Jakob och Johannes hade trott att de genom att hindra denne man hade hävdat sin Herres ära. Nu började de förstå att de hade värnat om sin egen ära. De medgav sitt fel och tog emot Jesu tillrättavisning: "Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt namn har gjort en kraftgärning, kan strax därefter tala illa om mig." Ingen som på något sätt visade sig vänlig mot Jesus skulle avvisas. Det var många som hade blivit djupt gripna av Jesu väsen och hans arbete. De var på väg att närma sig honom i tro. Apostlarna som inte kunde läsa eller tyda de verkliga bevekelsegrunderna, måste vara försiktiga, så att de inte gjorde dessa människor modlösa. När Jesus inte längre personligen befann sig ibland dem och arbetet hade överlämnats i deras händer, fick de inte ge efter för en inskränkt, avvisande anda. De skulle i stället visa samma vittfamnande sympati som de hade sett hos Mästaren.