Tre SabbaterAv E.J. Waggoner Herrens Sabbat Vi får inte göra misstaget, att fälla omdömen om Herrens vila utifrån vad människor är vana vid, att benämna vila. Gud är ingen människa. Snarare borde vi utifrån Guds vila lära oss, vad vila verkligen är. Guds vila är icke blott kroppslig vila på grund av trötthet. Detta förstår vi från två sakförhållanden. För det första: ”Gud är ande”. Johannesevangeliet 4:24. Inte ”en ande”, som om Han vore en av många; men Han är Ande, såsom det översatts i marginalen i [King James] Revised Version. För det andra: ”HERREN är en evig Gud, som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och utmattas inte”. Jesaja 40:28. Således vilade Sig inte Herren av trötthet, och Hans vila är ej fysisk, utan andlig, eftersom Han är Ande. ”De som tillber honom måste tillbedja i ande och sanning.’” [Johannesevangeliet 4:24] Gud vilade Sig, inte på grund av trötthet, utan därför att Hans verk var fullbordat. När ett arbete är klart, och väl utfört, återstår endast vila. På sex dygn fullbordade Gud Sitt verk, och då Han betraktade det, förklarade Han det vara ”mycket gott”. Det var felfritt. Han såg ingen brist däri. Eftersom Guds verk var klart och väl utfört vid slutet på den sjätte dagen, ”vilade [Han] på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort.” [Första Moseboken 2:2] Han hyste inga ledsamma tankar, Han ångrade intet. Hans vila fläckades ej, såsom det människan benämner vila ofta gör, av tankar som: ”I morgon måste jag ta itu med den där uppgiften igen”; eller: ”Jag skulle önska, att jag gjort den här saken litet annorlunda”; eller: ”Om jag finge göra om den detaljen, skulle jag förbättra den”; eller: ”Den sista dagens arbete blev så misslyckat, att jag inte törs se på resultatet; jag var så trött, då jag började med det, att jag inte tillnärmelsevis lyckades.” Inga dylika tankar alls. Varje del i verket, även människan, var så fulländad, som den kunde vara. Gud riktigt njöt av, att beskåda det verk Han vilade Sig efter, ty det var fullständigt och fullkomligt. Denna är den vila Han erbjuder oss. Den är inte någonting Han påtvingar oss, utan som Han i evig kärlek och vänlighet ger oss. Vila är ingen uppgift, som föreläggs en. Den är ingen börda. De, som betraktar Sabbaten som en börda, har ingen aning om, vad Herrens Sabbat är för något. Den är vila, fullständig, oförfalskad vila. Jesus Kristus är världarnas Skapare, ”Ty i honom skapades allt i himmelen och på jorden” [Kolosserbrevet 1:16]. Alltså är Han Den, som erbjuder oss denna vila. Till varje själ ropar Han: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. ” Matteus-evangeliet 11:28. Vilan återfinns i Honom, ty i Honom är Guds verk fullbordat. I Honom är den nya människan, och om någon är i Honom, är han en ny skapelse. På korset utropade Jesus: ”Det är fullbordat” [Johannesevangeliet 19:30]. Det visar, att i Hans kors finner vi den fullkomliga vila, som endast möjliggjorts genom Herrens avslutade arbete. Denna vila vinns genom tro. ”Det är vi som tror som går in i vilan.” [Hebréerbrevet 4:3] Varför då? – Jo, därför att genom tron är Herrens avslutade, fulländade verk vårt. ”’Detta är Guds gärning, att ni tron på den som han har sänt.’” Johannesevangeliet 6:29. Tror man på Honom, tar man emot Honom. Eftersom Herrens verk är fullständigt i Honom, finner vi således vila, genom att tro på Honom. Den vila, som Jesus ger, är vilan från synden. De betungade personer, som Han kallar till Sig, dignar under sin syndabörda. Alla människor är nedtyngda på så vis, ty ”Alla har syndat” {Romarbrevet 3:23}. Våra bästa gärningar är alltigenom värdelösa. Kristus vill ha ett folk, ”som beflitar sig om att göra, vad gott är” (Titusbrevet 2:14, 15); men våra goda handlingar måste vara de, som Gud Själv har utfört för oss i Kristus. Blott Hans verk består. ”Majestät och härlighet är hans verk, och hans rättfärdighet varar i evighet.” Psaltaren 111:3. Alltså: ”av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.” Efésierbrevet 2:8-10. Det är ”inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare.” Se Titus-brevet 3:5, 6. Sålunda blir vi frälsta genom Guds gärningar, ej tack vare våra egna. Goda gärningar är talrika, och sådana skall vi utföra, men inte av egen kraft, utan endast genom Guds fullkomliga gärningar i Jesus Kristus. Om gärningarna vore våra egna, då vore också vilan vår egen; men Gud ger oss Sin vila, inte vår, ty enbart Hans gärningar kan medföra fullkomlig vila. ”Han har gjort så att man minns hans under” (Psaltaren 111:4), eller, bokstavligt talat: ”Han har gjort en åminnelse för sina underbara verk.” Detta åminne är den sjunde dagen, dagen då Han vilade från allt Sitt verk. Den dagen har Han välsignat och helgat, gjort helig. Den har aldrig förlorat sin helighet, ty ”allt det Gud gör består för evigt” [Predikaren 3:14]. Vad än människan gör, hur än människan betraktar dagen, kvarstår dess helighet. ”Alltså finns det en sabbatsvila kvar för Guds folk” [Hebréerbrevet 4:9]; och den sjunde dagen, vilken Gud förklarat vara Sin vilodag för alltid, är den Han brukar för att undervisa oss om fullkomligheten hos Sin vila – den manar oss nämligen till att begrunda en avslutad och fullkomlig ny skapelse. Den visar för oss den evige Guden, den outtröttlige, allsmäktige Skaparen, som har förberett och förvarat mycken godhet åt dem, som hellre förtröstar på Honom, än på människobarn. Psalm 31:20. Den påminner oss om, att vi är ”delaktiga av den fullheten, i honom som är huvudet för alla andevärldens furstar och väldigheter” {”fullständiga i honom...”: Engelska Bibeln}. Den säger oss att, ehuru vi syndat och nedkallat förbannelsen över Guds fullkomliga skapelse, återställer och förevigar Kristi kors – som bär på förbannelsen – Guds fullständiga verk. Genom det kan vi stå fläckfria inför Guds tron, precis som då människan först skapades. ”Gud vare tack för hans outsägligt rika gåva.” {Andra Korintierbrevet 9:15} Judendomens Sabbat ”Den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat” [Andra Moseboken 20:10]. Vi har sett, att Herrens vila är andlig vila, vilken den sjunde dagen bevarar minnet av. En människa må upphöra med sitt kroppsarbete på sjunde veckodagen, och ändå inte hålla Herrens Sabbat. Om en person slutar arbeta vid solnedgången på Fredags-kvällen, och bara som ett slags tillbedjan avstår ifrån allt arbete till solnedgången nästa dag – detta för att bättre fysiskt orka med sitt arbete igen, eller med tanken att han härigenom fullgör en plikt och förtjänar Guds ynnest – håller han ingalunda Herrens Sabbat. Att hålla Herrens Sabbat innebär att glädjas i Herren. De, som ej gläds i Herren, håller icke Hans Sabbat, oavsett när de avstår ifrån arbete. Det är helt omöjligt för den icke-kristne, att hålla Herrens Sabbat. Såsom vi har sett, kommer Herrens vila endast av Hans fullkomliga verk. Det återfinns bara i Kristus. ”Det är vi som tror som går in i vilan.” [Hebréerbrevet 4:3] Därför håller ingen icke-kristen jude Herrens Sabbat, ehuru han synbarligen vilar sig under sjunde veckodagen. Hans vila är hans egen vila, inte Herrens vila. Ser Du skillnaden? Judendomens Sabbat infaller på samma veckodag som Herrens Sabbat, men det är på intet vis samma sak. Den står bara för människan själv, liksom hennes verk. I stället för att vara tecknet på rättfärdighet genom tro på Herrens verk, är det tecknet på självrättfärdigande. Detta återspeglades i judarnas fråga till Jesus: ”’Vad skall vi göra för att utföra Guds gärningar?’” [Johannesevangeliet 6:28] De jämställde sina egna gärningar med Guds gärningar. Deras lydnad var inte trons lydnad, utan en formell sådan. Måtte Herren rädda oss undan en dylik Sabbat. Genom Herrens Sabbat räddas vi undan detta, ty vi räddas undan våra egna gärningar, och får Herrens fullkomliga gärningar. ”Den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat”, men låt oss akta oss för, att göra den till endast en karikatyrbild av vila. Låt oss ta den för vad den är: Herrens vila. Den påvliga Sabbaten Herrens Sabbat har belysts tillräckligt för stunden. Vi vet, vad den är. Vi har sett, att judarnas Sabbat är det formella iakttagandet av Herrens Sabbat, utan själva kärnan. Denna vinns endast genom tron. Judendomens Sabbat infaller på samma dag, men är människans Sabbat, inte Herrens. Påvens Sabbat har intet gemensamt med Herrens Sabbat, inte ens formellt, utan förkastar den fullständigt. Alltså står det så här i en romersk-katolsk bok betitlad ”A Sure Way to Find Out the True Religion”: ”Söndagens helighållande är alldeles nödvändigt för ens frälsning. Ändå står inte detta någonstans i Bibeln. Tvärtom säger Bibeln: ’Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den’ (Andra Moseboken 20:8), vilken är Lördag, och icke Söndag. Alltså innehåller ej Bibeln allt det man behöver, för att frälsas.” [”… de heliga Skrifterna {Bibeln} som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. ” Andra Timoteusbrevet 3:15-17. Detta motsäger katolicismen. Eller ljuger Gud och begår synd, i vilket fall Han skulle behöva en Frälsare? ”Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet.” Titusbrevet 1:2. Skall man underkänna Bibeln och lägga något till den eller ta bort delar, som ”inte passar”? Blir man inte en lögnare själv då? ”Lägg ingenting till hans ord, så att han beslår dig med lögn.” Ordspråksboken 30:6. ”För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok. Han som betygar detta säger: ’Ja, jag kommer snart.’ Amen, kom, Herre Jesus!” Uppenbarelseboken 22:18-20. Övers. anm.] Detta är bara ett av många likartade citat, som kunde anföras, men visar tillräckligt väl, att genom att hålla Söndagen, förkastar Katolska Kyrkan avsiktligt Herrens Ord, och upphöjer sig själv över det. Den har valt en helt annan dag för sin Sabbat än den för Herrens Sabbat – en dag, då inte ens Gud Själv kunde ha instiftat Sin Sabbat, ty på en Söndag inledde Han Sitt verk – för att betona sitt anspråk på att stå över Gud. Härigenom skall människorna läras att hellre lyda kyrkan än Gud. Märk att det i citatet talas om ”Söndagens helighållande”. Men Gud har icke gjort Söndagen helig. Ja, Bibeln är tyst angående en dylik dag. Den talar förvisso om första veckodagen, vilken benämns arbetsdag, men Söndagen – som består av delar av två dagar – instiftades i Rom. Den enda dag, som Gud någonsin kallat för helig, är sjunde veckodagen. Den dagen har Han Själv gjort helig. Allt Han begär av oss, är att hålla den helig. Men eftersom Gud ej gjort Söndagen helig, innebär det att människan själv måste göra den helig, för att hålla den helig. All helighet i världen, som Söndagen besitter, är den, som människan skänker den. Således utgör Söndags-Sabbaten ett tecken på människans låtsade förmåga, att göra saker och ting heliga. Ty om människan kan göra en sak helig, är det uppenbart att hon kan göra vad som helst heligt. Om människan förmår göra och hålla en dag helig, då förmår hon göra och hålla sig själv helig. Påvedömets Sabbat är alltså tecknet på påvens anspråk på, att inta Herrens plats som syndares heliggörare. Medan den sjunde dagen är tecknet på Guds makt, att frälsa genom Sina egna gärningar, är Söndagen tecknet på människans självpåtagna makt, att frälsa sig själv genom sina egna gärningar, helt avskiljd ifrån och trots Herren. Den förkastar Herren, genom att förkasta Hans Ord. Lägg märke till, att detta sägs om den påvliga Söndagen, inte om alla dem, som betraktar den som en helig dag. Det är tusenden, som håller påvens dag, i den uppriktiga tron, att den är Herrens Sabbat. Sådana tror förstås på rättfärdiggörelse genom tro, ehuru de omedvetet iakttar tecknet på rättfärdiggörelse genom gärningar. Det är för att hjälpa sådana, som denna artikel skrivs. Härigenom kan de vara helt konsekventa, bekännande kristna. Vi har att göra med fakta, oavsett hur människor må förhålla sig till dem; och fakta är, att Herrens Sabbat innebär rättfärdiggörelse genom tro. Påvens Sabbat innebär rättfärdiggörelse genom gärningar, nämligen människans gärningar. På vilken sida ställer Du Dig? |