I sin ungdom gjorde Salomo Davids val till sitt eget, och under många år vandrade han oförvitlig, och hans liv kännetecknades av noggrann lydnad för Guds bud. Tidigt under sin regeringstid begav han sig med sina rådgivare till Gibeon, där tabernaklet som hade byggts i öknen fortfarande fanns. Där sammanträffade han med sina utvalda rådgivare, ”överbefälen och underbefälen”, ”domarna”, och ”alla furstar i hela Israel, huvudmännen för familjerna.” De frambar offer åt Gud och invigde sig själva helt och fullt åt tjänst för Herren. 2 Krön. 1:2. Då han förstod något av omfattningen av de plikter som hörde ihop med det kungliga ämbetet, insåg Salomo att de som bär tunga bördor måste söka vägledning hos Visdomens källa, om de skulle leva upp till sitt ansvar på ett acceptabelt sätt. Detta ledde honom till att uppmuntra sina rådgivare att med uppriktigt hjärta förena sig med honom, då det gällde att förvissa sig om att de var accepterade av Gud.