Veckans tanke
Kristus var vårt föredöme i allt. När vi ser hans förödmjukelse i den långa prövningen och fastan i öknen för att övervinna aptitens frestelser å våra vägnar, ska vi ha denna lärdom i minnet när vi frestas. Om aptitens makt är så stark över det mänskliga släktet, och att ge efter för den är så förskräckligt att Guds Son underkastade sig ett sådant prov, hur viktigt är det inte att vi förstår hur nödvändigt det är att ha aptiten under förståndets kontroll. Vår Frälsare fastade i nära sex veckor, för att han skulle kunna vinna seger på aptitens område å människans vägnar. Hur kan bekännande kristna med ett upplyst samvete, och Kristus framför sig som sin förebild, ge upp inför den aptit som har en retande effekt på sin-net och hjärtat? Det är ett smärtsamt faktum att självtillfredsställande vanor på bekostnad av hälsan, och försvagande av de moraliska krafter-na, nu håller en stor del av den kristna världen i slaveriets bojor. Många som bekänner sig vara gudfruktiga funderar inte över orsaken till Kristi långa fasta och lidande i öknen. Hans ångest berodde inte så mycket på hungerns plåga, som på hans känsla av de fruktansvärda konsekvenserna över mänskligheten, av att tillfredsställa aptiten och passionen. Han visste att aptiten skulle bli människans avgud, som skulle leda henne att glömma Gud och stå direkt i vägen för hennes frälsning. (The Review and Herald, 1 September, 1874).
|