Frälsaren lyfte upp sina händer, och hans blick tycktes skåda in i himmelen, under det ha utgöt sin själ i bön. Människornas synd och förhärdade tillstånd vilade tungt på hans sinne; ty han visste, att endast få skulle komma att omfatta hans nådeverk och anamma den frälsning, som han kom från himmelen för att bringa dem. Han bad Fadern om styrka till att övervinna människornas otro och synd, om kraft till att förstöra Satans makt över dem och segra över honom å deras vägnar. Han bad om ett tecken på, att Gud hade tagit till sig det fallna släktet genom sin älskade Son.