The Signs of the Times d. 20. februari 1879

tillbaka

Rapporter från fältet: Texas

Kapitel sex. Set och HanokB - Av fru E. G. White. - Seth var en värdig individ som skulle komma att inta Abels plats på det rättas sida. Ändå var han son till Adam, liksom den syndige Kain, och ärvde från Adams natur inte mer naturlig godhet än Kain. Han föddes i synd, men genom Guds nåd, genom att ta emot sin far Adams trofasta undervisning, hedrade han Herren genom att göra hans vilja. Han skilde sig från Kains korrupta ättlingar och arbetade, som Abel skulle ha gjort om han hade levt, för att vända syndiga människors sinnen till att vörda och lyda Gud.

Hanok lärde sig från Adams läppar den smärtsamma redogörelsen om syndafallet och den dyrbara berättelsen om Guds nedlåtande nåd i gåvan av sin Son som världens Återlösare. Han trodde och förlitade sig på det löfte som gavs. Hanok var en helig man. Han tjänade Gud helhjärtat. Han insåg den mänskliga familjens fördärv, och skilde sig från Kains ättlingar och tillrättavisade dem för deras stora ondska. Det fanns de på jorden som erkände Gud, som fruktade och tillbad honom. Ändå var den rättfärdige Hanok så bedrövad av de ogudaktigas ökande syndfullhet att han inte dagligen ville umgås med dem, av rädsla för att han skulle drabbas av deras otrohet och att han aldrig skulle kunna betrakta Gud med den heliga vördnad som berodde på hans upphöjda karaktär. Hans själ blev upprörd då han dagligen såg dem trampa på Guds auktoritet. Han valde att vara skild från dem och tillbringade mycket av sin tid i ensamhet och ägnade sig åt reflektion och bön. Han bidade sin tur inför Gud och bad för att få veta hans vilja mer fullkomligt, så att han kunde utföra den. Gud kommunicerade med Hanok genom sina änglar och gav honom gudomlig undervisning. Han tillkännagav för honom att han inte alltid skulle stå ut med människan i hennes uppror – att det var hans avsikt att förgöra det syndiga släktet genom att föra en flod av vatten över jorden.

Den vackra Edens trädgård, från vilken våra första föräldrar hade fördrivits, fanns kvar tills Gud bestämde sig för att förstöra jorden genom en översvämning. Herren hade planterat trädgården och särskilt välsignat den; och i sin underbara försyn drog han den tillbaka från jorden och kommer att återställa den, mer härligt utsmyckad än innan den togs bort. Gud hade för avsikt att bevara ett exemplar av sitt fullkomliga skapelseverk fritt från den förbannelse som synden hade fört över jorden.

Herren öppnade för Hanok frälsningsplanen mer fullständigt och förde honom genom Profetians Ande ned genom de generationer som skulle komma att leva efter Syndafloden, och visade honom de stora händelserna i samband med Kristi andra ankomst och världens ände.

Hanok var bekymrad då det gällde de döda. Det tycktes honom att de rättfärdiga och de ogudaktiga skulle övergå i stoft tillsammans, och det skulle vara deras slut. Han kunde inte se livet för dem strax bortom graven. I en profetisk syn blev han instruerad om Guds Son, som skulle dö som offer för människorna. Dessutom visades Kristi ankomst på Himmelens moln, med änglarnas härskara, för att ge liv åt de rättfärdiga döda och lösa ut dem från deras gravar. Han såg också det fördärvade tillståndet i världen vid den tidpunkt då Kristus skulle uppenbara sig andra gången – att det skulle finnas en skrytsam, förmäten, egensinnig generation förenad i uppror mot Guds lag, som förnekade den ende Herren Gud och vår Herre Jesus Kristus. De skulle trampa på hans blod och förakta hans försoning. Han såg de rättfärdiga krönas med ära och härlighet, medan de ogudaktiga skildes från Herrens närvaro och förtärdes av eld.

Hanok repeterade troget för folket allt som hade uppenbarats för honom genom Profetians Ande. Vissa trodde på hans ord och vände sig från sin ondska till att frukta och tillbe Gud. Sådana sökte ofta upp Hanok på hans tillflyktsorter, och han instruerade dem och bad för dem att Gud skulle ge dem kunskap om sin vilja. Han valde slutligen vissa perioder för tillbakadragenhet och ville inte låta folket hitta honom, för de avbröt hans heliga meditationer och gemenskap med Gud. Han uteslöt sig inte hela tiden från gemenskapen med dem som älskade honom och lyssnade på hans visdomsord; inte heller skilde han sig helt från de fördärvade. Han träffade de rättfärdiga och de ogudaktiga vid bestämda tider och arbetade för att vända de ogudaktiga från deras onda bana och undervisa dem i gudsfruktan, medan han lärde dem som hade kunskap om Gud att tjäna honom mer fullkomligt. Han brukade förbli med dem så länge han kunde gynna dem genom sina gudomliga uttryck och sitt heliga exempel, och sedan brukade han för en tid dra sig tillbaka från hela samhället – från de rättfärdiga, de hånfulla och de avgudadyrkande, för att förbli i ensamhet, hungrande och törstande efter gemenskap med Gud, och den gudomliga kunskap som han ensam kunde ge honom.

Hanok fortsatte att växa mer himmelskt medan han kommunicerade med Gud. Hans ansikte strålade av ett heligt ljus som brukade stanna kvar på hans anlete samtidigt som han undervisade dem som ville höra hans visdomsord. Hans värdiga framtoning slog folket med vördnad. Herren älskade Hanok, därför att han orubbligt följde honom och avskydde orättfärdighet och uppriktigt sökte en mer fullkomlig kunskap om hans vilja, så att han kunde utföra den. Han längtade efter att komma ändå närmare Gud, som han fruktade, vördade och avgudade. Herren ville inte tillåta Hanok att dö som andra människor, utan skickade sina änglar för att ta honom till Himmelen utan att se döden. I de rättfärdigas och de ogudaktigas närvaro togs Hanok bort från dem. De som älskade honom trodde att Gud kunde ha lämnat honom på några av hans undandragna platser; men efter att ha sökt flitigt och inte kunnat hitta honom, rapporterade de att han inte stod att finna, ty Gud hade tagit bort honom.

Genom de välsignelser och hedersbetygelser som han skänkte och bevisade Hanok, lär Herren ut en läxa av största vikt, nämligen att alla kommer att belönas, som genom tro förlitar sig på det utlovade Offret och troget lyder Guds bud. Här representeras åter igen två klasser som skulle komma att existera fram till Kristi andra ankomst – de rättfärdiga och de ogudaktiga, de lojala och de upproriska. Gud kommer att minnas de rättfärdiga, som fruktar honom. På grund av sin käre Son kommer han att respektera och ära dem och ge dem evigt liv. Men de ogudaktiga, som trampar på hans myndighet, skall han förgöra från jorden, och de kommer att bli som om de inte hade varit till.

Efter Adams fall från ett tillstånd av fullkomlig lycka till ett tillstånd av synd och elände, fanns det risk för att människan skulle bli modfälld och fråga: "Vad vinner vi på att hålla hans bud och gå sörjande inför HERREN Sebaot", eftersom en tung förbannelse vilar över människosläktet, och döden är allas vår del? {Malaki 3:14.} Men de instruktioner som Gud gav Adam, och som upprepades av Set, och till fullo exemplifierades av Enok, rensade bort dunster och mörker och gav hopp till människan, att liksom genom Adam kom döden, skulle genom Jesus, den utlovade Återlösaren, liv och odödlighet komma.

I fallet med Hanok lärde de förtvivlade trogna sig att medan de levde ibland ett korrupt och syndfullt folk, som var i öppet och vågat uppror mot sin Skapare, skulle de – om de ville lyda honom och utöva tro på den utlovade Återlösaren, samt verka i rättfärdighet som den trofaste Hanok – bli accepterade av Gud och slutligen upphöjda till hans himmelska tron.

Hanok, som skilde sig från världen och tillbringade mycket av sin tid i bön och i gemenskap med Gud, representerar Guds lojala folk i de sista dagarna, som kommer att vara skilda från världen. Orättfärdighet kommer att härska i fruktansvärd utsträckning på jorden. Människor kommer att hänge sig själva åt att följa varje fantasi i sina fördärvade hjärtan och genomföra sin vilseledande filosofi och göra uppror mot den höga Himmelens auktoritet.

Guds folk kommer att skilja sig från de orättfärdiga sedvänjorna hos dem runt omkring dem och kommer att söka efter tankens renhet och helig överensstämmelse med hans vilja, tills hans gudomliga bild kommer att återspeglas i dem. Liksom Hanok kommer de att passa för överföring till Himmelen. Medan de strävar efter att undervisa och varna världen, kommer de inte att anpassa sig till de otrognas anda och seder, utan kommer att fördöma dem genom sin heliga konversation och gudomliga exempel. Hanoks överföring till Himmelen strax före förstörelsen av världen genom en flod, representerar överföringen av alla levande rättfärdiga från jorden före dess förstörelse genom eld. De heliga kommer att förhärligas i närvaro av dem som har hatat dem för deras lojala lydnad mot Guds rättfärdiga bud.

Hanok instruerade sin familj angående floden. Metusela, Hanoks son, lyssnade till sin sonson Noas predikan, som troget varnade invånarna i den gamla världen att en vattenflod skulle komma över jorden. Metusela och hans söner och hans sonsöner levde under tiden då arken byggdes. De, tillsammans med några andra, fick undervisning av Noa och hjälpte honom i hans arbete.

Seth var av ädlare gestalt än Kain eller Abel och liknade Adam mer än någon av hans andra söner. Sets ättlingar skilde sig från Kains ogudaktiga ättlingar. De omhuldade kunskapen om Guds vilja, medan Kains ogudaktiga släkt inte hyste någon respekt för Gud och hans heliga bud. Men då människorna förökade sig på jorden såg Sets barn att döttrarna till Kains ättlingar var synnerligen vackra, och de avvek från Gud och misshagade honom genom att ta sig hustrur som de valde ibland Kains avgudadyrkande släkt.