Första gången, som lille Jem togs in på sjukhuset, åkte han hästskjuts dit och beledsagades av livréklädda tjänare. Fadern var fabrikör i Pennsylvania, och Jem var enda barnet. Han låg på privatavdelningens största rum.
Föräldrarna tog med sig frukt, blommor och böcker till sin gosse.
”Ge dem min kärlek”
”Var snälla ge dem till krymplingen i nästa rum, och till barnen i frivårdssalarna, med min kärlek - lille Jem Bruces kärlek”, brukade han säga. Samtidigt satte han sig upp i sängen, med ett ansikte, som återspeglade värme och glädje.
Två månader senare var han frisk och for hem, men två år därpå kom fru Bruce tillbaka med honom. Hon var svartklädd, och bad om ett billigt rum. Herr Bruce var död, hörde jag, och hade lämnat väldigt litet pengar efter sig.
Jems knä var värre däran än någonsin, men vilken positiv, glad pojke han var! Snart hade han tagit reda på med-patienternas omständigheter, såsom han gjort förut. Och då mamman kom med ett fång smånejlikor eller en korg äpplen, delade han ivrigt med sig av dem.
”Gör andra lyckliga!”
”Kanske får de någon att känna sig lyckligare en stund”, brukade han säga, och log rart.
Hans högerben amputerades vid knäet. Sedan såg jag inte Jem igen på en tre, fyra år. I fjol vinter bad han om, att få bli inlagd på en frivårdssal. Modern var död. Sjukdomen hade spridit sig till det andra benet några månader tidigare. Jem hade försörjt sig med maskinskrivning, men kunde inte längre arbeta.
Han bemötte mig som om jag var en kär, gammal vän - och det var jag ju - och linkade sedan omkring på avdelningarna för att se, om han kände några av patienterna. Vid varje säng stannade han till, skrattade och skämtade, och sade ett vänligt ord.
Den dagen tog läkarna av det andra benet. Det var den enda möjligheten att rädda hans liv på, men inom en vecka förstod de, att ingreppet misslyckats.
”Se till, att pojken får det drägligt”, sade kirurgen till mig; ”det är allt vi kan göra för honom nu.”
Jem insåg genast sanningen. Men han tappade aldrig modet. Den här var hans säng (han pekade på den mittersta i en lång rad vita sängar på den stora avdelningen). Han lärde känna alla medpatienterna, och visade ett djupt intresse för varje enskilt fall.
Skulle vi handla på samma sätt?
Då Johnny Royle dött, tog Jem fram sina få återstående dollar ur fickan, och gav dem till mig. ”De är till hans små barn”, viskade han. ”De har ingenting.” Och då gamle Peter skrevs ut, frisk och kry, gick han till Jems säng för att ta farväl, som om de varit bröder. Jem greppade hans hand och sade: ”Ta min ytterrock, Peter; Du har ju ingen själv och - jag kommer aldrig mer att behöva min.” Han vinkade och hejade svagt, då Peter gick.
Nu hade han inte mera att ge - det tror jag smärtade honom djupt, men så en dag började han att sjunga. Han hade en sällsynt vacker röst, klar och ljus. Man fick tårar i ögonen av att höra honom. Alla på avdelningen spetsade öronen. Det gjorde Jem förtjust. ”Jag sjunger gärna för dem nu och då”, sade han, ”om läkarna tillåter det.”
Alltså hördes Jems sköna stämma, närhelst det var möjligt, stundom i en glad sång, stundom i en psalm. Jag brukade före-ställa mig, att han stod vid paradisets port, då han sjöng dessa psalmer.
Så en morgon hade sångrösten tystnat, och före kvällen visste alla på avdelningen, att han var döende. Patienterna var tysta, många av dem grät, ty alla älskade de pojken. Han insomnade vid solnedgången, sittande i sängen lutad mot min axel. Han såg sig omkring på avdelningen, och möttes av nick-ningar och leenden.
En sista gåva
”Ge dem”, viskade han, sedan hejdade han sig, ty han mindes, arma barn, att han inte hade någonting att ge. Plötsligt sade han, högljutt och med skinande blick: ”Ge dem min kärlek - Jem Bruces kärlek.” Källa: The Youth’s Instructor, den 29. Januari, 1903 (mellanrubriker tillfogade av mig). Återtryckt i LandMarks, Augusti, 1998, s. 13, från stepstolife.org.
Längtar Du dit?
Jem är förstås en variant av engelskans ord för ädelsten, gem. En sådan karaktär borde alla ha - då ginge vi raskt från ord till handling och förvandlade livet här till en försmak av paradiset!
Paradiset, ja - behandlar inte folket där varandra med Jem Bruces värmande solidaritet? Men uppkom denna längtans-värda plats genom evolutionens blodiga kamp om livs-utrymme? En grundlig blick på vetenskapliga fakta besvarar den frågan, ty den påverkar vår världsbild i högsta grad. Håll samtidigt i tankarna denna självklara insikt från kanske oväntat håll: När kapten von Trapp, i Sound of Music, och nunnan Maria blir ett par, sjunger hon, bl.a.: ”Nothing comes from nothing; nothing ever could”, eller: ”Ingenting kan uppkomma ur tomma intet; nej, det skulle ingenting någonsin kunna göra”. Gäller det även materiens och livets uppkomst?
Grundläggande regler för vårt studium
En bil tillverkas av tänkande varelser i en befintlig fabrik, på en planet med existerande naturlagar. Bilen kommer till efter noggrann, intelligent planläggning, formgivning, utprovning och skickligt arbete med redan tillgängliga material.
I en tom plånbok uppstår det inte plötsligt härligt prasslande sedlar, man måste först lägga dit befintliga medel. Pengarna varken skapar sig själva, eller tar snällt plats i börsen, eller på plastkortets konto.
Kalams kosmologiska argument
1. Allt, som börjar att existera, har ett ursprung, en orsak till sin existens. Ingenting kan komma till ur tomma intet.
2. Universum började att existera.
3. Det finns en orsak till universums existens. Allt, som börjar att existera, har ett ursprung, och universum började att finnas till, alltså finns det en orsak till dess existens. Detta visar hän till en verklighet bortom rum och tid. Någonting skapade universum från ingenting.
Vad detta var, kommer vi på spåren här. Fortsätt därför att läsa och förbluffas över forskarrönen härvidlag!
Alstras tusenlappar, när papper eldas?
Knappast! I Vance Ferrells uppslagsverk i tre delar, ”Evolution Encyclopedia”, Kapitel 1, The Origin of Matter, Del 4, på evolutionfacts.com läser vi dessa nödvändiga insikter:
Utan hjälpmedel tros ingenting ha tryckt ihop sig självt till en ytterst liten, tom punkt. Punkten, menar man, utvidgade eller sprängde sig sedan, utan energi. Så uppkom helium och väte - tomrummet hade fyllt sig självt med innehåll! Övriga grundämnen antas ha uppstått genom ytterligare sprängningar. I avsaknad av tyngdkraft skulle sammantryckningen aldrig ha avstannat. Ingenting hade då i evighet fallit in i sig självt. Och utan gravitation skulle inte heller utvidgningen ha upphört. Då hade ingenting funnits och Du hade inte fått denna artikel.
Den redan omöjliga ursmällen skulle bara ha orsakat strål-ning, och det ger inget universum. Big Bang utesluter därmed sig själv. Lika fullt är vi här!
Gaser, typ väte och helium, klumpar inte ihop sig. Alltså skulle materien i den friktionsfria (= utan motstånd) rymden ha fortsatt att spridas i all evighet. Ändå lär materien ha samlat sig, utan plan eller Skapare, till universum. Naturlagarna måste, enligt evolutionstanken, ha uppfunnit sig själva.
I tillägg är universum matematiskt uppbyggt, ytterst väl-ordnat och fint avstämt. Utan precisa naturlagar från första början, skulle planeterna ha farit omkring okontrollerat, eller ha störtat in mot varandra! En ”stor smäll” hade därför omöjlig-gjort himlakropparnas exakta omloppsbanor. En explosion medför kaos, inte ordning; den skapar icke, den sliter sönder.
För övrig skulle ett ”livsfrö” förstås inte ha överlevt färden på en meteorit, eller inträdet i jordatmosfären.
Den gynnade planeten!
Av den omistliga DVD:n The Privileged Planet från Illustra Media (beställs hos adlibris.com) lär vi oss, bland mycket annat, tjugotalet förutsättningar för liv i rymden. Här följer några av dem: Planeten skall ligga inom den beboeliga zonen (låge Jorden 5% närmare Solen, vore den het som Venus. 20% längre bort och den vore kall som Mars). Den skall kretsa kring rätt slags stjärna; vara skyddad av gasjättar; ha en nästan cirkelrund omloppsbana kring sin sol; äga en syrerik atmosfär; besitta rätt massa; själv kretsas av en stor måne; vara utrustad med ett magnetfält; rörliga delar i jordskorpan; flytande vatten, korrekt förhållande mellan vatten och kontinenter och lagom snabb rotation.
Mera specifikt gäller följande
Atmosfären ger ett tempererat klimat, skydd mot Solens strålning och rätt kemisk sammansättning av vatten och livets kemikalier. Atmosfärens precisa blandning möjliggör liv och släpper igenom ljus - ovanligt! Lufthöljet skyddar mot strålning: Gamma-, röntgen-, ultraviolett, synlig, infraröd, mikrovågs- och radiostrålning. Tillsammans bildar denna strålning det elektromagnetiska spektrumet. Endast en bråkdel av sagda strålning är synlig för ögat. Mestadels är den livsfarlig eller värdelös för organiskt liv. Den lilla gnuttan synlig strålning är avgörande för växter, djur och människor. Livet kan därför inte ha uppfunnit sig självt med hjälp av den farliga eller värdelösa strålningen. (Då livet inte fanns, kunde det ej bestämma sig för att bli till…)
Flytande järn i kärnan ger upphov till skyddande magnetfält runt om Jorden. Vore Jorden mindre, skulle magnetfältet vara svagare. Då skulle solvinden slita bort atmosfären och förvandla Jorden till en död värld lik Mars.
Rörliga delar i jordskorpan styr planetens temperatur, återvinner kol, blandar kemiska ämnen viktiga för levande organismer och ger form åt kontinenterna.
Flytande vatten på en jordlik planet är väsentligt: Det passar för liv baserat på kol. Det mildrar värmen från Solen och reglerar Jordens temperatur samt löser upp och transporterar kemikalier.
Utan Månen skulle vi inte existera. Påverkan från dess dragningskraft bidrar till att bibehålla lutningen hos jordaxeln. Det medger, i sin tur, förhållandevis jämna övergångar mellan årstiderna, liksom ebb och flod.
Liv kräver en stjärna lik vår sol. Vore Solen mindre massiv, skulle den beboeliga zonen vara mindre. Då skulle Jorden behöva vara närmare sin stjärna. Därmed skulle den starkare tyngdkraften få Jorden att vända samma sida åt Solen hela tiden, varvid denna skulle bli brännhet och baksidan nedisad.
Alla förutsättningar måste uppfyllas samtidigt. Att det skulle ha skett självmant, är matematiskt omöjligt. Ekvationer har gjorts, för att alla krav skulle uppfyllas samtidigt på samma planet. De ger den statistiska möjligheten 1 på 1 000 000 000 000 000 - alltså en omöjlighet. Jorden är således sällsynt. Den liknar en levande organism, som möjliggör existens för djur och människor.
Jordens plats i Vintergatan passar utmärkt för liv. Vi bor ungefär halvvägs mellan ytterkanten och centrum i vår galax. På andra platser i Vintergatan är det för farligt att bo. Den galaktiska, beboeliga zonen är precis rätt. Särskilda delar av denna zon gynnar livet; i en sådan är Jorden belägen. Dessutom ligger den bäst till inom vår egen galax för rymdforskning från planeten i fråga. ”Det mest obegripliga med universum är, att det är begripligt.” - Albert Einstein.
Fysikens finstämdhet förbluffar: Protonens massa, den starka och den svaga kärnkraften, atomens massa, den kosmologiska konstanten, gravitationen, ljushastigheten, universums massa, Plancks konstant. Utan tyngdkraft inga planeter eller stjärnor eller invecklade organismer. Utan den starka kärnkraften skulle protoner och neutroner inte hållas ihop i atomkärnan. Utan atomer ingen kemi. Utan den elektromagnetiska kraften ingen sammanhållning mellan kemikalier och därmed inget ljus. Tas en av dessa förutsättningar för liv bort, omöjliggörs liv. Kraften hos dessa lagar och deras inbördes samspel är ytterst fint avstämt. Små förändringar häri skulle omöjliggöra liv i universum.
Tänk Dig en maskin, som kunde styra över kraften och funktionen hos fysikens grundlagar. Små justeringar i dessa skulle innebära katastrof för livet. Allting, som vore något större än en ärta, skulle krossas vid en smula större gravitation. Möjligen skulle bakterier klara av dessa betingelser, men inga medvetna observatörer. Små fel i fysikens lagar - som är enhetliga i världsalltet - skulle därmed hindra liv.
Det vackra, iakttagbara universum är lättast att observera från just vår lilla prick i alltet. Ett slående exempel på det är solförmörkelser. Solförmörkelser kräver en glödande kropp, Solen, en måne och någonstans att betrakta dem ifrån. Månen passar in precis över solskivan, som är 400 gånger större och 400 gånger längre bort, än Månen. Härmed möjliggörs insikt om kemi och fysik i universum, och det hela påminner om ett naturvetenskapligt experiment. Härigenom förstår vi, hur Solens ljus skapas och kan forskare mäta mängderna av de olika beståndsdelarna i dess övre atmosfär. Solens atmosfär kan annars inte upplevas på grund av stjärnans enorma strålglans. Spektrumet i Solens ljus går att mäta vid en fullständig solförmörkelse. Vore Månen litet större, skulle den delvis blockera vår vy av Solens kromosfär och minska ljuset i dess spektrum. En större måne skulle släppa igenom för mycket ljus från Solen vid en solförmörkelse och förstöra vår vy av Solens atmosfär och dess spektrum. Kunskapen om Solens spektrum öppnade vägen till förståelse av, hur andra stjärnor fungerar och bekräftade Einsteins relativitetsteori. Dessa förmörkelser ses bäst från det ställe, som har observatörer - Jorden!
Samma smala del av det elektromagnetiska spektrumet möjliggör upptäckter i rymden, från Jorden. Av universums naturligt förekommande elektromagnetiska strålning utgör det smala, synliga och nyttiga bandet en del så liten som 1 000 000 000 000 000 000 000 000 härav. Vår sol alstrar detta ljus i överflöd, som dessutom har lättast för att ta sig igenom jordatmosfären. Slumpen skulle inte ordna med denna trevliga överraskning: Livgivande ljus, som låter tänkande varelser utforska kosmos!
Fysikens lagar, i sin enkelhet, går också att förstå, precis som så mycket i världsalltet! Enkla principer styr alltså över ett komplext universum. Människor kan förstå kosmos’ skönhet och uppbyggnad samt funktion. Vår tankeförmåga borde rimligen inskränka sig till, att säkerställa vår överlevnad. Likväl låter den oss också titta ut i universum och in i atomen, som båda är begripliga och fantastiskt konstruerade. Tydligen skulle det kunna finnas observatörer i universum.
Hur kom den första, encelliga varelsen till?
Innan Du skyndar Dig att beställa The Privileged Planet, tar vi oss en ny, uppfriskande klunk naturkunskap: ”Under många år var den medeltida tron på spontan uppkomst av liv en godtagen förklaring. Men enligt Websters Uppslagsverk är begreppet ’spontan uppkomst av liv från icke-levande materia taget från en numera övergiven uppfattning att de organismer man finner i organiskt material under nedbrytning, spontant skulle ha alstrats från detta material.’
Man menade att det ur ruttnande materia under gynnsamma förhållanden av temperatur, tid och plats, osv. helt enkelt uppstod organiskt liv. Denna naiva tro dominerade vetenskapens tänkande, tills Louis Pasteur år 1846 fullständigt tillintetgjorde teorin genom sina experiment. Han blottställde hela begreppet som ren dårskap. Under kontrollerade förhållanden i laboratorium, och i halvvakuum, uppstod inte en enda gång organiskt liv ur nedbrytande, icke-levande materia. Motvilligt övergavs teorin som ett gällande vetenskapligt begrepp.” - Joe Crews, How Evolution Flunked the Science Test, s. 3 (går att fritt ladda hem från amazingsfacts.org).
Gör evolutionen ändå det omöjliga?
”Dr. George Wald, Nobelpristagare vid Harvard University, förklarar det så kryptiskt och ärligt som en evolutionist kan göra:
’Man behöver bara begrunda innebörden av medgivandet, att spontan uppkomst av levande organismer är en omöjlighet. Ändå är vi här - som ett resultat, tror jag, av spontant frambringande.’ - Scientific American, Augusti, 1954.
Detta uttalande av dr. Wald visar en mycket större tro, än vad en religiös skapelsetroende kan åstadkomma. Lägg märke till, att den store, evolutionstroende vetenskapsmannen säger att det inte kunde ha skett. Det var omöjligt! Och ändå tror han på det. Vad kan vi säga om en sådan tro? Den skapelsetroende menar åtminstone att Gud var i stånd till, att åstadkomma liv. Han har ingen blind tro på någonting, som han inför sig själv måste erkänna är omöjligt.” - Crews, sid. 4-5.
Slumpen, då?
”Sannolikheten för att slumpen har skapat en korrekt kombination av molekyler för aminosyror, som sedan bildat livsdugliga proteiner, är helt orealistisk. Tidskriften The American Scientist gjorde följande medgivande i Januari, 1955: ’Från sannolikhetens synpunkt, skulle omvandlingen av nuvarande yttre miljö till en enda aminosyremolekyl vara fullständigt osannolik under all den tid och rymd, som varit tillgängliga för uppkomsten av jordiskt liv.’
Den schweiziske matematikern Charles Eugene Guye beräknade faktiskt sannolikheten för, att detta skulle inträffa till en möjlighet på 10 multiplicerad med sig själv 160 gånger. Detta är en etta med ett hundrasextio nollor efter. Det är för stort för att uttala. En annan vetenskapsman uttryckte det på detta sätt:
’Mängden materia nödvändig för att skaka ihop och därmed framställa en enda proteinmolekyl, skulle vara millioner gånger större än den i hela universum. Att det skulle ske enbart på Jorden, skulle kräva många, ja, nästan oändligt många milliarder år.’ - The Evidence of God in an Expanding Universe, s. 23.” - Crews, sid. 7-8.
Den undersökande journalisten Lee Strobel instämmer på DVD:n The Case for a Creator (också den utgiven av Illustra Media och tillgänglig från adlibris.com): Oavsett antalet molekyler uppkomna i en ursprunglig atmosfär, är man likväl långt, långt borta från att åstadkomma en levande cell. Ta ett sterilt provrör och tillsätt rätt blandning av salter och rätt temperatur. Tillsätt en levande cell, som har allting den kräver för att leva. Stick hål på cellen med en steril nål. Då läcker cellens innehåll ut i provröret. Alla molekyler nödvändiga för liv finns nu i provröret. Ändå går det inte, att skapa en levande cell av dem. Det går inte, att sätta ihop Humty Dumpty (en figur på engelsk vers) igen. Några aminosyror i en ocean ger heller inga levande celler. Icke levande komponenter kan inte ha ordnat sig till den första, levande cellen. Materialistiska förklaringar till livets uppkomst är därför behäftade med allvarliga fel.
Den längsta linjalen!
The Case for a Creator kommer med andra viktiga insikter: Föreställ Dig tyngdkraften som en linjal med ett streck efter varje tum (2,54 cm). Lägg ut linjalen tvärs över universum. Det är en sträcka på omkring 14 milliarder ljusår. Linjalen står för gravitationens tänkbara omfattning eller omfång. Tyngdkraften är centrerad till precis rätt fläck på linjalen, för att medge liv. Flytta så denna balanspunkt för gravitationen blott en tum längs hela universums svindlande utsträckning (på 14 milliarder ljusår), så blir inverkan på livet katastrofal. (Gravitationen är en av minst 30 fint avstämda grundförutsättningar för liv.)
Den kosmologiska konstanten
Den beskriver hastigheten hos universums utvidgning. Går utvidgningen för hastigt, omöjliggörs kosmos. Graden av finstämdhet hos den kosmologiska konstanten har beräknats till det svindlande talet 1:100 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000! Jämför denna precision med att färdas hundratals kilometer ut i rymden, kasta pil på Jorden och träffa mitt i prick på ett mål mätande en biljondels biljondels tum i diameter. Detta utrymme är mindre, än bredden på en atom. Graden av finstämdhet hos tyngdkraften och den kosmiska konstanten motsvarar en atom i hela det kända universum.
Denna fina avstämning förekommer också på atomnivå. Den starka kärnkraften binder samman atomer. Skulle styrkan hos denna kraft avta med ynka 1:10 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000, skulle det enda kvarvarande ämnet i universum vara väte. Kemiskt liv vore omöjligt.
Mångfaldiga världsallt
Kan det finnas flera universum? Måhända slumpen hellre skulle kunna åstadkomma liv, om den hade flera världsallt att ”leka med”? Hur skulle maskinen, som skapat flerfaldiga kosmos, se ut? Nå, ”rattarna” för fysikens precisa lagar måste vara korrekt inställda. Värdena skulle vara många och olika. Gjorde maskinen tillräckligt många försök, skulle den kanske skapa ett världsallt med liv i? Men hur många försök måste till? Vilket jättelikt, kosmiskt lotteri! Dessutom pekar inga belägg på, att teorin om flera universum skulle vara sann. I tillägg: Vem byggde maskinen, som spottade ur sig ett världsallt efter det andra?
Biokemi, biologiska maskiner
Molekylära maskiner förekommer i cellen, som man förut trodde var ytterst enkel. En typisk cell är en tiondel så stor som ett knappnålshuvud. Tre milliarder enheter av DNA finns i cellen! Tack vare DNA har vi molekylära maskiner, som gör att cellen fungerar.
Människokroppen består av biljoner invecklade celler. Dessa sätts ihop på en avancerad ”fabrik” och måste passa ihop samt uträtta sitt eget arbete. Darwinismen var mera trovärdig på den tid, då vi inte kände till dessa fakta.
Bakteriegissel eller flimmerhår, en anmärkningsvärd rotationsmotor
Denna har en hake, en tråd, ett yttre membran, ett cytoplasmiskt membran, en stator (den orörliga delen hos en elmaskin) samt en rotor och liknar i mycket en utombordsmotor. I mer, än 50 000 gångers förstoring framträder denna motors snillrika konstruktion. Konstruktionen kallas av en forskare för ”universums mest effektiva maskin”. Motorn kan gå med 100 000 varv i minuten, tar emot information utifrån och har en svans, vilken fungerar som propeller. Bränsle utgörs av aminosyror. I sitt häfte I Begynnelsen… uppger Anders Gärdeborn (gardeborn.se) på sidan 17, att detta mästerverk i miniatyr har en axel lagrad i dubbla cellmembraner, en koppling medgivande tomgång och en motor, som bygger upp samt lagar sig själv. Och inte är tingesten utrymmeskrävande, heller: Den nöjer sig med 45 milliondels millimeter!
Komplexitet, som är omöjlig att förenkla
I en cell ingår komponenter uppbyggda av flera delar, som alla är nödvändiga för cellens funktion. Tas en del bort, går man miste om funktionen hos systemet. Jämför en råttfälla: Fattas eller är någon del skadad, klarar råttan sig! Regeln gäller också bakterier med egen utombordare. Saknas det delar, snurrar inte propellern, eller bygger cellen helt enkelt ingen motor. Delarna är ömsesidigt beroende för att fungera. Alltså kan inte en del tillkomma åt gången; samtliga måste vara på plats samtidigt. För övrigt påpekar Gärdeborn, på samma sida i sitt läsvärda och fint illustrerade häfte, att: ”Cellen som fabrik har dessutom en egenskap som inte delas av någon människotillverkad motsvarighet. Den kan bygga kopior av sig själv!”
Belägg för biologisk information
DNA är universums mest verksamma system för informationshantering. Häri ingår livets språk, dess kod. DNA-molekylen bär med sig en fyrsiffrig kod, det vill säga fungerar som mjukvaran i en dator, men är mycket mera invecklad. Koden krävs för cellens och molekylära maskiners funktion. Denna information lagras i form av fyra olika kemikalier, vilka vetenskapen beskriver med bokstäverna A, T, C och G. Serier av dessa informationsbitar utgör koden hos invecklade molekyler, vilka i sin tur bidrar till uppkomsten av komplexa saker som ögon och ben, vingar och hjärtan. Koden är universums tätast packade information. Mängden kod i livets språk nödvändig för att ”bygga” alla slags levande varelser, som funnits på Planeten Jorden, skulle rymmas i en tesked och ändå skulle informationen i alla skrivna böcker också få plats där.
Varifrån kom informationen i DNA? Bläckets förmåga att häfta vid papper förklarar inte, hur innehållet i dagens tidning kommit till. Det finns en kemisk förklaring till, hur bläcket häftar vid papperet, men det förklarar inte, hur bläcket arrangerades på så sätt, att meningsfull information står att läsa i tidningen. Informationen övergår redskapet, som förmedlar den.
Chimpanser befolkande hela det kända universum skulle, enligt matematiker, inte av ett tillfälle kunna skriva ned Shakespeares pjäs Hamlet, om de så finge bulta på sina tangentbord under lika många milliarder år, som världsalltet antas ha existerat. Detsamma gäller utskriften av koden för den enklaste, levande cell. Det finns bara ett känt upphov till information, nämligen intelligens. Informationen i DNA kräver således en intelligens som upphov.
Intelligent formgivning bygger på vetenskapliga bevis, som leder till gudstro, inte tvärtom.
Att lösa livets mysterier
Så skulle den svenska titeln lyda på en tredje DVD från Illustra Media, Unlocking the Mysteries of Life. Några pärlor ur innehållet: 13 typer av finkar förekommer på Galapagosöarna. Fåglar med långa, vassa näbbar överlever under torka. Näbbarna utgör därmed en funktionsmässig fördel. Längre näbbar går i arv till efterkommande släkten. Dramatiska förändringar har noterats hos levande väsen, som framavlats för sina egenskapers skull. Märk: Tänkande varelser har lyckats med den bedriften under ordnade förhållanden, inte slumpen i samband med kampen för överlevnad.
Mikroevolution är små förändringar eller variationer, men förklarar inte livets komplexitet. ”Det naturliga urvalet fungerar endast på så sätt, att det drar nytta av smärre, på varandra följande variationer. Det kan aldrig ta ett stort och plötsligt språng, utan måste skrida framåt med små och säkra, ehuru långsamma, steg.” - Darwin, i On the Origin of Species by Means of Natural Selection, or the Preservation of Favoured Races in the Struggle for Life, 1859, s. 162. (Jämför darwins-theory-of-evolution.com/ från All About Science. Darwin’s Theory Of Evolution - A Theory in Crisis.)
Kroppen har lika många molekylära maskiner som den har behov.
Angående komplexitet, som ej går att förändra, framhåller DVD-makarna att varje förändring måste innebära något slags fördel. Det naturliga urvalet skulle gå förbi ofullständiga fördelar - de saknar värde. Urvalet sker blott mellan existerande ting, det är oförmöget att skapa dem.
Samverkan skulle innebära, att ett levande väsen lånade delar från ett annat levande väsen (hur det nu skulle gå till?), för att fungera.
Evolutionsanhängare nämner inte hopsättningsinstruktionen för den tidigare påtalade bakteriemotorn. Sammansättningen måste vara precis och jämförs bäst med en husritning. Bakteriemotorn byggs inifrån och ut. Andra maskiner måste styra sammansättningen av bakteriemotorn. Dessa maskiner sätts, i sin tur, samman av maskiner…
Invecklade proteiner eller äggviteämnen skulle ha varit nödvändiga även för tidigt liv. Dessa äggviteämnen sköter det mesta i cellen. DNA härbärgerar cellens blåkopia eller planritning. Aminosyror är sammanlänkade i långa kedjor. 20 dylika kedjor utgör en cell. I naturen finner vi 30 000 olika aminosyror. Dessa vecklas ihop till proteiner. Proteiner sätter inte ihop sig själva utan DNA.
Inuti DNA-fabriken
Flera svåra steg tas under arbetet med arvsanlag. Överföring: En molekylär maskin rätar ut ett avsnitt av DNA-spiralen, för att få fram de genetiska instruktioner, som krävs för att sätta samman en bestämd aminosyremolekyl. En annan maskin kopierar därefter instruktionerna, för att forma en molekyl känd som budbärar-RNA.
Efter överföringen fraktar den tunna RNA-strängen informationen genom det genetiska porkomplexet, grindvakten som övervakar trafiken in och ut ur cellkärnan.
Strängen innehållande budbärar-RNA dirigeras till en tvådelars molekylär fabrik benämnd ribosom. Väl strängen tryggt bundit sig där, börjar översättningsförloppet. Inuti ribosomen bygger man vid det molekylära löpande bandet en ordningsmässigt noga bestämd rad av aminosyror. Dessa syror förflyttas från olika delar av cellen och länkas sedan samman till kedjor, som ofta är hundratals enheter långa. Den inbördes ordningen bestämmer typen av äggviteämne, som alstras.
När kedjan är fullbordad, förs den från ribosomen till en maskin med utseendet hos en tunna. Maskinen viks ihop till exakt rätt utseende för sin funktion.
Sedan kedjan vikts ihop till ett protein, frigörs och vallas detta av ytterligare en molekylär maskin till precis rätt plats, där det behövs. Häpnadsväckande!
Så förstår vi resonemanget kring formgivning
I sammanhanget förutsätter design eller formgivning osannolikhet och utmärkande kännedrag. Formgivning motsvarar ett igenkännligt mönster, såsom de fyra amerikanska presidenterna George Washington, Thomas Jefferson, Theodore Roosevelt och Abraham Lincoln utmejslade ur granitklippan Mount Rushmore i South Dakota. Företeelsen är osannolik, men anletsdragen stämmer in på ansiktena åt fyra presidenter på sedlar, böcker, m.m. Alltså formgavs skulpturerna. Eller på en havsstrand: John älskar Mary - design, information. Jämför radiosignaler och mjukvaran i datorer - samt DNA! En informationsbärande signal från rymden skulle antyda tänkande varelser där ute. DNA är idealiskt för att bära information, ja, mera avancerat än något datorprogram.
Ingen process i naturen orsakar information, det gör bara en intelligens. Design eller tankegrundad formgivning framträder glasklart som den troligaste förklaringen. Materia, energi, information - alla kommer de från ett intelligent sinne.
En summering av den tyske vetenskaparen professor Werner Gitts uttalanden om DNA i sin bok In the Beginning Was Information [I Begynnelsen var Information]: ”Eftersom DNA-koden uppvisar alla kännetecken på information, måste den ha haft en avsändare. Eftersom tätheten och komplexiteten hos DNA är milliontals gånger större än människans nuvarande teknologi, måste avsändaren vara ytterligt intelligent. Eftersom avsändaren måste ha kodat informationen i DNA- molekylen och konstruerat de molekylära livsmaskinerna till att koda, avkoda och driva cellerna, måste avsändaren vara målmedveten och ytterligt kraftfull. Eftersom information är en icke-materiell storhet och inte kan uppkomma ur materia, måste avsändaren besitta en icke-materiell egenskap. Eftersom biologisk information endast kan härröra från en intelligent avsändare, och alla teorier om kemisk och biologisk evolution grundas på förutsättningen att information enbart härrör från materia och energi, då är teorierna om kemisk och biologisk evolution falska.” (Se ucg.org/science/professor-werner-gitts-conclusions-information-found-dna/ hos The Good News. A Magazine of Understanding.)
Plötsligt fanns de bara där!
Ur DVD:n The Case for a Creator, med den undersökande journalisten Lee Strobel, saxar vi en till godbit: Den kambriska explosionen var en dramatisk episod i livets historia. Med förbluffande plötslighet framträdde färdigbildade djur och växter för, som man tror, 530 millioner år sedan (ett lager i jorden kallas för kambrium och menas ha uppstått för så väldigt länge sedan). Föreställ Dig, att livets historia på Jorden utspelats under ett dygn. För omkring fyra milliarder år sedan förmodas livet ha uppstått. Efter sex timmar: Endast enkla, encelliga organismer. Efter tolv timmar: Samma sak. Efter arton timmar: Samma sak. Tre fjärdedelar av dygnet har gått och vi står där bara med enkla, encelliga organismer. På två minuter under timme 21 framträder, som genom ett trollslag, flertalet djurformer, som är kända i dag.
Denna explosion av invecklade livsformer stämmer inte alls överens med Darwins långsamt spretande träd över arterna. Av Darwins träd ser vi egentligen bara de högst belägna delarna. De undre delarna förekommer inte i de förstenade lämningarna. Likna därför hellre Darwins träd med en gräsmatta, där de olika grässtråna sprider sig åt olika håll oberoende av varandra. Hos växter och djur förekommer förstås även varianter, men ej heller där knyts grenarna ihop till ett Darwinträd. Forskare skall inte rätta fakta efter en teori, utan bygga teorin på fakta. Evolutionsläran kräver därför ett trossprång, som är orimligt, en förtröstan utan fast grund.
Måste inte allt vara på plats?
Serietecknaren Jim Pinkoskis album A Creationist’s View of Dinosaurs and the Theory of Evolution berör också den tidigare belysta frågan om komplexitet: Alla delar i ögat måste vara på plats samtidigt, för att fungera. Även enkla livsformer har invecklade ögon och fungerar först, när delarna sitter på plats. Pinkoski citerar självaste Darwin: ”Att tro att ögat, med alla sina oefterhärmliga anordningar för att anpassa synskärpan till olika avstånd, för att släppa in olika ljusmängder, och för korrigering av form- och färgavvikelse, kan ha uppkommit genom det naturliga urvalet, måste jag tillstå verkar vara förnuftsvidrigt i högsta möjliga grad” (Origin of Species, 1902 års utgåva, del 1, s. 250). Därmed motbevisar ögat Darwins lära (s. 12). När bestämde sig alla enögda djur för, att de skulle utveckla ytterligare ett öga? Var finns alla enögda skräcködlor, t.ex. (s. 13)? Just frånvaron av mellanformer är en extra belastning för utvecklingsläran.
Dessutom: Borde inte evolutionen fortskrida? Var är, till exempel, djur med ett extra ben, eller någon annan nymodighet? (Vet Du, hur man planerar och anstränger sig, för att själv åstadkomma ett extra ben?) Kan det vara så enkelt, att Skaparens djur- och växtvärld är fullkomlig och ej kräver ytterligare, genomgripande fysiska förändringar? Muteringar borde endast ha framtagit en kroppsdel, typ en arm, åt gången. Var hittar vi envingade fåglar, enbenta ”apmänniskor”, osv. (s. 14)?
”Samtliga biologiska formbildningar måste i likhet med andra ändamålsenliga formbildningar existera samtidigt, i annat fall skulle de vara helt utan ändamålsenlighet. En bil utan underrede eller en bandspelare utan magnetband tjänar inget förnuftigt syfte, när man ser det utifrån teorin om ”det naturliga urvalet”. Men i naturen finner vi högt specialiserade mekanismer och det förefaller svårt att tro att alla skulle ha uppstått efterhand.” - Flera författare, Liv och Under i Naturen, s. 54.
Månen, Solen och mutationer
Månen avlägsnar sig med omkring 5 cm varje år från Jorden. Hade Månen (och Jorden) uppstått för flera milliarder år sedan, skulle Månen ha varit för nära Jorden. Följden? Jo, att allt liv här hade dränkts två gånger om dygnet av väldiga tidvattenvågor! Då vi landade på Månen, var dammlagret bara omkring 2,5 centimeter djupt. Hade Månen varit flera milliarder år gammal, skulle dammlagret ha varit flera fot djupt (en fot = 30,48 centimeter). Solen förbränner sin massa och krymper med ungefär 1,5 meter i timmen. Hade Solen och Jorden befunnit sig på sina nuvarande platser för årmilliarder sedan, skulle Solen ha varit än mer jättelik än i dag. Solen skulle ha bränt upp vårt hem i kosmos (Pinkoski, s. 19).
Nästan alla mutationer är skadliga, ändå tror man att de bidragit till människor, buskar och stenar (s. 20). Övergångsformer mellan icke-levande materia, urdjur, osv. ända till apor och människor fattas. Plötsliga hopp i utvecklingskedjan skulle ha inneburit, att en reptil lade ett ägg och ur det kom en fågel (s. 21).
Praktiskt, eller hur?
”Alla bilar har vissa grundläggande, fungerande delar gemensamma. På samma sätt har Skaparen använt samma fungerande grundmönster för somliga lemmar hos skilda livsformer. Exempelvis har fåglar, människor och faktiskt även valar alla överarmsbenpipor, strålben, armbågsben, handledsben, mellanhandsben och fingerben i sina vingar, armar, resp. bröstfenor” (s. 23).
Väl uttänkta skalbaggar och hackspettar!
Några levande bevis på Guds snillrikhet är: ”den bombfällande skalbaggen” (engelska: bombardier beetle. Latin: Brachitus crepitans), som försvarar sig mot anfall genom att avfyra ytterst heta, irriterande gaser ur två explosionsrör i stjärten. Utveckling under årtusenden skulle ha varit ”rena dynamiten” för de stackars skalbaggarna, som hade sprängt sig själva, innan de slutligen kommit på rätt kemisk blandning, rätt tryck och rätt enzym. Varifrån hämtade hackspetten stötdämpningen, som skyddar hjärnan mot skakningarna vid dess snabba, hårda trummande mot trädstammen? ”Bågskyttefisken” (engelska: archer fish. Latin: Toxotes jaculatrix) har så goda ögon, att den klarar av ljusbrytningarna i vattnet och fångar bytet genom att spotta på det (s. 30). Och har Du tänkt på följande: Förmodade, fiskartade förfäder till människan kan inte bara ha stigit upp ur havet och inlett en årmillioner lång utveckling. Fiskar kvävs, som bekant, på land. Varelsen måste ha varit allt bra människolik, för att ha överlevt sitt uppstigande ur det våta! Det omvända gäller också: Skulle något landlevande djur ha bestämt sig för, att omvandlas till havslevande, hade det dränkt sig självt som outvecklad fisk. Varelsen måste ha varit allt bra fisklik först, men då hade den inte klarat sig på land…
Därför skulle flugan bryta benen
”Ännu svårare blir det att förstå formutvecklingen i samband med storleken. All teknik vilar på principen om att en liten maskin inte utan vidare kan dimensioneras upp i avsevärt större skala. Man kommer snart till det steg i utvecklingen, då modifikationer inte längre är tillräckliga utan då fundamentalt ny formgivning måste till. Detta står i förbindelse med principen att vikten ändras med kuben på storleken medan ytstorlek och kraft som kan överföras via trådar, senor eller muskler ändras med kvadraten på storleken. Detta är orsaken till att en fluga som förstoras till storlek med en hund skulle bryta benen och en hund i storlek med en fluga inte skulle kunna uppehålla tillräcklig kroppsvärme. Om utvecklingen började med små organismer skulle den snart ha kommit till en punkt då det inte längre skulle ha varit tillräckligt med små strukturförändringar som följd av ökningen i växt. Det skulle då bli nödvändigt med en fullständigt ny formgivning för att arten skulle överleva. Men det ligger i ”det naturliga urvalets” eget väsen att ingenting av sig själv kan frambringa en sådan ny formgivning.” - Liv och Under i Naturen, s. 54. Livsformer kan alltså inte gå från en amöba till en jättelik skräcködla i storlek. Detta utesluter evolution. Såg Du det? Likväl finns skapelsen (som inte tros ha kommit till genom en Skaparens skapande…). Evolutionen får ej ekvationen att gå ihop!
Ett enzym kan inte utvecklas samtidigt med kontrollorganet
”De många sinnrika mekanismer som en cell använder sig av bara för att kontrollera enzymernas verksamhet visar att om cellen bara utgjorde en säck med enzymer skulle den aldrig ha kunnat överleva. Vi känner inte till någon naturlig urvalsprocess där både ett enzym och det organ som kontrollerar det har utvecklats samtidigt, enzymet till att utföra en specialiserad uppgift och kontrollorganet till att stoppa det i utförandet av denna uppgift. Det finns ingen funktion som betyder både en fördel och en olägenhet. Därför kan inte ett enzym utvecklas samtidigt med sitt kontrollorgan. Men de två kunde heller inte ha utvecklat sig var för sig, utan att ett av dem kom till före det andra. Om enzymet uppstod först skulle det stå utan yttre styrning, och det hade varit en högst ovanlig situation, och avstängningsanordningen kunde inte ha kommit först. Vidare är enzymerna och deras kontrollorgan integrerade enheter. Deras verksamhet är samordnad. Det finns inte någon täckning för att de någonsin har varit åtskilda eller kunde ha kommit till oberoende av varandra.” - Liv och Under i Naturen, s. 89. Läs det där en gång till - och fundera, fundera! Vilken slutsats drar Du nu om livets uppkomst?
Vad är evolutionärt självmord?
Jo, att en livsform stadd under utveckling beslutar sig för att dela på sig i två kön! Endast en idiot till livsform skulle kräva en utmaning, genom att förvandla sig till två kön och tvinga hanen och honan att hitta varandra precis i rätt ögonblick under sina fortplantningscykler, för att garantera släktets överlevnad (Pinkoski, s. 15).
Vad är mer, än omöjligt?
”Olika äggvitemolekyler kan bestå av 50, 100, 200, 300, eller rent av 400 sammanlänkade aminosyror. Varje aminosyra, i sin tur, utgörs av 4 till 5 särskilt samordnade kemiska element. Varje kemiskt element består av en bestämd kombination neutroner, protoner och elektroner. … Oddset för att livets kod, DNA-proteiner, uppstår på eget bevåg, är gigantiskt: 1 på 10167 625!!! … Matematiker betraktar 1 på 1050 som en omöjlighet!!” (Pinkoski, sid. 16-17. Häftet finns också att tillgå genom amazingfacts.org, som är väl värt ett besök).
Kände Du till detta om de geologiska avlagringarna?
”I den nordamerikanska Glacier National Park ligger det ett ”en milliard år gammalt” block av kalksten från ”Prekambrium” ovanpå en ”ett hundra millioner år gammal” formation med skifferlera från ”Krita”” (Pinkoski, sid. 22-23). Det borde vara tvärtom, enligt utvecklingsläran. Har ett missöde inträffat? Då var det missödet starkt, ty kalkstensblocket är drygt 563 km långt, 56,3 km brett och mer än 9,5 km tjockt! Väldiga, ofattbart starka strömmar vid en världsvid syndaflod skulle kunna stapla olika sedimentlager från olika håll (innehållande skeletten från allehanda djur) på varandra. Jämför Första Moseboken 6-8!
Naturligt urval hindrar evolution
”Naturligt urval kan inte ge nya gener [arvsenheter i en organism]; det bara väljer ibland redan befintliga särdraga. Till exempel har många felaktigt trott, att motståndskraft ”utvecklats” som reaktion på bekämpningsmedel och antibiotika. I stället fanns redan ett antal motståndskraftiga insekter och bakterier, då bekämpningsmedlen och antibiotikan först brukades. De sårbara insekterna och bakterierna dödades. Därigenom tilläts motståndskraftiga varieteter, som då saknade konkurrenter, att snabbt föröka sig. Ehuru naturligt urval skedde, utvecklades ingenting och egentligen förlorades en del biologisk mångfald.b
De variationer, som Darwin iakttog ibland finkar på diverse Galapagosöar, är ytterligare ett exempel på ett naturligt urval, som åstadkommer mikro- (inte makro-) evolution [små förändringar inom en art, inte övergången till en ny art]. Med andra ord kan naturligt urval stundom redogöra för den starkares överlevnad, men inte ge en förklaring till ursprunget till den starkare.c I själva verket förhindrar naturligt urval stora förändringar genom utveckling.d” - Dr. Walt Brown, In the Beginning, s. 6 (boken laddas ned gratis hos creationscience.com/onlinebook/). Författarens upphöjda bokstäver hänvisar till en källförteckning i boken. Märkte Du det? Bromsar det naturliga urvalet utvecklingen från art till art, kan det inte förekomma någon utveckling från art till art! Eller har Du hört talas om, att en Volvo på egen hand omvandlar sig till en SAAB, ens med små steg under lång tid?
Förstenade djur och fiskar
Mera om Syndaflodens verkningar: Fiskar, djur och träd skulle ha hunnit ruttna många gånger om, i fall de måst vänta årmillioner på att täckas av sedimentlager. Snarare tycks fossil världen över ha begravts snabbt, kroppsvävnader har faktiskt bevarats i flera fall. Djur av mångahanda slag återfinns i massgravar. Där ligger de med vridna och förvrängda kroppsställningar, som om de begravts våldsamt och hastigt - som vid en synnerligen våldsam syndaflod! En bild visar en fisk sväljande en annan fisk. Båda är fossil, vilket antyder ett raskt försteningsförlopp. ”Tusentals dylika fossil har hittats” (Brown, s. 9). Se även professor Walter Veiths föreläsningar på nätet (klicka in på amazingdiscoveries.org och välj AD TV samt ”Total Onslaught” eller föreläsningarna om vetenskap). Han var ateist, men är det inte längre!
Att gudsförnekandet är en religion för starkt bokstavstrogna, märkte Veith på sin dåvarande arbetsplats, ett universitet i hemlandet Syd-Afrika. Då han helt oskyldigt ställde obesvarbara frågor om utvecklingsläran, var det som om ”en atombomb exploderat”. Den arme mannen pryglades dock enbart verbalt, man slog honom inte fysiskt, trots upprördheten.
Har ormbunken kommit längre, än vi?
Enligt evolutionsläran, utvecklas enkla livsformer till mera invecklade livsformer. Pinkoski undrar då, hur en ormbunke kan ha 434 fler kromosomer, än en människa! Listan över olika livsformers antal kromosomer bjuder, mot den bakgrunden, på överraskningar: Penicillin, med 2 kromosomer, är den enklaste formen. Ur penicillinet ”utvecklades” fruktflugan med 8 kromosomer. Fruktflugan gav upphov till tomaten och husflugan, med 12 kromosomer var. Längre upp i listan återfinns vete, 42 kromosomer, som blev ”förälder” till fladdermusen, med 44 st. ”Barnbarn” till vetet är ingen mindre, än människan, med 46 kromosomer. Vi är, läs och häpna, tvillingar med tobaken, också den ägande 46 kromosomer. Sötpotatisen, 90 kromosomer, ”födde” guldfisken, med 94. ”Utvecklingens krona” är, enligt evolutionen, således ormbunken, med 480 kromosomer (sid. 40-41). Låter skapelseberättelsen fortfarande som idioti?
Krossar Du information emellanåt?
Har Du mosat en mygga någon gång? Intressant nog kan mosandet av en mygga låta oss förstå, vad det är som möjliggör livet och vad som omöjliggör den spontana uppkomsten av liv.
Vad händer, när man mosar en mygga? Förvisso ändras dess form och insekten dör. Men hur kommer det sig, att den dör? Alla de tusentals invecklade kemikalier, som utgör kroppen, är fortfarande kvar, i tämligen oförändrat skick. I träffögonblicket är komponenterna i dess celler ännu intakta. Häri ingår det omistliga DNA:et. Varför är nu myggan likväl död?
Innan den blev mosad, utgjorde myggan väl ordnad information. Men då den träffades av handen, bragtes myggan i oordning. Härigenom blev det en enda villervalla av livsviktig information. Förvirring uppstod i den väl avstämda kemiska samordningen (innefattande kemikalierna i myggans allmänna uppbyggnad). Detta utmynnade i ett fullständigt sammanbrott och död. Och tänka sig, att man bara klappade till den!
Vi tar ett annat exempel. Låt oss säga, att man skulle ta 100 millioner bakterier och koncentrera dem på botten av ett provrör. Om man bokstavligen skulle ta och öppna alla cellmembranerna, skulle innehållet tömmas ut. Det skulle leda till en koncentrerad blandning av ytterst invecklade ”livgivande” kemikalier. Nå, fastän livets alla rätta ”beståndsdelar” vore på plats, skulle inte en enda av de 100 millioner varelserna väckas till liv igen. Inga nya, skapade varelser skulle heller framkomma.
Om den komplexa kemin hos pyttesmå bakterier inte kan omorganisera sig själv på nytt till en levande cell, även om de är koncentrerade i ett provrör under noggrann uppsikt, hur skulle då livet ha kunnat utveckla sig självt i begynnelsen? De kemiska byggstenarna hade varit mycket enklare och omständigheterna betydligt mindre gynnsamma, än vid vårt experiment. Det kunde helt inte icke ha skett!
Liksom i fallet med myggan, måste kemin vara bestämt organiserad och kontrollerad i såväl tid som rum, för att liv skall kunna förekomma. För att kunna leva, måste en cell vara omgiven av ett högutvecklat membran, som endast låter vissa kemikalier passera in och ut. Detta skall ske när dessa behövs, inte när som helst. Inuti cellen måste proportionerna hos ett element eller ett sammansatt ämne vara exakta, eljest kan hela systemet bli obalanserat och då dör organismen. Dessutom måste hela den levande organismen styras av DNA:ets otroligt invecklade genetiska uppbyggnad.
Allt detta betyder, att om kemin alls skall ha kunnat uppstå, måste de enskilda atomerna ha anordnats med avsikt och samtidigt av en skapare med kunskap och kraft till att uträtta något sådant. Det kan helt enkelt inte ha skett genom att de riktiga kemikalierna bara ”sammanstrålade”.
Det är Jesus, den levande Gudens Son, som förtjänar vår hyllning för allt det ofattbara Han åstadkommit i Sin skapelse. Det finns ingen annan trovärdig förklaring för det invecklade liv, som vi ser runt omkring oss. Ändå är det endast denna trovärdiga förklaring, som inte får dryftas i våra allmänna skolor!”
Tom Wagner, Hope For the World Update, Vintern 2007, s. 14, betoning i originalet (se garykah.org).
Biologiska koder
”En biologiskt fungerande kod kan omöjligt uppkomma av en slump eller en tillfällighet. Slumpens och sannolikhetens lagar har behandlats av matematiker. Dessa lagar visar oss, att slumpen skulle frambringa nästan alla tänkbara kedjor av aminosyror i lika längd. Det finns ingen möjlighet, att de få verkliga proteinerna blott skulle kunna vara ett resultat av slumpen.
En kod kan bara tänkas ut av en intelligent varelse. Inte ens den klokaste hund eller [s]chimpans skulle kunna skapa en kod av något slag. Det är därför uppenbart, att slumpen inte kan göra det.
Livskoden finns, därför att Gud har tänkt ut den och skrivit den på DNA-molekylerna, som kontrollerar alla former av liv. Genom att använda sig av endast en enda kemisk substans, DNA, frambringade Skaparen en stor mängd olika livsformer. Han gjorde det helt enkelt genom att göra ett noggrant urval bland det stora antal olika budskap, som kan förmedlas genom livskoden. Paulus skriver också: ’Gud giver det (= en organism) en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp. Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan’ (1 Kor. 15:38-39).
Gud liknar i sitt skapelseverk en kompositör, som använder ett enda instrument, t.ex. ett piano, och en enda kod, bestående av de olika musikaliska tecknen, för att skapa en hel mängd olika musikstycken. Det kan vara alla slags musikstycken, från enkla preludier till stora pianokonserter. Så har Gud använt sig av en enda substans, DNA, och en enda kod med bara fyra tecken för att skapa den långa raden av levande varelser, alltifrån det enklaste virus till människan och det under som hennes hjärna utgör.
Det är lika omöjligt, att detta skulle kunna vara ett resultat av slumpen, som att ”Månskenssonaten” skulle kunna spelas, genom att möss sprang upp och ned för klaviaturen på mitt piano.
Koder uppstår inte ur kaos.” E. H. Andrews (professor i materiallära och högt vetenskapligt skolad), Ur Intet En Bok om Skapelse (Det Står Skrivet, 4. upplagan, tryckt 1985), sid. 42-43.
”Hemfaller vi inte åt magi då vi säger att Gud skapade världen?
Om vi med öppet sinne närmar oss föreliggande fakta, är det klart att vart vi än ser, finner vi bekräftelse på den bibliska doktrinen att ’det man ser icke har blivit till av något synligt’ {se Kolosserbrevet 1:16}. Men om vi säger att Gud skapade världen eller livet eller gjorde det eller det, faller vi då inte offer för förklaringar inom det magiska området? Vänder vi då inte ryggen åt vetenskapen?
Det finns två svar på detta. För det första kan man lätt riskera att komma med påståenden om magi utan att man själv är klar över det. Men det är just det som utvecklingsläran gör. Medan den ger sig ut för att tjäna vetenskapen kommer den med påståenden som står i motsatsförhållande till grundprincipen i allt vetenskapligt tänkande. När det på fullt allvar hävdas, att fullständigt nya organismer har blivit till helt av sig själva, är detta i verkligheten det rakt motsatta till den allmänt accepterade lagen om formupplösning. Om vi säger att Gud skapade världen och därmed anklagas för att använda magiska förklaringsmetoder befinner vi oss i varje fall inte i en mindre gynnsam situation än den materialistiska utvecklingsteoretikern. Skapelseläran ger t.o.m. ett betydligt bättre utgångsläge, eftersom den inte döljer magi under en mask av formuleringar som utges för att vara vetenskapliga.
För det andra får vi inte glömma att det i de flesta människors erfarenhet fungerar en icke magisk princip som kan vända på lagen om morfolys. Genom att tänka, genom att utveckla skapande idéer kan vi åstadkomma just den ordning som så lätt kan bli förstörd. Men denna skapande princip i människans medvetande är ändå inte magi. Den verkar utan någon form av ansträngning. Magikern mumlar sina trollformler och därmed är tingen förverkligade. Men en person som använder år av sitt liv till att skriva en bok eller rita ett utkast till en bro, vet att ’kraft har utgått ifrån honom’ {jämför Markusevangeliet 5:30}. Han skapar genom tro och genom ansträngning, inte genom magi.
Om vi tänker på naturens allra yttersta ursprung, ser vi många bevis på en planläggning eller vad som ser ut som en planläggning. Det ser ut som om alla de väsentliga exemplen på organisation är resultat av ett medvetande, som inte är helt olikt vårt eget men av en för oss ofattlig storleksordning. Det förefaller naturligt och meningsfyllt att ta dessa fakta för vad de står för, att tro att Gud skapade himmelen och jorden. Men det finns inte någon anledning att tro på Gud såsom en allsmäktig magiker. Bibeln talar ofta om Guds framsyn och omsorg i fråga om det han skapat (vi läser t.o.m. att han vilade från sitt arbete {se Första Moseboken 2:1-3 och Andra Moseboken 20:8-11!}) och i vetenskapen ser vi bekräftelse på dess undervisning. Vi är själva skapade till Guds avbild och är inte magiker och därför finns det heller ingen anledning att tro på Gud såsom en magiker.” Liv och Under i Naturen, s. 56.
Kristna evolutionister?
Vad säger Pinkoski om bekännande, evolutionstroende kristna? ”Om vi utvecklats från apor, då är Bibeln en lögn! Om Bibeln är en lögn, då är Gud en lögnare, Guds änglar är lögnare, profeterna i Bibeln är lögnare, och det skulle också göra Jesus till en lögnare. Jesus levde i det judiska samhället, och i världens alla synagogor lärde man ut lagen, de fem första böckerna i Tanakh [den hebréiska Bibeln]! Ingen, absolut ingen, ifrågasatte skapelseberättelsen i Första Moseboken och den skriftliga redogörelsen för de bokstavliga sju dagarnas skapelsevecka! Varje jude vet att Gud skapade Adam och Eva på den sjätte dagen - och det innebär att även Jesus kände till detta! Om denna enkla berättelse var en lögn, då vore Gud en lögnare som lät den stå i Skriften och förmedlas i århundraden till milliarder troende! Så om man skall tro på Jesus, då betyder det att man också måste finna sig i faktumet att Guds Ord säger att Han skapade Adam och Eva på en dag!” (sid. 42-43). Tror Du fortfarande på evolutionen? Eller tackar Du Gud för världsalltet och för Din egen tillvaro?
Detta är av största betydelse för de kristna: Evolutionsläran förpassar Skaparen, skapelseveckan, syndafallet, den bibliska historien, Frälsaren, syndaånger, rättfärdiggörelse, helgelse, domen och den Nya Jorden till fantasins skräphög. Evolutionsläran går därför icke att förena med Guds Ord. Troende måste alltså välja hela Skriften, eller bli förespråkare för evolutionen! Var står Du i frågan? Man kan inte sitta på gärdsgården och dingla med benen, i hopp om att det mörka molnet, hotet mot den bankrutta evolutionsfabeln, skall blåsa bort av sig självt (!). Nej, man nödgas träffa en hållbar slutsats utifrån de vettiga resonemang och ögonbrynshöjande uppgifter, som vi hittills tagit del av. Vilken slutsats drar Du?
”Låter vettigt…”
Ur Vance Ferrells uppslagsverk från s. 1: ”Kaos förmår aldrig att slumpartat ändra sig självt till kosmos; icke organiserad materia förmår aldrig att förvandla sig själv av en tillfällighet till de ytterst välorganiserade grundämnena med sina virv-lande atompartiklar, eller till stjärnor som kretsar kring var-andra i alltigenom precisa och balanserade banor. Och den kan heller inte omvandla lera och havsvatten till växter och djur.”
Liv kommer bara av liv. Eftersom det ej kan ha danat sig självt ur ingenting (det fanns ju inte då och kan alltså inte ha bestämt sig för, att bli till…), måste livet ha haft en upphovs-man - en sedan evigt självexisterande, oförgänglig Skapare, som står över tid, rum, materia, liv och död. Förfärligt? Inte!
Så här gjorde Han: ”Himlen är skapad genom HerrenS ord, alla dess härskaror genom hans muns ande. … Ty han sade och det blev till, han befallde och det stod där.” Psaltaren 33:6, 9. Gud talade fram materien. Den första människan var dock ett hantverk: ”då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.” Första Moseboken 2:7.
Hönan föregick därför ägget, ty ägget kunde inte ha lagt sig självt. Då hönan inte förmådde att trolla fram sig själv, hade hon - och tuppen! - en Skapare. Sedan kunde ägget läggas och kycklingen titta ut. Adam och Eva danades som vuxna och kunde därefter få barn.
En avgörande vecka i korthet
Skaparen talade fram materien och befallde den att anta önskad form och natur (Första Moseboken 1-2:3). Dag ett infördes dygnet - ljus skildes från mörker och dygnsrytmen inleddes med igångsättandet av Jordens rotation kring den egna axeln (måhända Han brukade ett tillfälligt ljus, i väntan på Solens strålar något senare?). Dag två kom atmosfären, med rätt blandning mellan syre och kväve. Annars hade en gnista fått planeten att brinna upp, eller hade ingen kunnat andas och fåglarna inte haft något att flyga i. Dag tre framkom land, hav och grönska. Det gav utrymme för havs- och landdjur plus människan samt föda åt djuren och oss. Dag fyra ordnade Gud med Solen och Månen, till att reglera årstider och ge ljus natt som dag. Dag fem befallde Han fram havsdjuren och fåglarna, dag sex landdjuren och människan. Alla förutsättningar för liv var på plats.
Märk väl och kom detta noga ihåg: Hade Solen verkat under det första 24-timmarsdygnet, skulle frånvaron av en skyddande atmosfär ha gjort, att Solens varma strålar kokat bort vattnet på planeten. Därmed hade skapelsearbetet måst göras om från början, för att Jorden skulle kunna härbärgera liv. Dessutom: Om långa tidsåldrar och inte bokstavliga 24-timmarsdygn gått mellan skapelsedagarna, skulle det ha medfört brännande hetta i åratal för planetens ena sida, samtidigt som den andra varit nedisad. En så slarvig Skapare hade fördärvat Jorden och människan från första början.
Sjunde dagen reserverades för vila och mänskligt umgänge med Gud.
Vilodagen visar vägen
Veckans längd och vilodagens (den sjunde dagens) namn på många språk, Sabbat, bevisar också skapelsetrons riktighet. Skapelseveckans vilodag skulle, från begynnelsen, helighållas under ett och samma återkommande dygn varje vecka, långt före judarnas helgande av Sabbaten. Detta framgår av det fjärde budet i Andra Moseboken 20:8-11 om den sjunde dagens vila från arbete. Det hade varit orimligt, att helighålla en flera hundra eller kanske tusen år lång vilodag från skapelsen.
En väsentlig åldersuppgift
Adam upplevde delar av skapelseveckans sjätte och hela dess sjunde dag. Om dessa varit flera tusen år långa, skulle Adams slutliga ålder inte ha stämt. På grund av sitt uppror mot Skaparen blev han 930 år, inte flera tusen år redan före syndafallet (Första Moseboken 5:5). Alltså räknades dygn, veckor, månader och år från begynnelsen. Detta tillät skapelseveckans ordning.
Att helt kunna utesluta en Skapare
För att fullständigt förmå, att utesluta existensen av en Skapare, måste man själv kunna överblicka all tid och rum i och utom universum. Endast Gud klarar av den saken.
”Förträffligt på alla sätt”
Så löd Mästeringenjörens betyg på den värld Han precis skapat (Första Moseboken 1:31). Bibeln beskriver först en lycklig värld, utan lidande och död. Men så ville människan även lära sig, vad självständighet gentemot Skaparens vilja innebar. Gud hade varnat henne för följderna, att ta del av frukten från trädet med kunskap om gott och ont. Guds plan för mänskligheten och Jorden innefattade bara gott. Han ville inte, att människan skulle lära känna det, som vi ständigt dras med: Ondskan. Människan var dock ej skapad som en robot, och tilläts därför att själv välja väg. Gud önskar ingen tvångslydnad (se Första Moseboken 1-3).
Sedan beskriver nästan hela Bibeln Guds ihärdiga försök, att förmå människan att vända om från det onda och återknyta till Hans sunda, hållbara, eviga världsordning. Han sonade dessutom hennes uppror genom den gudomlige Kristi syndfria liv och frivilliga, tillräckliga offer i alla människors ställe för deras bekantskap med ondskan (för historiska belägg om Frälsaren och en grundlig genomgång av påståendena om Honom, läs Fallet Jesus, av den tidigare nämnde, granskande reportern Lee Strobel. Bokens ”ID-nummer” lyder ISBN 91-7195-878-9). Är Du tacksam för det - att även Du får en andra chans till den lycka, som Gud från begynnelsen hade tänkt ut åt oss?
Sist beskriver Bibeln en värld, som för alltid är fri från ondska och död (Uppenbarelseboken 21-22). Där förverkligas den ursprungliga meningen med tillvaron. Vi får ett liv på oss, att välja om vi skall befrias från evolutionens tomhet och syndens ödeläggelse (trotset mot Guds kärleksladdade vilja och denna dumdristiga självständighets sorgliga följder) (Hebréerbrevet 9:27-28; Andra Korintierbrevet 5:10). Välkomnar Du Guds felfria lösning, som borde vara den självklara för skapade varelser i vår annars hopplösa belägenhet? Evolutionsläran bjuder bara på strid och undergång, utan livsmening.
Skapelsens sköna frukt!
Låt Dig tjusas av dessa enkla ord om livets tillblivelse på vår planet och glöm aldrig, att detta utsökta sakernas tillstånd en dag kommer att förverkligas på nytt och bestå för all framtid, sedan mänskligheten lärt sig sin dyrköpta läxa och upphört med, att försöka att bortförklara Gud, skapelsen, Kristus och frälsningsplanen med allehanda spetsfundigheter, eller att frälsa sig själv genom lagträldom eller meditation (där man inte tänker på Guds godhet), självhypnos och annat gagnlöst: ”’Genom Herrens ord blev himlen till och rymdens här på hans befallning.’ ’Han talade och allt blev till, han befallde och det skedde.’ - Psaltaren 33:6, 9. ’Jorden har du ställt på stadig grund, den kan aldrig i evighet rubbas.’ - Psaltaren 104:5.
Då Jorden kom från sin Skapares händer, var den utomordentligt skön. Dess yta var uppdelad i berg, höjder och slätter, omväxlande med mäktiga floder och vackra sjöar. Dock var höjderna och bergen ej branta och skrovliga, ej heller fulla av förskräckliga avgrunder, som de nu är. De skarpa, ojämna kanterna hos markens klippiga underlag var begravda under den fruktbara matjorden, som överallt frambragte en yppig grönska. Inga avskyvärda träsk eller nakna öknar fanns. Vackra buskar och sköna blommor syntes överallt. Höjderna var prydda med träd, mera majestätiska än några, som nu finns. Luften, ej fördärvad av något giftigt smittämne, var klar och hälsosam. Hela landskapet överträffade i skönhet den prydligt anlagda marken omkring det ståtligaste palats. Änglarna betraktade tavlan med förtjusning och fröjdade sig över Guds underbara verk.
Sedan Jorden, med sitt myllrande djur- och växtliv, hade fått sin existens, ställdes människan fram på skådeplatsen. Hon var Skaparens förnämsta verk och den, för vilken denna sköna Jord hade blivit beredd. Hon fick herravälde över allt, som hon kunde skåda, ty ’Gud sade: ’Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över. . . jorden.’ ’Gud skapade människan till sin avbild. . . Som man och kvinna skapade han dem.” Här är människosläktets upprinnelse tydligt framställd, och den gudomliga berättelsen är så klar, att man inte har någon orsak, att dra felaktiga slutsatser. Gud skapade människan till Sin avbild. Häri ligger ingen hemlighet. Det finns ingen grund för antagandet, att människan gradvis utvecklades från de lägre djur- eller växtformerna. En sådan lära förringar Skaparens stora verk och sänker det till i nivå med människans inskränkta, jordiska begrepp. Människorna är så angelägna om, att utesluta Gud som världsalltets Herre, att de förnedrar människan och orättmätigt undanhåller henne värdigheten hos hennes härkomst. Han, som ordnade stjärnorna i rymden och med stor skicklighet färgade markens blommor; Han, som fyllde himmelen och Jorden med Sin krafts under, underlät inte, då Han skulle fullända Sitt härliga verk och tillsätta en styresman över den sköna Jorden, att skapa ett väsen, vilket var värdigt Honom, som gav det livet. Vårt släktes stamtavla, såsom den är framställd i Bibeln, spårar icke människans ursprung från en linje av djurarter stadda i utveckling, såsom blötdjur och fyrfotadjur, utan från den store Skaparen. Fastän Adam formades av stoft, var han likväl ’son av Gud.’
Han sattes som Guds ställföreträdare över de lägre varelserna. Dessa kunde inte förstå eller erkänna Guds herravälde, men de fick likväl förmåga att älska och tjäna människan. Psalmisten säger: ’Du lät honom härska över dina verk, allt lade du under hans fötter: . . . markens vilda djur, himlens fåglar och havets fiskar, allt som vandrar havets stigar.’ - Psaltaren 8:7-9.
Människan skulle vara Guds avbild både till den yttre likheten och till karaktären. Endast Kristus är Faderns ’väsens avbild’ (Hebréerbrevet 1:3; Reformations-Bibeln); men människan formades till Guds avbild. Hennes natur överensstämde med Guds vilja, hennes sinne hade förmågan, att fatta det gudomliga, hennes böjelser var rena, hennes begär och lidelser stod under förnuftets ledning. Hon var helig och lycklig av, att utgöra Guds avbild och visade fullkomlig lydnad för Gud.” Ellen G. White, Patriarchs and Prophets, s. 44.
Skulle Du vilja vrida klockan tillbaka till tidens början? Det har Gudomen gjort, men vanligtvis är vi för stolta, för att ta emot denna oskattbara gåva: Att för Gud erkänna vår brist på tro och våra överträdelser av Hans lag (inte använda Guds namn hur som helst, stjäla, begå otukt, ljuga, fika efter grannens hustru, m.m.), går vår ära för när.
Guds kärlek till människan
”NATUREN och Bibeln vittnar båda om Guds kärlek. Vår himmelske Fader är källan till allt liv, all kunskap och all glädje. Betrakta naturens skönhet och under. Se, hur fullkomligt allt har anpassats, inte bara för människans utan också för alla andra skapade varelsers livsmöjligheter och lycka. Solsken och regn som uppfriskar och gläder marken och allt som lever på den. Allt vittnar om Guds kärlek, om honom som är alltings Skapare och som ser till alla sina skapade varelsers dagliga behov. Om detta talar psalmisten i den vackra psalmen:
’Allas ögon väntar på dig,
och du ger dem deras mat i rätt tid.
Du öppnar din hand
och mättar allt levande med nåd.’
Ps. 145:15,16
Gud skapade människan fullkomlig, syndfri och lycklig. På den ursprungliga, underbart vackra jorden fanns ingenstans någon skugga av förbannelse. När människan överträdde Guds kärlekslag, drabbades världen av sorg och död. Ändå uppenbarar sig Guds kärlek även i det lidande som synden fört med sig. Bibeln säger att Gud förbannade jorden för människans skull. 1 Mos. 3:17, 18. Törnen och tistlar, de svårigheter och motgångar som fyller människans liv med arbete och bekymmer, skulle komma att tjäna till hennes bästa. Det var Guds avsikt att de skulle bidra till att lyfta henne ur den förnedring och den olycka i vilken hon störtats genom synden. Fastän världen drabbats av förfall genom synden är den ändå inte helt uppfylld av lidande och sorg. I själva naturen finner vi mycket som ger hopp och tröst. Även tistlarna bär blommor och törnbuskarna rosor.
’Gud är kärlek’ står skrivet på varje svällande knopp, på varje spirande grässtrå. De vackra fåglarna som fyller luften med sin glada sång, de vackra blommorna som sprider sin milda vällukt omkring sig, de majestätiska träden i all sin yppiga grönska - allt vittnar om Guds kärleksfulla, faderliga omsorg och hans önskan att göra människorna lyckliga.
Guds ord uppenbarar Guds väsen. Där har han själv låtit oss få del av sin oändliga kärlek och nåd. När Moses bad: ’’Låt mig få se din härlighet’’, svarade Herren: ’’Jag skall låta all min godhet gå förbi framför dig.’’ Guds skönhet är hans godhet. Herren gick förbi Moses och ropade: ’HERREN! HERREN! - en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld’. 2 Mos. 33:18, 19; 34:6, 7. Han är ’nådig och barmhärtig’, ty ’han har behag till nåd’. Jona 4:2; Mika 7:18.
Gud söker vinna våra hjärtan genom oräkneliga tecken på sin skaparmakt i himmelen och på jorden. I naturen, liksom genom de innerligaste och intimaste jordiska band som förenar människors hjärtan inbördes, har han sökt uppenbara sig själv för oss. Men detta är ändå bara ofullständiga bevis på hans kärlek. Fastän han gett människorna alla dessa bevis, kunde fienden ändå förblinda deras sinnen, så att de betraktade Gud med fruktan och trodde att han var sträng och obarmhärtig. Satan förledde människorna till att tro att Gud framför allt var en sträng, rättvis, men hårdhjärtad domare och en omedgörlig och nogräknad borgenär. Han utmålade Skaparen som en rannsakande Gud som håller ett misstänksamt öga riktat på människorna för att upptäcka alla deras fel och brister, så att han skall kunna straffa dem. Det var för att skingra denna mörka skugga och för världen uppenbara Guds oändliga kärlek, som Jesus kom till vår värld och bodde bland människorna.
Guds Son kom till världen för att uppenbara sin Fader. ’Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.’ ’Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.’ Joh. 1:18; Matt. 11:27. När en av lärjungarna bad: ’’Herre, låt oss få se Fadern’’, svarade Jesus: ’’Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern?’ Joh. 14:8, 9.
Då Jesus talade om sin jordiska gärning, sade han: ’Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet’. Luk. 4:18. Däri bestod hans uppgift. Han gick omkring och gjorde väl och hjälpte alla, som på ett eller annat sätt var utsatta för fiendens angrepp. På den tiden fanns det hela städer, där man inte i något hus hörde någon jämra sig, sedan Jesus hade varit där och botat alla sjuka. Hans verksamhet var ett bevis på hans gudomliga ursprung. Kärlek, nåd och barmhärtighet uppenbarades i allt vad han gjorde. Hans hjärta överflödade av det varmaste medlidande med människorna. Han iklädde sig människans natur, för att han skulle kunna förstå och hjälpa henne. Även de fattigaste och mest föraktade kände att de kunde komma till honom. De små barnen kände att han älskade dem. De tyckte om att sitta i hans knä och se upp i hans tankfulla ansikte, som kärleken gjorde mjukt.
Jesus återhöll aldrig ett enda ord av sanning, men han uttalade det alltid i kärlek. Han visade alltid den största takt, omtänksamhet och vänlig uppmärksamhet i sitt umgänge med människor. Han var aldrig ohövlig, sade aldrig utan skäl ett strängt ord, plågade aldrig någons samvete, när det inte var nödvändigt. Han klandrade inte människorna för deras svagheter. Han sade sanningen, men alltid i kärlek. Han fördömde skrymteri, otro och ogudaktighet men det låg sorg i hans röst, då han tillrättavisade någon. Han grät över Jerusalem, den stad som han älskade fastän den vägrade att ta emot honom, som är ’vägen, sanningen och livet’. Folket hade förkastat sin Frälsare, men ändå betraktade han dem med medkännande mildhet. Hans liv var präglat av självförsakelse och omtänksamhet om andras välfärd. Varje människa var värdefull i hans ögon. Jesus förde sig alltid med gudomlig värdighet, men ägnade ändå alltid den kärleksfullaste omsorg åt varje medlem av Guds familj. I varje människa såg han en förlorad syndare, som han kommit för att frälsa.
Sådan är Kristus till sin natur såsom den uppenbarades i hans liv här på jorden. Och sådan är även Gud. Det är från Fadern som den i Kristus uppenbarade nåden strömmar ut till människorna. Jesus, den kärleksfulle och barmhärtige Frälsaren, var Gud, ’uppenbarad i köttet’. 1 Tim. 3:16.
Det var för vår återlösning som Jesus kom till jorden för att lida och dö. Han blev ’smärtornas man’, för att vi skulle få del av den eviga sällheten. Gud lät sin älskade Son, full av nåd och sanning, lämna en värld av obeskrivlig härlighet och komma till denna av synden härjade jord, som är förmörkad av dödens skuggor. Gud lät Sonen skiljas från den kärlek som Fadern omgav honom med och från änglarnas tillbedjan för att bli vanärad, skymfad, förödmjukad, hatad och korsfäst. ’Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.’ Jes. 53:5. Betrakta honom i öknen, i Getsemane, på korset! Guds syndfrie Son tog på sig vår börda av synd. Han som hade varit ett med Gud, fick nu i sitt innersta uppleva den fruktansvärda skilsmässa, som synden åstadkommer mellan Gud och människan. Det var detta som kom honom att ropa i ångest: ’Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?’ Matt. 27:46. Det var syndens tyngd, känslan av dess förödande djup, av själens skilsmässa från Gud, som krossade Guds Sons hjärta.
Men detta stora offer gjordes inte för att hos Fadern uppväcka kärlek till människan eller för att göra honom villig att frälsa henne. ’Ty så älskade Gud välden att han utgav sin enfödde Son’. Joh. 3:16. Fadern älskade oss, inte på grund av sitt stora försoningsoffer, utan han beredde oss denna försoning därför att han älskade oss. Genom Kristus kunde Fadern förmedla sin oändliga kärlek till en fallen värld. ’Det var Gud, som i Kristus försonade världen med sig själv.’ 2 Kor. 5:19. Gud led med sin Son. I den ångest som Jesus utstod i Getsemane och i hans död på korset, betalade den oändliga kärleken vad vår frälsning kostade.
Jesus sade: ’Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka.’ Joh. 10:17. Därmed ville han säga: ”Min Fader har älskat er så, att han älskar mig till och med mer, därför att jag gett mitt liv för att återlösa er. Då jag genom att offra mitt liv blivit er ställföreträdare och borgen, har jag tagit på mig er skuld och era överträdelser. Därför älskar min Fader mig ännu mer, ty på grund av mitt offer kunde Gud förbli rättfärdig och ändå göra dem rättfärdiga som tror på mig.”
Ingen annan än Guds Son kunde återlösa oss. Endast han som var i Faderns närhet kunde uppenbara honom. Endast han som kände höjden och djupet av Guds kärlek, kunde uppenbara den. Ingenting mindre än det oändliga offer, som Kristus gav för den fallna människan, kunde uttrycka Faderns kärlek till en förlorad värld.
’Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son’. Han inte bara gav honom för att han skulle bo bland människorna och bära deras synder och dö i deras ställe: han gjorde honom till ett med den fallna mänskligheten. Kristus har gjort mänsklighetens intressen och behov till sina egna. Han som var ett med Fadern, har förenat sig med människorna genom oupplösliga band. Han ’blygs’ inte för att ’kalla dem bröder’. Hebr. 2:11. Han är vårt offer, vår försvarare, vår broder. Han står som Människosonen inför Faderns tron, och i all evighet skall han förbli ett med dem, som han har återlöst. Och allt detta har skett, för att människan skall lyftas upp ur det fördärv och den förnedring, som synden störtat henne i, och för att hon skall kunna återspegla Guds kärlek och få del av helighetens glädje.
Det pris som betalats för vår återlösning, vår himmelske Faders oändliga offer, då han gav sin Son för att dö för oss, bör ge oss en djupare förståelse av vad vi kan bli genom Kristus. Aposteln Johannes får genom inspiration blicka in i höjden, djupet och bredden av Faderns kärlek till den värld som går mot sin undergång. Han uppfylls av beundran och vördnad. Han kan inte finna lämpliga ord för att uttrycka denna kärleks storhet och innerlighet. Han uppmanar därför världen att betrakta den: ’Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn’. 1 Joh. 3:1. Hur värdefull gör det inte människan! Genom överträdelse har vi blivit Satans livegna. Genom tron på Kristi försoningsoffer kan Adams barn åter bli Guds barn. Kristus har upphöjt mänskligheten genom att själv ikläda sig mänsklig natur. Syndfulla människor har fått möjlighet att genom förening med Kristus verkligen bli värdiga att kallas ’Guds barn’.
Denna kärlek är ojämförlig. Den himmelske Konungens barn! Vilket dyrbart löfte! Vilket ämne för den djupaste begrundan! Gud älskade en värld, som inte älskade honom. Enbart tanken härpå överväldigar oss och är ägnad att göra oss villiga att lyda Guds vilja. Ju mer vi betraktar den gudomliga kärleken i korsets ljus, dess bättre ser vi, hur nåd och förlåtelse är blandade med rätt och rättvisa. Då kan vi också klarare se otaliga bevis på en kärlek som är oändlig och en mildhet, som överträffar en moders ömmaste kärlek för sitt vilsegångna barn.” Ellen G. White, Vägen till Kristus, sid. 8-14, stolstilsutgåvan tryckt 1982. I alla fall utom ett har de här använda Bibelcitaten från 1917 Års Översättning ersatts med de mera lättförståeliga motsvarigheterna från Svenska Folk-Bibeln 98. Den lättlästa och inte särskilt långa, men desto mera uppskattade, andaktsboken Vägen till Kristus ingår som gratis bredvidläsning till den kostnadsfria brevkurs, som erbjuds mot slutet av artikeln. Ditt personliga exemplar av Vägen till Kristus tillhör en senare upplaga, som inte använt 1917 års svenska Bibel. Således behöver Du inte ”frukta” för några ålderdomliga ord och verbformer.
Upprorsläran!
Om människorna vill trotsa Gud, är evolutionsdoktrinen ett utmärk hjälpmedel. Många önskar desperat ett medel, som förvirrar sinnet så att det är lättare att fly ifrån det moraliska ansvaret. Men då kraschlandar vi ständigt och jämt.
Säker landning
Det berättas om en pilot, som skulle landa sitt lilla plan i trakten av Los Angeles. Mörker rådde och vädret var uselt. Runt omkring honom färdades flera andra flygfarkoster. Att försöka att landa på egen hand, hade varit självmord. Därför talade piloten med flygledarna och sade följande: ”Jag skall göra precis som Ni säger.” Flygledarna såg förstås alla planen på sina radarskärmar. Alltså kunde de säkert och lugnt dirigera samtliga ned på marken.
Gud har överblick över allting i våra liv - Hans radarskärm är oöverträffbar! - och Skaparen vill inget hellre, än att leda oss i trygghet. Kasta därför ej artikeln, utan läs hela och behåll den samt sprid innehållet vidare.
Är Du lycklig som ateist?
Vad skulle Du ha gjort, om Du först plågats av nationalsocialister under en fängelsevistelse (trots att Du inte gjort något galet), och därefter av internationalsocialister (kommunister) under en ny fängelsevistelse (trots att Du varit lika oskyldig)? Hur hade Du reagerat, då Du sett kommunister, angivna av sina egna, slås skoningslöst i fängelset av sina tidigare kamrater? Hade Du alls överlevt och dessutom med vettet i behåll? Luta Dig nu bekvämt tillbaka och insup, ja, ”ät” omistliga visdomsord, nedtecknade i kärlek, från en sådan före detta fånge! Det kan gott hända, att de vänder upp och ned på hela Dig, på ett positivt sätt. Sedan kan Du säkert besvara frågan ovan! (Inom hakparenteser har sammanställaren skrivit in smärre rättningar.)
Intressant i sammanhanget är ordet ”ateists” betydelse. Det kommer av två grekiska ord, a, som betyder utan och Theos, som betyder Gud. Rubriken kunde därför skrivas om så här: Är Du lycklig utan Gud?
Detta tål att tänka på i Sverige, där vi har ett slags omvänt apartheid: Frivillig skiljsmässa från Gudomen. I Syd-Afrika, under rasåtskillnadens sorgliga dagar, delades samhället upp i sådant, som var endast för vita och sådant, som endast var för icke-vita.
I Sverige behandlar vi Gud sämre, än vita sydafrikaner behandlade icke-vita sydafrikaner. Människor med annan hudfärg där skulle minsann veta hut. Hos oss, däremot, får inte ens Gud finnas i sinnevärlden; religionen skall vara så privat, att den aldrig märks. Författarna till Moskvas Bibel skulle, med andra ord, ha trivts som fisken i vattnet här!
Svar på Moskvas Bibel
I det gudsförnekande Sovjetunionen utgav den kommunistiska världen sin ”heliga skrift”, Ateistens Handbok, 1961, genom Moskvas Vetenskapsakademi. Verket kom att spridas även utrikes. Den i nationalsocialistiska (nazistiska) och internationalsocialistiska (kommunistiska) fängelser för sin kristna tro torterade, judefödde, rumänske pastorn Richard Wurmbrand hade en hel svarsbok att säga om detta kollektivarbete av en rad fackmän. Här saxas en rad guldkorn ur Svar på Moskvas Bibel (Lindfors Nya Bokförlag, Köping. Köping 1979. ISBN: 91-7268-101-2). Efter Sovjetväldets sammanbrott har ryssarna vänt sig till Gud. Eftersom det sovjetiska tänkandet är tämligen orubbat i Sverige, tål dessa rader att läsas. Visst känner Du igen Dig i följande beskrivning:
”Från skolans lägsta klasser till universitetet, i radio och TV, i filmer och på ateistiska massmöten, överallt propageras idéerna i denna bok. Och när en ateist dör, hålls begravningstalet i överensstämmelse med den kommunistiska bibelns lära, och den sörjande familjen försäkras att den döde är död för alltid, att det inte finns någon tröst för dem som söker tröst, att de som skilts aldrig blir återförenade mer, att det inte finns någon Gud och inte något sådant som ett evigt liv.
Boken syftar främst till att visa att det inte finns någon Gud. Vi skulle kunna svara mycket enkelt med en fråga: om det inte finns någon Gud, hur kommer det sig då att det finns får? Frågan ställdes faktiskt vid ett ateistiskt möte i Ryssland. Föreläsaren hade förklarat att livet här på jorden började spontant och hade utvecklats genom naturligt urval, och att i den hårda kampen för att överleva endast de djur överlevde som var starkare och snabbare än de andra, medan de svagare dukade under.
En troende frågade: ’Men hur kom det sig att fåren överlevde, att de inte uppslukades av vargarna? Varginnan föder fem till sex vargungar om året, tackan föder endast ett lamm om året. Det innebär en övervikt av 5 till 1 för den starkare som har skarpa tänder, vassa klor och styrka och snabbhet. Fåret saknar tillräckliga försvarsmöjligheter. Hur kommer det sig att det då fortfarande finns får? I dag skyddar människorna dem. Djurvärlden existerade innan människan framträdde. Vilka skyddade fåren då? Man kan förklara mycket utan att återgå till hypotesen om Guds existens. Men fåren med sina fyra ben kunde inte existera utan Honom liksom Kristi älskade fårahjord som varit försvarslös mot grymma förföljare sedan den första kyrkan bildades.’
Svaret som denne troende fick var några års sovjetiskt fängelse.
… Medlemmar av Sovjetunionens Vetenskapsakademi har skrivit nära 700 sidor för att bevisa att religionen i allmänhet och kristendomen i synnerhet är falsk. Låt oss försöka förstå dem och besvara alla de frågor de ställer. Artigheten och kärleken bjuder oss att acceptera utmaningen.
Ateisternas bibel är tråkig. I själva verket skulle det inte kunna vara annorlunda. Ingen kan bli lyrisk eller gripas av hänförelse för ateismen. Ateismen är en förnekelse. Vem kan bli entusiastisk för något negativt? Religionen har inspirerat kompositörer, målare, bildhuggare, poeter. Ateismen, genom själva dess negativa väsen, kan inte inspirera konstnärer att skapa stora verk. Ateismen bär inga vingar.
Enligt dess doktrin är människorna endast stoft och skugga - materia blott. Vilken kraft har materia att förstöra religionen? Kan materia väcka passioner till liv i kampen för ideal, när ideal, som inte är materia, enligt definitionen är ingenting?
Moskvabibeln tillgriper även bedrägliga metoder och ett våldsinflammerat språk vilket föga anstår en akademi för vetenskap.
Vi skall i görligaste mån undvika alla tröttsamma pseudovetenskapliga argument. Vi skall svara - också dem som möter oss med ironi eller förtal - med kärlek och hänsyn.
Vi kan gott unna oss detta eftersom goda skäl inte fruktar många hammarslag. I Paris finns ett monument över hugenotterna som visar ett städ och ett antal sönderbrutna hammare. Inskriptionen lyder: ’Hamra på, ni fientliga [fientligt] sinnade. Era hammare bryts sönder; Guds städ håller.’
Vi kan unna oss denna inställning eftersom våra tankar inte kommit till oss lättvindigt och eftersom vi anser det vara en förmån att utsättas för kritik. Det innebär en svaghet för ateismen i kommunistländerna att den där utövar diktatur. Hur kan den som inte utsätts för kritik veta att han har rätt?
I alla kristna länder i väst har ateismen full frihet att utöva sin propaganda. Kristendomen har inte den minsta anledning att frukta det. I fri debatt kan endast kristendomen vinna. Tänk er två rum skilda åt genom en tjock gardin. I det ena rummet är det mörkt, i det andra ljust. Om gardinen dras upp, är det inte mörkret som härskar. Mörkret kan inte övervinna ljuset ens från ett flämtande stearinljus, eftersom mörkret saknar energi. Endast ljuset, som bär energi, kan bestå. Rummet som sålunda var försänkt i mörker blir synligt, förändrat tack vare ett brinnande ljus.
De kristna har inte fruktat vare sig kommunistiska fängelser eller hot om tortyr. Inte heller fruktar vi ateistiska böcker. I idéernas kamp kan den slutliga segern endast bli vår.” Richard Wurmbrand: Svar på Moskvas Bibel, sid. 11-14.
Ateismens oförnuft
”… Ateister har en materialistisk filosofi som delas av de kristna. Den bärande doktrinen i vår religion är att Gud har blivit kött, dvs materia, i Jesus Kristus. Den kristne Guden är sålunda inte en idé utan en person. Kristendomen är inte bara själarnas frälsning utan kroppens helade återuppståndelse.
Men vi stannar inte vid materialismen. Materialistiska ateister är ensidiga: de vet inget om Guds ledning, om kärlekens eviga ande och sanningen som härskar i denna världen.
Har någon någonsin sett ett mynt med bara en sida? Eller elektricitet med bara en pol? Kristendomen omfattar andens lika väl som materiens värld. Ateismen är ensidig, därför är den falsk.
En dåre sändes att köpa vetemjöl och salt. Han tog med sig en burk att bära det i. Man bad honom att inte blanda de båda ingredienserna utan ha dem åtskilda. Sedan butiksägaren hade fyllt burken med vetemjöl, erinrade sig dåren de instruktioner han fått, vände upp och ner på burken och bad att saltet skulle hällas ovanpå botten. Därmed försvann ju vetemjölet, men saltet var kvar. Han bar det till sin förman, som frågade: ’Var är mjölet?’ Dåren vände på burken, varpå saltet försvann.
Ateister beter sig ibland som denne dåraktige man. De framför allvarligt syftande och nyttig kritik mot religionen. De har saltet. Men mister de inte därmed också vetemjölet? Förkastar de inte argument för religionen som också bär i sak? Och måste de till sist inte också hälla ut ateismens salt i stunder av djup kris? Det är den äkta kristendomens tolthet [stolthet?] att ha både saltet och vetemjölet. Dess filosofi är vad Solovjev kallat ’theomaterialism’, som innefattar både materia och theos (grekiska för Gud), dess skapare. Kristendomen är i själva verket så säker på den sanning den besitter att den är öppen för all kritik, ja, t o m välkomnar sådan kritik som bara gör den ännu säkrare på dess inneboende sanning.
Tron lever av ett ständigt förkastande av misstag och ett ständigt accepterande av inspiration varifrån nya sanningar vaskats fram genom experiment och erfarenheter.
… För ateister är ateismen självklar. Men varför behöver de då propagera för det uppenbara, det självklara? De kristna anser inte att kristendomen är ett lika självklart faktum som att två gånger två är fyra. Om det vore så, skulle det inte finnas några ateister. Vi finner somliga attityder hos våra opponenter förnuftiga. Det finns utrymme för vår förståelse för dessa. Ateismen har emellertid bara ateismen och förnekar religionen dess rättighet att existera. Därför är inte ateismen som helhet förnuftig.
… Låt nu ateisterna tillsammans med oss söka finna ut vad som kan vara förnuftigt i religionen. Kanske vi skulle kunna komma till en gemensam ståndpunkt.” Samma, sid. 20-23.
Det är svårt att vara ateist
”… Vi känner också sympati och förståelse med de bördor som känns tunga för en ateist. Att vara ateist måste vara mycket svårare än att vara religiös. Ateister har en mycket sträng tro. De förebrår oss att tro utan bevis för vår tro. Vi skall senare i denna bok framlägga våra bevis. Men vem kan någonsin bevisa ateismens häpnadsväckande dogmer?
Dess första dogm eller trossats lyder: ’I evigheter har det funnits materia i ständig rörelse som har skapat liv.’
Hur vet ateisterna det? Den kände astronomen Fred Hoyle framlägger bevis på motsatsen. I sin bok Nature of the Universe skriver han:
Om skapelseakten inte godtas, måste universums materia och substans vara gränslöst gammal. Men av praktiska skäl är det omöjligt. Ty om det förhöll sig så, skulle det inte kunna finnas något väte kvar i universum. Som jag tror att jag visade när jag talade om stjärnornas inre, förvandlas väte oavbrutet till helium genom hela universum, och denna förvandling är en ensidig process, vilket innebär att väte inte kan framställas i några nämnvärda kvantiteter genom andra elements förstörelse. Hur kommer det sig då att universum består nästan uteslutande av väte? Om materian var gränslöst gammal, skulle detta vara helt omöjligt. Så vi ser att universum, sådant det nu är, inte kan friställas från skapelseakten.
Vi vet också att enligt termodynamikens andra lag blir en del energi mindre tillgänglig i universums alla iakttagbara fysiska processer. Universum förtärs. Därför måste den [det] ha haft en början.
Bibeln talar vetenskapligt när den säger: ’De ting som ses är tillfälliga.’
Vilka bevis har ateisterna för motsatsen? Vad får dem att tro att materia existerat för evigt? Vilka bevis finns att materia alltid har varit i rörelse? Som ateist måste du i varje fall tro det, och tro på det bergfast. Det är svårt att tro att det inte finns någon Gud, ingen älskande Fader, inget ändamål i tingen, inget hopp för vårt liv som snart går till ända och slocknar.
Är allt en slump sammanfogat av elementarpartiklar? …
Människorna är sällan ateister i tider av stora omvälvningar och djup kris, i stunder av kärlekens extas eller i hänförelse inför det sköna. Få är de ateister som ställer sig helt avvisande till Gud vid sin dödsbädd. Somliga fortsätter visserligen att spela sin roll ända till slutet; de skulle inte kunna förmå sig att bekänna ens i livets sista skälvande minut, eftersom de är så anfäktade av tvivel. Men så snart en väl skickad religiös personlighet är nära dödsbädden hos en tvivlare, lyckas han nästan alltid få honom att omvända sig.
En omskakande kris i livet kan också rubba en ateist i hans övertygelse.
Mao var inbiten ateist. Men 1836 [1936, väl?], då han var medlem av det kinesiska kommunistpartiets centralkommitté, blev han svårt sjuk och bad att bli döpt. En tillkallad nunna döpte honom. När Maos dåvarande hustru sköts av Chiang Kai-sheks nationalistkinesiska trupper, skrev han en religiös dikt ’De odödliga’. I en intervju med den engelska [engelske] journalisten Edgar Snow år 1971 yttrade Mao: ’Snart kommer jag att stå inför Gud’.
Sådana här händelser är mycket lärorika. Varje brobyggnadsingenjör inser att en bro inte håller måttet, bara för att en katt kan ta sig över den. Ett tungt lastat tåg måste också kunna passera över bron. Först då visar bron att den duger. Vi kan inte anse att den ateistiska doktrinen är hållbar när den endast tycks duga då människor inte utsätts för påfrestningar.
Zinovjev, president i Kommunistiska Internationalen (1919-1926), avrättades av Stalin under massutrensningarna 1936. Hans sista ord löd: ’Lyssna Israel, det finns en Gud: vår Gud.’ Jagoda, Lenins gamle bolsjevikkumpan och sedermera chef för Stalins fruktade hemliga polis GPU (1934-1936), avrättades också av Stalin, som ”trotskist” 1938. Han sade, sedan han fängslats: ’Det måste finnas en Gud, eftersom mina synder har nått mig.’ Jaroslavskij, president i De gudlösas förbund i Sovjetunionen på 30-talet, bad på sin dödsbädd själve Stalin: ’Bränn alla mina böcker! Se, han är här! Han väntade på mig! Bränn alla mina böcker!’
När jag suttit i kommunistiska fängelser tillsammans med fängslade kommunister, angivna av sina egna ideologiska fränder och partikamrater, har jag upplevt liknande händelser.
… Kommunisternas sanna inställning till kristendomen och till hela kristenheten framgår klart och osminkat av Ateismens handbok. Det är inte fråga om vänskap eller försoning, utan om fiendskap, oförsonlig kamp, strid.” Samma, sid. 40-42.
Finns det en Gud?
”… Teologerna har framfört talrika argument för Guds existens. Motståndarna har framfört motargument.
Jag vill inte döma i denna tvist. Ve den Gud som behöver en försvarare! Gud är allsmäktig, suverän. En Gud kan uppenbara sig. Man behöver inget bevis för att solen existerar - hur mycket mindre då för dess skapare. Det finns stunder då solen skyms av moln. De som vill se solen får ge sig till tåls och vänta tills molnen skingrats. Om Gud önskar dölja sig själv för att upptäckas endast av dem som nitiskt söker honom, så måste jag respektera hans vilja.
… Vi föds med lungor och vi finner luft. Vi behöver vatten och det finns vatten. Efter flera månader behöver vi den näring som finns i grönsaker och kött, och världen tillhandahåller detta.
Vi är mottagliga för sjukdomar. Men så har någon sörjt för att det finns mediciner från örter, svampar eller kristaller i jorden för oräkneliga sjukdomar. Vilken sällsam och underbar jord för den upptäckande människan.
Vilket högmod eller vilken okunnighet får oss att tro att ett mycket grundläggande behov, vår innersta längtan efter en Gud … inte skulle motsvaras av en verklighet?
… Den levande mänskliga själen förfryser till en istapp i en värld utan Gud. Du minns kanske Homunculus - den konstgjorda människan som frambragtes på magisk väg av alkemister i andra delen av Goethes Faust. Han frös alltid. Du fryser när du tänker på dig själv som blott en komplicerad produkt av kemiska ämnen och kemiska reaktioner: som en själlös varelse. Vi människor hör innerst inne till dem som ivrigt åstundar en Fader, källan till värme, kärlek, ljus. Som alla fundamentala mänskliga behov uppfylls i verkligheten, så har också själen sina behov. Vi kan finna Gud. Vi kan känna honom.” Samma, sid. 123-124.
Vem är Gud?
”… Hur kommer det sig att spindelväven är graciösare och skörare än vad människans teknik kan åstadkomma? På astronomiska linser används spindelvävstråd för mätning. Människor kan inte producera något finare, som kan räcka så länge och inte förändras med varierande temperaturer.
Människor har uppfunnit radar, men de lärde sig tekniken av fladdermössen. Vi har underbara optiska instrument i dag, men vad överträffar [det] mänskliga ögat?
Jag känner till en kommunist som blev kristen efter att närmare ha granskat och begrundat de fina utbuktningarna och formerna i sitt lilla barns ögon. De måste ha skapats efter en plan. De kan inte bara ha tillkommit av en slumpmässig anhopning av atomer.
Varför kan du inte tro på en vis skapare, när du ytterligare undersöker det mänskliga örats konstruktion och funktioner, där det finns över 24 000 nervtrådar som inbördes samverkar och vidarebefordrar meddelanden till hjärnan?
Betrakta noga en vetestjälk: dess höjd kan bli ungefär 2 m och dess diameter knappt 2 mm. Låt oss jämföra med en skyskrapa på bortåt 400 meters höjd, alltså närmare hundra våningar hög. På toppen av vetestjälken finns dess tunga frukt. Den relativt långa och smala stjälken vajar för vinden, men bryts inte. Stjälken innehåller ett sinnrikt mekaniskt system. Det är fortfarande ett mysterium för oss hur frukten där uppe i toppen kan tillgodogöra sig vattnet där nerifrån. Vi behöver kraftiga pumpar för att få upp vattnet till de översta våningarna i våra höghus. Vi skulle bara inte kunna tillverka något så underbart som den här vetestjälken.
Den framstående amerikanske fysikern Harold Clayton Urey (f. 1893), upptäckaren av tungt vatten, skrev: ’Inte en enda av de existerande teorierna om världens uppkomst fungerar utan att man förutsätter ett under.’
Och eftersom vi talar om vatten - låt oss se på dess under. Alla fysiska objekt utvidgas vid värme och förminskas vid kyla; endast vatten ökar sin volym vid kyla och när det bildas is. Isen som är lättare än vattnet förblir på ytan. Ett istäcke skyddar fiskarna på djupvattnet från vinterkylan. Utan denna egenhet hos vattnet skulle livet i floderna vara omöjligt, och primitiva folk som levde på fisk skulle inte ha kunnat överleva.
Varav detta undantagsfenomen? Är det bara en tillfällighet? Eller är det något som uttänkts av en vis skapare som inte lämnat något obeaktat i sin mångfaldigt rika skapelse?” Samma, sid. 134-135.
Gud finns
”… Den luft vi andas är en blandning av kväve och syre, perfekt anpassad till våra lungor. Jordens avstånd från solen och månen är precis det rätta för att vi skall kunna leva och må bra. Regnets och snöns eviga cykler gör jorden bördig. Tidvattnet håller havsstränderna rena och friska. De vitaminer vi behöver för vår hälsa finns i överflöd. Naturlagar och naturkrafter låter sig villigt tyglas till människans nytta. Gud har slösat skönhet och behag på jorden. Mäktiga berg och bördiga dalar, höga träd och mjuka gräsmattor, månskenet, öknens stillhet, fåglarnas sång - allt vittnar om att Gud har format jorden till vårt behag.
Om en ung man älskar en flicka och skänker henne ett vackert hus med en underbar trädgård och säger: ”Detta har jag skaffat åt dig,” så kan flickan inte tvivla på att pojken verkligen älskar henne. Detta är just vad som hänt mellan Gud och oss. Han låter vår föda växa upp ur marken och nere i jorden finns mineraler och olja till verktyg och bränsle. Allt detta är bevis på att Gud tillgodoser våra behov och alltså på Guds existens.
Tänk på bina som organiserar ett samhälle med 10.000 celler för honung, 12.000 celler för larver, fyllda med honung och en plats för bidrottningen. När bina märker att det börjar bli för varmt så att vaxet riskerar att smälta och honungen kunde gå förlorad, organiserar de svärmen i grupper, sätter ut vakter vid ingången, klistrar fast fötterna vid underlaget och åstadkommer med vingarna ett ventilationssystem för att kyla ner honungen - ungefär som en elektrisk fläkt. Bin samlar honung från ett femtio kvadratkilometer stort område. Hur skulle ett bis lilla hjärna kunna utföra sådana saker om inte bakom alltsammans fanns ett högre förnuft, Guds förnuft?
… För den som har ögon att se med uppenbaras Guds visdom och makt på tusen sätt.
Finns Gud? Frågan behöver inte ens ställas.
… Gud finns. Med den övertygelsen lever jag och med den övertygelsen hoppas jag få dö. Att jag använder uttrycket ’Gud finns’ beror bara på att jag vänder mig till ateister. Annars är det meningslöst, en tautologi, som att säga ’alla ungkarlar är män’. När man sagt ’ungkarl’ har man redan sagt ’man’. Och när man sagt Gud har man redan sagt att han existerar.” Samma, sid. 149-151.
Vetenskap och religion
”… Ateistens handbok säger: ’Den materialistiska världsuppfattningen innebär att ingenting annat existerar än evig och oändlig materia i rörelse.’ Om ingenting annat än materia existerar, då måste också den materialistiska filosofin, som säger att allt är materia, vara materia. ’Ingenting annat än materien existerar.’ Då är också den ateistiska övertygelsen materia. Mina antagonister älskar ateismen och hatar religionen. Är deras kärlek och hat också materia? De kämpar för ett ideal, samtidigt som de förnekar existensen av andliga värden. De lever själva med sådana värden, om också förvrängda.
Det heter vidare: ’Den dialektiska materialismens sanning bekräftas av alla vetenskapliga och empiriska fakta medan den filosofiska idealismens och religionens riktighet inte kan styrkas av någon människa.’
Alla vetenskapliga och empiriska fakta skulle alltså bekräfta att vi människor bara är materia! Författarna till den bok jag vederlägger är alltså bara materia. Brukar materia göra sig besvär att övertyga en annan klump materia? Mina motståndare är bara materieklumpar. Jag också. Varför skulle de då slösa tid och kraft på att få mig att ändra mening?
Enligt dem är materien i evig rörelse i enlighet med sina egna inneboende lagar. Man kan inte övertyga en atom att bete sig på annat sätt än naturen föreskriver lika litet som man kan ändra en planets bana. Varför försöker de då övertyga mig?
Ateister är själva ofta mycket bättre än sina teorier. Ateistiska soldater ger sitt liv för att rädda sina kamrater. Vem är så dum att han ger sitt liv för en träklump? Vem skulle vilja avstå något för att göra ett pappersark lyckligt? Ateister som offrar ger sitt liv för sina kamrater eller som offrar sina kvällar för att befria andra från deras religiösa vidskepelse tror inte själva, i djupet av sina hjärtan, att de och deras kamrater bara är materia. Liksom vetenskapen inte kan fungera utan religion, så kan inte heller ateismen eller ateisterna existera utan att respektera en del av religionens grundläggande värden.
… Å, om dessa lärda män bara hade visdomen hos den enkle fiskare som blev Johannes evangelisten! Han funderade över mysteriet med sitt hjärta som slog regelbundet och uppehöll hans livslåga. Han lade örat till sin bäste vän Jesus’ bröst, hörde de regelbundna hjärtslagen och blev övertygad om att det finns en Gud, precis som den som hör en klockas tickande vet att det måste finnas en tillverkare någonstans.
Jag önskar med varje fiber av min varelse att mina motståndare också kommer till insikt om detta och gör det nu - inte i helvetet där sanningen om Gud och hans universum slutligen går upp för alla, men för sent!
Må mina motståndare nu vända sig från sina egna kroppsmaskiner, som är mycket underbarare än datorer, och beundra en lång hängbro. En spindeltråd dragen mellan två buskar väckte faktiskt tanken på den första hängbron. Men vem gav spindeln den intelligens som vi beundrar hos ingenjörer? Och vem försåg den med en så makalöst stark och töjbar tråd? De första flygplanskonstruktörerna, från Leonardo da Vinci till bröderna Wright, lärde av fåglarna.
… Jorden befinner sig på exakt rätt avstånd från solen och har just den rätta omloppshastigheten för att möjliggöra liv. Hade vi befunnit oss litet närmare solen skulle vi brännas av dess eld. Hade vi varit litet längre bort skulle jorden ha varit så kall att ingenting kunnat växa. Om inte jorden kretsade runt solen skulle vi inte ha de olika årstiderna.
Proteinerna är en kombination av fem huvudämnen: kol, väte, kväve, svavel och syra. I varje proteinmolekyl finns mellan fyrtio och femtio tusen atomer. Av de omkring hundra grundämnen som finns fördelade på vår jord kan bara dessa fem, och endast i bestämda proportioner, bilda proteinmolekyler. Kan detta ha skett av en slump? Den mängd materia som skulle ha behövt sammansmälta och den tid som skulle gått åt till att åstadkomma proteiner av en slump kan räknas ut med sannolikhetskalkyl. Den schweiziske matematikern Charles Cuye har gjort denna uträkning. Han säger: ’Sannolikheten för att detta skulle ha skett av en slump är 1:10 följt av 160 nollor.’ Det betyder att det finns en chans på tio, följt av 160 nollor, att en enda proteinmolekyl skulle produceras av ett slumpvis sammanträffande av materia. Den materiamängd som skulle behöva blandas bleve större än hela det kända världsalltet. Och den tid som skulle gå åt vore 10 följt av 243 nollor miljarder år!
Professor J. Leathes har räknat ut att länkarna i en mycket enkel proteinkedja är sammansatta på 10 följt av 48 nollor miljoner olika sätt. Slumpen kan inte bygga upp en sådan molekyl. Slumpen har aldrig kunnat bygga ett hus eller ett piano som båda är mycket enkla ting jämfört med en proteinmolekyl.
När jag satt i fängelse hörde jag ett gräl mellan tjuvar som spelade tärning. Om en av dem råkade få sexor för ofta misstänkte de andra genast att tärningen blivit preparerad och att det inte var slumpens verk. Det kunde bara inte hända att sexor kom upp gång på gång. Inte heller kan slumpen ha gett oss det ordnade världsallt vi lever i. Ingen filosof, inte ens en ateistisk filosof, kan vara resultatet av en slumpartad utveckling. Ren slump kan inte resultera i en ateistisk tänkare.
… Ni har försökt bekämpa religionen med ateistiska teorier. Det är barnsligt. Kritisk analys är maktlös mot ångest. Ateistiska teorier hjälper inte en döende människa eller hennes sörjande familjer. Era egna läror är värdelösa när ni anfäktas av tvivlets ångest och frågar er själva om ni inte begått en förfärlig synd genom att skriva denna bok. Idag kanske ni inte tänker på det, men det kommer en dag när ni tvingas att tänka, den dag ni dör.
… Inte ens ögonblicket före döden är det för sent. Då kan man be: ’Herre Jesus, Guds Son, ha barmhärtighet med mig, arme syndare!’ Den blir frälst som tror att Jesus Kristus blödde för oss.
Kära ateistiska vänner, vi har tillbringat några timmar tillsammans och nu skall vi skiljas.
I bibeln berättas att medan judarna var slavar i Egypten drabbades landet av tre dagars mörker. Mörkret var så tätt att egyptierna inte kunde se varandra, men för alla Israels barn var det ljuset.
Ljuset är Guds Ord. Guds folk hade detta ljus, och det lyste in i deras hjärtan.
Det berättas att när turkarna härskade i Palestina var judarna förbjudna att tända ljus om natten. Städerna låg försänkta i totalt mörker.
Men i Safed lyste det från rabbinen Josef Caros fönster. Rabbinen läste de heliga skrifterna. En vakt rapporterade till paschan, som genast red åstad till rabbinens hus och fick se honom lutad över bibeln medan hela rummet lystes upp av ett sken som kom från väggarna trots att ingen lampa var tänd i rummet. Väggarna var täckta av eldflugor.
Rabbinen förklarade för paschan att Guds lag upplyser inte endast dem som läser den utan också eldflugorna som lyssnar.
En del av er, mina ateistiska motståndare, och en del av dem som trott på er kommer att läsa dessa rader. Jag är säker på att de kommer att bli upplysta trots att deras sinnen har förmörkats av er smutskastning av kristendomen, och ett starkt ljus, Kristi ljus, skall sprida värme och skönhet i de kommunistiska länderna.” Samma, sid. 181-182, 189, 195-196, 201-202.
Slutord från Wurmbrand att tänka på för ateister
”Vi har förståelse för de stackars ateister som måste uttala sig på befallning [i form av Ateistens Handbok]. Men om en värdshusvärd serverar dåligt vin kan han minska sin skuldkänsla genom att inte servera för mycket.
Sju hundra sidor av förnekelse, förnekelse av Gud, av bibeln, av det eviga livet och av mänskligheten, är att överdriva sin pliktuppfyllelse.
Ni har skrivit en tråkig bok, och det rår ni inte för. Det kunde inte bli annat. Varje människa har ett av Gud skapat vakuum i sitt hjärta. I stället för att fylla detta vakuum med Gud har ni skrivit en bok om ett vakuums struktur och skönhet.
Ni var tvungna att skriva den. Ateistiska böcker är de enda dokument som finns om ateism medan däremot ’Vår Herre har skrivit sitt löfte om uppståndelse inte bara i böcker utan i varje blad som slår ut om våren’ (Luther).
Ja, er bok är tråkig. Men den är också ett gift för de själar som inte har frihet att lära känna religiösa böcker och på så sätt få kunskap om sanningen. Ni liknar en person som bedrar fjärilslarver genom att inbilla dem att alla deras strävanden är förgäves: de blir ändå aldrig fjärilar. Ni säger till knoppar att de aldrig kommer att slå ut. Ni dödar människosjälar genom att inbilla dem att de inte är förutbestämda att bli Kristus-lika i detta livet och att komma till paradiset för all evighet.
Jag vill inte förolämpa er. Jag vill bara få er att inse er oerhört farliga roll. Ni är värre än mördare, ty mördare dödar bara kroppen. Ni mördar själar, gör dem oförmögna att glädjas åt Gud.
Därför ger jag er samma råd som Sonja gav mördaren Raskolnikov [i Dostojevskijs roman Brott och Straff]: ’Stå upp. Gå genast ut och ställ dig vid skiljevägen; böj dig sedan ned och kyss jorden som du har besudlat och buga sedan mot hela världen, mot alla fyra väderstrecken, och säg högt till vart och ett ’jag har dödat’. Då ger dig Gud livet tillbaka. Kommer du att gå? Kommer du att gå?’
Jag böjer mig själv inför er därför att jag själv har dödat själar i det förgångna.
Liksom ni var jag ateist intill den dag då jag kom till sans och bokstavligen gjorde som Sonja hade sagt. Nu bävar jag inför det liv av våld och lidande som väntar er om ni fortsätter att förneka Gud. Kristus fann mig och räddade mig från ateismen, från förbrytelse. Samma väg ligger öppen för er.
Kommer ni att gå? Kommer ni att gå?” Samma, sid. 203-204. På missionenmr.se läser Du om pastor Wurmbrands organisation, som stöttar förföljda kristna världen över.
Omsorg och hjälp
Här följer några exempel på Herrens många insatser för vårt nuvarande och eviga väl:
Han vakar kärleksfullt över allt, som rör mänskligheten och annat levande på Jorden (hela Bibeln).
Han är livskraftens källa och uppehållare (Apostla-gärningarna 17:28).
Han lade ned evighetslängtan i människans hjärta (Predi-karen 3:11).
Han är rättfärdig och kärleksfull (Andra Moseboken 33:19; Johannesevangeliet 3:16-17).
Han informerar människan om hennes ursprung och Sitt ädla, osjälviska syfte med skapelsen (Apostlagärningarna 17:22-31).
Han ger oss bruksanvisningen för lycka (Guds Tio Bud i Andra Moseboken 20:1-17; Matteusevangeliet 19:16-26; Jakobsbrevet 2:10-26).
Han undervisar om den misär, som råder på Jorden och varför (Romarbrevet 5:12-21).
Han upplyser om Sin längtan efter, att återupprätta oss till vårt ursprungliga, trotsfria och lyckliga tillstånd (Matteus-evangeliet 3:1-12; kapitel 5-7).
Han förklarar Sina planer för, hur det går till (Andra Korintierbrevet 5).
Han detaljerar vårt frivilliga och likväl nödvändiga sam-arbete (Jakobsbrevet 4:5-10).
Han avslöjar framtiden (Jesaja 46:10; Messias förutsagd i Jesaja 53; fyra storriken förutskickade i Danielsboken 2; 7:1-7; med mera).
Han lovar, att Han kommer att bo ibland människorna för evigt (Uppenbarelseboken 21:1-7).
Som att se färg torka?
På tal om den förnyade Jorden: ”Detta nya Eden-hem erbjuder inget liv med harpor på molntappar utan är en verklig, aktiv, intressant och gränslöst lycklig framtid, utan lidanden och besvikelser i en nära gemenskap med Skaparen och Frälsaren.
Kommer det inte att bli långtråkigt i evigheten? Har Du behövt sakna sysselsättning hittills i denna världen? På den nya jorden skall människan växa i kunskap och i visdom. Där kommer alltid att finnas något nytt som väcker förundran och kunskapstörst. Mer och mer skall förmågan att känna, älska och glädjas över livet utvecklas, bortom all fattningsförmåga. Skaparen erbjuder dig detta för intet om Du tar emot Hans ställföreträdande försoningsoffer och överlämnar dig helt i Hans händer samt låter Honom styra ditt liv.” Munmålaren Charles Axelsson (1943-1998), Vart Är Vi På Väg?, s. 47.
Charles var helförlamad i kroppen efter en trafikolycka, men lätt och ledig i tanken, som tog sig klara och rediga uttryck i en livlig korrespondens om de stora livsfrågorna och egen, litterär produktion. Dessutom stöttade trosbrodern andra, mera lyckligt lottade, individer, trots de egna förutsättningarna.
Ter sig livet fortfarande utan mening? Eller har himmelen och den förnyade Jorden blivit verkliga i Dina tankar, trygga platser att bo på? Vill Du dit?
Samverka med den allra högsta instansen för Din undsättning!
”Han söker att dra oss till Sig med kärlek och vänlighet. Vi reagerar genom att lära känna Honom med hjälp av studium [av Bibeln] och bön.
Han överbevisar om synd, rättfärdighet och dom, så att skuldkänslor uppstår. Vi medger vår skuld utan att skylla på andra.
Han skänker oss ånger, så att äkta hjärtesorg över synd uppkommer. Vi erkänner med förkrossat hjärta, och uppger all rätt till det egna jaget och synd.
Han förlåter och renar från all synd samt skapar ett nytt hjärta och sinne. Vi tror på detta och upplever rening och förnyelse.
Han bor i oss genom den Helige Ande, och ger oss kraft till att utföra Hans vilja. Vi lever ut det som Han verkar i vårt inre, vilket utmynnar i frukt till Hans ära.
Han larmar oss när vi frestas, och skänker oss kraft till att stå emot frestaren. Vi underkastar oss Honom och står emot genom Hans kraft. Så vinner vi seger.
Han blir vår Försvarsadvokat och vädjar för oss om vi faller. Vi ångrar oss och vänder oss åter till Honom, så att Han kan återupprätta oss hos Sig Själv.
Genom Kristus har Gud utverkat vår fullständiga frälsning.” Margaret Davis: What Shall I Do To Inherit Eternal Life?, onumrerad sida från början, motsvarande s. 6. Tillgäng-lig från stepstolife.org för en överkomlig penning.
Ta gratis del av STL:s omfattande textsamling, under ”Library”. Där ingår en del svenska översättningar. Lyssna till deras omistliga radio- och TV-sändningar, också via hemsidan. Se husets egen pastor dr. John Grosboll predika på YouTube.
Ändrat tänkesätt
Människan måste lägga om sitt tänkande, till att tro på en välvillig Skapare och Frälsare. Evolutionsläran har belastat vår verklighetsuppfattning och tankar på livets mening alltför länge. Den starkares seger ger nämligen inte upphov till händelser som denna:
”Den gamle mannen släntrade långsamt in på restaurangen. Med huvudet på sned och axlarna framåtlutade, stödde han sig på sin trofasta, gamla käpp för varje lugnt steg han tog.
Hans slitna tygjacka, lappade byxor, illa medfarna skor och varma personlighet gjorde att han skiljde sig rejält från den frukostätande mängden denna Söndagsmorgon. Oförglömliga var hans ljusblå ögon, som glittrade likt diamanter, hans stora, rosiga kinder och tunna läppar, vilka beskrev ett fast, oavbrutet leende.
Han stannade, vred sig helt om och blinkade till en liten flicka, som satt vid dörren. Hon avfyrade ett brett leende tillbaka mot honom. En ung servitris som hette Mary såg på, medan han segade sig fram emot ett fönsterbord.
Mary sprang fram till honom och sade: ’Se här, herrn, låt mig hjälpa Er med stolen.’
Utan att säga ett ord, log han och nickade tacksamt. Hon drog ut stolen från dess plats vid bordet. Samtidigt som hon höll gästen under armen, hjälpte hon honom att komma framför stolen och sätta sig bekvämt. Sedan sköt hon bordet nära honom, och ställde käppen mot bordet, där han lätt kunde komma åt den.
Med mjuk, tydlig stämma sade han: ’Tack så mycket, fröken. Jag uppskattar verkligen vänligheten.’
’Det var så litet, herrn’, svarade hon. ’Jag heter Mary. Jag kommer strax tillbaka, men om Ni behöver något under tiden, är det bara att vinka!’
Då han avslutat en rejäl måltid på pannkakor och varmt citronté, kom Mary med växeln. Han lät pengarna ligga kvar. Hon hjälpte honom att stiga upp från stolen, och ta sig upp från bordet. Hon överräckte käppen och följde med till entrén.
Medan hon höll upp dörren åt honom, sade hon: ’Välkommen åter, herrn!’
Han vred sig helt om, sken upp och nickade som tack. ’Du är väldigt snäll’, sade han stilla.
Då Mary steg fram till hans bord för att torka av det, svimmade hon nästan. Under tallriken hittade hon ett visitkort och en hälsning hastigt nedskriven på en servett. Inunder servetten låg det en hundradollarssedel.
Hälsningen på servetten löd: ’Kära Mary! Jag respekterar Dig djupt, och det gör tydligen Du också. Det visar Du genom sättet, som Du behandlar andra på. Du har lärt Dig konsten att bli lycklig. Din vänlighet kommer att lysa fram hos dem, som träffar Dig.’
Mannen, som hon så kärleksfullt passat upp på, var ägaren till restaurangen, där hon arbetade! Det här var första gången, som hon eller någon av de andra anställda sett honom i egen hög person.” Ur LandMarks, Juni, 2006, s. 36, från tidigare nämnda stepstolife.org.
Ingen ensamrätt till dessa juvelsmycken
Slutklämmen i munmålaren Charles Axelssons 48-sidiga häfte Vart Är Vi På Väg? lyder: ”Utgivaren av denna skrift har funnit livets pärla och fått svaren på de stora livsfrågorna; Varifrån? - Varför? - Varthän?
Pärlan är ingen privat egendom och därför har Du fått denna skrift (Matt. 13:45,46).”
Denne ovanlige man var särskilt intresserad av spörsmål rörande universums och livets uppkomst. Alltså skulle han ha uppskattat spridandet av rönen i en artikel som denna. Charles vilar sig i graven fram till uppståndelsens dag. ”Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. Den lame [som broder Axelsson] skall hoppa som en hjort, den stummes tunga skall jubla.” Jesaja 35:6 (sidan 966 i Gamla Testamentet i Svenska Folk-Bibeln 98 från xpmedia.org). Sprid därför gärna kopior av denna artikel i oförändrat skick!
Den okränkbara lagen inombords
Jem och Mary, i berättelserna ovan, följde en självklar lag, som vi själva önskar att bli behandlade efter. Lagen kan beskrivas så här: ”Oavsett vilken ras eller politisk ideologi vi tillhör, eller om vi är ateister, taoister, kristna, muhammedaner, buddister eller hinduer, så vet vi att:
Jag vill inte att någon skall ha begär till min käraste eller till mina ägodelar (10). Jag vill inte att någon talar illa eller ljuger om mig (9). Jag vill inte att någon stjäl från mig (8). Jag vill inte att min käraste begår äktenskapsbrott (7). Jag vill inte att någon dödar mig (6). Om jag har barn, vill jag att de hedrar mig (5). Det jag sätter högst i livet vill jag lyda och ära (4-1) och inte tvingas lyda och ära det som jag inte är övertygad om är rätt (2 Mos. 20:1-17)”. Charles Axelsson: Vart Är Vi På Väg?, s. 44, betoningar i originalet.
I Andra Moseboken 20, verserna 1-17, förkunnas Guds Tio Bud, varav vi svenskar åtminstone tycks gilla de sex sista till viss del. Det är på tiden, att bejaka och upphöja dem, även om de strider mot evolutionens självhävdande, mordiska kärna! Då skulle vi nämligen uppnå sann frihet, enligt nedan:
”Definitionen på sann frihet är att en människa är fri att göra vad hon vill så länge hon inte inkräktar på en annan människas rätt till frihet. Friheten är därför en inskränkning till att endast göra det som är gott och det är uppfyllelsen av Guds lag vad gäller kärleken mot vår nästa.” Charles Axelsson: Vart Är Vi På Väg?, s. 44 (betoningar i originalet).
Är vi ens på dagisnivå?
Vill vi bli behandlade välvilligt, bör vi således älska med-människorna som oss själva. Visserligen lyder vi därmed inte evolutionens drivkrafter, men det kanske är uthärdligt?
Vad anser Du: Borde vi i tillägg drista oss till, att protestera mot den fäaktiga underdånigheten inför utvecklingsläran? Och har Du tänkt på en sak: Egentligen är de tio buden levnads-regler på dagisnivå. Osämja, krig, stölder och väldigt, väldigt mycket annat ont sänker oss till en nivå betydligt under dagis! Vi har inte så mycket att yvas över, eller hur? Nå, kombinerar vi lydnad för buden, i Guds kraft, med förtröstan på Herrens omsorg, börjar det att likna något!
Tio eviga regler för förskolan och oss andra
På sidorna 305-311 i Ellen G. Whites Patriarchs and Prophets läser vi denna väsentliga genomgång av Guds Tio Bud, som vi inte har råd att förbise (sedelag = morallag):
”Lagen förkunnades inte vid denna tid uteslutande för hebréernas nytta. Gud ärade dem, genom att åt dem anförtro Sin lag, men den skulle anses som en helig skänk till hela världen. Sedelagens föreskrifter är tillämpliga på alla, och de förkunnades till undervisning och ledning för alla. Tio korta, högst omfattande och avgörande bud innehåller människans plikter mot Gud och mot medmänniskorna, och alla är grundade på kärlekens stora princip. ’’Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.’’ Lukasevangeliet 10:27. Se också Femte Moseboken 6:4-5; Tredje Moseboken 19:18. Dessa grundsatser är noggrant framställda i de tio buden samt lämpade efter människans ställning och förhållanden.
’Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.’
Jehova, det eviga, självexisterande, ej skapade väsen, som självt är allas upphovsman och uppehållare, är allena berättigad till den högsta vördnad och tillbedjan. Människan förbjuds, att älska eller tjäna något föremål framför Gud. Allt vi håller kärt, som minskar vår kärlek till Gud eller hindrar oss från att tjäna Honom, såsom vi bör, det gör vi till en gud.
’Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.’
Det andra budet förbjuder tillbedjan av den sanne Guden med hjälp av bilder eller skulpturer. Många hedniska folkslag påstod, att deras bildstoder var endast sinnebilder eller symboler, genom vilka de tillbad gudomen. Men Herren har förklarat, att en sådan tillbedjan är synd. Ett försök, att framställa den Evige genom materiella föremål, skulle nedsätta människans begrepp om Gud. Då en persons tankar blir bortvända från den oändliga fullkomligheten hos Jehova, fattar han tillgivenhet för det skapade föremålet hellre, än för Skaparen. Och genom att människans begrepp om Gud förringades, skulle även hon bli förnedrad.
’Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud’. Guds nära och heliga förhållande till Sitt folk framställs under bilden av ett äktenskap. Avgudadyrkan är detsamma som andligt äktenskapsbrott. Därför kallas Guds misshag mot detta rätteligen för svartsjuka.
’Som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig’. Att barnen får lida på grund av föräldrarnas orätta handlingar, kan inte undvikas; men de straffas inte för sina föräldrars förbrytelser, såvida de inte deltar i dem. Det är likväl i allmänhet förhållandet, att barnen träder i föräldrarnas fotspår. Sönerna leds att ta del i faderns synder genom arv och föredöme. Såväl syndiga böjelser, förvända begär och en försvagad sedlighetskänsla som kroppslig sjukdom och försämring överlämnas i arv från fader till son ända till det tredje och fjärde ledet. Denna förskräckliga sanning borde vara tillräcklig, för att avhålla människorna från ett syndigt levnadssätt.
’Men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud.’ Eftersom det andra budet förbjuder falska gudars tillbedjan, faller det sig naturligt, att det ålägger eller påbjuder den sanne Gudens tillbedjan. Och barmhärtighet lovas dem, som är trogna i Hans tjänst, inte bara intill tredje och fjärde ledet, såsom med den vrede, varmed Guds föraktare hotas, utan intill tusende ledet.
’Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.’
Detta bud förbjuder inte bara mened och vanligt svärande, utan det förbjuder oss även, att bruka Guds namn på ett lättfärdigt och vårdslöst sätt, utan att betänka dess stora och heliga betydelse. Vi vanärar Gud, genom att obetänksamt omnämna Honom i vanligt tal, genom att vädja till Honom i obetydliga saker samt genom att ofta och tanklöst upprepa Hans namn. ’Heligt är hans namn och värt att frukta.’ Psaltaren 111:9. Alla borde begrunda Hans majestät, Hans renhet och helighet, så att sinnet kan få ett rätt begrepp om Hans upphöjda karaktär, och Hans heliga namn bör uttalas på ett vördnadsfullt och allvarsamt sätt.
’Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna*, din boskap eller invandraren i dina städer. Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag.’
* Här använder Svenska Folk-Bibeln 98 orden ”tjänare och tjänarinna”. Verserna hos White är ur Bibel 2000. Min anm.
Sabbaten framställs inte som en ny inrättning, utan den sägs ha blivit instiftad vid skapelsen. Man skall tänka på och iaktta den som åminnelse av Skaparens verk. Genom att den hänvisar till Gud som himmelens och Jordens Skapare, urskiljs den sanne Guden från alla falska gudar. Alla, som håller den sjunde dagen, visar genom denna handling, att de tillber Jehova. Alltså är Sabbaten ett tecken på människans trohet mot Gud, så länge som det finns någon på Jorden, som tjänar Honom. Det fjärde budet är det enda av alla tio, i vilket Lagstiftarens namn såväl som Hans titel förekommer. Detta är det enda bud, som visar, genom vilkens myndighet lagen utgavs. Det innehåller alltså Guds insegel eller sigill, som är satt på Hans lag som bevis för dess äkthet och bindande kraft.
Gud har givit människorna sex dagar att arbeta på, och Han fordrar, att de skall förrätta sitt eget arbete på de sex arbetsdagarna. Nödfalls- och barmhärtighetsgärningar är tillåtna på Sabbaten. De sjuka och nödlidande bör alltid erhålla vård och skötsel; men onödigt arbete bör sorgfälligt undvikas. ’Om du inte kränker sabbaten, inte sköter dina sysslor på min helgdag, om du kallar sabbaten en fröjd, helgad åt Herren och värd att ära, om du ärar den och inte utför det du brukar, inte ägnar dig åt dina sysslor’. Jesaja 58:13. Men förbudet slutar ej med detta: ’och tomt prat’, säger profeten vidare. Gud betraktar dem, som talar om affärer eller gör upp planer på Sabbaten, som om de verkligen vore upptagna med affärstransaktioner. För att hålla Sabbaten helig, bör man inte ens tänka på världsliga saker. Och budet omfattar alla, som bor inom våra portar. Husets invånare bör lämna sina världsliga sysslor under de heliga timmarna. Alla bör gemensamt ära Herren genom en villig gudstjänst på Hans heliga dag.
’Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.’
Barnen bör visa sina föräldrar en sådan kärlek och aktning, som de inte är skyldiga någon annan person. Gud Själv, som gjort föräldrarna ansvariga för de själar Han anförtrott i deras vård, har förordnat eller bestämt, att föräldrarna skall stå i Guds ställe gentemot barnen under deras yngre år. Och den, som förkastar sina föräldrars rättmätiga myndighet, förkastar Guds myndighet. Det femte budet fordrar, att barnen skall visa inte blott aktning, underdånighet och lydnad för sina föräldrar, utan även att de skall vara kärleksfulla och vänliga mot dem, lindra deras bekymmer, vaka över deras anseende samt vara deras tröst och hjälp på ålderdomens dagar. Det föreskriver även, att man skall visa aktning för församlingstjänare och styresmän samt för alla andra, vilka Gud har förlänat eller gett myndighet.
Aposteln säger, att detta är ’det första bud som följs av ett löfte’. Efésierbrevet 6:2. För de lydiga ibland Israels folk, som väntade sig, att de snart skulle gå in i Kanaan, var det ett löfte om ett långt liv i det goda landet. Men det har en vidsträcktare betydelse, emedan det innefattar hela Guds Israel och lovar evigt liv på den Nya Jorden, som skall vara fri från syndens förbannelse.
’Du skall inte dräpa.’
Alla orätta handlingar, som bidrar till att förkorta livet, såsom en hatfull och hämndgirig anda, hysandet av någon lidelse, vilkens utbrott förorsakar andra skada, eller föranleder oss att önska dem ont (ty: ’Den som hatar sin broder är en mördare’); all självisk försumlighet, att sörja för de nödställda och lidande; all efterlåtenhet mot sig själv eller onödig försakelse eller överansträngning, som skadar hälsan - alla dessa är i en större eller mindre grad överträdelser av det sjätte budet.
’Du skall inte begå äktenskapsbrott.’
Detta bud förbjuder inte bara osedliga handlingar, utan även liderliga tankar och begär eller varje handling, som kan uppväcka dem. Det påbjuder renhet inte bara i det yttre livet, utan även med hänsyn till hjärtats uppsåt och böjelser. Kristus, som lärde ut den gudomliga lagens vittomfattande fordringar, förklarade, att den onda tanken eller blicken var lika mycket synd, som den olagliga handlingen.
’Du skall inte stjäla.’
Både offentliga och privata synder är innefattade i detta förbud. Det åttonde budet fördömer stjälande av människor och slavhandel samt förbjuder erövringskrig. Det förbjuder tjuveri och rån. Det påbjuder en sträng redlighet i affärslivets minsta detaljer. Det förbjuder bedrägeri i handel, samt fordrar, att man skall betala sina skulder och en rättvis lön. Det försäkrar, att varje försök, att dra nytta av en annans okunnighet, svaghet eller olycka nedtecknas såsom bedrägeri i himmelens böcker.
’Du skall inte vittna falskt mot din nästa.’
Att tala falskt angående någon sak, varje försök eller avsikt att bedra vår nästa, innefattas i detta. En avsikt, att bedra, utgör en osanning. Genom ett ögonkast, en rörelse med handen, ett ansiktsuttryck kan en osanning lika verkligt uttalas som genom ord. All avsiktlig överdrift i tal, varje vink eller antydan, som avser att inge ett felaktigt eller överdrivet intryck, till och med framställningen av sakförhållanden på ett vilseförande sätt, är osanning. Denna föreskrift förbjuder alla försök, att skada vår nästas rykte genom vilseledande uppgifter eller onda misstankar, genom förtal eller skvaller. Även ett avsiktligt döljande av sanningen, varigenom andra kan skadas, är en överträdelse av det nionde budet.
’Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.’
Det tionde budet är riktat mot själva grunden till alla synder, därigenom att det förbjuder det själviska begäret, vilket är upphovet till syndiga handlingar. Den, som av lydnad för Guds lag, ej hyser ett syndigt begär efter det, som tillhör en annan, gör sig ej skyldig till en orätt handling mot sina medmänniskor.
Dessa var de Tio Budens heliga föreskrifter, som förkunnades under åska och ljungeld och med en underbar uppenbarelse av den store Lagstiftarens makt och majestät. Gud kungjorde Sin lag, samtidigt som Han gav prov på Sin makt och härlighet, så att Hans folk aldrig skulle glömma tilldragelsen, och för att det skulle lära sig, att hysa stor vördnad för lagens Upphovsman, himmelens och Jordens Skapare. Han ämnade även visa för alla människor Sin lags helighet, betydelse och eviga beständighet.”
Rätt brevkurs för vår tid!
För att finna Guds mening med detta liv och nästa, finns den för svenska förhållanden noga anpassade brevkursen Sanningen för Vår Tid. Den är gratis, fri från fanatism och behandlar, bland väldigt mycket annat, orsakerna till lidandet; vad synd är och varför den är livsfarlig; hela personens naturenliga hälsa; bön; ett botemedel mot ondskan; vad det är vi behöver frälsas/räddas ifrån; den yttersta tiden; tillståndet i döden; domen i den himmelska helgedomen; uppståndelsen; den yttersta domens verkställighet; paradisets återställande; vilodagens välsignelser för jäktade nutidsmänniskor; händelser i världen, som kommer att beröra oss alla.
Kursen manar till aktning för både Gud och våra medmänniskor, passar för ungdomsverksamhet och gruppstudier inom alla slags samfund, fastställer ej tidpunkten för Kristi återkomst, är utan förpliktelse för Dig och fås från: Sanningen för Vår Tid, Box 9, 511 21 KINNA. Önskar Du kristen samling på Bibelns grund? Då har Du här en källa att ösa guldkorn ur! Hela Guds Ord beaktas nämligen.
Ingen försäljare kontaktar Dig eller Din studiegrupp å brevskolans vägnar. Inget åsiktsregister förs. Dina insända svar rättas och kommenteras vid behov, men betygsätts inte. Svar på Dina frågor skickas tillsammans med Ditt nästa studiebrev. Sanningen för Vår Tid kan avbrytas skriftligen när som helst.
En meningsfull tillvaro
Livet är således ingen hopplöshet mitt i evighetens felaktigt förmodade tomhet! Det framgår av mästerverket Den Stora Striden. Boken är gratis och behandlar världens historia från kristendomens gryning till paradisets återställande. Denna litte-rära pärla tecknar fängslande personporträtt; analyserar ondska och lidande; upproret mot den goda världsordningen i him-melen och på Jorden; tillståndet i döden, spiritismen (vän eller fiende?); försoning med Gud; domen och dess verkställelse; frälsningens gåva; maktfullkomlighet, fanatism och tyranni; kampen för upplysning och trosfrihet; budordens förfalskning; den Protestantiska Reformationen; Franska Revolutionen; bibliska profetior; spelet bakom kulisserna ledande till en snar slutstrid mellan gott och ont, och mycket annat. Den Stora Striden visar entydigt, att Gud endast vill välsigna oss och har kontroll över världsutvecklingen!
Svenska Lifestyle TV gör från och med våren 2012 hela 52 program med Den Stora Striden som grund. Serien heter Stridens Hopp och sänds Fredagar kl. 21.00, Lördagar 20.00, Söndagar 18.00 och Tisdagar 20.00. Visas i Canal Digitals Familjepaket, på THOR 5 free-to-air satellit och lifestyletv.se. Du beställer, utan förpliktelse, Den Stora Striden gratis från feedback@lifestyletv.se. DSS passar utmärkt som gåvobok!
Missade avsnitt spelas upp, genom att klicka på fliken ”On Demand” hos lifestyletv.se. Programmen kommer att gå att köpa på DVD genom deras hemsida.
För mera fakta på svenska om skapelsen, se genesis.nu och http://medlem.spray.se/exnihilo. Titta på God of Wonders och A Question of Origins, från Eternal Productions, på YouTube.
För upplysningar om kristen tro: livingwater.no (erbjuder en gratis, förpliktelsefri och grundläggande kurs på svenska. Denna är kortare, än Sanningen för Vår Tid och fås via e-post eller brev och går, även den, att avbryta skriftligt när som helst Många svenskar har faktiskt anmält sig på senare år!); endtime.net; mensviventer.no; hoppetsrost.se (har mera djupgående gratiskurser); itiswritten.com; lightchanneltv.de.
Sidor på nätet för nyttiga studier i Koranen och Bibeln: strawberrymeadowassociation.com; islambibleprophecy.com; salahallah.com; allahshanif.com. I stället för att söka kon-frontation, läser sansade kristna och muslimer dessa skrifter tillsammans med stor behållning (när skall judiskt troende ansluta sig till denna livsavgörande granskning, som framhåller Bibelns sanning?). Det händer till och med, att kristna förkunnare tillåts att tala i moskéer, såsom framgår av sid. 48-49 i Mens Vi Venter, nr. 59 (nr. 1/2011). Där förklaras också det märkliga namnet ”Strawberry Meadow Association”!
Sund förtröstan
”’Lycklig är den som förtröstar på Herren.’ Ordspråksboken 16:20. Om vi övade oss i, att öka vår tro, vår kärlek, vårt tåla-mod och vår obetingade förtröstan på vår himmelske Fader, skulle vi möta detta livs strider med större frid och glädje. Herren ogillar att vi skiljer oss från Honom genom vår grinig-het och vårt oroande. Han är det enda källsprånget till varje gunst och nåd, garanten för alla löftens uppfyllande, förverk-ligandet av varje välsignelse. ... Vår pilgrimsvandring skulle förvisso vara en marsch i enslighet, om det inte vore för Jesus. ’Jag skall inte lämna er faderslösa’ (Johannesevangeliet 14:18), säger Han till oss. [I den engelska Bibeln King James Version heter det: Jag skall inte lämna er utan tröst.] Låt oss högt värdesätta Hans ord, tro på Hans löften, upprepa dem under dagens lopp och meditera på dem under nattens timmar, samt vara lyckliga.” Ellen G. White, Our High Calling, s. 120.
När den sköra livstråden brister
Artikeln inleds och avslutas med ett bidrag från Steps to Life, vars grundare, pastor Marshall Grosboll och dennes maka plus båda barn omkom i en flygplansolycka 1991. Brodern, pastor John Grosboll, hade detta att säga härom i STL:s nyhetsbrev för Augusti, 1991:
”Gud leder aldrig sina efterföljare på ett annat sätt, än de själva skulle ha valt att bli ledda, om de hade kunnat se slutet från början och storheten i den uppgift som de utför som medarbetare med honom” - Vändpunkten, s. 218, The Desire of Ages, 224. Gud har lovat oss att i den tillkommande världen skall allting som gjort oss rådvilla och varit svårförståeligt förklaras. (Se Testimonies, Band 9, s. 286.) Varför våra kära dött i kräfta [cancer], av någon hjärtåkomma eller i en bilolycka eller flygkrasch kommer att förklaras då. Just nu är det ej den rätta stunden för oss att förstå allting utan det är snarare ett tillfälle för oss att lita på Gud och följa vår Ledare genom stridens hetta och avsluta verket.
Den 20. Juni lämnade Marshall och Lillian, Matthew och Christine Wichita tillsammans med min dotter Jana och mig för att flyga till Frankfurt, Tyskland. Marshall hade samlat tillräckligt många flygmil under de senaste årens resor för att kunna få gratisbiljetter åt barnen vilket gjorde det möjligt för oss att ta med dem till mötena i Hengelo, Nederländerna. Min fru mötte oss senare i Zutphen. Medan vi var i Nederländerna besökte vi Anne Frank-huset i Amsterdam. Det var en rörande upplevelse av människolivets korthet och vår inbördes omänsklighet.
Efter rådplägningsmötet den 30. Juni tog vi nattåget till Zürich för en tredagars semester. Vi besökte Zwinglis kyrka i Zürich och försjönk i tankar över den Reformation som vi skall slutföra. Herren visste att vi bara skulle få tillbringa några dagar ytterligare tillsammans i denna värld och i sin försyn ordnade Han det så att vi fick uppleva tre underbara dagar tillsammans. Vi tog oss upp på en ståtlig bergstopp i de schweiziska Alperna och bara kopplade av och njöt av anblicken av Guds skapande kraft under stordelen av en timme.
Precis en vecka efter återkomsten till Wichita reste Marshall och Lillian samt Matthew och Christine tidigt den 11. Juli till lägermötet i Calistoga, California. Lillian och barnen besökte hennes mor och två av hennes systrar vid det tillfället. Sedan flög de till Oregon för att besöka en farbror och faster åt Marshall. Därifrån flög de till Eatonville, Washington och Hope Internationals lägermöte. Vi njöt av en härlig familjesammankomst under Hopelägret, hela min föräldrafamilj närvarade. Marshall och min syster Gwen samt jag med våra livskamrater och barn gladde oss åt en andlig fest och en försmak av det sällskapsliv och den andliga gemenskap vi kommer att åtnjuta i himmelen. Det var under dessa dagar som Herren gav mig en ytterst värdefull uppenbarelse av Sin närvaro. Efter Hopemötena flög Marshall och Lillian med sina barn från Eatonville mot Wichita men beslutade sig för att ta in hos mina föräldrar över natten. Vår familj reste iväg i personvagn mot Wichita och i sista minuten bestämde vi att vi skulle stanna hos mina föräldrar innan vi fortsatte resan. Vi anlände där oväntat - några minuter om varandra. Jag äter vanligtvis inte sent om kvällen men hade inte fått någon mat sedan frukosten eftersom jag besökt folk och pratat samt rest utan avbrott hela dagen. Jag tillkännagav detta förhållande och förklarade att jag tänkte äta en bit. Marshall berättade då att inte heller han hade ätit sedan frukost och att han ämnade göra det nu. Så tvärt emot vår sed ordnade vi till kvällsvarden. Mor tillagade frukt och vi rostade bröd. Marshall och pappa fällde ut klaffarna i matsalsbordet. Vi dukade och familjen satte sig ned till måltiden - vår sista kvällsmat tillsammans i den här världen. Lillian gjorde cashewgrädde att ha på frukten och vi umgicks och åt samt trivdes. Därefter satt vi och pratade i vardagsrummet och hade familjeandakt samt knäböjde i en rundel [cirkel] och höll varandra i händerna medan Marshall och jag bad. Det var en underbar stund som Gud gav oss.
Nästa dag, den 22. Juli, flög Marshall och Lillian med sin familj från östra Washington mot Wichita. De mellanlandade i Salmon, Idaho för bränslepåfyllning. Några minuter efter starten störtade och fattade deras plan eld drygt 15 km från flygplatsen i svår bergsterräng. Nästa kväll, då jag anlände till Marshall och Lillians hus i Wichita, fick jag veta att min bror, hans fru och två barn alla var döda. Från och med ögonblicket då jag hörde det, gjorde Herren mig helt säker på att: ”för dem som älska Gud samverkar allt till det bästa, för dem som äro kallade efter hans rådslut” (Romarbrevet 8:28). Jag kan ej utreda Guds försyn nu, men jag litar tillfullo på Den som älskade oss så mycket att Han skulle ha dött för att rädda bara en av oss. Många gånger handlade Gud på ett mirakulöst sätt för att rädda Marshalls liv. Det är enkelt att tro på försynen när ett underverk inträffar och räddar ens liv. Men det är ett trons verk att vid tragiska tillfällen och förluster tro att en kärleksfull himmelsk Fader aldrig tillåter något att hända Sina barn om det inte bär med sig evig fördel för dem som litar på Honom och som överlämnat sina liv åt Honom. Kristus ”verkar genom dem som upptäcker barmhärtighet i olycka, vinst när allting förloras. När världens Ljus går förbi, framträder det förmåner i alla prövningar, ordning i förvirringen, Guds framgång och klokskap i det som synts vara ett misslyckande” - Testimonies, Band 7, s. 272.
Efter min broders och hans frus samt deras barns död läste jag ett meddelande han skrivit för hand strax innan vi tillsammans reste till Europa. Första delen lyder så här: ”Om något skulle hända mig - skall John Grosboll inta min plats hos Steps to Life och Teresa Kendall uppfylla alla mina inplanerade anföranden som John inte hinner med, och hålla de predikningar som jag förberett till i sommar.”
Det har ofta varit vid livets midnattstimme, de mörkaste stunderna i vår tillvaro som Gud visat Sig tydligast för oss. Vi har upplevt Guds nåd och kraft på ett så märkbart vis att vi skulle vilja berätta för Dig om det. Sabbaten efter tragedin förkunnade jag om ämnet ”Frälst av Nåd”. Gud har varit så otroligt god mot oss de senaste dagarna att vi vill berätta för alla om det. Vi vet från Guds Ord och vår egen erfarenhet att Gud öppnat en utväg för oss ur vanskliga stunder.
Pastor Ron Spear predikade vid begravningen över Marshalls familj den 28. Juli. På begravningen var jag så lycklig över att min bror varit en kristen. Jag var så glad åt att Lillian varit en kristen. Det gladde mig mycket att både Matthew och Christine hade gett sina hjärtan till Jesus. Jag gladde mig så över att själva morgonen före kraschen hade Matthew och Christine blivit sams igen vid familjeandakten. Jag visste att framtiden skulle bli underbarare än jag kunde tänka mig och genom Guds nåd ämnar jag ta del av den underbara framtid som kommer att bli alla Guds barns. Min vän, gör Du det?
En dag, flera dygn före Kristi andra ankomst, sker det en särskild uppståndelse vid midnatt. Vi begrov Marshall och hans familj på den anläggning som han och Lillian höll på att utveckla för Guds verk bara några meter från den först uppförda byggnaden hos Steps to Life. När de uppstår kommer de att känna igen de så välbekanta omgivningar som de själva planerat. De kommer att gå och söka efter människor. Om de känt Dig kommer de att leta efter Dig. Om de inte genast finner Dig kommer de senare att leta efter Dig i himmelen. Om den inrättning som de grundade på något sätt bistått Dig på Din vandring mot himmelen, kommer de att fröjdas med Dig för evigt.
Vår uppgift just nu är att visa oss vara goda och trogna tjänare, pålitliga krigare som utkämpar Herrens strider till segerns dag. ”Somliga som stått i främsta stridslinjen, nitiskt värjande sig emot all ondska, kommer att falla på sin post; de levande tittar ledset på de fallna hjältarna, men de kan ej sluta att arbeta. De måste rätta in sig i leden, fatta banéret den dödsstela handen håller om, och med förnyad kraft försvara Kristi sanning och ära. Såsom aldrig tillförne måste synden bjudas motstånd - mörkrets makter bekämpas. Tiden kräver kraftfullt och bestämt handlande av dem som tror på den närvarande sanningen” - Life Sketches, s. 254. Alla kan göra något. Jag vill göra allt i min makt för att hedra Herren Jesus, för att tjäna Honom och förhärliga Hans namn; gör inte Du det? Vi sänder Dig detta nyhetsbrev med många böner om att Ditt hjärta skall vidröras av den Helige Ande och att Du kommer att vidta fullständiga förberedelser inför evigheten. Du vet ej hur snart evigheten kan börja för Dig. Jag slutar med några meningar ur ett budskap som Marshall skrev i vårt nyhetsbrev för bara ett fåtal veckor sedan:
”Detta liv är väldigt, väldigt flyktigt. ’Vad är ert liv? Ni är en rök, som syns en liten stund och sedan försvinner’ (Jakobsbrevet 4:14). Vi har precis börjat leva innan vi börjar att dö. Det finns ingenting här på denna Jord som det är värt att offra himmelen för - varken äregirighet, lusta, eller något glädjeämne är värt att sälja sin själ för. ’Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa giva till lösen för sin själ?’ (Matteusevangeliet 16:26 [i 1917 Års Övers.]).”
Vad tänker Du göra med informationen?
Människan är medveten om sin bräcklighet. Somliga medger sina svagheter och dåliga sidor. Vi söker kärlek och någon mening med tillvaron. I det avkristnade Sverige, med sin avsky för religion, söker många att döva ångesten med starka drycker och än starkare droger. Andra tar till österländska tekniker, för att tömma sinnet på skräp och elakhet. Somliga provar med hypnos - så länge den nu sitter i! - i sina ansträngningar, att övervinna sina demoner (som kan vara verkligare, än vi anar). Försvinnande få tar Gud på orden och ger Honom ett tillfälle, att bevisa Sitt kunnande och Sin kärlek till Sina egna, skapade varelser. Sedan har vi, som bekant, även avarter - urspårade församlingar, namnkristna och beräknande ”andliga” ledare. Själv har jag förtroende för Skaparen av ett vidunderligt världsallt, som förgyller livet med vänligheter i vardagen:
Det är inte bara på Alla Hjärtans Dag, som vi svenskar kan visa kärlek: Jag travar uppför en gränd i Östersund och ser i ögonvrån ett ungt par litet längre bort. Jag kastar ett getöga åt deras håll och märker, att de är inbegripna i ett samtal och står vända mitt emot varandra. Som på en given signal, och i samma bråkdel av en sekund, ger de varandra, glädjande nog, en puss. Verkan mellan magneten och järnfilsspånet kunde inte visas tydligare! Tala om lyckat vägval för min del, och ändå ställer jag mig inte att glo…
Kort tid därefter skådar jag hemmavid två barn tåga nedför vägen och strax bli upphunna av sin mor. Hon har brått och tar det långa benet före, men bromsar tvärt in: En av ungarna har inte ordning på halsduk och jacka. Mamman påpekar för honom, att han måste frysa. Tidsbrist eller inte, hon böjer sig fram och avhjälper felet. Gott nog? Nej då, här kommer den vackra slutklämmen: Det ömsinta väsendet kysser pojken på kinden! Så står jag där, varm om hjärtat och med ytterligare en skön ögonblicksbild, som bara infunnit sig gratis och utan ansträngning för mig.
Önskar Du två egna, stora välsignelser i samma anda som föregående? Avnjut då den unga, walesiska storsångerskan Katherine Jenkins’ version av ”All Things Bright and Beautiful”, bildsatt av Coming Again 777, på nätet. Stäm in i den mäktiga hyllningen till livet och dess upphov med hjälp av texten på skärmen och insup de underbara, rörliga naturbilderna i fyrfärg. Videon kommer att få Dig att smälta invärtes och fylla Din glädjebägare till brädden.
Avsluta så med ”Kärleksvisan” av och med vår gnistrande landsmaninna Sarah Dawn Finer. Spela den för Din älskling och förklara, vad Du vill säga med dess vidunderliga text till henne eller honom. Då tror jag bestämt, att det blir lättare att andas för Er båda i en dyster värld! För visst vill väl även Du ge prov på, att det inte bara är på Alla Hjärtans Dag, som vi svenskar kan visa kärlek - rent av Guds kärlek?
Med vänlig hälsning från översättaren och sammanställaren,
Lennart Sundstad
Norrgårdsv. 7
836 31 LIT. sundstad@gmail.com