Youth Instructor d. 23. januari 1902

tillbaka

Löftets sköna blommor

När vi ser på en vacker trädgård, med knoppar som spricker ut, låt oss komma ihåg att det är ett uttryck för Faderns kärlek. När vi lägger märke till blommornas olika nyanser och inandas deras utsökta lukt, låt oss tänka på orden ”Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.” Gud har gett oss blommorna för att lära oss att ha tilltro.

”Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har!” Om den store mästarartisten idag gör det som är fullkomligt och älskvärt, och som i morgon kastas i ugnen, skulle han inte mycket mer bry sig om de varelser som han friköpt genom blodet av sin enfödde Son?

Vi är pilgrimer och främlingar på denna jord, vi ser fram emot staden med den fasta grunden, vars byggmästare och skapare är Gud. Vägen som vi reser på är smal, och betyder självförnekelse och självuppoffring. Vi möter svårigheter och konflikter. Men Gud har inte lämnat oss att resa utan hjälp. Vår färdväg kantas av löftets blommor. De blommar hela vår väg, de delar med sig av dess rika doft, liksom blommorna i trädgårdarna på denna jord.

Att ta bort Guds löften från Ordet, skulle vara som att ta bort solen från himmelen. Det skulle inte finnas något som kunde glädja oss. Gud har lagt in löftena i Ordet för att hjälpa oss att ha tro på Honom. I dessa löften drar han tillbaka förhänget från evigheten, och ger oss en glimt av en vida överlägsen och evig härlighet som väntar den som segrar. Låt oss därför vila i Gud. Låt oss prisa honom för att han gett oss en sådan härlig uppenbarelse av sina syften.

Längs hela vår väg placerar Gud löftets blommor för att muntra upp vår resa. Men många vägrar att samla dessa blommor, och väljer istället törne och tistlar. Vid varje steg gråter och klagar de, när de istället kunde glädja sig därför Herren har gjort vägen så angenäm.

När vi ser på Guds löften finner vi tröst, hopp och glädje; för de talar den Oändliges ord. För att rätt uppskatta dessa dyrbara löften borde vi studera dem noggrant, och undersöka varje detalj. Hur mycket mer glädje skulle det inte ge livet, hur mycket godhet till karaktärenskulle det inte bli om vi gjorde dessa löften till våra egna! När vi reser uppåt, låt oss tala om de välsignelser som strös utmed vägen. När vi tänker på de storslagna boningar som Kristus förbereder oss, så glömmer vi de obetydliga irritationer som vi dagligen möter. Vi tycks andas atmosfären av det himmelska landet vi reser till, och vi blir lugnade och tröstade.

Tro inte att du finner lycka i självisk underhållning. De blommor som samlas på det sättet kommer snart vissna och dö. Sann lycka finns bara i Mästarens tjänst. I Honom, som är världens ljus, skall vi finna tröst och hopp. Vår lycka kommer inte från det som är runt om oss, utan från det som är inom oss; inte från det vi har, utan från vad vi är.

Det är vår förmån att sjunga Sions sånger nu, att vända våra ögon till ljuset, att föra hopp in i våra egna hjärtan, och i hjärtat hos andra. Gud önskar att vi skall samla på hans löften, att vi skall bli styrkta och uppfriskade. Låt oss ta bort våra ögon från förbannelsen, och fästa på nåden som så rikligen har getts oss. Gud blir vanärad när vi ängslas och oroas. På det sättet visar vi att vi inte litar på Honom, utan på oss själva.

Detta livet kommer att vara mycket ljust om vi samlar blommorna och låter törnbusken vara. Tröst, uppmuntran och stöd har försetts oss för varje omständighet och situation i livet. Ingen frestelse kommer till oss som Kristus inte har stått emot, ingen prövning som han inte burit. Han känner oss var och en vid namn. När en börda läggs på ossstår han vid sidan, för att uppbära den största vikten. Han har gett oss dyrbara löften för att lätta vår börda. Han försäkrar oss att hans nåd är tillräcklig. Vi har hans hjälp idag. Imorgon kan vi komma in i nya omständigheter och prövningar, men löftet står fast, ”Som din dag, skall ock din kraft vara”.

Låt oss fröjdas över Guds kärlek. Låt oss prisa honom som gett oss så kungliga löften. Låt dessa löften bevara våra hjärtan i fullkomlig frid. Låt oss ära Gud genom att infoga mer av Jesus och himmelen i våra liv. Jesus lever. Hans hand leder oss. Det nuvarande livet är inte sommar utan vinter för den Kristne, trots det kan han konstant njuta av solstrålarna från Kristi rättfärdighet. Han kan i sitt hjärta ha ”en frid som övergår allt förstånd”; den frid som Kristus ger.