Evangeliets tjänare kapitel 37. Från sida 134ren sida tillbaka

Personlig tjänst

(134)Många predikanters tjänst består av för mycket predikande och för litet arbete för den enskilde. Det behöver utföras mer personligt arbete för själar. I kristen medkänsla bör predikanten komma i nära kontakt med de enskilda människorna och väcka deras intresse för det eviga livets stora angelägenheter. Deras hjärtan är kanske lika hårda som den hårda asfalten och det kan se lönlöst ut att tala till dem om Frälsaren, men även om logik troligen inte påverkar dem och argument inte förmår överbevisa dem, så kan Kristi kärlek, när den uttrycks genom en personlig tjänst, få hjärtat att mjukna så att sanningens säd kan slå rot.

(134)Evangelisk tjänst betyder långt mer än att bara predika. Den innebär en allvarlig personlig tjänst. Församlingen på jorden är sammansatt av felande män och kvinnor, som behöver tålamod och noggrant arbete för att de skall kunna utbildas och åläggas att vara verksamma på ett tillfredsställande sätt här i livet och sedan i det tillkommande livet bli krönta med ära och oförgänglighet. Det finns ett behov av herdar - trofasta herdar - som inte kommer att smickra Guds folk och inte heller att behandla dem hårt, men som kommer att mätta dem med Livets bröd - män som i sina liv dagligen känner den Helige Andes kraft till omvändelse och som hyser en stark, oegennyttig kärlek till dem som de verkar för.

(134)Det är ett finkänsligt uppdrag som underherden har fått att utföra, när det blir hans uppgift att möta fiendskap, bitterhet, avund och svartsjuka i församlingen. Han kommer att behöva arbeta i Kristi anda för att ställa till rätta saker och ting. Både i sin uppgift i talarstolen och i sitt personliga arbete måste predikanten troget varna, tillrättavisa synd och rätta till fel. Det egensinniga hjärtat kommer kanske att ta illa upp över budskapet och Guds tjänare kan bli missuppfattad och kritiserad. Låt honom då komma ihåg att ”visdomen ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.” (Jak. 3:17, 18)

(134)De uppdrag som evangeliets tjänare har att utföra, är ”att upplysa alla om hur den hemlighet förvaltas, som från evighet varit dold i Gud, alltings Skapare.” (Ef. 3:9) Om den som går in i denna uppgift, väljer den del som kostar minst självuppoffring, genom att han nöjer sig med att predika och överlämnar åt någon annan att utföra den personliga tjänsten, så kommer hans verksamhet inte att vara godtagbar inför Gud. Själar, som Kristus led döden för, går förlorade till följd av att ett väl genomfört personligt arbete försummats. Om den som har gått in i predikotjänsten är ovillig att utföra det personliga arbete, som omsorgen om hjorden kräver, har han missuppfattat sitt kall.

(135)Predikanten måste i tid och otid vara beredd att ingripa och utnyttja varje tillfälle till att främja Guds verk. Att vara beredd ”i tid” innebär att vara vaken för de förmåner som platsen och timmen för gudstjänsten erbjuder, och för de stunder då människor samtalar om religiösa ämnen. Att vara beredd ”i otid” innebär att vara beredd att när som helst på ett passande sätt vända människors sinnen till Bibelns stora ämnen - vid brasan, ute på åkern, vid vägkanten, på torget - och med mildhet och innerlighet visa dem Guds krav. Många, många sådana tillfällen tillåts att passera outnyttjade därför att man är övertygad om att det inte är rätt tid. Men vem vet vilken effekt en klok vädjan till samvetet skulle få? Det står skrivet: ”Så din säd om morgonen och låt inte din hand vila om kvällen, ty du vet inte vilket som lyckas bäst, det ena eller det andra eller om båda är lika bra,” (Pred. 11:6). Den som sår sanningens säd, går kanske med ett tungt hjärta och hans ansträngningar kan under tiden förefalla att vara fruktlösa. Men om han är trogen, skall han få se frukt av sitt arbete, ty Guds Ord säger: ”Gråtande går de ut och bär sitt utsäde. Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar. ” (Psalm 126:6)

(135)Besök i hemmen
När en predikant har presenterat evangeliets budskap från predikstolen, har hans verk bara börjat. Det finns ett personligt arbete för honom att utföra. Han bör besöka människor i deras hem, tala och be med dem i ödmjukhet och med allvar. Det finns familjer som Bibelns sanningar aldrig kommer att nå, såvida inte de som är förvaltare av Guds nåd går in i deras hem och visar dem en högre väg. Men hjärtat hos dem som utför detta verk, måste slå i takt med Kristi hjärta.

(135)Mycket omfattas i denna befallning: ”Gå ut på vägar och stigar och uppmana enträget människor att komma in, så att mitt hus blir fullt.” (Luk. 14:23) Låt predikanterna lära ut sanningen i hemmen och komma i nära kontakt med dem som de arbetar för. När de på det sättet samverkar med Gud, kommer Han att ge dem andlig kraft. Kristus kommer att leda dem i deras arbete och ge dem ord att tala, som kommer att tränga djupt in i åhörarnas hjärtan.

(136)Det är varje predikants privilegium att kunna säga med Paulus: ”Jag har inte tvekat att predika för er hela Guds vilja och plan.” ”Jag har inte försummat något som kunde vara till nytta för er. Jag har förkunnat och undervisat, offentligt och i hemmen, och jag har uppmanat både judar och greker att de skall omvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.” (Apg. 20: 27, 20-21)

(136)Vår Frälsare gick från hus till hus, botade de sjuka, tröstade de sörjande, gav lindring åt de lidande och talade frid till de otröstliga. Han tog de små barnen i Sina armar, välsignade dem och talade hoppfulla och tröstande ord till de trötta mödrarna. Med en ömhet och mildhet som aldrig svek, mötte Han alla slag av mänsklig smärta och mänskligt lidande. Det var inte för Sig själv Han var verksam, utan för andra. Han var allas tjänare. Det var Hans mat och dryck att föra hopp och styrka till alla som Han kom i beröring med. Och när män och kvinnor lyssnade till de sanningar som utgick från Hans mun och som var så olika de traditioner och dogmer som rabbinerna lärde ut, tändes det ett hopp i deras hjärtan. I Hans undervisning var det ett allvar som gjorde, att Hans ord träffade dem med en övertygande kraft.

(136)Till mina bröder i predikoämbetet vill jag säga: Sök genom personligt arbete att nå människorna där de är. Stifta bekantskap med dem. Denna uppgift kan inte utföras genom ställföreträdare. Pengar i form av lån eller gåva kan inte utföra den. Predikningar från talarstolen kan inte uträtta den. Att ge bibelundervisning i hemmen - detta är en evangelists gärning och detta arbete måste förenas med förkunnaruppdraget. Om det försummas, kommer predikan till stor del att förfela sin verkan.

(136)De sanningssökande behöver att någon talar till dem i rätt tid, för Satan talar till dem genom sina frestelser. Om de som ni försöker hjälpa, ställer sig avvisande, så bry er inte om det. Förlora inte modet om ert arbete ser ut att ha obetydliga goda konsekvenser. Fortsätt att utföra er uppgift. Var taktfulla. Var medvetna om när ni bör tala och när ni bör vara tysta. Betrakta själar som de som skall avlägga räkenskap. Ta er i akt för Satans påfund, så att ni inte kommer att föras bort från pliktens väg. Låt inte svårigheter få beröva er modet eller skrämma er. Möt dessa svårigheter och övervinn dem med en stark tro och med en oförfärad avsikt. Så ut säden i tro och med en generös hand.

-----------

(137)Mycket beror på det sätt på vilket man möter dem man besöker. När man tar en person i hand som hälsning, kan man göra det på ett sådant sätt, att man omedelbart vinner hans tillit eller på ett likgiltigt sätt som får vederbörande att tro, att man inte har något intresse av honom.

(137)Vi får inte uppträda som om det var förnedrande för oss att komma i kontakt med de fattiga. De är lika dyrbara i Guds ögon som vi är och vi måste handla som om vi anser dem vara det. Vår klädsel bör vara naturlig och enkel, så att skillnaden mellan vårt utseende och deras inte gör dem förlägna. Den glädje som de fattiga upplever är ofta mycket begränsad. Varför skulle inte Guds tjänare föra in ljus i deras hem? Vi behöver Jesu ömma medkänsla. Då kan vi finna vägen till människors hjärtan.

nästa kapitel