4. januari – Hoppet om Herrens återkomst

(12) Han som betygar detta säger: ”Ja, jag kommer snart.” Amen, kom, Herre Jesus! - Upp 22:20. rätt

(12) Herrens återkomst har under alla tider varit hans sanna efterföljares hopp. Frälsarens avskedslöfte på Oljeberget om att han skulle komma tillbaka lyste upp framtiden för hans lärjungar. Det fyllde deras hjärtan med glädje och ett hopp som sorg inte kunde utsläcka eller prövningar fördunkla. Under lidande och förföljelse var ”den store Gudens och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighets uppenbarelse”, det ”saliga hoppets fullbordan” för dem. De kristna i Tessalonika fylldes av sorg när de måste begrava sina kära som hade hoppats få leva och uppleva Herrens återkomst. Men Paulus, som var deras lärare, hänvisade dem till uppståndelsen som skulle äga rum vid Frälsarens återkomst. De som hade dött i Kristus skulle då uppstå tillsammans med de levande och uppryckas i luften för att möta Herren. ”Och så”, sade han, ”skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord.” (1 Tess 4:16-18) rätt

(12) Från fängelse, bål och schavott, där de heliga och martyrerna vittnade för sanningen, ljuder deras förklaringar om tro och hopp ned genom århundradena. Eftersom de var ”överbevisade om hans kroppsliga uppståndelse och därför också om sin egen”, säger en av dessa kristna, ”föraktade de döden och fann att de stod höjd över den”. De var villiga att gå i graven för att kunna ”uppstå fria”. De väntade på ”Herrens ankomst på himmelens skyar med Faderns härlighet” ”för att överlämna riket åt de rättfärdiga”. Valdenserna var besjälade av samma tro. Wycliffe såg fram mot Återlösarens uppenbarelse som församlingens hopp." {DSS 233} rätt

(12) På det klippiga Patmos hör den älskade lärjungen detta löfte: ”Ja, jag kommer snart”, och hans längtansfulla svar ger uttryck för församlingens bön under hela dess pilgrimsvandring: ”Amen. Kom Herre Jesus!” (Upp 22:20)" {DSS 233} rätt

nästa kapitel