Det blev stor glädje i den lame mannens hem, när han återvände frisk och med lätthet bar den bår, på vilken han för endast några timmar sedan sakta burits bort från hemmet. Familjens medlemmar samlades omkring honom och grät av glädje. De kunde knappt tro sina ögon. Han stod nu framför dem i sin fulla kraft. Dessa armar som de sett livlösa, reagerade snabbt efter mannens vilja. Musklerna som varit slappa och blytunga, var nu spänstiga och starka. Han gick ledigt och obehindrat. Glädje och hopp var skrivet i varje linje i hans ansikte. Ett uttryck av renhet och frid hade ersatt syndens och lidandets märken. Glada tacksägelser uppsteg från detta hem. Gud förhärligades genom Sonen, som hade gett den hopplöse nytt hopp och den kraftlöse ny styrka. Denne man och hans familj var redo att ge sina liv åt Jesus. Inga tvivel skymde deras tro, ingen otro störde deras tillgivenhet till honom, som fört ljuset till deras av sjukdom och synd fördystrade hem.