Jag önskar, mina bröder, att Ni skall ha i åtanke, att Bibelns religion aldrig ödelägger människors inbördes förståelse och medlidande. Sann kristen artighet och ödmjukhet behöver läras och levas ut, så att den kommer till uttryck i alla Era samkväm med Era bröder och med världsligt sinnade personer. Det är behov av långt mera kärlek och hövlighet i våra familjer, än som visas nu. När våra tjänande och förkunnande bröder dagligen dricker av Kristi Ande, kommer de verkligen att bli vänliga, och kommer inte att betrakta det som en svaghet, att vara kärleksfulla och medlidsamma, ty detta är en av grundsatserna i Kristi evangelium. Kristi lära gör själen mjuk och dämpad. Sanningen, som tas emot i hjärtat, ombesörjer eller åstadkommer själens förnyelse. Den, som älskar Jesus, kommer att älska själarna Han dog för. Med sanningen planterad i hjärtat, kommer Kristi kärlek och dess omdanande kraft att uppenbaras. Det hårda, bittra och dominerande är inte från Kristus, utan kommer från Satan. Känslokyla, hjärtlöshet och frånvaron av ömsint medkänsla håller på att genomsyra Israels läger. Om dessa onda egenskaper tillåts att tillta, såsom skett under några gångna år, kommer våra församlingar att försättas i ett eländigt tillstånd. Varje sanningslärare behöver den Kristus-lika beståndsdelen i sin karaktär. Hos den, som uppammar kristendomens dygder, förekommer det inga dystra miner, inga utskällningar, inga uttryck för förakt på något sätt. Han känner behovet av delaktighet i den gudomliga naturen, och av att bli fylld av nåden från de himmelska källorna, (157) annars förlorar han den mänskliga godhetens mjölk ur själen. Vi måste älska människor för Kristi skull. Det är lätt för det naturliga hjärtat, att älska några få favoriter, och ta parti för dessa, men Kristus påbjuder oss, att älska varandra, såsom Han har älskat oss. »Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.« {Jakobsbrevet 3:17-18.}