När Kristus sänder ut sina lärjungar säger han till dem: ”Allt det ni binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt det ni löser på jorden ska vara löst i himlen.” Om detta är Guds pastorers skrämmande och ansvarsfulla uppgift, då är det viktigt att de ägnar sig helt och fullt åt detta och vakar över själar som de som måste avlägga räkenskap. Ska något ovidkommande eller själviskt intresse komma in och avleda intresset från uppdraget? Vissa predikanter håller sig hemma, ger sig iväg på sabbaten, och återvänder sedan för att göra av med sin energi på jordbruksarbete eller på att ta hand om saker och ting i hemmet. De arbetar åt sig själva under veckan, och ägnar sedan resten av sina uttömda krafter till Guds verk. Men så klena ansträngningar är inte tillräckliga för honom. De har ingen mental eller fysisk kraft att avvara. I bästa fall är deras ansträngningar svaga. Men efter att ha varit överhopade och invecklade i det här livets sorger och bekymmer under alla veckans arbetsdagar, är de fullständigt olämpliga för Guds upphöjda, heliga och viktiga arbete. Själars öde beror på vilken riktning de väljer och vilka beslut de fattar. Så viktigt det är då att de är måttliga i allt, inte bara i sina matvanor utan också i sitt arbete, så att deras krafter kan vara obrutna och ägnas åt deras heliga kall.