Han talade med klar röst och med kraft, som rörde folket såsom om det träffats av en väldig storm: ”Det är skrivit: Mitt hus är ett bönehus; men Ni hava gjort det till en röverkula.” (Luk. 19: 46) Han steg ned för trapporna och med större auktoritet, än han hade visat för tre år sedan, med en harm som dämpade allt motstånd, och med en röst, som ljöd såsom en basun genom templet, befalde han dem: ”Tagen bort detta härifrån!” (Joh. 2: 16) Hans anletes misshag förekom dem såsom en förtärande eld. Ingen gjorde några frågor angående hans myndighet; alla flydde i största hast bort från hans åsyn; de togo sina varor med sig och drevo djuren framför sig, med vilka de hade vanhelgat den högste Gudens tempel. Här visade Kristus inför världen, att han även kunde utöva sträng rättvisa på samma gång, som han besatt en oändlig kärlek och barmhärtighet.