Efteråt har jag tänkt att många av dem som finns på mentalsjukhus har hamnat där på grund av upplevelser liknande min egen. En känsla av synd drabbade deras samveten och deras svaga tro vågade inte göra anspråk på förvirring Guds förlåtelse. De lyssnade på beskrivningar av det ortodoxa helvetet, tills blodet i deras ådror verkade frysa till is och (26) intrycket brändes in i deras minnen. Oavsett om de var vakna eller om de sov hade de alltid den fasansfulla bilden framför sig, tills de inte kunde skilja på verklighet och fantasi och de bara såg de virvlande flammorna i ett uppdiktat helvete och bara hörde de fördömdas skrik. Förnuftet försvann och hjärnan fylldes med den vilda fantasin från en fruktansvärd dröm. De som lär ut läran om ett evigt helvete skulle göra väl i att närmare undersöka vilket stöd det finns för en så en så grym tro.