(633) I tidigare nummer av Testimonies for the Church har jag talat om vikten av att sjundedagsadventisterna etablerar ett institut för att hjälpa de sjuka, speciellt de som lider och är sjuka bland oss. Jag har talat om att vårt folk har pengar nog att kunna göra det. Med tanke på hur viktig denna gren av det stora arbetet med att förbereda människor för att möta Herren med glatt hjärta, har jag framhållit att vårt folk borde känna sig kallade att efter sin förmåga lägga en del av sina pengar på en sådant institut. Jag har också, vartefter de visades för mig, pekat ut några av de faror som läkare, ledare och andra skulle komma att utsätts för när de driver en sådan verksamhet. Jag hoppades att de faror som visades för mig skulle undvikas. Jag hoppades på detta ett tag, bara för att bli besviken och ledsen.