Pilatus fylldes med medlidande och förvånig, då han såg att Jesus tåligt utstod alltsammans utan att klaga. Saktmod och undergivenhet voro tecknade i hans ansikte. Men kunde icke upptäcka någon seg svakhet i hans handlingssätt, men blott den styrka och värdighet, som följer av långmodighet. Pilatus bevisade icke, att åsynen av denna människa, som kunde uthärda hån och misshandling på ett sådant sätt, skulle tilldraga sig folkets sympati, när den blev kontrasterad med den ohygglige förbrytarens utseende, som stod vid hans sida, och att de skulle säga, att Jesus redan lidit nog. Men han kände icke rätt till det fantastiska hatet, som prästerna hyste mot Kristus, vilken såsom världens ljus, hade uppenbarat deras mörker och villfarelse.