The Signs of the Times d. 9. september 1889

tillbaka

Trons enkelhet.

[* Kvällssamtal i Chikago, 6 april, 1889.]

”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” (Matt 7:7- 8)

Det är många, som inte känner till trons enkelhet. De anstränger sig mycket för att förstå, hur man kan ha tro, och de menar, att man måste ha en känsla som fyller en med entusiasm, en stor, upphöjd glädje, innan man kan ha någon tro. Men om de fick, vad de önskade, så skulle det inte vara något bevis på, att de hade tro. Vad är tro? - Det är helt enkelt att ta Gud på orden. Det är att lita på att Gud kommer att göra precis det som Han lovar. Vi kunde uträtta mycket mer gott, än vi nu gör, om vi ville handla i överensstämmelse med de villkor, som Gud har satt upp i Sitt Ord, och villkorslöst förtrösta på Honom. Det är otron, som ger upphov till det ljumma tillstånd i församlingen, som Gud har beskrivit i brevet till Laodicea. Inget är mer vidrigt för oss än ljumt vatten. Att denna bild används, då vårt tillstånd beskrivs, visar tydligt, hur Herren ser på vår brist på tro och kärlek och vår likgiltighet.

Hela himlen iakttar oss. Vi är ett skådespel för världen, för änglar och människor. Änglarna förväntar sig, att vi skall uträtta mycket mer, än vi gör, med tanke på vad Gud har gjort för oss. De har med förundran sett det stora offer, som Kristus frambar för att befria oss från syndens slaveri och göra det möjligt för oss att genom Hans rättfärdighet få lov att sitta på Hans tron. Han har ställt Guds kraft till vårt förfogande genom Sitt blods förtjänst. Vi kan bli delaktiga av den gudomliga naturen, så varför skulle inte himlen se på oss med sorg och besvikelse, när vi är ljumma i våra gudstjänster? Vi ägnar uppmärksamhet åt världens mindre viktiga angelägenheter, samtidigt som vår själs frälsning behandlas som något, som är mindre viktigt. Gud har gett oss krafter och förmågor, som vi skall använda på bästa sätt i Hans tjänst. Han har gjort det möjligt för oss att hålla fast vid Hans gudomliga armar, för att vi skall bli starka i Hans kraft. Men med alla dessa stora gåvor och förmåner inom räckhåll är vi ändå nöjda med att vara overksamma i Hans tjänst. Vi kan inte arbeta på vår egen frälsning, om vi inte växer till i tro och kärlek.

En person vill visa all den tro, som han har. Om han tror, att vi verkligen lever i de sista dagarna, så kommer han att använda sin tid och sina förmågor till att tjäna Gud. Han kommer inte att vara nöjd med att gräva ner sina talenter i jorden eller använda dem till att främja den här världens obeständiga intressen. Han kommer att försöka få den kraft, som endast Gud kan ge. Det viktigaste för honom är att se till, att han har en levande kontakt med himlen, så att han kan utföra sin plikt mot sina medmänniskor och mot sin Gud. Varje dag och varje timme kommer han att ha i tankarna, att han arbetar för Gud, och att han är Jesu Kristi medarbetare.

Alla våra förmågor är en gåva från Gud. Han har gett oss förstånd med den avsikten, att vi skall använda det till att vara verksamma i vår ställning och förhärliga Honom. Om vi använder vår förmåga enbart för att förhärliga oss själva, så gör vi inte Guds vilja. Gud gav Nebukadnessar förstånd, men denne kung använde sina talenter till att upphöja sig själv. Han gick omkring i den stora staden och sade: ”Se, detta är det stora Babel som jag har byggt upp till ett kungavälde genom min krafts styrka, min härlighet till ära!” (Daneil 4:27) Han glömde bort att ära Gud, och Gud tog ifrån honom hans förstånd, så att han måste uppehålla sig bland markens djur och äta gräs som en oxe. Denna historia om Nebukadnessar återger Skriften för att visa oss, vad det blir av en människa, när Gud tar bort förståndets dyrbara gåva. Gud kan ta bort själens förmågor och inte låta något annat bli kvar i människans hjärta än den instinkt, som finns hos djuren på marken.

Herren vill, att vi skall uträtta det bästa, vi kan. Han vill, att vi skall använda våra själsförmögenheter så, att vi kan nå upp till Guds lags höga norm. Han vill, att vi skall bevara Hans lag som vår ögonsten. Himlen är intresserad av varje enskild människa, eftersom var och en av oss är köpt med Kristi blod. Vi är Kristi egendom. Aposteln säger: ”Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den Helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!” (1 Kor. 6:19- 20)

Himlen gör allt, som den möjligen kan göra, för att vi skall kunna vinna seger och arbeta på vår egen frälsning, medan Gud verkar i oss både vilja och gärning för att Hans goda vilja skall ske. Det är vår förmån att leva så, att vi en gång kan sitta med Jesus på Hans tron, så att Kristus får se de återlösta, som Hans själ fått utstå en vedermöda för, och bli mättad.

Skall de talenter, som Gud har gett dig här, ära Honom i den tillkommande världen? Det kommer an på dig att avgöra. Gud har fastställt de villkor, på vilka du kan bli frälst i Hans rike. Frälsaren säga: ”Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar.” (Upp. 22:14) Om du genom Kristi nåd uppfyller dessa villkor, så skall du få se konungens oförlikneliga skönhet och behag. Du skall få se himlens härlighet och till sist fatta vad ”den vida mer överflödande och eviga betydelsen av ära och härlighet” är, som kommer att ges till den som vinner seger. Vill du få se de eviga rikedomar, som har reserverats i himmelriket för dem, som genom Guds makt blir bevarade genom tron? Det är en fråga, som var och en av oss måste besvara för sig själv.

Om vi kommer till Gud och känner vår egen intighet, inser att vi är hjälplösa utan Kristus och måste ha den kraft, som endast Gud kan ge, så kommer vi inte att bli besvikna. Kommer Gud att ge oss en sten, när vi ber Honom om bröd? Nej, Han kommer att av Sin rikedoms fullhet ge oss det vi saknar. Jesus har ställt jordens och himlens krafter till vårt förfogande. Han har förenat Sin gudom med mänskligheten. Han kom till vår jord som en sorgens man och väl förtrogen med smärta, för att vi skulle kunna få evig glädje i Hans eviga rike. Bör vi inte ge Gud allt, som Han kräver av oss? Om du har smakat den välsignade frid och glädje, som är i tron, så gör, vad du kan, för att föra andra till källan med det levande vatten, som du har druckit ur. Upphöj Jesus. Hans blod har köpt oss. Han vädjar till vår fördel. Kristus kommer att ikläda oss Sin rättfärdighet.