Jag lämnade lägermötet med en börda av oro som tyngde mitt sinne. Det gällde de personer som svävade i fara, som hade visats för mig. Efter ett par månader nåddes vi av nyheten om broder Y´s död. Hans egendom hade överlämnats åt hans barn. Vi hade avtalat att hålla möten i Vermont den sista december. Min man mådde inte bra och kunde inte resa. För att spara dem från två stora besvikelser samtyckte jag till att resa till Vermont i sällskap med syster Hall. Jag talade till folket med en viss frihet, men våra konferensmöten var inte fria. Jag visste att Herrens Ande inte kunde få fritt utlopp, förrän bekännelser hade gjorts och hjärtan var krossade inför Gud. Jag kunde inte hålla mig tyst och jag återgav kortfattat kärnan i det jag hade skrivit. Jag nämnde namnen på några närvarande som stod i vägen för Guds verk.