Guds vän Abrahams liv var ett bönens liv. Varhelst han slog upp sitt tält, reste han ett altare i närheten. På detta lades morgon- och kvällsoffret. Då tältet flyttades, stod altaret kvar. Och då en omkringfarande kanaanit kom till detta altare, visste han vem som hade varit där. Då han själv rest sitt tält, reparerade han altaret och tillbad den levande Guden.