The Signs of the Times d. 9. december 1875

tillbaka

Det modeinriktade livet

Ett livet i modets tecken berövar oss det naturligt enkla och attraktivt sköna. Våra konstgjorda vanor berövar oss njutningen av det naturliga och gör oss olämpliga för det praktiska livet. Hur kan kristna mödrar, i utbildningen av sina barn, följa i folkmassans fotspår och böja sig inför modets helgedom?

Att leva enligt modet är ett dyrt och otacksamt liv. Mycken tid och många medel slösas bort bara för att skapa sensation i det fashionabla samfundet. Dessa medel har Mästaren anförtrott åt sitt bekännande folk, för att välsigna de behövande och för att främja sin sak. Kläderna sys genom mycket arbete och stor utgift av medel, för att försköna personen och göra det yttre vackert; likväl, trots all denna konstgjorda utsmyckning, tål de inte en jämförelse med skönheten hos naturens enklaste blomma.

Världens Återlösare ger sina lärjungar i förtroende sina lektioner och pekar ut åt dem ängens liljor och säger: "Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem." {Matteusevangeliet 6:28-29.} Den stora mängden onödig möda för att göra det yttre attraktivt genom konstgjorda dekorationer sker ofta på bekostnad av hälsan. Efter alla de förberedelser som mångfald och stolthet kan kräva, tål de som sålunda smyckar sig inte en jämförelse, i all sin kostsamma utstyrsel, med den enkla, naturliga liljan på fältet.

Jag skulle vilja betona för kristna mödrar nödvändigheten av att vara vakna för det faktum att varje handling i deras liv påverkar deras barns framtid och formar deras karaktärer för att bli styrda av samhällets seder, eller ger dem korrekta åsikter om sanning och rätta principer, som sedan utgör grunden för deras handlingar. Många kristna mödrar känner sig tvungna att genom falska åsikter falla in i samhällets seder och modet. Med sin mogna erfarenhet kan de kanske bättre motstå strömmen i det moderiktiga livet och undvika dess nedåtriktade och onda tendenser; men genom att pryda sina hus och kläda sina barn i enlighet med det moderiktiga samhällets sed, ger de sina barn exempel och omger dem med ett inflytande, som är avsett att främja stolthet, fåfänga och själviskhet, och de sveps med i modeströmmen, som får dem att driva, driva bort från sann godhet och bort från Gud.

Hur många dyrbara timmar ägnas inte av föräldrar åt utbildningen av sina barn för fashionabelt elände, för liv som är värre än förlorade. Hur mycket mer lönsamma skulle inte de lärdomar vara som skulle ges till deras barn om Guds underbara gärningar i naturen, sedda i de enkla, men ömtåliga, vackert färgade blommorna! Föräldrar kan lära sina barn att alla uppvisningar och kostsamma utsmyckningar inte går att jämföra i skönhet och härlighet med en av Guds blygsamma blommor. Barns sinnen bör ledas till att se det ihåliga i det fashionabla livet.

Föräldrar bör övervinna önskemål om att leva för utseendets skull. De borde hellre ägna tid åt att göra sina barn lyckliga i sina hem, så att de kan älska umgänget med sina föräldrar; göra dem till sina förtrogna och rådgivare, och åtnjuta nyttig sysselsättning, få smak för det naturliga snarare än det konstgjorda. Vi bör inpränta i våra barns sinnen att de inte är sina egna, att gå och komma och klä sig och agera som de vill. De är Guds egendom, köpta genom offret av Kristi liv; och deras liv får inte slösas bort i sysslolöshet eller i att söka sina egna nöjen. Om de besitter personliga attraktioner och sällsynta naturliga förmågor, bör större försiktighet iakttas i deras utbildning, så att dessa begåvningar inte förvandlas till en förbannelse och används så att de diskvalificeras för detta livs nyktra realiteter och, genom smicker och fåfänga och kärlek till uppvisning, gör dem olämpliga för det bättre livet.

Våra barn bör noggrant instrueras om sitt eget väsen och livets skyldigheter, relationer och plikter. De bör läras att deras liv inte skall slösas bort på fåfänga, dårskap och stolthet; ty Gud har gett dem liv för att bli bättre än så. De bör lära dem att de har en plats att fylla, en del att agera och ett mål att vinna. De bör utbilda dem till att inte bli burna utan att bära bördor, att förneka sig själva och att utöva självbehärskning.

Mödrar, den tid som många av Er ägnar, med sysselsatta fingrar och trötta ögon, åt flitigt arbetande med att smycka eller brodera en kjol eller klänning, för att locka till sig beundran och avund från dem som inte kan ha dessa extrafunktioner, är dåligt använd. I slutändan kommer detta att visa sig för Er som Sodoms äpplen, vackert utantill, men aska innantill. Genom att på så sätt ägna tid och medel åt uppvisning lär Ni Era barn att älska dessa saker. "Åt det håll kvisten böjs, lutar trädet." {Tidig påverkan blir bestående. Övers. anm.} När Era söner och döttrar blir äldre och närmar sig vuxen ålder, sörjer Ni över att de är lättsinniga och uppslukade av sina nöjen, av sin moderiktiga klädsel och yttre uppvisning, medan de bara har ringa känsla för sina skyldigheter gentemot sina föräldrar eller sin Gud. De hyser ofta motvilja mot nyttigt arbete eller att lätta på bördorna som bärs av föräldrarna.

Fröet som föräldrarna har sått i sina barns hjärtan har vuxit upp och ger riklig skörd. De lärdomar de har bibringat sina barn kommer till praktisk användning. De är vad deras föräldrar har gjort dem till. De har inte moraliskt värde eller ädelt oberoende. De följer med i modets spår och lever för att bli klappade, smickrade och beundrade. Utåtriktad uppvisning är ambitionen för deras värre än värdelösa liv.

Våra barn bör läras att de kan vara insiktsfulla med avseende på sin egen fysiska organism. De kan i tidig ålder, genom tålmodig instruktion, fås till att förstå att de bör lyda sitt väsens lagar, om de vill vara fria från smärta och sjukdomar. De borde förstå att deras liv inte kan vara till nytta, om de är förlamade av sjukdom. Inte heller kan de behaga Gud om de drar sjukdomar över sig själva genom att ignorera naturens lagar.

Många förmodat kristna föräldrar följer mängdens exempel i överensstämmelse med världen. Föräldrar, Ni har tagit ansvaret för att sätta barn till världen, utan att de har bett om det, och Ni är ansvariga för Era barns liv och själar. De fängslas och lockas av världens attraktioner. Ni kan utbilda dem för att befästa dem mot dess korrumperande inflytande. Ni kan träna dem att bära livets ansvar och att inse sina skyldigheter gentemot Gud, sanning och plikt, och den betydelse som deras handlingar kommer att ha på deras framtida odödliga liv. Många onödiga saker görs till största vikt, även av kristna föräldrar, i utbildningen av barnen. En noggrann undersökning, upplyst av Guds Ande, skulle avslöja för dessa föräldrar att en stor del av livets bördor och trötthet som de lider av, har Gud inte bundit på dem; utan de lägger dem på sig själva genom att göra just de saker som Gud uttryckligen har förbjudit dem att göra.

"Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom." {Romarbrevet 12:2.} För att tillfredsställa sina barn, arbetar många bekännande kristna föräldrar hårt, de verkar och förbrukar medel, de förbrukar sin styrka och till och med offrar sina liv, för att få sina barn att hålla jämna steg med modet. Då jag har sett dessa föräldrar oroa sig och klaga över prövningar, och frestelser, och mörker och dysterhet, ja, oroa sig genom livet, bära sin onödiga omsorgsbörda, har jag blivit påmind om Kristi ord till fariséerna: "Ni ger tionde av mynta, ruta och alla slags grönsaker men bryr er inte om rätten och kärleken till Gud." {Lukasevangeliet 11:42.}

Det förekommer en naturlig fallenhet hos alla för att vara gråtmilda snarare än praktiska. Med tanke på detta faktum är det viktigt att föräldrar, i utbildningen av sina barn, styr och tränar deras sinnen till att älska sanning, plikt och självförnekelse, och att äga ädelt oberoende, att välja att göra rätt, om majoriteten väljer att göra fel. Våra barn som får utbildning i skolan bör bli insiktsfulla med avseende på sin egen kropp, den bostad som Gud har gett dem, och använda denna kunskap i vardagslivet, så att de blir förståndiga med avseende på förhållandet som deras mat, klädsel och promenader upprätthåller till liv, hälsa och lycka.

Om de bevarar sunda konstitutioner och älskvärda humör, kommer de att äga sann skönhet som de kan bära med gudomlig nåd. Och de kommer inte att behöva prydas med konstgjorda föremål, ty dessa är alltid uttryck för frånvaron av den inre utsmyckningen av sant moraliskt värde. En vacker karaktär är av värde i Guds ögon. Sådan skönhet kommer att locka, men inte vilseleda. Sådana berlocker är fasta färger; de bleknar aldrig.

Föräldrar, här är ett verk framför Er. Ni kan bevara hälsan genom att oroa Er mindre för det yttre, för att försköna personen med konstgjorda utsmyckningar och hellre ägna Er dyrbara tid åt att pryda och pynta sinnet. Ni kan, i fruktan för Gud, ta tag i Er försummade plikt och träna Era barn att forma karaktärer för himmelen. Den inspirerade aposteln kontrasterar den inre utsmyckningen med den yttre konstgjorda uppvisningen och uttalar att den inte är förgänglig. Prydnaden hos en ödmjuk och stillsam ande är, som han förklarar, av stort värde i Guds ögon. Om vi tydligt får veta vad Gud värdesätter, kommer vi att vara oförlåtliga om vi fortsätter att älska att visa upp oss, att avguda våra kroppar och att försumma att odla de inre utsmyckande och perfekta, vackra karaktärer som Gud kan godkänna. E. G. W.