Somliga saknar kontroll över sin aptit. De ger smaken fritt utlopp på bekostnad av sin hälsa. Till följd av detta omtöcknas hjärnan. Deras tankar blir långsamma och de får inte uträttat det, som de kunde ha gjort om de förnekade sig själva och var måttliga. Detta berövar Gud den fysiska och andliga kraft, som skulle ha kunnat helgas till Hans tjänst, om de hade visat måttlighet i allt. Paulus var en hälsoreformist. Han sade: ”I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.” (1 Kor. 9:27) Han kände att ett ansvar vilade på hans skuldror för att bevara alla hans krafter helt och fullt, så att han kunde använda dem till Guds ära. Om Paulus riskerade att bli omåttlig, riskerar vi det ännu mer, eftersom vi inte i lika hög grad som han inser och erkänner nödvändigheten av att förhärliga Gud i våra lemmar och i vår ande, som tillhör Honom. Att äta för mycket är vår tids synd.