The Signs of the Times d. 13. mars 1879

tillbaka

Den Stora Striden: Syndafloden

Kapitel sju, avslutning. Syndafloden. - Av fru E. G. White. - Hela jordens yta förändrades vid översvämningen. En tredje fruktansvärd förbannelse vilade nu över den till följd av människans överträdelse. De vackra träden och de blommande buskarna förstördes, men Noa bevarade frö och tog det med sig in i arken, och Gud höll genom sin mirakulösa kraft några av de olika sorternas träd och buskar vid liv för framtida generationer. Strax efter översvämningen verkade träd och växter springa ut ur själva klipporna. I Guds försyn hade frön spridits och drivits in i klippskrevorna och där säkert varit gömda för människans framtida bruk.

Då vattnet sjönk undan från jorden, visade bergen och kullarna sig i ett trasigt, grovt tillstånd, och runt dem fanns ett hav av böljande vatten eller mjuk lera. Under flodens tid samlades människorna, och även djuren, till landets högsta punkter, och då vattnet försvann, lämnades döda kroppar kvar på bergen och kullarna, såväl som på slätterna. Jordens yta var beströdd med kroppar av människor och djur. Men Gud ville inte ha dessa kvar för att sönderfalla och förorena atmosfären, därför gjorde han jorden till en stor begravningsplats. Han lät en kraftig vind passera över den i syfte att torka upp vattnet, vilken rörde omkring dem med stor kraft. I vissa fall förde han bort topparna på bergen likt mäktiga laviner, vilka bildade kullar och höjder där det inte fanns några att se tidigare, och begravde de döda kropparna med träd, stenar och jord. Det dyrbara trä, sten, silver och guld, som hade gjort folk rika och prytt världen före Floden, och som invånarna hade avgudat, sänktes under jordens yta. Vattnen som hade brutit fram med så stor kraft, hade flyttat jord och stenar och samlat dem på dessa skatter, och i många fall bildades berg ovanför dem för att dölja dem för människors åsyn och sökande. Gud såg att ju mer han berikade och skänkte framgång åt den syndiga människan, desto mer fördärvade hon sin väg inför honom. De skatter som borde ha fått människan att förhärliga den generöse givaren, hade dyrkats i stället för Gud, medan givaren hade förkastats.

De vackra, regelbundet formade bergen hade försvunnit. Stenar, avsatser och trasiga klippor dök upp på vissa delar av jorden som tidigare hade varit utom synhåll. Där det hade funnits kullar och berg syntes inga spår av dem. Där hade varit sköna slätter täckta av grönska och vackra växter. Kullar och berg bildades av stenar, träd och jord ovanför människors och djurs kroppar. Hela jordens yta uppvisade ett utseende av oordning. Vissa delar var mer vanställda än andra. Där en gång hade funnits jordens rikaste skatter av guld, silver och ädelstenar, sågs de tydligaste spåren av förbannelsen. Och över länder som inte hade varit var bebodda, och de där det hade förekommit minst brott, vilade förbannelsen lättare.

Vid tidpunkten för översvämningen revs eller bröts enorma skogar ned och begravdes i jorden. Dessa har sedan förstenats och blivit till kol, vilket står för de stora kolbäddar som nu finns. Detta kol har producerat olja. Stora mängder kol och olja antänds och brinner ofta. Stenar värms upp intensivt, kalksten bränns och järnmalm smälts. Vatten och eld under jordens yta möts. Vattnets verkan på kalkstenen ger raseri till den intensiva värmen och orsakar jordbävningar, vulkaner och lavaströmmar. Eldens och vattnets verkan på avsatserna av stenar och malm orsakar höga explosioner som låter som dämpad åska. Dessa förunderliga händelser kommer att bli fler och mer fruktansvärda strax före Kristi andra ankomst och världens ände, som tecken på dess snabba förstörelse.

Kol och olja finns i allmänhet där det inte förekommer några brinnande berg eller lavaströmmar. När eld och vatten under jordens yta möts, hindrar lavaströmmarna luft att nå de uppvärmda elementen inunder. Marken bävar, den häver sig och rör sig i dyningar eller vågor, och det hörs tunga ljud som åska under marken. Luften blir uppvärmd och kvävande. Jorden öppnar sig snabbt, och byar, städer och brinnande berg förs tillsammans ned i markens inre.

Gud kontrollerar alla dessa element; de är hans redskap för att göra hans vilja; han kallar dem till handling för att tjäna hans syfte. Dessa brinnande element har varit och kommer att vara hans medel för att utplåna svårt ogudaktiga städer från jorden. Liksom Kora, Datan och Abiram hamnar de levande i gropen. Dessa är bevis på Guds kraft. De som har sett dessa brinnande berg ge ifrån sig strömmar av eld och lågor, och en stor mängd smält malm, torka upp floder och få dem att försvinna, har slagits av skräck över scenens storslagenhet. De har blivit fyllda av vördnad då de har upplevt Guds oändliga kraft.

Dessa yttringar bär de bestämda kännetecknen på Guds kraft och är utformade för att få jordens människor att darra inför honom och att tysta dem som, likt Farao, stolt skulle säga: "’Vem är HERREN? Skulle jag lyssna på honom”? {Andra Moseboken 5:2.} Jesaja åsyftar dessa prov på Guds kraft när han utropar: "O, att du lät himlen rämna och kom hit ner, så att bergen skakade inför dig, som när eld antänder ris och elden får vattnet att sjuda, så att ditt namn blir känt för dina ovänner och hednafolken darrar inför dig. När du gjorde fruktansvärda gärningar, som vi inte kunde vänta oss, då steg du ner och bergen skälvde inför dig." Jesaja 64:1-3.

"HERREN är sen till vrede men stor i kraft, han låter ingen gå ostraffad. HERREN har sin väg i storm och oväder, och molnen är dammet under hans fötter. Han straffar havet och låter det torka ut, alla floder låter han sina. Då tynar Basan och Karmel bort och Libanons grönska vissnar. Bergen darrar för honom och höjderna smälter ner. Jorden bävar för hans ansikte, världen och alla som bor där. Vem kan bestå inför hans förbittring, vem kan uthärda hans vredes glöd? Hans vrede brinner som eld och klipporna rämnar inför honom." Nahum 1:3-6.

"HERRE, sänk din himmel och stig ner, rör vid bergen, så att de ryker. Låt blixtar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem!" Psaltaren 144:5, 6.

Större under än vad som ännu har setts kommer att bevittnas av dessa på jorden en kort tid före Kristi ankomst. "Jag skall låta under synas uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod, eld och rök." {Apostlagärningarna 2:19, kursivering i .} "Och det kom blixtar, dån och åska och en stor jordbävning, en sådan som inte har förekommit så länge det funnits människor på jorden, så väldig var den." {Uppenbarelseboken 16:18.} "Alla öar flydde och bergen fanns inte mer. Stora hagel, tunga som talenter, föll ner från himlen över människorna, och de hädade Gud för hagelplågan, eftersom den var mycket svår." {Verserna 21-22.}

Jordens inre var Herrens arsenal, från vilken han drog fram de vapen han använde för att förstöra den gamla världen. Vattnen på jorden forsade fram och förenades med vattnet från skyn för att utföra förstörelsens verk. Sedan Syndafloden har Gud använt både vatten och eld på jorden som sina redskap för att förgöra onda städer.

På Herrens dag, strax före Kristi ankomst, kommer Gud att sända blixtar från skyn i sin vrede, som kommer att förenas med eld på jorden. Bergen skall brinna som en ugn och ge ifrån sig fruktansvärda lavaströmmar och förstöra trädgårdar och åkrar, byar och städer; och när de utsöndrar sin smälta malm, kommer stenar och upphettad lera, i floderna, att få dem att koka som en gryta och sända ut massiva stenar och sprida sina brutna fragment över landet med obeskrivligt våld. Hela floder kommer att torkas ut. Jorden kommer att gripas som av kramp, och det kommer att bli fruktansvärda utbrott och jordbävningar överallt. Gud kommer att plåga de ogudaktiga invånarna tills de är utplånade från jorden. Men de heliga kommer att bevaras mitt i dessa fruktansvärda tumult, såsom Noa bevarades i arken vid tiden för Syndafloden.