Men med denna stora nyhet att berätta kunde de inte bli sittande kvar och samtala. Deras trötthet och hunger var borta. De lämnade sin måltid orörd. Fulla av glädje började de genast vandra tillbaka samma väg som de hade kommit, ivriga att berätta nyheten för apostlarna inne i staden. På vissa platser var vägen farlig, men de klättrade över de branta klipporna och lät sig glida nedför de släta sluttningarna. De ser inte och vet inte att de beskyddas av honom som har vandrat vägen tillsammans med dem. Med vandringsstaven i hand skyndar de vidare och önskar hela tiden att de kunde gå fortare än de vågar göra det. De tappar bort vägen, men finner den igen. Ibland springande, ibland snubblande, skyndar de vidare med sin osynlige ledsagare tätt vid sidan om dem hela vägen.