Mörkrets makter samlar sig omkring själen och stänger Jesus ute för våra ögon och tidvis kan vi endast vänta med sorg och förvåning, till dess de mörka skyarna drar förbi. Sådana ögonblick är stundom fruktansvärda. Hoppet tycks svikta och vi grips av förtvivlan. Vid dessa förfärliga tillfällen måste vi lära oss att hysa tillit, att förlita oss uteslutande på försoningens förtjänst och i all vår hjälplösa ovärdighet kasta oss på den korsfäste och uppståndne Frälsarens förtjänst. Vi kommer aldrig att gå förtappade, när vi gör detta. (146) Nej, aldrig! Vittnesbörden, band 1, sid. 309, 310 (1862).