döttrar. Det är obegripligt; men ändå med alla dessa löften och denna uppmuntran är det många som ifrågasätter och tvekar. De är inte bestämda. De verkar tro att om de skulle bli kristna skulle det finnas ett berg av ansvar att bära i form av religiösa plikter och kristna skyldigheter. Det finns ett berg av ansvar, en livstid av vaksamhet, av att kämpa med sina egna böjelser, med sin egen vilja, med sina egna begär, med sina egna nöjen; och när de ser på det verkar det som en omöjlighet för dem att ta steget, att bestämma sig för att de skall vara Guds barn, den Högstes tjänare.

Genom detta påminns jag om en händelse som jag en gång läste om. Det var en åldrad herre som hade blivit nedbruten av hårt arbete men som ändå sökte något arbete genom vilket han kunde förtjäna sitt uppehälle. En adelsman som hade hundra famnar trä att hugga, fick besked om den gamle herrns önskan. Han sade till honom att om han ville hugga veden skulle han få hundra dollar för jobbet. Men den gamle herrn svarade: Nej, det kunde han aldrig göra. Det var omöjligt. Han var en gammal man och kunde inte ta sig an ett sådant jobb. "Jaha", sade adelsmannen, "vi ger Dig ett annat bud. Kan Du hugga en famn ved i dag? I så fall betalar jag en dollar." Överenskommelsen ingicks, och famnen ved höggs den dagen. "Nå", sade adelsmannen, "Du kan hugga en ny famn ved i morgon; och en ny famn ved höggs nästa dag; och därmed blev hela arbetet utfört. På hundra dagar var arbetet avslutat, och den anställde var vid lika god vigör som då han påbörjade uppgiften. Han kunde ta det famn för famn, men då det hela presenterades för honom i ett enda stort arbete verkade det omöjligt att genomföra det.

Detta är en bild på fallet med många som är osäkra. De när en önskan om att bli kristna, men ansvaret för ett kristet liv verkar så stort för dem att de fruktar att de kommer att misslyckas, är nästan säkra på att de aldrig kan nå målet om de gör ett försök. Men när man tar hänsyn till att det inte är deras sak att se slutet på den kristnes resa; det är inte deras sak att förstå och åstadkomma allt på en gång. Endast en dag i taget med dess bördor och ansvar överräcks åt oss. Ja, kära vänner, kära ungdomar, morgondagen är inte Er. Det är dagens plikter som Ni skall utföra. Om Ni bestämmer Er för att stå på Herrens sida och komma ut från världen och vara avskilda och väljer att vara söner och döttrar till Herren, den Allsmäktige, att lämna fiendens led, syndens och Satans tjänst, skall Ni bestämma Er för att alltid göra Er nuvarande plikt. Ta tag i dagens plikter, inse att Herren har anspråk på Er, att Ni är ansvariga inför Er Skapare. Dessa krav skall endast uppfyllas en dag i taget. Ta tag i Guds styrka och tro att Ni kan övervinna för den enda dagen. Den dagen måste börja med vaksamhet och bön. Lär Er att ge Ert hjärtas största tillgivenhet till Gud. Visa genom ädelt arbete och i Ert tal att Ni älskar Er himmelske Fader. Låt honom fördela Ert arbete till Er.

Det kristna livet är en strid och en marsch. Det är att jobba för i dag och inte för i morgon. Det är att utföra dagens plikter; det är, när man stiger upp på morgonen, att tänka, nu är jag helt beroende av Gud, och jag kommer att be honom om att ta hand om mig; och när jag ber honom att ta hand om mig i dag, tror jag att han kommer att göra det. Jag kommer att lägga min börda av omsorg och mina besvär vid Jesu fötter, och han skall samla upp dem. Man måste lita på hans kärlek; och om han har gett en ett litet arbete, skall man ta upp det och uträtta det i dag; och om man har varit trogen i att utföra det lilla arbetet i dag, kommer man i morgon att vara kapabel till att bära ett större ansvar och att utföra ett större arbete; och han kommer att ge en ett större arbete och ansvar att bära i morgon.

Till var och en ges talanger för inflytande; och hur många har inte ett omedvetet inflytande som dagligen utövas på dem omkring oss! Om detta inflytande är frälsande, om det innebär att samla med Kristus, kommer det på den sista räkenskapens dag att vara till vår fördel; men om vi utövar ett inflytande som leder själar från Gud, från sanningen, ett kringspridande inflytande som skiljer från Gud och himmelen, banar vi vägen, den breda vägen som leder till döden.

Det finns bara två vägar; den ena leder till himmelen, den andra till döden och helvetet. Alla har ett arbete att göra. Var och en av oss, som äger förnuft, vet att det finns en Gud. När vi tittar på himlen ovan, på jorden under med dess ståtliga träd, buskar och varje öppnande knopp och blommande blomster vet vi att det finns en Gud, en Skapare. Månens och stjärnornas härlighet på himlavalvet, molnen tonade med guld och silver, och himlen spänd med den vackra regnbågen, talar till oss om Guds godhet, nåd och kärlek. Alla dessa saker är bevis på hans omsorg om oss. Han älskar oss, åh så ljuvligt! Den kärleken är obegriplig. Den är hög som himlen och bred som världen. En kärlek som är omätbar. Denna kärlek som vi kan spåra i varje moln, i varje träd, buske och vårlig gren, i allt vad våra ögon ser, söker en plats i våra hjärtan. Gud är kärlek; och åh vilken kärlek han har uppenbarat för oss genom att ge sin Son att dö för oss! Hur kan vi vara likgiltiga inför de anspråk som Gud har på oss? Hur kan vi ägna vår gudagivna tid, de timmar av prövotid som getts oss här för att förbereda oss för ett högre och odödligt liv, att tänka på oss själva, på vårt utseende, på att låta stoltheten ta våra hjärtan i besittning när vi tänker på det oändliga pris som har betalats för vår återlösning?

Vi behöver en arm som kan upprätthålla och stödja oss på under timmarna av lidande. Vi behöver en sådan arm att lita på när jorden skall rulla fram och tillbaka och ryckas bort som en fallfärdig stuga. Vi behöver då veta att Gud är vår far, att vårt liv är dolt med Kristus i Gud. Var och en av Er behöver denna försäkran. Eleverna på vår skola behöver denna försäkran. Några kommer snart att återvända till sina hem. Hur många av dem har anlänt till den här skolan utan hopp om Kristus? Hur många har gett honom sina hjärtan medan de har gått på vårt college? Hur många är fortfarande i ett obeslutsamt läge, stundom benägna att vara helt och hållet på Herrens sida, och sedan återigen dra sig tillbaka av just de skäl som jag har nämnt, det ansvar och de plikter som åvilar den kristne? Dessa verkar så stora att de tvekar och förblir osäkra.

Men hur många av Er kommer att vara i livet om ett år från och med i dag? Många kan ryckas bort inom några månader. Här var en av Er, broder Morrison, som kom hit för att gå på vårt college och bli i stånd till att träda in i evangeliets tjänst, och efter några veckor avslutades hans bana i detta liv. Bara några veckor senare och Ni följde honom till hans grav på Oakhills kyrkogård, där för att vila till uppståndelsens morgon.

Hur lång är omfattningen av Era liv? Vem av Er har försäkran om att Ni kommer att leva till nästa termin i skolan? Hur många av Er har någon säkerhet i Era liv? Men om Ni hade en livstid framför Er, om Ni visste att Ni skulle leva Era trettio år och tio, vad är den lilla livslängden? Är det för mycket för Er att ge till Gud? Vad ger Ni honom? Vad kräver han? Kräver han att Ni ger något som är för Ert intresse eller Er lycka att behålla? Nej då. Vilka är de anspråk som Gud har på Er? Det är, Min son, eller Min dotter, ge Mig Ditt hjärta. Det är att komma ut ur världen och vara avskild, "och rör inte vid det orena, så skall Jag ta emot Dig." Vem är "Jag"? Det är den store "Jag Är"; han som håller världarna i sina händer; han som ger Er liv och ger Er hälsa. "… och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar". Åh vilket förhållande är detta! Hur kan någon känna sig som om de gjorde ett offer för att bli adopterad i konungarnas Konungs familj; Herren som regerar i himmelen; vet Ni inte att det är den högsta upphöjelsen att bli Guds barn, "söner och döttrar åt Herren den Allsmäktige"?

Ända sedan jag var elva år gammal har jag varit i tjänst hos denne himmelske Kung. Jag kan tala av erfarenhet. Han har bett mig att ge honom ingenting som var för mitt bästa att behålla. Dyrbare Jesus; dyrbare Frälsare; jag älskar honom; och jag älskar hans tjänst. Åh att mitt stackars namn skulle skrivas i Lammets livsbok! Låt det stå där; låt det äras ibland de heliga änglarna; låt det förbli där när denna jord skall förgås; och när konungarnas Konung kommer i sitt majestät och i sin härlighet för att ta sina trogna till sig, åh, låt då mitt namn vara ibland de förlossades! Låt det vara ibland namnen på dem som skall bära härlighetens krona på sina pannor. Låt mig få ett hem hos den käre Återlösaren, och prisa honom med odödlig tunga. Uppåt till Gud är själens tillbedjan. Åh, härliga utsikter, att vara ibland de förlossade i härlighetens rike!

Men här har vi skyldigheter att utföra. Gud har gett oss vårt arbete. Det finns ingen av oss som borde känna att vi inte har något stort arbete att göra, att det inte finns något särskilt ansvar som vilar på oss. Kära vänner, det är Er plikt att göra de små sakerna rätt på Er väg, att fullgöra Er del i skolan där Ni är och ibland Era medarbetare; och att tala ett ord för Er Mästare var Ni än är; det är att lägga undan fåfänga; det är att lägga bort lättsinne; det är att övervinna stolthet; det är att avskaffa själviskheten och att uppriktigt söka efter Kristi saktmodighet.

Jesus lämnade sitt majestät, sin härlighet och höga befattning och kom till vår jord, led för våra synder och blev fattig för vår skull. Han dog för att Ni genom hans fattigdom skulle bli rika. Han var en man av sorger, och var bekant med lidande. Han blev sårad för våra överträdelser, han blev förkrossad för våra missgärningar; vår frids straff lades på honom, och med hans sår blir vi helade. När ett så oändligt pris har betalats för oss, skall vi då krympa ihop vid tanken på, att vi kanske inte skall ägna så mycken tid åt personlig utsmyckning, att klä oss och att visa upp oss? Skall vi förfasa oss åt tanken på att vi måste ägna Gud vår tid, våra hjärtan och vår heligaste tillgivenhet?

Jag frågar Er igen, vad ber han Er att ge? Han ber Er att ge honom en av synd förorenad själ, så att han kan tvätta den med sitt eget blod; så att han kan rena den; så att han kan förfina, upphöja och förädla den; och till sist, så att Ni kan njuta av de himmelska änglarnas sällskap i härlighetens rike. Ni måste lägga bort stolthet och själviskhet. Tvekar Ni att ge upp själviskheten? Kommer det att göra Er glada att behålla den? De mest olyckliga personerna i världen är de som är själviska och fyllda av stolthet och fåfänga. Det är dessa saker Ni skall ge upp. Låt det vara hjärtats språk: "Jag skall ge mig själv till Dig precis som jag är. Jag kommer just nu." Men vissa säger: "Jag är rädd för att jag inte kommer att leva ett kristet liv." Och av rädsla för att Ni inte skall leva ett kristet liv kommer Ni inte att anstränga Er.

Kan Ni inte våga Er på Guds löften? Kristus har sagt att ingen sparv faller till marken utan Er himmelske Faders kännedom; och även håren på Era huvuden är räknade. Nå, kommer inte den som kan göra detta, att hjälpa Er när Ni ber honom om nåd som Ni kan följa på lydnadens väg? Kommer han inte att ge Er den styrkan, den visheten och kunskapen som skall leda Er att följa i hans fotspår?

Ni söker en utbildning. Hur många av Er som sitter framför mig kan komma att åläggas att vara ambassadörer för Kristus, kallas att hänvisa själar till Guds Lamm som tar bort världens synder? Hur många av Er kommer att bära bördorna och ansvaret som evangeliets tjänare? Ni måste stå till svars inför Gud för de talanger han har gett Er. Kommer Ni att ägna dessa talanger, Er förmåga, åt Gud? Om inte, kommer Er utbildning bara att sänka Er till slut; detta därför att allt eftersom Ni får mer och mer kunskap, Ni inte omsätter den kunskapen på ett bra sätt. Ni förvränger den. Men Gud kan göra stora saker för Er. Han säger: "Gå ut från dem och skilj er från dem". Kom ut ur världen; låt inte Era strävanden omfatta denna världens ting; för det finns något högre efter vilket Ni kan sträva; det finns högre kunskaper och färdigheter som kräver Er uppmärksamhet. Den här världens ting förgår, är förgängliga och försvinner, men det finns saker som aldrig kommer att förgås, ting som är eviga; och efter dessa kan Ni sträva. Ni kan inte älska den här världens saker och ta tag i Gud och himmelen på samma gång. Är Ni rädda för att om Ni blir kristna kommer världen att se på Er med hån? Är Ni rädda för deras hån och deras spe? Jesus bar det före Er; han, "som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron." {Hebréerbrevet 12:2.} Han som skapade världen, vår Förlossare, vår Frälsare, bar smäleken före Er.

Men tänk om Ni skulle få all ära och alla applåder som världen kan ge Er, än se’n? Låt sjukdomen ta tag i Era dödliga kroppar, kan denna ära och applåder och människors lov befria Er från en enda plåga? Kan de befria Er från en enda nöd? Kan de vara till minsta fördel för Er för att bota Er från Era sjukdomar? Det kan de inte. Men vad säger Fadern? "… jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar". Han kommer att förbinda Er med sig själv, kröna Er med härlighet och ära, odödlighet och evigt liv. Denna ära, som Ni tryggt kan söka efter, kommer aldrig att ta slut. Söker Ni guld, den här världens rikedomar? Vi läser att stadens gator är belagda med rent guld, och att stadens portar är av guld med pärlor. De rikedomar som erhålls här kan förbrukas. Det finns många sätt på vilka Ni kan bli bestulna på Er jordiska skatt. Kristus säger: "Samla er skatter i himlen". {Matteusevangeliet 6:20.} Där bryter ingen tjuv sig in; där förstör varken mal eller rost. Om Ni således samlar Era skatter där, kommer Ni att ha en oförgänglig skatt som Ni inte riskerar att förlora.

Och nu vill jag säga om detta, mina vänner: Jag har det djupaste intresse av att Ni skall ge Era hjärtan till Gud; att Ni skall vara starka i saken och tjäna honom. Ni behöver honom som Er vän, han kommer verkligen att vara en vän. Ni kan komma till Era jordiska vänner med bördor; de kanske sympatiserar med Er, men kan inte avlasta Er; men här är en vän till vilken Ni kan komma med Era problem och prövningar som alltid är redo att inte bara sympatisera med Er utan att även bära Era bördor. Han känner alla svårigheterna på vägen, ty han har gått igenom dem; och han är berörd av känslorna av Era svagheter. Denne store överstepräst, som är i himmelen, vädjar till Er. Han älskar Er; och när Ni kommer till honom med Era sorger, Era prövningar och Era besvär, kommer han att lyssna på Er. Han kommer att höra Era böner och svara på Era vädjanden. När Ni utgjuter Era hjärtan inför honom, då öppnas hans stora kärlekshjärta för Er, och han kommer att beröras av Era sorger och Era motgångar. Och nu skulle jag vilja fråga de unga här i kväll: Hur många vill ha Kristus som sin Frälsare och sin Återlösare? Hur många vill fatta ett bestämt beslut att leva för Gud? Hur många av ungdomarna som har gått i vår skola, eller någon här som har fallit tillbaka från Gud, vill förnya sitt förbund med honom, vill ge upp sin stolthet och bli av med sin själviskhet? Hur många skall komma till sin Frälsare just i kväll? "Se, jag står vid dörren", säger Kristus, "och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig." {Uppenbarelseboken 3:20.} Vilken underbar inbjudan! Jesus står vid dörren och söker inträde. Kommer just Du att öppna för honom? Kommer Du att låta honom ta Ditt hjärta i besittning? Kommer Du att ge honom Dina känslor?

Nu vill jag säga till ungdomarna och till alla som vill börja att tjäna Gud; säg här vid just detta möte: Jag skall ge mig själv åt Gud; jag kommer att lämna syndens vägar, och jag kommer att försöka att vara en kristen. Måtte de som har avfallit och inte har bevis för att de är Guds barn, träda fram, så kommer vi att förenas med Er och framföra Era ärenden inför Gud i bön. Vi önskar Guds Andes djupa inverkan. Vi vill att Ni skall ta Jesus med Er när Ni går till Era hem. Vi vill att Ni skall ha kunskap om Kristus och komma till honom. Vi vill att Ni ger Era hjärtan till Herren och tjänar och lyder honom.

[Detta tal följdes av ett stort antal som kom fram för bön. Intresset fortsatte till lägermötet, då över hundra trettio blev döpta, varav många elever vid Battle Creek College.]