The Signs of the Times d. 20. april 1876

tillbaka

Fru Ellen White: Hennes liv, kristna erfarenhet och arbete

Vi blev besvikna men inte nedslagna. Vi beslutade oss för att tålmodigt underkasta oss den reningsprocess som Gud ansåg var nödvändig för oss; att avstå från att knorra vid den svåra prövning genom vilken Herren rensade oss från slagg och förädlade oss som guld i ugnen. Vi bestämde oss för att vänta med tålmodigt hopp på att Frälsaren skulle förlossa sina prövade och trofasta.

Vi tror att predikan om den bestämda tiden kom från Gud. Det var detta som fick människor att flitigt söka i Bibeln och upptäcka sanningar som de inte tidigare hade förstått. Jona sändes av Gud för att förkunna på Nineves gator att staden inom fyrtio dagar skulle störtas; men Gud accepterade nineviternas ödmjukhet och förlängde deras prövotid. Men budskapet som Jona kom med sändes av Gud, och Nineve prövades enligt hans vilja. Världen såg på vårt hopp som en vanföreställning och vår besvikelse dess därav följande misslyckande, men även om vi hade fel angående händelsen som skulle inträffa under perioden, fanns det inget fel på den vision som tycktes dröja.

Frälsarens ord i liknelsen om den onde tjänaren är synnerligen kraftfullt tillämpliga på dem som förlöjligar Människosonens nära förestående ankomst. "Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna, då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare." {Matteusevangeliet 24:48-51.}

Vi fann överallt de hånare som Petrus säger skall träda fram i de sista dagarna, "som drivs av sina begär och som förtalar och hånar er och frågar: ’Hur går det med löftet om hans återkomst? Ända sedan våra fäder dog förblir ju allting precis som det har varit från världens begynnelse.’" {Andra Petrusbrevet 3:3.} Men de som hade väntat på Herrens ankomst stod inte utan tröst, de hade fått värdefull kunskap vid forskandet i Ordet. Frälsningsplanen var tydligare för deras förståelse. Varje dag upptäckte de nya skönheter på dess heliga sidor och en underbar harmoni som kännetecknade alla, ett Skriftställe förklarade ett annat och inget ord användes förgäves.

Vår besvikelse var inte så stor som lärjungarnas. Då Människosonen red triumferande in i Jerusalem förväntade de sig att han skulle krönas till kung. Folket strömmade dit från hela regionen och ropade: "Hosanna, Davids son!" {Matteusevangeliet 21:9.} Och Jesus, då prästerna och de äldste bad honom att stilla folkmassan, förklarade att om de skulle hålla tyst, skulle själva stenarna ropa, ty profetian måste uppfyllas. Men inom några dagar såg just dessa lärjungar sin älskade Mästare, som de trodde skulle regera på Davids tron, utsträckt på det grymma korset ovanför de spefulla, hånande fariséerna. Deras fromma förhoppningar dränktes i bitter besvikelse, och dödens mörker slöt sig om dem.

Ändå var Kristus trogen sina löften. Ljuv var den tröst han gav sitt folk, rik de sanna och trofastas belöning.

Wm. Miller och de som var i förening med honom antog att rensningen av helgedomen, omtalad i Dan. 8:14, innebar reningen av jorden innan den skulle bli helgonens boning. Detta skulle äga rum vid Kristi ankomst, därför letade vi efter den händelsen i slutet av de 2 300 dagarna eller åren. Men efter vår besvikelse undersöktes Skriften noggrant under bön och allvarliga tankar, och efter en period av spänning angående vår sanna ställning strömmade ljus in över vårt mörker; tvivel och osäkerhet sveptes bort.

Istället för profetian i Dan. 8:14 med hänvisning till jordens rening, var det nu tydligt att den pekade på vår översteprästs avslutande arbete i himmelen, fullbordandet av försoningen och förberedelsen av folket att uthärda dagen för hans ankomst.

Jag skulle kunna ge en mer detaljerad förklaring av tidens gång i ljuset av profetior, men det faller inte inom ramen för dessa artiklar att göra det. Jag tänkte bara ge en så kortfattad redogörelse som möjligt för dessa viktiga händelser med vilka mitt liv var så nära sammanvävt att de inte med fördel kan utelämnas från dessa sidor. Jag skulle dock hänvisa de läsare som önskar ytterligare information till verk om detta ämne, publicerade av Signs’ förlag.

Jag återvänder nu till min personliga historia som jag med nödvändighet har avvikit från:

Efter tidens gång 1844 sviktade min hälsa snabbt, jag kunde bara tala med viskande eller bruten röst. En läkare uppgav att min sjukdom var vattusiktig lungsot, han uttalade att min högra lunga var förstörd och att den vänstra var allvarligt sjuk, medan hjärtat var svårt påverkat. Han trodde att jag skulle leva bara en kort tid och att jag kunde dö plötsligt när som helst. Det var väldigt svårt för mig att andas då jag låg ned, och på natten fick jag nästan sitta och väcktes ofta av hosta och blödningar i lungorna.

Ungefär vid den här tiden, då jag besökte en kär syster i Kristus, vars hjärta var knutet till mitt, fick jag den första synen. Det var bara fem av oss, alla kvinnor, som låg tyst på knä på morgonen vid familjens altare, då denna händelse inträffade. Utrymmet förbjuder mig att gå in på en detaljerad redogörelse för underverken i dessa visioner, som i sig själva skulle fylla volymer; men när boken är utgiven, varav dessa förhastade artiklar kommer att ligga till grund, kommer den att innehålla en fullständig redogörelse av de syner som Gud har funnit lämpliga att uppenbara för mig. För att i dessa skisser uppteckna några av de mest rörande händelserna i mitt livligt verksamma liv, skulle jag behöva att lätt gå över eller helt utelämna en stor del av det som utan tvivel skulle vara av stort intresse för läsarna. Många fakta som det inte finns plats för i spalterna i denna tidning kommer snart att dyka upp i den volym om mitt liv som nämns ovan.

Jag berättade om denna vision för de troende i Portland, som hade fullt förtroende för att dessa manifestationer var av Gud. En kraft åtföljde dem som bara kunde utgå från det gudomliga. En högtidlig känsla av eviga intressen låg ständigt över mig. En outsäglig vördnad fyllde mig, att jag, så ung och svag, skulle bli utvald till det redskap genom vilket Gud skulle ge sitt folk ljus. Medan jag stod under Herrens makt var jag så outsägligt lycklig och verkade vara omgiven av strålande änglar i himmelens härliga förgårdar, där allt är frid och fröjd, att det var en sorglig och bitter förändring att vakna upp till jordelivets otillfredsställande verklighet.

I en andra syn, som snart följde på den första, visades jag de prövningar som jag måste genomgå, och att det var min plikt att gå och berätta för andra om det som Gud hade uppenbarat för mig. Det visades mig att mitt arbete skulle möta stort motstånd, och att mitt hjärta skulle fyllas av ångest, men att Guds nåd skulle vara tillräcklig för att stödja mig genom allt. Undervisningen i denna vision bekymrade mig oerhört, för den visade att min plikt var att gå ut till folket och undervisa om sanningen.

Min hälsa var så dålig att jag led av verklig kroppslig nedgång och tycktes bara ha en kort tid kvar att leva. Jag var bara sjutton år gammal, liten och skröplig, ovan vid stora grupper och av naturen så blyg och tillbakadragen att det var smärtsamt för mig att träffa främlingar. Jag bad uppriktigt i flera dagar och långt in på natten, att denna börda skulle tas bort från mig och läggas på någon annan som var mer kapabel att bära den. Men pliktens ljus förändrades aldrig, och ängelns ord ljöd ständigt i mina öron: "Berätta för andra vad jag har uppenbarat för Dig."

Mit helbred var så elendigt att mit legeme led, och som alt så ut, havde jag endast kort tid att leve i. Jag var endast sytten år gammel, och lille och skröbelig, ubrugelig till selkab, och av naturen så genert och tilbagetrukket att det var smerteligt for mig att möde frammede. Jag bad alvorligt i flere dag och langt ut på natten, om att denne byrde måste fjernes fra mig och lägges på någon andre, der bedre kunne bärre den. Men ligtens ljus ändrede sig aldrig, och englens ord genlöd hele tiden i mine örer: ”Gör andre det bekendt som jag har åbenbaret for dig.”