The Signs of the Times d. 5. december 1892

tillbaka

Vägen till Kristus I - Den gudomliga normen

”Guds bud är omfattande och vidsträckta. I några få ord utvecklar de hela människans plikt.” ”… du skall älska Herren din Gud av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. ... Du skall älska din nästa som dig själv.” (Mark. 12:30, 31) Dessa ord visar längden och bredden, höjden och djupet i Guds lag, ty Paulus säger att kärleken är lagens uppfyllelse. (Se Rom. 13:10) Bibeln säger att ”synd är brott mot lagen”. (1Joh 3:4) Guds Ord säger också: ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud”. (Rom 3:23) ”Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.” (vers 12). Många blir bedragna när det gäller deras sanna tillstånd. De förstår inte att det naturliga hjärtat är mer fyllt av svek än något annat och helt och hållet fördärvat. De klär sig i sin egen rättfärdighet och är tillfredställda med att uppnå sin egen mänskliga standard för karaktären. Men hur ödesdigert är inte deras misslyckande när de inte når upp till den gudomliga normen och av sig själva kan de aldrig leva upp till Guds krav.

Vi kan mäta oss efter vår egen måttstock, vi kan jämföra oss med varandra inbördes. Vi kan säga att vi är lika bra som den eller den, men den fråga som skall besvaras i domen är: Lever vi upp till den höga himlens krav? Når vi upp till den gudomliga normen? Är våra hjärtan i harmoni med himmelens Gud?

Alla människor har överträtt Guds lag och som lagöverträdare är vi hopplöst förlorade, ty vi är Guds fiender och ur stånd att göra någon god gärning. ”Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. ” (Rom. 8:7) När människorna ser in i den moraliska spegeln, Guds heliga lag, upptäcker de att de är syndare och de blir överbevisade om sitt syndiga tillstånd och sin hopplösa dom under lagens rättvisa straff. Men de blir inte överlämnade åt sig själva, i den hopplösa ställning synden har fört dem in i, ty det var för att frälsa överträdaren från undergång som Han som är jämställd med Gud offrade Sitt liv på Golgata. ”Ty så älskade Gud världen att han gav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorade utan ha evigt liv.” (Joh. 3:16)

Jesus var himlens majestät, änglarnas käre ledare. Det var med glädje de utförde Hans befallningar. Han, ”som själv är Gud”, var ett med Gud (Joh. 1:18) Ändå tyckte Han inte att jämställdheten med Gud var något önskvärt så länge människorna var förlorade i synd och elände. Han steg ned från Sin tron, lade bort Sin krona och Sin kungliga spira och dolde Sin gudomlighet i en mänsklig gestalt. Han förnedrade också Sig Själv ända ned till korsets död, för att människan skulle kunna bli upphöjd till att sitta tillsammans med Honom på Hans tron. I Honom har vi ett fullständigt offer, ett gudomligt försoningsoffer, en mäktig Frälsare, som helt och fullt kan frälsa dem som kommer till Gud genom Honom. Han kommer för att uppenbara Fadern, för att försona människorna med Gud och göra dem till en ny skapelse, förnyade till Hans avbild som skapade dem.

Jesus är vårt försoningsoffer. Vi kan inte åstadkomma försoning för oss själva, men i tro kan vi ta emot den försoning som har blivit utförd. ”Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud.” (1. Pet. 3:18) ”Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta … utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte.” (1Pet 1:18, 19) Det var genom ett oändligt stort offer och ett obeskrivligt lidande, som vår Återlösare placerade återlösningen inom räckhåll för oss. I den här världen var Han förödmjukad och okänd, för att Han genom Sin förnedring och förödmjukelse skulle kunna lyfta upp människorna till att ta emot evig ära och odödlig glädje i himlen. Under de trettio år honom var i världen, plågades Hans hjärta av en ofattbar ångest. Vägen från krubban till Golgata skuggades av sorg och smärta. Han var en smärtornas man, förtrogen med lidande. Han utstod en hjärtesorg så stor, att inget mänskligt språk förmår att skildra den. Han kunde i sanning ha sagt: ”Kan någon plåga vara lik den plåga som drabbat mig”? (Klag. 1:12). Han som hatade synd med det djupaste hat, tog trots detta all världens synd på Sig. Skuldfri bar Han den skyldiges straff. Fastän Han var oskyldig, offrade Han Sig ändå som en ställföreträdare för överträdaren. Skulden för varje synd tyngde världens Frälsares gudomliga själ. Alla de onda tankarna, de onda orden och de onda gärningarna hos var och en av Adams söner och döttrar ropade på vedergällning mot Honom själv, ty Han hade blivit människornas ställföreträdare. Även om syndaskulden inte var Hans, blev Hans själ plågad på grund av människornas överträdelser. Han som inte visste av synd, blev gjort till synd för oss, för att vi genom Honom måtte stå rättfärdiga inför Gud.

Vår gudomlige ställföreträdare blottade frivilligt sitt bröst för rättfärdighetens svärd, för att vi inte skulle gå förlorade utan ha evigt liv. Kristus sade: ”Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt at ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.” (Joh. 10:17, 18) Ingen människa på vår jord och inte heller någon ängel från himlen kunde ha försonat straffen för synden. Jesus var den ende som kunde frälsa upproriska människor. I Honom var det gudomliga och det mänskliga förenat. Det var detta som gjorde försoningsoffret på Golgata verksamt. På korset mötte godhet och sanning varandra, rättfärdighet och frid kysste varandra.

När syndare ser Frälsaren lida döden på Golgata och förstår, att Han som lider är gudomlig, frågar de varför detta stora offer blev givet. Korset pekar på Guds heliga lag som har blivit överträdd. Kristi död är ett obestridligt argument för Guds lags rättfärdighet och oföränderlighet. I en profetia om Kristus, säger Jesaja: ”Det behagade HERREN för hans rättfärdighets skull att låta sin undervisning komma till makt och ära.” (Jes. 42:21) Lagen har ingen makt att förlåta överträdaren. Dess uppgift är att visa på de fel som har blivit gjorda, för att syndare skall inse, att de behöver Någon som är mäktig att frälsa, En som kan vara deras ställföreträdare, deras säkerhet och rättfärdighet. Jesus möter syndarens behov, ty Han har tagit överträdarens synd på Sig. ”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.” (Jes. 53:5) Herren kunde ha förkastat syndarna och fullständigt tillintetgjort dem, men Han valde en utväg som kostade mer. I Sin stora kärlek utrustar Han de hopplösa med hopp genom att Han utger Sin enfödde Son till att bära världens synd. Och eftersom Han har tömt hela himlen i denna enda dyrbara gåva, vill Han inte undanhålla människor någon hjälp de behöver för att ta emot frälsningens gåva och bli Guds arvingar och Kristi medarvingar.

Kristus kom för att uppenbara Guds kärlek för världen och därmed dra alla människor till Sig. Han säger: ”Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.” (Joh. 12:32) Det första steget på frälsningsvägen innebär att svara när Kristi kärlek drar oss. Gud sänder det ena budskapet efter det andra till människor och ber dem enträget att ångra sig så att Han kan förlåta dem och skriva ”förlåtet” vid deras namn. Skall Hans inbjudningar vara förgäves? Skall Hans erbjudande om nåd förbises och Hans kärlek bli förkastad? I så fall kommer människan att avskilja sig själv från den enda möjlighet genom vilken hon kan få evigt liv, ty Gud kan endast förlåta den som ångrar sig. Genom uppenbarelsen av Sin kärlek och genom Andens påminnelser söker Han förmå människorna att ångra sig och vända om, ty ånger och omvändelse är en Guds gåva. Den som Han förlåter, gör Han först ångerfull. ”Den djupaste glädjen upplever människan när hon uppriktigt ångrar sina överträdelser av Guds lag och når fram till tron på Kristus som syndernas Frälsare och förespråkare. För att människorna skall förstå vilken glädje och frid Guds förlåtelse ger, drar Kristus dem till Sig genom att uppenbara Sin kärlek. Om de reagerar när Han drar dem och överlämnar sig till Hans nåd, kommer Han att leda dem steg för steg till full kunskap om Honom. Detta är evigt liv.

Kristus kom för att uppenbara Guds rättfärdighet och kärlek för syndarna, så att Han skulle kunna förmedla ånger och syndernas förlåtelse till Israel. När syndaren ser Jesus upphöjd på korset där Han uthärdar överträdarens skuld och bär syndens straff och när han ser Guds avsky för det onda så som den framträder i den fruktansvärda korsdöden och när han ser Hans kärlek till fallna människor, kommer de att ångra sina överträdelser av den lag som är helig, rättfärdig och god. Han utövar tro på Kristus därför att den gudomlige Frälsaren har blivit hans ställföreträdare och förespråkare. Han blir Den som utgör hans livs centrum. Gud visar den botfärdige syndaren Sin nåd och sanning. Han ger honom sin förlåtelse och kärlek.

Satan kommer emellertid inte att låta en människa fly undan syndens fångenskap om han kan förhindra det. När Gud offrade Sin Son, gav Han himlens mest utsökta gåva. Himmelrikets skatter står till vårt förfogande. Även om hela himlen har blivit utgjuten i en enda, dyrbar gåva, kommer fienden att för den botfärdige försöka framställa Gud som hård, obeveklig och ovillig att förlåta överträdaren. Vid olika tillfällen har jag fått brev från personer som var förtvivlade över sina synder. En och annan har skrivit: ”Jag fruktar att jag befinner mig utanför all hjälp. Finns det något hopp för mig?” Dessa stackars människor har fått detta svar: ”Lita på Gud, det finns tillräckligt med bröd i Hans hus. Stå upp och gå till din Far. Han kommer att gå dig en bra bit till mötes. Han kommer att älska dig och förbarma Sig över dig.”

När fienden kommer som en stormflod och försöker överväldiga dig med tankar på din synd, skall du säga till honom: ”Jag vet att jag är en syndare. Om jag inte var det, skulle jag inte ha kommit till Frälsaren. Ty Han säger: ´Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.´ (Mark 2:17) Och eftersom jag är en syndare, har jag rätt att komma till Jesus. Jag är full av synd och orenhet, men Han led och dog och tog förbannelsen på sig, den förbannelse som skulle ha drabbat mig. Jag kommer, jag tror och jag gör anspråk på Hans löften, att ´den som tror på honom, inte skall gå förlorad utan ha evigt liv´.” (Joh. 3:16)

Kommer en sådan bön från en ångerfull själ att bli avvisad? Nej, aldrig! Kristi lidande och död är beviset på Hans gränslösa kärlek till människorna. Han både kan och vill frälsa alla som kommer till Gud genom Honom.

Kom alltså som ett litet barn till Gud och kasta dig för Hans fötter som en botfärdig syndare. Vi behöver inte fara upp till himlen för att hämta ner Jesus eller fara ner i avgrunden för att hämta upp Kristus, ty Han är alltid nära oss. Han säger: ”Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” (Upp. 3:20) Hur gärna vill inte Kristus ta plats i våra hjärtans tempel, om vi vill låta Honom göra det! Han säger att Han står vid hjärtats dörr och klappar på. Varför kommer Han då inte in? Det beror på att kärleken till synd har stängt hjärtats dörr. Så fort vi samtycker till att upphöra med synd och inser vår skuld, flyttas hindret mellan själen och Frälsaren undan.