The Signs of the Times d. 22. juni 1904

tillbaka

Två vägar

“Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den."

De två omtalade vägarna leder åt varsitt håll; den ena är trång och besvärlig, den andra är bredare och lättare att trafikera.

De, som färdas längs dessa två vägar, skiljer sig åt till sinnelaget, klädedräkten och samtalsämnena. De på den smala vägen är allvarliga och uppriktiga, men likväl glada. Smärtornas Man banade vägen för dem, och gick den Själv. De ser Hans fotspår, och det tröstar dem. Under färden talar de om den fröjd och lycka, som väntar på dem vid resans slut.

De på den breda vägen sysselsätter sig med tankar på världsliga nöjen. De hänger sig ohämmat åt munterhet och gamman, utan att överväga sin resas slut.

Längs dödens väg kan alla gå, med sin världslighet, sin själviskhet, sin stolthet, oärlighet och moraliska urartning. Där finns utrymme för varje persons åsikter och läror, plats för att följa sin läggning, ja, för att göra allt det, som kärleken till det egna jaget må kräva. För att gå på stigen ledande till evig undergång, behöver man inte söka efter den; ty den porten är vid, och den vägen är bred, och ens fötter styr sig själva in på leden till döden.

Emellertid är livets väg trång, och porten dit besvärlig att forcera. Om just Du klänger Dig fast vid någon älsklingssynd, kommer Du att upptäcka att Du inte kan pressa Dig igenom porten. Du måste ge avkall på Ditt eget sätt, Din egen vilja, Dina felaktiga seder och okristliga vanor, om Du skall hålla Dig till Herrens väg. Den, som vill följa Kristus, kan inte rätta sig efter den för tillfället gällande politiska korrektheten, eller uppfylla världens krav. Stigen till himmelen är alltför trång, för att den välbärgade och högt uppburne skall kunna rida fram där i all sin prakt, för besvärlig för den, som smider äregiriga och självcentrerade planer, alldeles för brant och stenig för att lättjans apostlar skall kunna klättra uppför den. Möda, tålamod, självuppoffring, hån, fattigdom, syndares avsky mot Honom utgjorde Kristi lott, och vi måste dela den, om vi alls skall nå Guds paradis.

För den skull får vi inte dra slutsatsen, att vägen uppåt är den vanskliga, och vägen nedåt den lättsamma, sträckan. Längs hela den väg, som leder till döden, förekommer det smärtor och bestraffningar, det förekommer sorger och besvikelser, det förekommer stoppskyltar för att man skall hejda sig. Guds kärlek har gjort det svårt för de obetänksamma och tjuriga att ödelägga sig själva. Det är sant, att Satans stig gjorts tilldragande, men det hela rör sig blott om ett bedrägeri; längs ondskans stig förekommer det bitter ånger och ständig oro. Kanske vi tycker att det är nöjsamt, att inrätta livet efter stolthet och världslig äregirighet; men i slutändan lurar smärta och ledsamhet. Själviska planer må fresta med lockande framtidsutsikter, samt betona hoppet om njutning och tillfredsställelse, men vi kommer bara att uppdaga att vår lycka är en giftpil, och vårt liv en grämelse på grund av förhoppningar, som vilar på det egna jagets kvicksand. Porten till utförsbacken må vara vackert blomsterprydd, men själva vägen är full av törnen. Hoppets ljus, som strålar i själva porten, övergår raskt i förtvivlans mörker; och varje själ, som följer den här stigen, störtar huvudstupa ned i den oändliga nattens skuggor.

Stigen till himmelen är smal, men ingen behöver undgå att hitta den. Leden har tydligt stakats ut av Faderns hand. Inte en enda darrande syndare behöver misslyckas med, att vandra i rent och heligt ljus. Fastän vägen uppåt stundtals kan vara svår och ofta tröttande, fastän den kristne kan nödgas att stå ut med möda och strid, bör han tåga framåt i glädje, förtröstande som ett litet barn på den kärleksfulla vägledningen från Honom, "som bevarar sina frommas fötter" (jämför Första Samuelsboken 2:9), och detta väl medveten om att stigen han går på, till sist kommer att föra honom till de herresäten, som Kristus har gått att bereda för dem, som älskar Honom.

"De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, tills dagen når sin höjd."