Människan är satt i en värld med sorg, bekymmer och rådvillhet. Hon är satt här för att bli satt på prov liksom Adam och Eva, så att hon skall kunna utveckla en fast karaktär och skapa harmoni, där det är disharmoni och förvirring. Det finns mycket för oss att göra, som verkligen spelar en stor roll . . . . Och det finns mycket, som vi har att glädjas över. Genom Kristus har vi blivit förenade med Gud. Hans barmhärtighet sätter oss under en ständig förpliktelse, men trots att vi känner oss ovärdiga hans bevis på nåd, måste vi uppskatta även det minsta av dessa bevis. {Vittnesbörden 5: 310. 311}