The Signs of the Times d. 19. maj 1898

tillbaka

Tro och goda gärningar

”Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern. Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det. Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud” Detta löfte gavs från läppar som aldrig bedrog, och vi måste ta det utlovade gudsordet, lita på det och agera utifrån det. Vi måste ta emot hans ord så som det talades till oss, och om vi betraktar det på det sättet ska vi komma till nådens tron i förtröstans fulla förvissning.

Många som bekänner sig vara Guds barn har förlorat sin enkelhet. Det finns ingen verklig tro i deras böner, ingen förtröstan om löftet att om vi tror så ska vi få det som vi ber honom om. Men om vi har denna tro ska vi inte bli besvikna, för Gud kommer att hålla sitt ord. Herren vill att vi berättar för honom om alla våra bekymmer, och att vi ber honom om det som vi behöver. Hans löfte lyder ”Be, och ni ska få.” Gud kommer att ge oss just det som vi behöver. Det är vår förmån att be, det är Guds privilegium att veta vad som är till vårt bästa, så att vi när vi för det, kan förhärliga hans namn genom att ge av det till andra.

Vi behöver få mer av Jesus, och mycket mindre av jaget. Vi behöver en barnslig enkelhet som får oss att berätta för Herren om allt vi saknar, och tro att han kommer att tillfredsställa alla våra behov i förhållande till sina rikedomar, sin godhet och sin kärlek. ”Om ni ber om något i mitt namn,” säger han, ”skall jag göra det.” Om ni älskar mig kommer ni att visa den kärleken genom att hålla mina bud. ”Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, sanningens Ande,”

Hjälparen har utlovats endast som sanningens Ande. Det finns ingen hjälp i en lögn. Hjälparens uppgift är att definiera och upprätthålla sanningen, och vi behöver inte oroa oss för att hjälpen inte ska komma. Den Helige Ande bor först i hjärtat som sanningen, och detta gör han genom sanningen. Världen, sa Kristus, kan inte ta emot sanningens Ande, ” Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er.”

”Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.” Detta är det enda verkliga karaktärstestet. Genom att göra Guds vilja ger vi det bästa beviset på att vi älskar Gud och Jesus Kristus som han har sänt. De ofta upprepade orden om kärlek till Gud har inget värde om inte den kärleken visar sig i livets handlingar. Kärlek till Gud är inte bara en känsla, det är en levande, verksam kraft. Den människa som gör sin himmelske Faders vilja visar för världen att hon älskar Gud. Hennes kärleks frukt syns i goda gärningar.

”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.” Detta betyder mer än att hålla med om sanningen att Kristus kom till världen och dog för mänsklighetens frälsning. De som förstår kan vara övertygade, men texten innebär mer än det. Den innebär fullständig uppriktighet. Den innebär förtröstan, förnuftig förtröstan som håller fast vid Frälsaren som det enda hoppet för en fallen värld. Den innebär en tro som griper tag i de underbara förberedelser som gjorts, som kommer att väcka tillgivenhet och styra livet medan den vilar på en korsfäst, uppstånden Frälsares förtjänster. Den innebär en tro som verkar genom kärlek och som renar själen.

Aposteln Jakob såg att faror skulle uppstå när de presenterade ämnet rättfärdighet genom tro, och han strävade för att visa att verklig tro inte kan existera utan tillhörande gärningar. Abrahams erfarenhet visas upp. ”Du ser” säger han, ”att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad.” På så sätt utför verklig tro ett grundligt arbete i den troende. Tro och lydnad ger en fast, värdefull erfarenhet.

Det finns en tro som inte är en frälsande tro. Ordet förkunnar att djävulen tror och darrar. Den så kallade tro som inte är verksam genom gärningar och som inte renar själen kommer inte att göra någon människa rättfärdig. ”Ni ser alltså, säger aposteln, ”att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.” Abraham trodde på Gud. Hur vet vi att han trodde? Hans gärningar vittnade om hans tros karaktär och hans tro räknades honom till rättfärdighet.

Vi behöver Abrahams tro i vår tid, för att lätta det mörker som tätnar omkring oss och stänger ute Guds kärleks ljuvliga solsken, och gör den andliga växten förkrympt. Vår tro borde överflöda av goda gärningar, eftersom tro utan gärningar är död. Varje plikt som utförs, varje uppoffring som görs i Jesu namn, ger en överflödande rik belöning. Gud talar och ger sin välsignelse i själva utförandet av plikten.

”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud,” säger aposteln Paulus, ”och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.”

Här läggs sanningen fram på ett tydligt sätt. Denna barmhärtighet och godhet är fullständigt oförtjänt. Kristi nåd är fri, för att göra syndaren rättfärdig utan förtjänst eller krav från hans sida. Rättfärdiggörelse är hel och fullständig förlåtelse för synd. Det ögonblick en syndare tar emot Kristus i tro, det ögonblicket blir han förlåten. Kristi rättfärdighet tillräknas honom, och han ska inte mer tvivla på Guds förlåtande nåd.

Det finns ingenting i tron som gör den till vår frälsare. Tro kan inte ta bort vår synd. Kristus är Guds kraft till frälsning för alla dem som tror. Rättfärdiggörelsen kommer genom Jesu Kristi förtjänst. Han har betalat priset för syndarens återlösning. Ändå är det bara genom tro på hans blod som Jesus kan göra den troende rättfärdig.

Syndaren kan inte förlita sig på sina egna goda gärningar som medel för rättfärdiggörelse. Han måste komma till den punkt där han vill avstå från alla sina synder, och omfatta den ena graden av ljus efter den andra, när det lyser på hans stig. Han griper helt enkelt tag i den fria och rikliga förberedelse som gjorts i Kristi blod. Han litar på Guds löften genom vilka Kristus gjorts till helgelse, rättfärdighet och frälsning för honom. Och om han följer Jesus kommer han att vandra ödmjukt i ljuset, medan han gläder sig över ljuset och sprider ljuset till andra. Rättfärdiggjord i tro bär han ständigt med sig glädje mitt i sin lydnad i livet. Frid med Gud är resultatet av vad Kristus betyder för honom. De själar som underkastar sig Gud, som ärar honom och lyder hans Ord, kommer att ta emot gudomlig upplysning. I Guds dyrbara Ord finns renhet och höghet, liksom skönhet som människors högsta makter inte kan uppnå om de inte har Guds hjälp.

Tro ger oss ingen förtjänst. Den är Guds gåva som vi kan ta emot och värdesätta genom att göra Kristus till vår personlige Frälsare. Vi kan avvisa gåvan, uttrycka tvivel och bli olyckliga genom att hålla fast vid otro. Men detta kommer att växa till en ogenomtränglig barriär och hålla oss borta från Guds Ande och stänga våra hjärtan för hans ljus och hans kärlek. På så sätt vanärar vi Gud och hindrar hans ovärderliga offer från att vara till nytta för oss. Vi ger Satan ett tillfälle att triumfera över oss, när vi skulle kunna triumfera över honom.

Det finns ingen ursäkt för någon av oss, under någon form av prövning, att släppa vårt grepp om Gud. Även om många människors medlidande kan svika, älskar och ömkar Gud oss fortfarande, och sträcker ut sin hjälpande hand. Guds eviga armar omfamnar den själ som vänder sig till honom för att få hjälp. Han är källan till vår styrka, vår fästning i varje prövning. När vi ropar till honom efter hjälp kommer hans hand att sträckas ut på ett mäktigt sätt för att rädda. Med verklig beslutsamhet och i bön till Gud om den hjälp vi behöver, kommer vi att finna styrka. Gud älskar när hans barn ber till honom, och litar på att han ska göra det för dem som de inte kan göra själva. Så låt oss lyda hans röst, som talade så som ingen annan talade: Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det. Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.”
Mrs E. G. White