Helt upptagen av en betvingande önskan att överträffa andra länder då det gällde yttre utveckling, förbisåg kungen behovet av att uppnå en skön och fullkomlig karaktär. I sin strävan att försöka förhärliga sig själv inför världen, sålde han sin ära och rättrådighet. De enorma statsinkomster, som förvärvades genom handel med många länder, utökades med tunga skatter. På så sätt bar stolthet, ambition, slöseri och njutningar frukt i form av grymhet och tryckande pålagor. Den samvetsgranna, hänsynsfulla ande, som hade utmärkt hans handlande mot folket under den första delen av hans regeringstid, hade nu förändrats. Från att ha varit den visaste och barmhärtigaste av alla härskare, urartade han nu till att bli tyrann. Från att en gång ha varit en gudfruktig och medkännande beskyddare av folket, blev han förtryckande och despotisk. Skatt efter skatt lades på folket, så att medel skulle flyta in för att underhålla det lyxälskande hovet.