Deras sinnen hade inte blivit så bländade av himmelens härlighet, att de skulle förlora Kristi karaktär ur sikte på jorden. De skulle ju själva efterlikna denna. De skulle nogsamt hålla sina sinnen riktade på Hans livs skönhet och majestät, liksom den fullkomliga samklangen hos alla Hans egenskaper, och den gåtfulla föreningen mellan det gudomliga och det mänskliga i Hans natur. Det var bättre, om lärjungarnas jordiska bekantskap med Frälsaren skulle avslutas på det högtidliga, stilla och ädla sätt, som det gjorde. Hans synliga uppstigande från världen var i harmoni med Hans livs saktmod och stillhet.