Han såg sin dåraktighet i, att grunda sin tro på prästernas och rådsherrarnas försäkringar, vars heliga ämbeten hade gett dem stort inflytande över hans tankegångar, och kommit honom att tro, att berättelsen om uppståndelsen var en uppdiktad historia från Jesu lärjungar. Nu, då Kristus uppenbarat Sig för Saulus, framträdde Stefanus’ predikan oemotståndligt i hans tankar. De ord, som prästerna förklarade var hädelse, framstod nu för honom som sanningen. Vid tidpunkten för denna förunderliga upplysning handlade han anmärkningsvärt (308) snabbt med sinnet. Han rannsakade den profetiska historien, och såg Jesus förkastad av judarna, Hans korsfästelse, återuppståndelse och himmelsfärd förutsägas av profeterna, och bevis för att Han var den utlovade Messias. Han erinrade sig Stefanus’ ord: "’Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida’ och han visste, att den döende helige hade skådat rikets härlighet." (Apostlagärningarna 7:56.)