Jag grät och bad mycket då jag såg våra ägodelar beslagtas. Jag försökte läsa någon sympati eller medlidande i de omgivande människornas blickar. Jag kände igen flera människors ansikten, som jag trodde skulle tala till mig och trösta mig om de inte vore rädda att andra skulle se dem. Jag gjorde ett försök att fly från folkhopen, men när jag såg att jag var övervakad, dolde jag mina avsikter. Jag började gråta högt och sa: ”Om de bara ville tala om för mig vad jag har gjort eller vad jag har sagt!” Min man, som sov i en säng i samma rum, hörde mig gråta högt och väckte mig. Min kudde var våt av tårar och jag var mycket nedstämd.