Inte ens livet självt borde köpas på bekostnad av sanningen. Genom ett ord eller en nick kunde martyrerna ha förnekat sanningen och räddat sina liv. Genom att gå med på att kasta ett enda korn rökelse på avgudaaltaret kunde de ha räddats från sträckbänken, schavotten eller korset. Men de vägrade att visa falskhet i ord eller i handling, även om livet var den gåva, de skulle ha fått om de hade gjort det. De välkomnade hellre fängelse, tortyr och död framför att släppas fria mot att de bedrog, talade osanning och avföll. Genom att vara sannfärdiga och tro på Kristus gjorde de sig förtjänta av fläckfria klädnader och juvelbesatta kronor. I Guds ögon var deras liv ädelt och upphöjt, eftersom de höll fast vid sanningen under de svåraste omständigheter.