The Signs of the Times d. 23. mars 1888

tillbaka

“Förbli i mig.”

Aposteln Paulus skrev: "Det liv jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig". Och när Jesus undervisade sina lärjungar sade han: "Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen icke kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.”

Det är inte möjligt för någon att ha praktisk kunskap om denna förening med Kristus, utan att ständigt utöva tro. Tro binder våra själar till honom, och gör oss delaktiga av den gudomliga naturen. Vår andliga tillväxt, vår frid, vår uthållighet, vår ständiga lydnad för Kristi ord, allt beror på det mått av tro vi har på Gud. "Utan tro är det omöjligt att behaga honom”, ty vi saknar kraft att utföra någonting utifrån godtagbara motiv, på annat sätt än genom Kristi nåd, och denna nåd kan endast ges genom trons kanal, som öppnar vägen för direkt kommunikation mellan våra själar och Gud. I överensstämmelse med vår tro, är vi i stånd att besegra kungariken, och makter, och andlig gudlöshet i höga ställningar. Egenkärlek kommer inte att tillåtas utbreda sig i det hjärta som utövar levande tro. Synd kommer inte att tillåtas där tron ser hur Gud och änglar iakttar karaktärens utveckling, och överväger moraliskt värde. Evigt liv, Guds gåva genom Jesus Kristus, är en dyrbar verklighet, och synd blir ytterst syndfull och motbjudande. Tro ser "Guds Lamm, som tar bort världens synd” och inser något av Golgatas värde.

Jesus kom till världen för att frälsa syndare, inte i deras synder utan från deras synder och för att helga dem genom sin sanning. Och om han skall bli en fullkomlig Frälsare för oss måste vi förenas med honom genom en personlig tros handling. Kristus har utvalt oss. Vi har valt honom. Och genom detta val blir vi förenade med honom och bör från och med nu leva, inte för oss själva utan för honom som dog för oss. Men denna förening kan endast bevaras genom ständig vaksamhet, så att vi inte faller i frestelse och gör ett annat val, eftersom vi alltid har vår frihet att välja en annan Herre om vi önskar det. Att vara förenade med Kristus betyder att alltid utan tvekan föredra honom i varje handling och tanke. I varje del av uppgiften måste det finnas en samstämmighet mellan Frälsaren och den som skall frälsas. Tro vill se kärlek i varje krav från Gud, och vill överlämna viljan åt himlen, i insikt om att ”allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud." Vi måste äga denna fullkomliga tillit, om vi blir förenade med Kristus, och till sist är delaktiga med honom i hans härlighet.

Kristus kommer ständigt att arbeta på vår frälsning. Änglar kommer att få i uppdrag att beskydda dig från motståndarens planer, och att betjäna dig i alla dina behov. Och avsikten med all denna överfödande omsorg måste, från hans sida, vara att frångå all orättfärdighet, och fullkomna helighet i gudsfruktan. Han måste vara uthållig i vaka och bön. Han måste kämpa trons goda kamp, stå emot djävulen så att han måtte fly ifrån honom, och uthärda hårdhet som en god soldat för Kristi kors. Han måste utkämpa en ständig konflikt med osedda fiender, och endast genom Kristus kan han gå segerrik ut ur den. Han måste samla mod för att övervinna de svårigheter som spärrar hans väg, och bygga upp en karaktär av integritet och dygd, genom att för världen vara ett exempel på dess Återlösares karaktär.

Att »förbli i mig» är ord av största betydelse. Att förbli i Kristus innebär en levande, uppriktig, verksam tro som tar sig uttryck i kärlek och som har ett renande inflytande. Det innebär att vi ständigt tar emot Kristi Ande, ett liv av fullständig överlåtelse till tjänst för honom. Överallt där ett sådant förhållande råder blir följden goda gärningar. Vinträdets liv skall ge sig till känna genom väldoftande och sköna frukter. Den ständiga tillförseln av Kristi nåd skall välsigna dig och göra dig till en välsignelse, till dess att du i likhet med Paulus kan säga: »Nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig.» (Gal. 2: 20.)

Den heliga föreningen med Kristus skall också förena Guds barn med den kristna kärlekens band. Deras hjärtan är då fyllda av gudomlig kärlek till varandra. "Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom." "Den som älskar sin broder förblir i ljuset, och i honom finns inget som leder till fall." Känslokyla, oenighet och stridigheter har ingen plats bland Kristi lärjungar. De har tagit emot en tro, de har slutit sig samman för att tjäna en Herre, kämpa samma kamp, sträva mot samma mål och segra i samma verk. De har allesammans blivit återköpta med samma dyrbara blod och har gått ut för att förkunna samma budskap om frälsning; och hur dåligt stämmer inte oenighet och strid bland bröder överens med detta? "Ett nytt bud ger jag er”, sade Jesus, ”att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall ni också älska varandra.”

De som ständigt hämtar sin styrka från Kristus skall få del av hans Ande. De är då inte vårdslösa med sina ord eller med sitt uppförande. De kommer alltid att vara starkt medvetna om hur mycket deras frälsning har kostat Gud, då han offrade sin älskade Son för deras skull. Händelsen på Golgata skall återigen upprepas för deras inre blick och deras hjärtan skall på nytt gripas och ödmjukt böja sig för denna förunderliga manifestation av Guds kärlek till dem. De ser på andra, som människor som köpts med Kristi dyrbara blod, och de som är förenade med honom skall tyckas ädla, upphöjda och heliga på grund av denna förbindelse. Kristi död på Golgata skulle få oss till att sätta lika stort värde på en människa som Kristus gör. Hans gudomliga kärlek har förhöjt varje människas värde, kvinna och barn. Och om Gud älskade världen så, ”att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv” skulle vi då vara likgiltiga inför andra, och förakta dem som Gud har värderat till ett så gränslöst högt pris? Utan Guds Helige Andes gåva är vi inte lämpliga att delta i det stora och högtidliga verket för vår tid. När vi har den kärlek till själar som Kristus hade, skall vi gå framåt under tårar, vi skall bli Guds medarbetar, vi skall samla med Kristus, och bära värdefull frukt till evigt liv. När vi tänker på att hela himlen är intresserad av frälsningsverket, skulle vi då inte genom meditation och bön på ett mer intelligent sätt söka värdesätta den helgade karaktären av våra förtroendeuppdrag? Hur kan vi fattiga, felbara, fallna varelser, påbörja detta verk utan Guds Andes speciella hjälp och ljus?

Låt Gud vara din rådgivare. Låt hjärtat i ödmjukhet och underdånighet upplyfta sig till Gud i brinnande, verksam bön för andlig urskillning, för gott förstånd, och en enda avsikt att ära Gud och frälsa människan. Låt bön ständigt komma från uppriktiga läppar inför Kristi närvaro, inför hans Andes upplysning, så att himlens atmosfär kan omge dig, och att jaget och själviska avsikter inte måtte komma in i ditt liv. Herren vill komma nära dem som uppriktigt önskar att komma nära honom.

Vi lever på i en allvarlig tid, och vi har uppmanats att vara ”nyktra och vaksamma”. eftersom vår ”motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka. Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen utstår samma lidanden." Låt varje själ komma ihåg att den befinner sig i närvaron av hela jordens domare, och att “allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.” Våra ord, våra avsikter, våra meditationer, motiven i våra hjärtan, läses som en öppenbok. Varje enskild medarbetares fall blir inregistrerat i himlen. Låt oss tänka på detta. Vill vi att våra tanklösa och lättsinniga yttranden skall höras i änglars närvaro och inför Gud? Vill vi att de stolta ord, som upphöjer oss själva, skall stå kvar i böckerna för att döma oss i domen? Vill vi att våra planer på att upphöja oss själva skall stå skrivna i de ofelbara protokollen? Låt oss alltid komma ihåg att Herren, som gav sitt liv för oss, med intensivt intresse iakttar vår livsväg, och att änglarna bevittnar våra vägar. Sök det enda mål som kommer att leda oss till att förhärliga Gud, och inte jaget. O, att var och en när han frestas måtte säga, som Herren gjorde: "Denna världens furste kommer. I mig finnes inget som hör honom till." Vi vill ur våra hjärtan rycka upp varje planta som inte vår himmelske fader har planterat, så att vi inte leds till ytterst själviska och onaturliga saker. O, att vi måtte få mer av Kristus, och mindre av jaget! O, att arbetarna måtte bli iklädda rättfärdighetens pansar, så att de ständigt måtte bli dragna till frälsningens källa, genom att ta del av den gudomliga naturen, så att de måtte gå vidare som andliga arbetare, med jaget förlorat i vår gudomlige Herre.

Vår standard är alldeles för låg. Vi måste befria oss från dessa billiga föreställningar om vad som är väsentligt för att göra oss till arbetare för Kristi sak. Vi måste på det hela taget ha högre uppfattningar om vår uppgifts upphöjda karaktär. Vi skall arbeta i den anda som Kristus arbetade i. Vi skall representera honom för världen. Vi behöver i hög grad ödmjuka våra själar inför Gud genom att bekänna och överge våra synder.

När Jesus undervisade sina lärjungar, när de samlades nära omkring honom, uppstod ett ögonblick ett avbrott, och en sade till honom: "´Se, din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig´. Han svarade: ´Vem är min mor och vilka är mina bröder?´. Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: ´Här är min mor och mina bröder. Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror och min syster och min mor.” Här är den släktskap som existerar mellan Kristus och hans efterföljare. Vi intar denna upphöjda ställning, om vi verkligen gör Guds vilja. Vi skall betrakta oss själva som en del av Kristi familj och vi skall följa honom som tillgivna barn. När vi har blivit upptagna i Guds familj, bör vi då inte hedra vår far och vår släkt? Vi har ingen ursäkt att skylla på, ty genom Jesus kan vi förfoga över all makt i himmel och på jord så att vi kan vandra värdiga vår höga kallelse.

Satan skall ständigt försöka förringa vår uppfattning eller våra förmåner och vårt ansvar. Han skulle vilja få oss att betrakta Kristi verk som ett vanligt arbete, och få oss att utföra det håglöst och vårdslöst. Han skulle vilja ha oss likgiltiga för de upphöjda och heliga ståndpunkter som måste uppnås i ett kristet liv och en kristen karaktär, men vi måste krossa honom under våra fötter. Vi måste upprätta en klar gränslinje mellan oss själva och fienden, men vi skall öppna våra hjärtan för den helige Andes kraft och inflytande. Vi vill att Satans mörker skall utestängas och himmelens ljus strömma in. Vi skall bli så känsliga för andlig påverkan att Jesu svagaste viskning skall uppfattas av vårt sinne, tills han är i oss, och vi i honom, och lever genom tron på Guds Son.

Vi behöver bli förfinade, renade från all jordiskhet, tills vi återspeglar bilden av vår Frälsare, och ”få del av gudomlig natur, sedan vi kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen." Då kommer det att bli en glädje att göra Guds vilja och Kristus kan erkänna oss inför sin Fader och inför de heliga änglarna som de som förblivit i honom, och han kommer inte att skämmas över att kalla oss sina bröder. Men vi bör inte skryta med vår fromhet. Efterhand som vi får en klarare syn på Kristi obesmittade och oändliga renhet måste vi känna på samma sätt som Daniel, då han såg Herrens härlighet och sade: "Jag hade ingen kraft mer kvar." (Dan. 10: 8.) Vi kan inte säga: "Jag är utan synd", förrän denna förgängliga kropp är förvandlad och formad efter hans härlighets kropp. Men om vi ständigt söker följa Jesus har vi det saliga hoppet att få stå inför Guds tron "utan fläck och skrynka eller annat sådant", fullkomnade i Kristus och iklädda hans rättfärdighet och fullkomlighet.